Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

17 december 2000

Några debattinlägg

De följande debattinläggen har jag skickat till SvD:s (Brännpunkts) webbdebattsida. Jag har tidigare lagt länkar till dem. Men dessa debatter försvinner från webben efter någon tid (1 till 2 månader). Därför lägger jag ut dem här i stället. (Det blir lite hoppande från ett ämne till ett annat.)

Brott utan offer

Sven Rydenfelt skrev ett långt inlägg som angrep den svenska narkotikapolitiken och bl.a. jämförde den med förbudstiden i USA.

Utmärkt artikel av Sven Rydenfelt! Jag hoppas verkligen att SvD publicerar den på Brännpunkt.

Det enda jag skulle vilja tillägga är följande: när polisen satsar sådana enorma resurser på att bekämpa brott utan offer blir det inga pengar över till att bekämpa brott med offer - d.v.s. sådana brott som polisen är till för att bekämpa! Det finns ingen anledning att dra hela litanian, för den står att läsa i tidningarna varje dag - men betänk i varje fall att det blir allt vanligare att misshandelsbrott inte ens polisanmäls, därför att den misshandlade ser det som fullkomligt meningslöst. (Det stod ett inlägg om detta på SvD:s ledarsida för ett par veckor sedan, men tyvärr har jag glömt exakt datum.)

Och betänk också att när "samhället" (staten, för att vara mer exakt) inte kan bekämpa verklig brottslighet, därför att den i stället ägnar sig åt att trakassera oskyldiga, då spelar "samhället" den organiserade brottsligheten i händerna. Vi kan så småningom hamna i en situation där maffian är bättre på att upprätthålla lag och ordning än vad polisen är.

Någon som tror att jag överdriver? För något år sedan såg jag ett TV-reportage om Hell's Angels. Det händer aldrig att någon försöker råna snabbköpet i Hasslarp, där Hell's Angels har sitt högkvarter! I andra samhällen än Hasslarp är sådana rån legio. Men rånarna är räddare för Hell's Angels än vad de är för polisen. Försök föreställa er hur det skulle bli om det här fenomenet sprider sig. Det är faktiskt inte Hell's Angels, i konkurrens med Bandidos, som ska upprätthålla lag och ordning och skydda oss från rånare och andra illgärningsmän. Det är "farbror Staten"!

Men "farbror Staten" sysslar med annat...

13 oktober 2000

Skydda barnen från socialismen!

Jag fick ett svar från sign. "Gunnel från FMN". Jag minns inte exakt hur hon formulerade sig, men vad det gick ut på torde framgå av mitt svar.

Jag har varken tid eller lust att käbbla med "Gunnel från FMN". Men eftersom hon frågar ska jag svara.

För det första anser jag att minderåriga är sina föräldrars ansvar.

För det andra finns det något som är betydligt viktigare än att skydda barnen från reklamen, nämligen att skydda dem från de pedagogiska experiment som bedrivs med dem i vår obligatoriska grundskola och som alltsomoftast går ut på att indoktrinera dem i kollektivism och grupptänkande. Bryr vi oss om barnen, är det mot den moderna pedagogiken vi bör ta kamp, inte mot något så oskyldigt som reklamen. Det skulle behövas en föräldraförening som uteslutande ägnade sig åt detta. Som intellektuell ammunition i denna kamp kan jag rekommendera Ayn Rands uppsats "Comprachicos (Barnköparna)", som finns i svensk översättning.

Som Sven Rydenfelt så insiktsfullt skriver i sitt inlägg missbrukas droger därför att missbrukaren har ont i själen. Om färre människor hade ont i själen, och om de som har det hade mindre ont, skulle det göra mer för att nedbringa drogmissbruket än någon förbudslagstiftning. Och ju friare - ju mer radikalkapitalistiskt - ett samhälle är, desto fler lyckliga och produktiva människor finns det rum för. Att åstadkomma ett sådant samhälle är ett gigantiskt projekt som varken Sven Rydenfelt eller jag kan genomföra helt på egen hand. Att befria skolan från socialistisk (eller allmänt kollektivistisk) indoktrinering är svårt nog. Ändå är det det vi måste göra - inte ropa på fler förbud.

16 oktober 2000

Frågor till Gunnar Hökmark

I anslutning till en Brännpunktsartikel av Hökmark.

Det är bra av Gunnar Hökmark att själv delta i nätdebatten; det får honom att stiga i min aktning. Nu vill jag ta tillfället i akt att ställa några frågor:

Att EG (Europeiska Gemenskapen) var ett frihandelsprojekt, åtminstone till sina grundläggande intentioner, håller jag gärna med om. Men på vad sätt är en Europeisk Union nödvändig för frihandel och fri rörlighet av varor, tjänster och människor? Avtal som går ut på att rasera tullmurar och öppna gränserna för in- och utvandring kan nationerna träffa sinsemellan utan att för den skull gå samman i en union.

I dessa tider, då det talas så varmt om "globalisering", måste man fråga sig varför EU fortfarande har tullmurar utåt, och varför den fria in- och utvandringen inte sträcker sig till att tillåta fri invandring från länder utanför EU. Är detta ett område där vi kan vänta oss förbättringar, bara Hökmark får bestämma?

Om EU är ett liberalt projekt, hur kommer det sig då att finns sådana starka planekonomiska inslag i EU:s politik? Finns det t.ex. några planer på att liberalisera jordbrukspolitiken inom EU? Och hur förhåller det sig med alla dessa otroligt löjliga detaljregleringar, sådant som om gurkor ska få vara böjda eller raka, hur stora jordgubbar ska få vara för att saluföras, om människor i EU-länderna ska tillåtas snusa utan att begära dispens, etc. ad nauseam & ridiculentiam?

Och slutligen: har jag fel om jag antar att EMU (som påstås ska vara ett vapen mot inflationen) på sikt kan visa sig vara en inflationsbrasa i stället? Allt som behövs för det är en återgång från monetaristisk till keynesiansk penningpolitik. Och i ett sådant sammanhang skulle en gemensam valuta för alla Europas länder vara farligare än konkurrerande nationella valutor; det skulle inte finnas någon spärr för inflationen.

23 oktober 2000

Summa (eller åtminstone delsumma) contra John Maynard Keynes

Jag fick aldrig något svar från Hökmark; så han får sjunka tillbaka till sin gamla plats i min aktning. Däremot kom det ett kort inlägg som förespråkade återgång till keynesiansk politik.

Nu var det ju Gunnar Hökmark jag ville ha svar från. Men eftersom somliga hellre vill diskutera Keynes, så låt gå för det.

Att Keynes skulle ha "räddat marknadsekonomin" är en komplett vanföreställning som inte blir sannare av att upprepas om och om igen. Keynes teorier har inte gjort annat än försett klåfingriga politiker med rationaliseringar för att manipulera marknadskrafterna - och sedan ta åt sig äran när sagda marknadskrafter trots allt överlevt manipulationen och ändå ökat vårt välstånd.

Att Keynes teorier i själva verket underminerar marknadsekonomin kan inte vara svårt att se. En fungerande marknadsekonomi är beroende av sparande: utan sparande inga investeringar, och utan investeringar inget ekonomiskt framåtskridande. Men en grundbult i Keynes teori är att sparande är av ondo och bör bekämpas, och att vad som i själva verket behövs är att "stimulera konsumtionen" - som om limpor inte bakades av mjöl utan i stället bakas av att vi äter upp dem. Keynes menade f.ö. att investeringarna borde socialiseras och bedrivas i statlig regi, inte privat (i så fall behövs inget sparande, bara nytryckta papperspengar) - en idé som knappast kan kallas "marknadsliberal".

Det är också en komplett vanföreställning att Keynes teorier skulle ha tagit världen ur 30-talsdepressionen - och det vänligaste jag kan säga är att detta är ett exempel på det välkända felslutet "post hoc, ergo propter hoc". Det enda hans teorier gjort är att hjälpa till att dölja den verkliga orsaken till depressionen, nämligen den expansiva penning- och kreditpolitik som centralbankerna - med Federal Reserve i spetsen - bedrev under 20-talet. Inflationen under 20-talet var "osynlig" (eftersom produktionsökningen i stort sett höll jämna steg med ökningen av penningmängden), och därför togs världen på sängen av kursfallet 1929. Efter vad jag hört fanns det bara två ekonomer som vid denna tid förutspådde depressionen, och inte helt förvånande hette de Mises och Hayek.

Men naturligtvis ska vi studera Keynes General Theory, så att vi vet vilken avliden ekonom vi är i klorna på. Jag är speciellt förtjust i det där kapitlet där Keynes lär oss att pyramidbyggen, jordbävningar och krig är välståndsskapande och att ett bra sätt att utplåna arbetslösheten vore att fylla tomflaskor med sedlar, gräva ner dem i jorden och sedan gräva upp dem igen. Om möjligt ännu mer gillar jag det kapitel där Keynes kallar hyperinflationisten Silvio Gesell "en negligerad profet" (sagde Gesell hade lagt fram ett förslag till monetär reform som gick ut på att alla pengar automatiskt skulle bli värdelösa, om de inte spenderats inom en månad). Men min absoluta favorit är förordet till den tyska översättningen av General Theory, där Keynes öppet medger att hans teori är mer lämpad för ett totalitärt samhälle (sådant som dåtidens Tyskland) än för ett marknadsliberalt. Att detta inte nämns i det engelska originalet (och att Keynes alla anhängare antingen inte känner till det alls eller också låtsas som om det regnar) är väl ändå ett talande faktum?

Det kan ju nämnas (om inte annat så för att jag blir upprörd när jag tänker på det) att vid samma tid som Keynes på detta sätt försökte ställa sig in hos de tyska makthavarna befann sig riktiga ekonomer på flykt undan dessa makthavare (Mises, Hayek och några mindre kända österrikare, som t.ex. Gottfried Haberler). Mises, om någon, förtjänar den hederstitel som så ofta ges charlatanen Keynes: 1900-talets störste nationalekonom. (Jag räknar George Reisman till 2000-talet.) Och det är alltid Keynes som hålls fram som ett "demokratiskt föredöme", aldrig Mises eller Hayek. Om inte annat ger detta ett mått på hur det är beställt med kunskaperna, och framför med den intellektuella hederligheten, bland samhällsdebattörer i allmänhet och ekonomer i synnerhet.

23 oktober 2000

Några lästips:
Henry Hazlitt, The Failure of the "New Economics"
Henry Hazlitt (red.), The Critics of Keynesian Economics
Murray Rothbard, America's Great Depression
George Reisman, Capitalism: A Treatise on Economics

Fler nummer av "nätnattväktaren"

Tillbaka till startsidan


Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.