Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

22 september 2001

Terrorism mot de rika

En kolumnist i Dagens Nyheter, Johan Croneman, raljerade häromdagen över uttrycket "Världen kommer aldrig att bli sig lik igen", som alltid uttalas efter någon stor katastrof – Palmemordet eller Estonias förlisning m.m., m.m. – och nu efter terrorattacken mot USA den 11 september. Världen är sig alltid precis lik efteråt! Han har rätt. Kommentarerna efter terrordådet har varit fullständigt förutsägbara. Vänsterskribenter har upprepat samma gamla mantra som alltid: "Visserligen var det hemskt, men…" Och detta "men" går alltid ut på att USA och västvärlden egentligen har sig själva att skylla och att den rätta responsen är fortsatt eftergiftspolitik mot terroristerna, att USA och väst ska vika ner sig för terroristernas krav (eller rättare: för vänsterskribenternas egna krav), att allt som fordras är att vi ber om ursäkt för den lilla kapitalism vi har (för "globaliseringen" och "nyliberaliseringen av världsekonomin") och fortsätta att påskynda vår avveckling av den. Att ett otal offentliga röster skulle fördöma terrordådet i så starka ord de orkar uttala, för att sedan inte lyfta ett finger för att stoppa terrorismen (och i stället knäppa händerna i bön), det var också förväntat. Att USA:s regering ska skramla med vapnen utan att sätta in dem är också förväntat.

Å andra sidan: att Leonard Peikoff och The Ayn Rand Institute skulle gå ut och rekommendera omedelbar krigsförklaring mot alla terroristnationer och ett fullskaligt krig mot dem, det var också förväntat. Och missförstå mig nu för allt i världen inte: jag menar att Peikoff den här gången har fullständigt rätt. (Att han burit sig åt som ett svin mot mig är i det här sammanhanget fullkomligt ovidkommande.)

I Koranen, i en sura som handlar om Domedagen, står det: "När händelsen händer, kan intet väsende förneka att den händer." Ändå är det som om världen inte insett att vad som har hänt har hänt, eller att det som har hänt har något att betyda. Allra värst, och allra mest olycksbådande, är att man inte ser att nuet har en koppling till det förflutna eller till framtiden: man blundar för att liknande saker inträffat i det förflutna, i något mindre skala: nedskjutningen över Lockerbie, den förra bombningen av World Trade Center, ambassadsprängningarna 1998, för att ta några exempel ur högen. Lika lite förstår man att samma eller värre händelser kommer att upprepas om och om igen i framtiden: det finns fortfarande gott om skyskrapor och andra terrormål i USA och övriga västvärlden. Kort sagt: fastän detta är verkligt, tror man (eller agerar som om man tror) att det bara hänt på TV.

Ayn Rand sade en gång i en frågestund: "Somliga måste bli slagna i huvudet med händelser, innan de kan koppla ihop två tankar." Men det sorgliga är ju att inte ens det räcker!

Den vanligaste skenförklaringen på detta och tidigare terroristdåd är att det handlar om att de fattiga i världen slår tillbaka mot de rika och att USA har sig självt att skylla för sin "arrogans". Men detta är den absurdaste (och mest hycklande) av alla möjliga förklaringar.

Till att börja med: är Osama bin Laden fattig? Visst inte. Han är enligt uppgift en av världens rikaste män. (Det tvistas om exakt hur rik han är, men att han är rikare än de flesta är oomstritt.) Han har sin rikedom från sin familj, som äger Saudi-Arabiens största byggföretag. Hans aktiviteter sponsras av andra miljonärer och miljardärer i arabvärlden. (Hans ivrigaste försvarare här i Sverige, Jan Guillou, är inte heller precis utfattig.) Och vore terrorister fattiga skulle de inte heller ha råd med så utstuderade aktioner som denna senaste. Det är inte de fattiga som bedriver terror mot de rika; det är en viss sorts rika som bedriver terror mot en annan sorts rika. Ni som läst Atlas Shrugged kan ju kalla dem de Orren Boyle-rika som bedriver terror mot de Hank Rearden-rika.

Så mycket för den delen av hyckleriet. Men det är värre än så. All rikedom som existerar i arabvärlden vilar på en enda produkt: oljan. Något annat av värde på världsmarknaden produceras inte i dessa länder. Som kontrast bygger västvärldens rikedom på en nästan ofattbar mångfald av industrier.

Men arabvärldens oljefyndigheter upptäcktes och utvecklades ursprungligen av västerländska företag med västerländskt kapital och västerländsk teknik. Det står lika lite om oljeutvinning i Koranen som det står i Bibeln! Men medan västvärlden i viss mån lämnat Bibeln bakom sig för Newton och Edison, har inget motsvarande skett i arabvärlden. Utan västerländsk teknik skulle Saudi-Arabien fortfarande vara en öken som huvudsakligen livnärde sig på boskapsskötsel.

Alla dessa oljefyndigheter har exproprierats och nationaliserats av arabländerna. Det började med Iran 1950, och andra arabländer har successivt följt efter. Detta innebär att oljeshejkernas miljarder är stulna från västerländska kapitalistiska företag. Det är dessa från kapitalismen stulna pengar som idag går till att finansiera krossandet av kapitalismen. Vi i väst förgörs med våra egna pengar!

Skamligast av allt är ändå den amerikanska regeringens agerande här. Oljebolagen gjorde motstånd mot Irans konfiskation 1950 – de såg den, helt rättmätigt, som ett unilateralt kontraktsbrott – och gick med på den först efter påtryckningar från den egna regeringen. Detta är det första exemplet på USA:s påstådda "arrogans": det var inte en "arrogans" som riktade sig mot barbarerna i Iran utan mot landets egna producenter. Och så har det fortsatt. (För detaljer om detta rekommenderar jag en uppsats av Richard Salsman: "Terrorism and Its Appeasers" i The Capitalist Advisor; artikeln går att ladda ner i pdf-format från webbsidan The Center for the Moral Defense of Capitalism.)

Men det finns en annan sida av samma ohyggliga mynt. OPEC-kartellens dominans inom oljeindustrin har gjort det möjligt för dessa länder att bedriva utpressningspolitik (det tydligaste exemplet är oljekrisen på 70-talet). Men detta skulle vara omöjligt om olja kunde utvinnas i andra länder än arabländerna. Det finns gott om outnyttjade oljereserver i USA. Men USA, liksom resten av världen, är i miljörörelsens grepp och hindrar aktivt exploatering av dessa fyndigheter. (Det finns också gott om alternativa energikällor: kol, naturgas, kärnkraft. Inte heller dessa får lov att exploateras, och det beror också på miljörörelsens boa constrictorgrepp.)

M.a.o.: arabländerna har sin rikedom inte bara därför att de stulit västerländsk olja utan också därför att västvärldens regeringar förbjuder sin egen olje- och kraftindustri at konkurrera!

(För detaljer om denna aspekt, se George Reisman, "A Simple Super-Weapon Against Middle-East Terrorism: Economic Freedom for the U.S. Energy Industry".)

Sådan är USA:s "arrogans". Den riktar sig inte mot terroristerna (än mindre mot de fattiga, som själva är offer för terrorismen) eller mot de länder som härbärgerar och sponsrar terrorister; den riktar sig mot den egna industrin.

Det finns ett tredje ohyggligt exempel. USA påstås uppamma "rättmätig" fientlighet i Mellanöstern genom att stödja Israel. Israel är det land som är värst drabbat av terrorism (och får ta emot mest skit från våra egna intellektuella vad landet än gör för att värja sig). Den palestinska terrorismens obestridde ledare är Yasser Arafat. Idag är han palestiniernas president och har tagit emot Nobels fredspris för sitt löfte att i fortsättningen "vara snäll" (vilket betyder att han inte längre själv terroriserar utan överlåter det åt Hamas). Varför går Israel överhuvudtaget med på att förhandla med Arafat? Det är inte vad Israel vill; men det är vad USA vill!

Om USA idag har sig självt att skylla, så är det för dessa (och många andra) skamligheter.

Vad beträffar frågan om krig tror jag nog att anti-kapitalisterna och USA-hatarna kan vara fullkomligt lugna. USA kommer att iscensätta några meningslösa (i stort sett symboliska) militära operationer och på sin höjd få bin Laden utlämnad och nöja sig med det. Sedan kommer allt att fortsätta i de gamla hjulspåren ända till nästa ohyggliga terrorattack – och så kommer skådespelet att upprepas om och om igen. USA-hatarna och anti-kapitalisterna kan bänka sig framför TVn och jubla, precis som de jublar idag.

Skulle USA ta sitt förnuft till fånga och gå till ett verkligt krig för att utrota terrorismen (på samma sätt och med samma grundlighet som nazismen utrotades vid slutet av Andra världskriget), då kommer USA att få ännu mer skäll. Valet står mellan död och förödelse i terroristländerna eller död och förödelse i USA. Det är det senare våra egna intellektuella högst av allt önskar sig.

Vilket scenario som än blir verklighet kommer människor att dö. Men merparten av USA:s befolkning (jag bortser då från de intellektuella, som är värre än talibanerna) är människor som besjälas av de ursprungliga amerikanska idealen, av sådant som strävan efter framgång och lycka här i jordelivet. De är inte offerdjur och betraktar sig inte som offerdjur. Merparten av världens muslimer besjälas av rakt motsatta ideal – av jordelivet som en trång passage antingen till Paradiset eller till Helvetet. Vad är det för perversion som får folk att mena att de som vill leva ska offras på terrorismens altare – medan de som inget hellre vill än dö för sitt imaginära paradis ska skonas?

Naturligtvis har denna situation filosofiska rötter. Det är en konflikt mellan kapitalismen och religionen. (Att våra socialister ställer sig på religionens sida är inte så konstigt.) Med "religion" menar jag förstås islam, men jag menar också kristendomen. Att islam, snarare än kristendomen, idag är huvudfienden beror förstås på de senaste århundradenas sekularisering som aldrig nått den muslimska världen. Men båda dessa religioner predikar mysticism och självuppoffring. Muslimska självmordsbombare offrar sina liv för ett löfte om gratisbiljett till Paradiset – vilket innebär så mycket som att de offrar sina verkliga liv här på jorden för ett imaginärt liv efter detta. Sådant är vad mysticismen åstadkommer. Kristendomen predikar att vi ska vända andra kinden till, be för våra fiender i stället för att bekämpa dem, ge dem handen när de begär lillfingret, o.s.v. Det är det fortsatta kristna inflytandet i västvärlden, mer än något annat, som gör att vi viker ner oss för terrorismen.

Jag vill sluta med att citera Ayn Rand:

"Från första början sargades Amerika av konflikten mellan dess politiska system och den altruistiska moralen. Kapitalism och altruism är oförenliga; de är filosofiska motsatser; de kan inte existera tillsammans hos samma människa eller i samma samhälle. Idag har konflikten nått sin yttersta klimax; det står helt klart vad valet gäller: antingen en ny moral av rationell egennytta, med frihet, rättvisa, framåtskridande och människans lycka på jorden som konsekvenser - eller altruismens primitiva moral, med slaveri, rå styrka, stagnation och skräck och offerugnar som konsekvenser." (Ayn Rand, "För den nye intellektuelle"; övers. POS; Objektivistisk skriftserie nr 36.)

Detta skrev 1961, för exakt 40 år sedan.

Folk som inte har trott på det här förut kanske kan börja tro på det idag, när kapitalismens stoltaste symbol, World Trade Center, har förvandlats till en offerugn.

Valet är fortfarande ert.

Fler nummer av "nätnattväktaren"

Tillbaka till startsidan


Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.