tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Startsidan
Vad är Nattväktaren?
Vanliga frågor
Om Ayn Rand
Piratöversättningar
Lovsång
Artiklar "on line"
Articles on line in English
Tidigare nummer
Objektivistisk skriftserie
Pamfletter av POS
Beställningar
Länkar

Svenska Dagbladet och jag

Mitt förhållande till SvD har aldrig varit särskilt gott – så t.ex. har jag sedan några år för vana att returnera alla refuseringsbrev jag får därifrån utan att ens öppna dem. Sedan någon månad är jag inte heller välkommen att skicka inlägg till tidningens nätdebattforum. Somliga som känner mig finner detta obegripligt och rentav upprörande. Somliga försöker föra saken på tal på debattforumet – för att snart finna att deras inlägg har blivit bortplockade. Någon förklaring från SvD:s redaktion kommer vi aldrig att få. Eftersom det "inte finns något så obehagligt som att bli hängd i tysthet" (känt citat från Voltaire) ska min egen syn på saken presenteras nedan – sedan kan SvD alltid åberopa Tryckfrihetsförordningen om min framställning är osannfärdig, eller Personuppgiftslagen, ifall den är sannfärdig.

Till Svenska Dagbladets ansvarige utgivare (1)

På Svenska Dagbladets nätdebattforum kunde man den 13 juni 2002 läsa följande, skrivet av en debattör som inte skriver under eget namn:

Per-Olof Samuelsson hävdar att han är bibliotekarie, troligen eftersom detta yrke ger en viss pondus åt de framlagda inläggen. Han ljuger. I själva verket är han biblioteksassistent, ett yrke som kräver ringa, eller i jämförelse med bibliotekarieyrket, stort sett ingen utbildning.

Till skillnad från denne anonyme debattör har jag en presentation av mig själv på debattforumet, och där står det att jag är bibliotekarie. Tidigare, d.v.s. innan jag blev bibliotekarie, stod det att jag var biblioteksassistent.

Jag förmodar att det är Ni som, i egenskap av tidningens ansvarige utgivare, är ytterst ansvarig för vad som publiceras på SvD:s nätsidor. Bara för att Ni ska kunna skilja sanning från lögn, ska jag redovisa exakt hur det ligger till.

Sedan augusti 1984 har jag varit anställd vid Roggebiblioteket i Strängnäs, en filial till Kungliga biblioteket. Min titel har hela tiden varit biblioteksassistent. Det är först på det senaste anställningsbeviset, utfärdat 18 december 2001, som min titel ändrats till bibliotekarie. (Kopia av detta anställningsbevis bifogas.) Jag har f.ö. aldrig själv ansökt om denna befordran; att jag ändå fått den kan jag inte ta som något annat än ett tecken på att mina närmaste överordnade anser att jag gjort mig förtjänt av den genom mitt arbete. Skulle Ni tvivla på detta, kan Ni faktiskt besvära ledningen för KB med en förfrågan.

Jag har ingen möjlighet att dementera den anonyme skribentens felaktiga (och förmodligen fullt avsiktligt lögnaktiga) påstående. Den debattråd där inlägget stod (en debattråd som handlade om "Debattreglerna" och som jag själv dragit igång) har strukits, och själv har jag blivit utesluten ur debattforumet. (Det är inte detta sista jag protesterar emot; jag har själv begärt att bli utesluten, och uppriktigt sagt känner jag mig mest lättad att fortsättningsvis inte behöva lägga mig i vad den sorts ohyra som huserar på detta forum har att säga.) En kamrat till mig (Carl Svanberg) förde saken på tal i ett eget inlägg dagen efter; det inlägget togs bort efter tio minuter.

Det enda jag begär är ett offentligt tillrättaläggande och en offentlig ursäkt.

Naturligtvis förstår jag att detta är alldeles för mycket begärt.

Strängnäs 17 juni 2002
Per-Olof Samuelsson

Jag har varken fått något tillrättaläggande eller någon ursäkt.

Till Svenska Dagbladets ansvarige utgivare (2)

Filip Björner har haft fräckheten initiera en debatt under rubriken Varför är SvD så toleranta mot rasister??? som ifrågasätter debattredaktionens kompetens vad gäller vilka inlägg som ska få passera och vilka som ska strykas - som om han visste det bättre än vad redaktionen själv vet. Dessutom fortsätter Björner att tjata om att Per-Olof Samuelsson ska få debattera på SvD:s debattforum (han har gjort det åtskilliga gånger på senaste tiden, och i varje upptänkligt sammanhang). Man kan fråga sig hur Björner kan hysa denna fullständigt devota beundran för Samuelsson. Var och en som läst ett ord av vad han skrivit eller någon gång besökt hans hemsida, www.nattvakt.com, måste ju veta exakt vad han står för och går för. Men sekterister är nu en gång som de är. Eller? (Carl Svanberg, som haft fräckheten uttala sig i samma anda i samma debatt, visar åtminstone viss måttfullhet, eftersom han låter det vara osagt om Samuelsson verkligen är den allra bästa debattören i forumet. Men annars är det samma sekterism och samma bristande respekt för debattredaktionens visdom.)

Nu framgår det ju alldeles klart av SvD:s egna debattregler vilka inlägg som ska strykas och vilka sajter det är förbjudet att länka till. T.ex. får inläggen inte bryta mot svensk lag. Och man kan väl inte tro att redaktionen skulle vara okunnig om lagen, i varje fall inte om Tryckfrihetsförordningens stadganden, som det ju ändå huvudsakligen måste vara fråga om här?

Det är t.ex. uppenbarligen olagligt att debattera frågan om P.O. Samuelsson är bibliotekarie eller biblioteksassistent till professionen. Debattinlägg som tar upp den saken stryks obönhörligen - framför allt då om de kommer från den som borde vara närmast berörd av saken, nämligen P.O. Samuelsson själv. Vilket lagrum detta grundar sig på undandrar sig mitt bedömande, men för debattredaktionens visdom i denna sak måste jag självfallet böja mig, och jag kan absolut inte förstå Björners och Svanbergs halsstarrighet i ämnet.

Nu är det ju inte någon av mänsklighetens stora ödesfrågor huruvida P.O. Samuelsson är biblioteksråd, bibliotekarie, biblioteksassistent eller rentav bara lokalvårdare vid någon obskyr filial till Kungliga biblioteket. (Samuelsson förklarar sig f.ö. - av skäl som bör vara uppenbara för "medlemmar av sekten" - fullt nöjd med att tituleras "andre biträdande bibliotekarie".) Att käbbla vidare om den saken vore småaktigt - lika småaktigt som det besynnerliga lagrum debattredaktionen stöder sig på.

Till mänsklighetens stora ödesfrågor hör däremot Mellanösternkonflikten.

En person som uppträder under en mängd olika alias på SvD:s debattforum (han blir förmodligen regelbundet utestängd så fort han yttrar sig och försöker sedan komma igen under ett nytt "nick") skrev för en tid sedan (någon gång i april, tror jag) ett inlägg som togs bort tre gånger (de båda första gångerna försökte han posta det igen). Jag bör nämna att jag inte alls är bekant med den här personen utan endast känner till honom från hans debattinlägg, och att dessa inlägg ibland urartar till rena vredesutbrott. Men det är inte hans vredesutbrott som blir strukna; det är hans sansade och välresonerade inlägg. Vad som var förgripligt med just det inlägg jag nämnde kunde jag inte förstå. Det gick ut på att skulden till Mellanösternkonflikten helt och hållet ligger hos Arafat och den muslimska sidan. Eftersom det är inlägg som strider mot svensk lag som ska tas bort, kan jag bara förmoda att ett sådant ställningstagande är lagstridigt och att svensk lagstiftning dikteras av PLO. Denna misstanke stärks naturligtvis av att inlägg som lägger skulden på Israel och försvarar och/eller bagatelliserar palestinska självmordbombningar aldrig stryks.

Eftersom jag som sagt inte kunde se det olagliga i inlägget (och inte känner till det lagrum som förbjuder Arafatkritik eller kritik av islam i allmänhet), kopierade jag inlägget och citerade det sedan i sin helhet i slutet av en egen artikel under rubriken Lagen om det uteslutna tredje och kampen mot terrorismen.

Har jag handlat olagligt här? Om så är fallet, då måste det väl vara Svenska Dagbladets medborgerliga plikt att väcka tryckfrihetsåtal mot mig för att okritiskt och t.o.m. med gillande ha citerat detta debattinlägg? Har jag tolkat lagen rätt, har jag samma ansvar för vad jag publicerar på min egen sajt som ansvarige utgivaren för en tidning eller tidskrift och ska följaktligen, om jag befinns skyldig, dömas till en månads fängelse. Och f.ö. finns uppsatsen och citatet också med i senaste numret av pappersversionen av min tidskrift Nattväktaren, för vilken tidskrift jag alldeles uppenbart är ansvarig utgivare.

Nu finns det ju ett litet aber med att väcka ett sådant tryckfrihetsåtal. Hur redaktionen tillämpar lagen på sitt eget debattforum behöver den inte stå till svars för - om saken förs på tal är det som bekant bara att stryka debattråden och lägga locket på. I en tryckfrihetsrättegång, däremot, ska korten upp på bordet!

Uppriktigt sagt tror jag inte ni törs.

Per-Olof Samuelsson
Järnvägsgatan 13
645 31 Strängnäs


Lite historisk bakgrund kan behövas för att förstå den här kontroversen, så låt mig göra en djupdykning i historien, till en tid få minns och säkert inte de ansvariga för SvD:s refuseringspolicy: till sommaren 2001, d.v.s. långt före den 11 september, ett datum som de flesta också tycks ha glömt. (Det var en vacker sommar det året, åtminstone några veckor i juli, pelargonerna på min balkong prunkade, och jag och min älskade hade en underbar dag i Trosa, med massor av vovvar som dessutom hade egna vattenskålar att släcka törsten i. Andra har kanske egna vackra minnen av denna sommar.) Vad som publicerades på SvD:s debattforum var inte fullt så vackert.

Jag kanske först ska påminna om vad som står i SvD:s debattregler:

I en konstruktiv debatt respekterar debattörerna andras åsikter.

Jaha? Men var och en som ens tagit en flyktig titt på SvD:s debattforum vet att debattörerna där inte alls respekterar varandras åsikter och att skällsorden tvärtom haglar. Debatten är m.a.o. ord inte ett dugg konstruktiv – snarare destruktiv. Varför då utgjuta sig om hur det går till i en konstruktiv debatt?

För att främja ett livligt och intressant åsiktsutbyte följer Svenska Dagbladet på nätet i princip samma pressetiska regler som tidningen är känd för i pappersversionen.

Aha.

Tidningens ansvarige utgivare har samma funktion även på nätet och den som känner sig felaktigt behandlad av en tidning kan vända sig till Pressombudsmannen eller Pressens opinionsnämnd.

Men var och en som någonsin sökt upprättelse hos Pressombudsmannen eller Pressens opinionsnämnd måste ju veta att det inte lönar sig. F.ö. har denna mening strukits i de uppdaterade debattregler som kom 24 juni 02 och ersatts med:

Svenska Dagbladet står sedan länge för god ton och bemödar sig om ett korrekt uppträdande mot alla parter.

Ungefär lika hycklande, det.

Tänk på att: …diskutera i vänlig, civiliserad ton.

Visst. Tänk på det.

…användande av pseudonym förtar tyngden i ditt inlägg.

Och hur mäts då tyngden i inläggen?

Det här vill vi slippa: …svordomar och obscena ord.

Det var som fan.

…personliga angrepp eller ärekränkande inlägg.

Men om SvD vill slippa sådana inlägg, varför stryks de inte när de i alla fall kommer in?

…hot, trakasserier, skvaller eller lögner.

Fordrar väl att man kan skilja mellan sanning och lögn för att kunna tillämpas?

…uppmaningar till brott eller andra inlägg som strider mot svensk lag.

Törs man påminna om att det var i SvD som Torbjörn Tännsjö framförde sitt förslag om att fullständigt oskyldiga människor borde slaktas i hemlighet för att lösa problemet med brist på organ för transplantationer?

Debattredaktionen förbehåller sig rätten att rensa bort inlägg som bryter mot debattreglerna och användare som regelbundet missbrukar debattreglerna stängs av. [Min kursivering.]

Man blir också avstängd om man fordrar att debattreglerna ska följas också av andra än en själv. Det finns en dold tilläggsparagraf här: användare som regelbundet ifrågasätter debattredaktionens kompetens stängs av.

Det här är alltså vad som står i debattreglerna. En filosof som inte direkt hör till mina favoriter, nämligen Hegel, lär ha gjort åtminstone en god iakttagelse: man kan iaktta ett samhälles förfall i det faktum att ingenting längre sker i överensstämmelse med lagarna. När lagen säger ett och vad som praktiseras är något helt annat, betyder det att lagen brutit samman och blivit till en död bokstav. Samma sak gäller när det som sägs i ett debattforum inte har någon som helst koppling till de publicerade debattreglerna – de är inget annat än en död bokstav.

Så till tillämpningen.

I början av juli 2001 (12 juli, om jag minns rätt) initierades en debatt med ett tungt vägande inlägg från en debattör som kallade sig "Eugene Helig" under rubriken "Varför bojkottas objektivister?". Man skulle kunna tro att en debattör som väljer ett sådant alias ("E.U. Skenhelig") i själva verket ironiserar och menar tvärtom mot vad han skriver; men på direkt fråga förklarade sig hr Helig vara fullt allvarlig. Hr Heligs anklagelsepunkter var följande:

  1. Objektivister är så upptagna med sin egen idévärld att de inte förstår/lyssnar på andra människor.
  2. Objektivister har stannat på ettåringens emotionella utvecklingsnivå med egoism som främsta kännetecken.
  3. Objektivister omdefinierar språkbruk och ordens mening vilket omöjliggör seriösa resonemang.
  4. Objektivister hyllar Ayn Rand av religiösa mått. [Grammatiken är hr Heligs.]
  5. Objektivister är fanatiska.
  6. Objektivister är ömfotade och tål inte kritik.
  7. Objektivister har på tok för många alias när de debatterar.

Visst visar det här på "respekt för andras åsikter"? Och inte är ett "personligt angrepp eller ärekränkning"? Nej, jag skojar. För det är ett personangrepp, fast hr Helig är för feg för att nämna personerna vid namn. De ärekränkta är i bokstavsordning: Patriq Backlund, Filip Björner, Jakob Meijling, Linus Myrbäck, Jerry Nilson, Per Nilsson, Per-Olof Samuelsson, Daniel Sjölander och Henrik Unné (dessa var de objektivister som vid den här tiden deltog i debattforumet). Samtliga dessa personer har alltså "stannat på en ettårings emotionella nivå", för att inte upprepa resten av smörjan ovan. Så att detta strider mot de påstådda debattreglerna är ställt utom allt tvivel.

Nu påstår sig ju debattredaktionen vilja ha hjälp med att hitta "tveksamma inlägg". Och det händer faktiskt någon gång att redaktionen finner ett inlägg tillräckligt "tveksamt" för att stryka det. Så t.ex. beskyllde en debattör vid namn Pogo Pedagog i en tidigare debatt objektivister för att "runka kuk offentligt", och det inlägget ströks faktiskt. Man får gratulera redaktionen till dess utomordentliga sensibilitet. Nu tyckte jag inte att hr Heligs inlägg var så värst mycket mindre "tveksamt", så jag rapporterade det; varefter följande korrespondens utspann sig mellan mig och den ansvarige för "klagomuren", Bengt Erlandsson:

POS till BE: Ska Sign. Eugene Heligs inlägg "Därför bojkottas objektivister" föreställa vara förenligt med debattreglerna?

BE till POS: Förlåt mig att jag inte besvarat ditt e-brev tidigare. Jag kan bara skylla på sommarglömska. Som du sett ligger debatten kvar. Objektivisterna har ju själva startat flera debatter och jag kan inte se några brott mot debattreglerna i "Heligs" inlägg. [Kursiverat av POS.]

POS till BE: Tack för svaret. Jag drar av detta slutsatsen att du befinner sig på en ettårings intellektuella nivå. Jag tänker göra den bedömningen offentlig. Sedan kan du ju ta bort inlägget, ifall du skulle inse att åtminstone det är ett förolämpande personangrepp, inte ett seriöst debattinlägg.

BE till POS: Jag tänker inte ge mig in i någon diskussion om vare sig min eller din intellektuella nivå.

POS till BE: Vill du i så fall ha den utsökta vänligheten att offentligt utesluta mig från SvD:s debattforum.

BE till POS: Det kan jag göra men då måste jag påpeka att det sker på din begäran. Jag står ut både med att du använder privata e-brev och felciterar mig.

Man kan ju undra över logiken i Erlandssons repliker här. "Objektivisterna har själva startat flera debatter" – och därför är det fritt fram att ösa vilken dynga som helst över dem? Erlandsson står ut med att jag felciterar honom? Men jag citerade ju honom inte alls – jag ställde en fråga, drog en slutsats av hans svar och sade honom mitt hjärtas mening. Bedöm själva karlns intellektuella nivå.

Hr Helig satte naturligtvis snart igång att yla om censur när hans kompetens att yttra sig bakom anonymitetens täckmantel ifrågasattes, vilket föranledde mig att skicka in följande replik:

Såå? Har jag lov att kalla dig ett praktarsel? Att säga att du drivs av blind förstörelselusta? Att du är en potentiell mördare och att du inte skulle tveka att mörda och stycka ditt offer om du bara kunde göra det under samma anonymitetens täckmantel som du gör här? Att du är en blodsbroder till professor Tännsjö och Hannibal Lecter och inte skulle tveka att karva köttet ur levande människor bara för njutningen att se skräcken och vanmakten i deras ansikten? Har jag lov att berätta att Bengt Erlandsson slickat upp sig i din syfilitiska röv, att han trivs bra där och att han inte har den ringaste avsikt att slicka sig ner igen?

Nej, det har jag inte lov till. Civiliserade människor som jag har inte lov att uttrycka sig på det viset. Det är bara fega, eländiga, anonyma kräk som du som åtnjuter sådana privilegier.

Så använd mycket små bokstäver när du talar om censur.

PS. Eftersom språkbruket i detta inlägg strider mot allt vad debattregler och god ton heter, anhåller jag återigen vördsammast om att bli utesluten ur detta debattforum. Eller vill debattredaktionen att jag ska backa ur godvilligt? Det verkar inte bättre.

Det här inlägget hade Erlandsson vett att stryka. Officiellt skrev han följande:

Per-Olof Samuelsson har i ett e-brev direkt bett mig att ta bort ett inlägg av honom som handlar om debattregler och min intellektuella nivå [sic]. När jag gör det kommer också ett par av de följande inläggen att tas bort eftersom de annars blir obegripliga.

Mitt svar:

Er beskrivning av händelseförloppet stämmer inte med fakta. Jag bad er inte ta bort mitt debattinlägg; jag bad er officiellt utesluta mig ur detta debattforum. Och jag använde i mitt inlägg medvetet ett språkbruk som skulle göra det så mycket lättare för Er att fatta det beslutet. Men naturligtvis kan Ni inte vidta en sådan åtgärd utan att samtidigt implicit medge att detta debattforum är avsett för anonyma pajkastare, inte för seriösa debattörer. Jag ville bara ge Er chansen att vidgå detta öppet.

Menar Ni att jag har läst SvD:s debattregler fel? I sitt senaste debattinlägg påstår hr Skenhelig att jag skriver under alias. Ni vet naturligtvis mycket väl att detta är ren lögn. Ni vet naturligtvis också att det står i debattreglerna att "hot, trakasserier, skvaller eller lögner" inte är välkomna i detta debattforum, precis lika väl som Ni vet att ärekränkningar inte är det. Men att påpeka för Er att detta inlägg borde tas bort med hänvisning till debattreglerna vore fullkomligt lönlöst.

Det enda jag kan anteckna på Ert pluskonto är att när hr Pedagog använder uttrycket "runka bulle", så förstår t.o.m. Ni att han menar "onanera". Duktigt!

Och i ett senare inlägg skrev jag:

En enda gång i alla debatter om objektivismen som förekommit på detta forum har Bengt Erlandsson plockat bort ett inlägg som strider mot debattreglerna, och det var när sign. Pogo Pedagog skrev att objektivister ägnar sig åt att runka kuk offentligt. Det kunde t.o.m. han se inte var fullt rumsrent.

Nu tror jag det är rätt lönlöst att försöka reformera hr Erlandsson och få honom på bättre tankar. Han har nämligen den samlade svenska journalistkåren i ryggen, inklusive pressens egna självsanerande organ. Jag har i mina pärmar en utförlig korrespondens med såväl Allmänhetens Pressombudsman som Pressens Opinionsnämnd, som utmynnar i att det inte strider mot någon enda liten pressetisk regel att påstå att en motdebattör "krupit upp i sitt eget arsel och försvunnit". Sådant språkbruk är helt acceptabelt, i varje fall så länge det används mot försvarslösa offer. Det skulle säkert bli annat ljud i skällan, ifall det användes mot journalisterna själva.

En kommentar till

Ursäkta att jag bryter mitt löfte och än en gång lägger mig i en debatt som jag lovat att lämna. Men det finns en sak som jag inte är säker på att alla förstår, nämligen att det inte är hr Skenhelig som är huvudmotståndaren i denna debatt, utan hr Erlandsson.

Att det finns människor som drivs av ren förstörelselusta vet vi ju redan, likaså att de lägger sig i nätdebatter bara för nöjet att sänka debattstandarden till sin egen nivå. Hr Skenhelig har inte gjort annat än att överträffa de andra i tarvlighet.

Men vad som är verkligt skamligt är att hr Erlandsson – som är anställd för att bevaka debatten och rensa bort de värsta övertrampen – i stället håller hr Skenhelig om ryggen och tar honom i försvar.

Det är just den här sortens feghet och undfallenhet inför ondskan som gör det möjligt för ondskan att komma någon vart alls här i världen. Rakryggat motstånd mot dem som vill förstöra – mot dem som än så länge bara är potentiella massmördare – är allt som behövs för att ta loven av dem. Undfallenhet och eftergiftspolitik leder till att vi allesammans så småningom hamnar i massmördarnas våld. Det är en mentalitet sådan som Bengt Erlandssons som banar väg för en Hitler, en Stalin, en Pol Pot.

Berätta det gärna för honom.

Kort kommentar om ettåringar

Att påstå att Bengt Erlandsson (för att bara inte nämna hr Skenhelig) befinner sig på en ettårings mentala nivå är en grav förolämpning mot världens ettåringar.

Jag träffade en ettåring så sent som häromdagen (på en uteservering här i staden), och jag kan försäkra att denne ettåring var i full färd med att utforska världen och dessutom hade ett omisskännligt nöje av processen. Ettåringar har inte stannat i utvecklingen – de har inte slagit sig till ro i Förnöjsamhetens Stia, som Bengt Erlandsson, eller fastnat i den rena förstörelselustan, som debattförstörarna här på nätet.

Historisk bakgrund

Frågan "Varför bojkottas objektivister?" ställdes första gången här av Filip Björner i början av april (samma dag som SvD:s nya utvidgade debattforum hade premiär) och var riktad till SvD:s redaktion. Filip ville veta varför Ayn Rands filosofi i det förflutna bara fått diskuteras av malätna marxistiska professorer eller av osnutna barnrumpor, medan experter i ämnet systematiskt tystats ner. (Formuleringen är min, inte Filips, men andemeningen är densamma.) Efter ett par om och men lyckades han framlocka ett intetsägande svar från Per Ericson, ur vilket man med säkerhet kunde utläsa endast ett rejält mått av likgiltighet och förakt. Förakt – för vad? För vår "typ av argument", vår "attityd till meningsmotståndare" och vårt "språkbruk". Specifikare än så var det inte; inte heller har Ericson följt min uppmaning att precisera kritiken.

Man får väl förstå att SvD:s redaktion nu är innerligt tacksam att den svåra uppgiften att besvara Filips frågor nu tagits över av sådana eminenta intellektuella skarpskyttar som Eugène Helig och Pogo Pedagog (personer som dessutom så rakryggat träder fram under eget namn och inte döljer sig bakom löjliga signaturer som Björner, Unné, Backlund och allt vad vi kallar oss). Deras typ av argument, attityd till meningsmotståndare och språkbruk kan ju varken en civiliserad tidningsredaktion (med anor från Levertin och Heidenstam och många andra) eller en bildad allmänhet ha det minsta att invända mot?

Att debattregler sätts åt sidan när huliganer huserar är ställt utom tvivel. Frågan är bara varför? Men svaret är enkelt. Avsikten är att seriösa debattörer ska förmås att lessna och tappa sugen, så att redaktionen kan bli av med dem. Det är samma motiv som får somliga att vilja bekämpa kapitalismen med gatstenar. Tillräckligt många krossade skyltfönster, så kanske kapitalisterna lägger av och vi slipper ifrån dem!

Ekonomiskt bevandrade känner säkert till Greshams lag: dåliga pengar driver ut bra pengar. Motivet är detsamma här: huliganismen ska driva ut förnuftet.


Jag har refererat just den här debatten utförligt, därför att den klart visar vad det är konflikten mellan mig och debattredaktionen faktiskt handlar om. (Det kan ju noteras att det var i juli 2001 som jag först bad redaktionen utesluta mig, och detta sedan åberopas när jag till sist blir utesluten i juni 2002, alltså 11 månader senare.) Jag bör ändå nämna att denna debatt, trots den ynkliga inledningen och trots dessa meningslösa skärmytslingar, blev en framgång ur "objektivistgängets" synvinkel, tack vare några andra duktiga debattörer. Så det är väl min vanliga småaktighet som får mig att gnälla.

Särskilt lessen över att vara utesluten är jag som sagt inte. Jag är allergisk mot dumhet, och då speciellt dumhet som gör sig bred – och jag har lite för ofta blivit avhånad av debattörer som inte ens först gjort sig mödan att läsa och åtminstone försöka förstå vad jag skrivit. (Ingen nämnd och ingen glömd.) En del kamrater till mig tycker det är synd att inte få se mina inlägg i fortsättningen. Men min egen hemsida finns ju kvar.

Fler nummer av "nätnattväktaren" Version för utskrift