tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Startsidan
Vad är Nattväktaren?
Vanliga frågor
Om Ayn Rand
Piratöversättningar
Lovsång
Artiklar "on line"
Articles on line in English
Tidigare nummer
Objektivistisk skriftserie
Pamfletter av POS
Beställningar
Länkar

Varför bojkottar SvD objektivister?

Som jag nämnt förut har Filip Björner initierat en debatt på SvD:s nätforum under denna rubrik. För att inte "Nätnattväktaren" helt ska gå i stå medan denna debatt pågår lägger jag in några av mina egna inlägg här. (Men besök gärna själva debatten också.) Jag har redigerat inläggen, men redigeringen är obetydlig.

Varför vi bojkottas?

Jag kan naturligtvis inte svara för de andra personer Filip nämner [Ulf Elfvin, Jerry Nilson, Henrik Unné], men att jag bojkottas måste väl bero på att jag är så förbannat otrevlig och fullständigt ur stånd att iaktta normal hövlighet mot mina medmänniskor. Någon annan förklaring kan väl inte finnas? Visserligen försöker jag vara trevlig och hövlig, åtminstone innan jag själv blir förolämpad, men det lyckas aldrig något vidare.

Fast egentligen har vi väl allesammans redan fått ett helt tillfredsställande svar på varför vi inte får komma till tals? Det beror på att vi är "djupt fundamentalistiska och skriver under på allt Ayn Rand skrivit eller sagt"; detta har ju den i saken utomordentligt väl insatte Johan Norberg förklarat för oss i SvD 15 februari 2001. Vi kan helt enkelt inte tänka eller skriva på egen hand. För att citera en annan utomordentligt väl insatt person, hr bokförläggaren John-Henri Holmberg, är vi allesammans ingenting annat än "mantrarabblare". För att inte tala om att vi allesammans leker "följa Leonard" - eftersom vi också är totalt oförmögna att säga emot någonting som Leonard Peikoff säger eller gör. Och det här har ju sagts så många gånger, och av så många ärans män, att det helt enkelt måste vara sant. Den som ifrågasätter det visar väl inget annat än total avsaknad av förmåga till kritiskt tänkande?

Saken är ju så enkel: vi får inte komma till tals därför att vi är en sämre sorts människor än Johan Norberg och Merete Mazzarella och Sven-Eric Liedman. Det är tillåtet att spotta på oss, men det är inte tillåtet för oss att spotta tillbaka; det skulle (för att återigen citera hr Norberg) vara en personlig förolämpning mot honom, och honom får man inte förolämpa.

Hr Norberg menar också att det är sådana som vi som står i vägen för Ayn Rands inflytande; och om det är sant, då måste ju alla Ayn Rands verkliga beundrare - de som inser att hon tänkte "dialektiskt", även om hon var för dum för att själv begripa det - vara tacksamma att de slipper höra ifrån oss. (Norberg menar också att Ayn Rand stod i vägen för sitt eget inflytande - hon hade en alldeles för "dominerande personlighet" och det ena med det andra. Visst hade det väl varit bättre om hon inte hade haft någon personlighet alls?)

Alltihop är egentligen vårt eget fel. Vi är inte anpassliga nog.

(Fotnot: när jag använder uttrycket "ärans män" är det en allusion på Marcus Antonius liktal i Shakespeares Julius Caesar.)


Mer i samma ämne

Henrik Unné skrev ett inlägg där han bl.a. påpekade att SvD är subjektivistisk.

Bra inlägg. Nu tror jag inte att det är någon speciell aspekt av Ayn Rands filosofi som SvD motsätter sig, utan den integrerade helheten. Vi ska inte glömma att Ayn Rand utmanar och ifrågasätter allt traditionellt tänkande, eller i varje fall allt som löper i de mysticistiska och altruistiska banorna. Så det är egentligen inte så konstigt att "alla är emot henne". Inte heller ska vi glömma att SvD av tradition är en konservativ (d.v.s. traditionalistisk) publikation. Det är klart att hon blir "persona non grata" i en sådan tidning, likaväl som hon blir det i vänsterpressen.

Själv hyser jag ett visst hopp om att SvD ska bättra sig, nu sedan den religiöse Mats Svegfors avgått som chefredaktör. Och det faktum att Ayn Rand numera alls uppmärksammas tar jag som ett gott tecken, även om uppmärksamheten tar sig de former den gör. När Merete Mazzarellas infama understreckare publicerades, var det Ayn Rands namn som användes som dragplåster på förstasidan, inte någon av de andra kvinnliga författare som togs upp. Det är en småsak, men den är inte helt betydelselös. Redaktionen vet vilket namn det är som väcker intresse!

För några veckor sedan skrev Mattias Lundbäck en kolumn om Alan Greenspan och Ayn Rands inflytande på honom, en kolumn som jag fann välgörande saklig. Men också Lundbäck låter undslippa sig sådant som att "somliga av Ayn Rands anhängare har verkat i sekteristiska former". Vilken sekt menar han? Peikoffsekten? Eller Kelleysekten? Eller Reismansekten? Eller rentav den famösa samuelssonska sekt som i många år gjort livet surt för "frihets"frontare och timbroiter och andra illustra representanter för subjektivism och relativism? Jag bara undrar.

Fast det här pratet om sekterism är förstås rent trams. Den enkla sanningen är att två individer aldrig kan tänka exakt lika. Så ur den synpunkten är varenda människa en "sekt" för sig.


Tillägg om Norberg och Holmberg

Jag skrev ett kort inlägg där jag undrade var motståndarna (t.ex. Johan Norberg och John-Henri Holmberg) håller hus, och kompletterade sedan med följande längre inlägg.

Lite information om Johan Norberg och John-Henri Holmberg, mest för att klargöra min egen ställning till dem. (Jag vill ha det sagt, ifall någon av dem skulle lägga sig i debatten, vilket jag i och för sig betvivlar.)

För några år sedan hade jag en brevväxling med Norberg - den handlade om objektivismens inställning till libertarianism och anarkism - och eftersom Norberg systematiskt ignorerade alla mina argument i stället för att bemöta dem och ideligen upprepade saker som jag själv redan bemött, drog jag slutsatsen att han var intellektuellt ohederlig och vägrade befatta mig vidare med honom. (Filip Björner hade en liknande brevväxling med honom vid samma tid, och han kan nog bekräfta mitt intryck.)

Ett par år senare fick jag veta att Norberg hade lämnat "Frihets"fronten, och dessutom tyckte jag att han bok Motståndsmannen Vilhelm Moberg var riktigt bra. Jag tog detta som ett tecken på tillfrisknande.

Uppenbarligen tog jag miste.

Relevant i det här sammanhanget är att jag har lagt ner en hel del möda på att visa att idén att Ayn Rands filosofi är "dialektisk" grundar sig på en grov ekvivokation (olika filosofer använder termen "dialektik" i vitt skilda bemärkelser, och man kan inte bunta ihop Aristoteles med Hegel på så lösa grunder). Norberg har säkert läst det, men det går in genom ena örat och ut genom det andra. Varken han eller någon av hans meningsfränder har försökt visa att jag har fel; de har bara anklagat mig för att vara okunnig och orättvis och oförskämd. Nog om det.

Vad beträffar Holmberg vill jag inte på något vis förringa hans insatser. Han har gett ut Ayn Rands skönlitterära verk i svensk översättning, och det ska vi inte ta ifrån honom. Vad jag finner upprörande i Norbergs understreckare är naturligtvis inte att han berömmer Holmberg för detta, utan att han samtidigt helt förtiger mina och Henrik Unnés insatser för att göra hennes essäer tillgängliga på svenska. Han är faktiskt inte okunnig om vilket enormt jobb vi har lagt ned.

Dessutom delar Holmberg Norbergs uppfattning att det är "vi fundamentalister" som står i vägen för ett verkligt genombrott för Ayn Rands idéer. För att citera en uppsats publicerad i Svensk Linje 1988: "…det finns en randiansk rörelse, som reagerar med kraft och förtrytelse på försök att presentera Rand utifrån andra än hennes egna grundförutsättningar". I samma uppsats hävdade Holmberg att Ayn Rand var "osystematisk" och att "det finns betydande luckor i hennes tänkande som ännu inte fyllts av andra objektivister". Jag ansåg inte att det fanns mycket ursäkt för ett sådant påstående ens då, men det finns ännu mindre ursäkt för det idag, efter publiceringen av Leonard Peikoffs Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand. (Jag tonade ner min "förtrytelse" och försökte få till stånd en debatt om de här sakerna. Inte sjutton blev det någon debatt!)

Eftersom det är Norberg och Holmberg - och folk som rör sig i samma kretsar: i "Frihets"fronten och Timbro och liknande "tankesmedjor" - som sprider pratet att vi skulle vara "sekterister" men inte de själva, tror jag dessa fakta kan vara värda att känna till.


Den förträfflige hr Norberg

Johan Norberg har inte dykt upp i debatten, men hans talan förs av en ganska gapig person som talar om för oss vilka improduktiva papegojor vi är och uppenbarligen tror att vi kritiserar honom av ren avundsjuka. Ett par repliker om den saken:

(i)

Jag har visst inget emot att folk skriver om Ayn Rand ur allehanda perspektiv. Resultatet blir inte alltid bra, men det är inte min huvudvärk. Vad jag opponerar mig mot hos Sciabarra är att han kokar ihop en egen version av Hegels dialektik och sedan påstår att det var så Ayn Rand tänkte, fast hon tydligen var för dum för att begripa det själv. Det är faktiskt ett oskick att försöka proppa in sina egna tankar i någon annans hjärna. Jag betraktar det som ett försök att parasitera på henne. (Om Sciabarra hävdat att hon borde ha tänkt som Hegel, hade det varit en annan sak.) Och vad jag opponerar mig mot hos Johan Norberg är att han så villigt sväljer detta.

(ii)

Du har allt missat poängen igen. Ingen förnekar att Johan Norberg har skrivit flera böcker eller att Timbro finansierar utgivningen av dem hellre än av våra papegojpladdrande alster. Jag har än så länge bara läst en av dessa böcker (Motståndsmannen Vilhelm Moberg), och den var riktigt bra. (Jag fick förresten ett dedikationsexemplar av den från Norberg själv. Han var just då vänligt stämd mot mig och insåg nog inte riktigt att jag fortfarande är fundamentalistisk och bokstavstroende.)

Vår kritik handlar faktiskt om innehållet i Norbergs understreckare, inte bara om vår egen avundsjuka. Min egen kritik har jag utförligt redovisat i tre nummer av "Nätnattväktaren", så jag ska inte upprepa den här. I stället för att bemöta kritiken spelar Norberg sårad oskuld och utbreder sig om hur förolämpad han blir av den.

Det finns heller ingenting som hindrar Norberg från att ställa upp i denna debatt och försvara sin sak. Han får lov att göra hackmat av våra argument, om han kan. Nu känner Norberg både mig och Filip bättre än vad du gör och vet att vi inte låter oss pratas omkull med några allmänt hållna fraser, än mindre med metoden att stapla ekvivokationer på varandra, en metod som han annars behärskar rätt väl.

De som har tumme med Norberg och vill göra honom uppmärksam på den här debatten kan alltid kontakta honom per e-post. Själv får jag bara ovett om jag försöker.


Precisera!

SvD:s Per Ericson uppmanade oss att ge exempel på refuserade inlägg och återkom sedan med en kommentar som jag besvarade.

Ditt svar innehåller vad jag uppfattar som en halvkväden visa: "Inläggen visar vilken typ av argument, vilken attityd till meningsmotståndare och vilket språkbruk det handlar om."

Skulle du därför vilja ha vänligheten berätta exakt vad det är för fel på vår "typ av argument", vår "attityd till meningsmotståndare" och vårt "språkbruk"?

Du skulle kanske också vilja kommentera våra meningsmotståndares attityd till oss. Merete Mazzarella kallar oss t.ex. i SvD 31.10.00 för "tänkande icke-intellektuella", och Johan Norberg menar i SvD 15.2.01 att vi är "djupt fundamentalistiska och skriver under på vartenda ord hon [Ayn Rand] sade". Varför är en sådan föraktfull attityd acceptabel när SvD:s skribenter visar den mot oss, men inte när vi returnerar den?

Annars kan jag gott medge att mitt eget språkbruk inte alltid är helt rumsrent. T.ex. blev jag en gång refuserad med motiveringen att jag använt ordet "latrintömning" om en latrintömning. Redaktören ogillade ordet. Saken hade han ingenting emot. (Fast detta var inte i SvD utan i Sydsvenskan.)

(Per Ericson har till dags dato inte återkommit med någon ytterligare precisering. Men det går säkert att nå honom per e-post.)


Exempel på desinformation

Vi ska inte glömma att Per Ericson bara har varit på SvD ett eller ett par år och inte kan lastas för vad som skett förr om åren. Att vi alls fått honom att börja rota i saken är en framgång. (Dessutom brukar jag uppskatta vad han själv skriver, särskilt i miljö- och klimatfrågor. Och det kan mycket väl vara hans förtjänst att SvD numera släpper fram vettiga inlägg i klimatfrågan. Förr fick Bert Bohlin och Henning Rodhe i stort sett husera fritt.)

Men nu gällde det alltså SvD:s behandling av Ayn Rand.

Ett flagrant exempel på ren desinformation förekom på SvD:s ledarsida 16 juli 1995, där Cecilia Stegö-Chilò kopplade ihop Ayn Rands namn med ett bisarrt anarkistiskt projekt. Både jag och Henrik Unné och Filip Björner skrev motinlägg mot detta. Inget av dessa inlägg publicerades, och inte heller flöt det in någon rättelse eller någon ursäkt.

Det har alltid varit OK för SvD att använda Ayn Rand som spottkopp, när man inte bara tigit ihjäl henne. Kan det vara så svårt att förstå att somliga av oss blir gramse?

(Jag skickade senare också in mitt svar från 1995 till Cecilia Stegö-Chilò. Men jag lägger det under "Frihet från att ta Ayn Rand i försvar", eftersom det hör hemma där.)


Jag bojkottad?

Rätt ska vara rätt. Att jag skulle vara bojkottad av SvD är en sanning med viss modifikation. Jag har blivit publicerad på SvD:s kultursida inte mindre än fyra gånger mellan 1979 och 1987, och två gånger på ledarsidan vid mitten av 80-talet. Dessutom har jag alltemellanåt fått en syl i vädret på insändarplats. (Det sistnämnda gäller även Henrik Unné.)

Fast med undantag för den lilla blänkare jag fick in i samband med Sven-Eric Liedmans understreckare har det inte direkt handlat om Ayn Rand, utan om andra saker. Hennes idéer har varit tabubelagda, och är det i stort sett fortfarande - vilket om inte annat visas av att när de presenteras, görs det i en "rekonstruerad" version som försöker göra henne till hegelian.


Andra inlägg jag skrivit har handlat om libertarianism, om anarkokapitalism. om objektivitet och subjektivitet och om Guds existens. Jag kommer att lägga ut dem här senare, grupperade efter ämnesområden. Och, som sagt, både Filip Björner och flera andra har skrivit bra inlägg som ni gärna kan studera på plats.

Fler nummer av "nätnattväktaren" Version för utskrift