tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Startsidan
Vad är Nattväktaren?
Vanliga frågor
Om Ayn Rand
Piratöversättningar
Lovsång
Artiklar "on line"
Articles on line in English
Tidigare nummer
Objektivistisk skriftserie
Pamfletter av POS
Beställningar
Länkar

Ayn Rands påstådda "utanförskap"

Johan Norberg hävdar i sin understreckare att det beror på Ayn Rand själv och hennes "fanatiska anhängare" att hon inte fått det erkännande hon förtjänar. Jag förmodar att många av mina läsare själva kan varsebli det absurda i detta och inte har något behov av någon utförlig förklaring. Andra kan kanske behöva det. Låt mig ta det från botten upp.

En entitet är summan av sina attribut; ett ting är summan av sina egenskaper. Ett tings egenskaper hör till tinget; attributen eller egenskaperna är inte s.a.s. påklistrade utifrån. Om en boll är rund, hör rundheten till bollen; det finns ingen orund boll som man klistrat fast någon rundhet vid. Och vad ett ting kan göra är beroende av vad det är: om bollen rullar, så rullar den för att den är rund.

En människa är också summan av sina egenskaper. Eftersom en människa (till skillnad från en boll) är en "varelse av viljestyrt medvetande", är en människa väsentligen vad hon själv gjort sig till. Så t.ex. har en rakryggad människa gjort sig rakryggad genom att gång efter annan hålla ryggen rak; en krumryggad människa har gjort det motsatta. Om en människa är god eller ond så är detta väsentligen hennes egen förtjänst eller hennes eget fel.

Mystiker har svårt att acceptera dessa fakta. Deterministers första och sista försvarslinje är alltid: "Vi rår inte för att vi är som vi är!" När talet faller på brottslingar, får vi höra att man kan avsky brottshandlingen och ändå älska brottslingen. Man bortser från det uppenbara: att det är brottslingen (en entitet som är summan av sina attribut, en varelse av viljestyrt medvetande som medvetet styrt sitt handlande i en viss riktning) som begått brottet. Man skiljer på "personen" och "gärningen", som om gärningen inte begåtts av en person utan av någon demon som tagit över personen och mot personens vilja fått honom att t.ex. rikta en pistol mot någons hjärta och trycka av.

Men det här gäller ju inte bara om brottslingar utan precis lika mycket om normala människor som inriktat sin vilja på sådant som att förtjäna sitt levebröd genom hederligt arbete – och precis lika mycket om personer som gjort något utöver det vanliga: skapat stor musik, skrivit stor litteratur, gjort banbrytande vetenskapliga upptäckter, formulerat en ny filosofi. Det är personen själv som gjort det, inte någon "god genius" som tagit över och fått föra pennan.

Varje bedömning av Ayn Rand "som person" måste börja med det uppenbara: att hon skrivit de bästa skönlitterära verken i världslitteraturen och upptäckt ett stort antal epokgörande filosofiska principer. Det var hon som gjorde det, helt utan annan hjälp än den hon själv kunde tillgodogöra sig från tidigare författare och filosofer. Ingen annan skrev vare sig The Fountainhead eller Atlas Shrugged eller Introduction to Objectivist Epistemology eller något annat åt henne. Det erkännande hon fått grundar sig på dessa insatser, insatser som var hennes egna. Det är i beaktande av detta fullkomligt absurt att hävda att det är hon själv, hennes personlighet, som gör att hennes storhet ännu inte är erkänd av varenda människa på jorden. Om den "akademiska världen" inte vill erkänna henne, måste det väl rimligen bero på "akademikernas" egna skygglappar. "Akademiker" är f.ö. också varelser av viljestyrt medvetande; riktar de in sin vilja på att förse sig själva med skygglappar, är det väl inget hon (eller "vi fanatiker") kan göra något åt. Och den mur vi har att forcera består huvudsakligen av sagda akademikers samlade breda bakar.

Jag tvivlar nu inte ett ögonblick på att Ayn Rand hade en "dominerande personlighet", om med detta menas att hon hade ett starkt inflytande på de människor som lärde känna henne (hon har ju faktiskt haft ett starkt inflytande även på mig, fastän jag aldrig träffat henne). Men det faller tydligen inte Norberg in att detta kan ha något att göra med samma karaktärsegenskaper som gjorde det möjligt för henne att skriva sina romaner och formulera sin filosofi. Att hon inte var allvetande eller ofelbar och precis som alla andra kan ha gjort missbedömningar är i detta sammanhang helt irrelevant: för vad Norberg faktiskt hävdar är att de egenskaper som "står i vägen för henne" är just de egenskaper som gjorde henne stor. Och det inflytande hon faktiskt haft har hon inte nått genom att "smöra sig in" eller "slicka sig upp"; sådana "karaktärsdygder" var sannerligen inte hennes.

Till självständigt tänkande människors egenskaper (de egenskaper som sammantagna utgör en person) hör att de känner igen varandra när de ser varandra; så ur den synpunkten är det inte konstigt att vissa människor inser Ayn Rands storhet, andra inte. Johan Norberg är ingen självständigt tänkande människa; han är en sladdertacka som skriver av andra sladdertackor som i sin tur skriver av åter andra. Hur många gånger har vi egentligen hört det där pratet om att vi skulle "skriva under på vartenda ord" Ayn Rand skrivit eller sagt? (Personligen gör jag inget annat än läser vad hon faktiskt skriver – d.v.s. precis vad jag gör med Bibeln eller vilken bok som helst. Det är det och endast det som gör mig så "besvärlig" för människor av Norbergs skrot och korn. Enda sättet att ställa mig tillfreds med dem och smöra mig in hos dem är att sluta läsa innantill. Vem vill ha en P.O. Samuelsson som slutat läsa innantill?)

Jag har tidigare påpekat hur Norberg förtiger Leonard Peikoffs och andra "fanatikers" bedrifter. Men faktum är att vi inte får höra särskilt mycket av honom om Ayn Rands egna bedrifter heller. Som t.ex.:

Hon har visat att kapitalismen inte bara är det mest effektiva, mest lönsamma, samhällssystemet (det har andra redan gjort, från Adam Smith till George Reisman), utan också att det är det enda moraliska systemet. Vad har Norberg att säga om det, annat än det "förklarar" hennes "impopularitet"?

Hon har visat att våra rättigheter har sin grund i vår natur som människor – inte i "Guds eller Kongressens lag utan i identitetslagen". Inte ett ord om det hos Norberg.

Hon har visat sambandet mellan "liv" och "värde" och därmed visat att värden och värdeomdömen har en objektiv grund. Vad har Norberg sagt om detta, annat än det innebär ett avvisande av värdeobjektivismen?

Hon har också visat att begreppsbildningsprocessen är objektiv och grundad i fakta (och, i förbigående sagt, löst ett av filosofins äldsta och mest centrala problem). Hade inte det varit värt att nämna, innan man börjar puffa för rekonstruktioner av hennes filosofi?

Hon har identifierat den fria viljans natur, som "valet att tänka eller inte tänka", att "fokusera eller evadera". Fast den punkten hade kanske rentav varit farlig att nämna.

Och hon har identifierat filosofins första utgångspunkter eller axiom. Men ett av dessa axiom säger ju att "A är A" – och att Ayn Rands filosofi följaktligen är hennes egen, att den har en identitet. Sådant ska väl inte få komma fram?

Ingen begär naturligtvis av Johan Norberg att han ska ge en perfekt presentation av Ayn Rands hela filosofi på en enda helsida – ingen annan än Ayn Rand själv skulle klara av den saken. Men det kunde väl åtminstone antydas? Innan den "rekonstrueras".

En sak till: ingen skulle vara det minsta intresserad av "feministiska tolkningar av Ayn Rand" eller av "Ayn Rands ryska rötter", om det inte vore för Ayn Rand. Ändå är det hon som påstås stå i vägen. Parasiter hyser sällan vördnad för den eller det de parasiterar på. (För all del: ingen skulle heller bry sig om Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand – eller Nattväktaren – om det inte vore för Ayn Rand. Men ingen av dessa publikationer hävdar att det är hon som står i vägen för sin filosofi.)

Det är som om en stor arkitekt hade byggt en katedral över människoanden, men somliga människor vägrar att överhuvudtaget se den – kanske kan de inte se den för att den är byggd i glas och lika glasklar som Ayn Rands filosofi. Det är först när huliganerna kommer med sina sprayflaskor och klottrar ner katedralens väggar som de får syn på katedralen. Och då är det inte katedralen de väljer att studera; det är klottret på väggarna.

25 mars 2001


PS. Jag kan inte underlåta att ge er den logiska strukturen i Norbergs resonemang i syllogistisk form:

Renläriga objektivister står i vägen för Ayn Rands inflytande
Ayn Rand var en renlärig objektivist
Ayn Rand står i vägen för Ayn Rands inflytande

Glasklart, eller hur?


Jag har också skickat följande insändare till SvD, som naturligtvis aldrig kommer att publicera den:

Med anledning av Johan Norbergs understreckare i SvD för ett par veckor sedan vill jag påpeka att Ayn Rands essäsamlingar (liksom också hennes monografi om begreppsbildningens natur) har funnits tillgängliga i bokhandeln i flera decennier, och att den akademiska världen aldrig har haft någon ursäkt för att ignorera dem. Det är inte, som Norberg skriver, Ayn Rands påstådda personlighet som bär skulden för detta; det är akademikernas egna personligheter.

Att några av Norbergs egna såta vänner nu ägnar sig åt att laga pyttipanna av hennes idéer kommer inte att ändra på läget. Att Norberg sedan stämplar en grupp människor - i vilken jag själv tvivelsutan ingår - som fundamentalister och fanatiker, och dessutom gör det i en tidning där han mycket väl vet att vi aldrig kommer att få replikrätt, är så bottenlöst fegt att språket saknar ord för det.

28 februari 2001

Fler nummer av "nätnattväktaren" Version för utskrift