Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

15 oktober 2001

Självuteslutning

Det finns en typ av fråga eller invändning som jag hör ibland och som ni säkert alla hört i en eller annan form. För att slippa besvara den stup i kvarten ska jag ta upp den här, en gång för alla.

Den senaste variant jag sett är följande e-postmeddelande från en läsare:

"Nattväktaren är absolutistisk och moralistisk: den skiljer mellan sant och falskt, mellan gott och ont." Ovanstående citat kommer från dig. Är detta inte lite pretentiöst? Vad ger dig rätt att definiera absoluter, moral, sanning och godhet?

Den här typen av fråga, som grundar sig på att "gott och ont" och "sant och falskt" är en fråga om subjektivt tyckande, besvaras grundligt av Ayn Rand i uppsatsen "Vem är den yttersta auktoriteten inom etiken?", på svenska i Objektivistisk skriftserie nr 13. Just det numret är slut på mitt lager, men går säkert att beställa från Henrik Unné. Det engelska originalet finns annars i The Voice of Reason. Och om folk är för lata för att läsa denna uppsats, är det knappast min sak att referera innehållet gång efter annan.

Men vi måste också fråga oss med vilken rätt frågeställaren överhuvudtaget ställer en sådan fråga. Notera vilken premiss som finns insmugglad här: "man får inte vara pretentiös". Man får inte göra anspråk på att veta vad som är sant, eller vad som är gott. Så med vad rätt gör frågeställaren själv anspråk på att veta att man inte får vara pretentiös? Är inte det synnerligen pretentiöst?

Felslutet här kallas "självuteslutning", och det finns hur många exempel som helst på det. Det klassiska är den skepticistiska tesen att "allt ska betvivlas". Ska man betvivla att allt ska betvivlas?

Folk som läst vad jag skrivit sedan länge vet naturligtvis att jag åtskilliga gånger gett exempel på detta felslut. Men jag kan inte minnas att jag tagit upp det i "nätnattväktaren" förut (utom möjligen i uppsatsen "Traktat mot toleransen", där jag tar upp idén att "allt ska tolereras utom intoleransen"). Så jag nämner det här, bara för att ha något att referera till, ifall frågan dyker upp igen.

Själva termen "självuteslutning", eller "self-exclusion" på engelska, myntades så vitt jag vet av Nathaniel Branden i uppsatsen "The Contradiction of Determinism", The Objectivist Newsletter, maj 1963. Jag har hört att felslutet finns identifierat i läroböcker i logik, fast under något annat namn. Det är ju hur som helst en form av självmotsägelse.

PS 2008: Se också Några exempel på självuteslutning.

Fler nummer av "nätnattväktaren"

Tillbaka till startsidan


Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.