Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

23 december 2005

Tidens "gång"

Det följande är ett brev som jag skrev sommaren 1994. En person hade ringt upp mig och diskuterat problem med begreppet "tid", så jag sammanfattade min uppfattning om saken i detta brev. Eftersom jag då och då blir indragen i debatter om saken kan det här vara bra för att klargöra min uppfattning.

1. Universum som helhet kan inte ha någon början eller något slut. Universum är "totaliteten av det som existerar" (eller "allt som finns"). Totaliteten av det som existerar kan inte föregås av något eller efterföljas av något - och "intet" existerar inte, har aldrig existerat och kommer aldrig att existera. Varje företeelse inom universum - som t.ex. solsystemet eller vad du vill - kan ha uppstått ur någonting annat, och kan så småningom bli till någonting annat; men universum som helhet kan inte uppstå eller försvinna.

Varje teori - som Big Bang - som påstår att universum började för så-eller-så många miljarder år sedan måste därför avfärdas på rent filosofiska grunder. (I själva verket rör det sig om en sekulariserad variant av skapelseberättelsen: att Gud en gång skapat världen ur inte.)

Jag nämner detta därför att en av dina frågor - varför försvinner inte allting i samma ögonblick som det uppstår? - grundar sig på att du accepterat Big Bang-teorin.*)

2. "Tid" är en abstraktion och har ingen självständig existens utanför vårt medvetande. Vad som existerar därute är olika former av rörelse (eller stillaståande, vilket är avsaknad av rörelse). "Tid" är vårt sätt att mäta rörelse och jämföra olika rörelser med varandra.

Detta betyder givetvis inte att tiden är subjektiv. De fakta som ger upphov till begreppet tid existerar i yttervärlden. Vad det betyder är att vi inte kan "reifiera" tiden, d.v.s. projicera begreppet ut i den metafysiska verkligheten och tillmäta det en självständig existens.

Det är detsamma med begreppet "tid" som med begreppet "bord". De ting vi benämner "bord" finns verkligen, och de egenskaper som får oss att se dem som enheter under samma begrepp är verkligt existerande egenskaper. Men det finns ingen inneboende "bordighet" i varje bord - att tro det är det klassiska misstag som både Platon och Aristoteles begick, i olika form. Inte heller finns det någon inneboende "tidslighet" i tingen, även om våra tidsbegrepp hänvisar till något verkligt - verkliga rörelser eller stillaståenden.

Tidsbegrepp uppstår därför att vi människor har behov av att jämföra olika processer (rörelser) med varandra, bl.a. att jämföra deras varaktighet. För att ta ett exempel på måfå: om man vill veta vilken typ av stearin som brinner fortast, kan man ta två i övrigt likadana ljus av olika sorters stearin, tända dem samtidigt och se vilket som först brinner ner. Men det är ju inte alltid som detta låter sig göras; så man använder någon process som kan användas som likare för att jämföra andra processer. Det är viktigt att den process man väljer som likare är en så regelbunden process som möjligt - därför väljer man t.ex. sand som rinner i ett timglas som likare. Har man nu inte möjlighet att jämföra två stearinljus direkt, kan man mäta deras nedbrinning med timglaset och säga att det tar så-och-så många "glas" för ett ljus att brinna ned. (Notera att vilken likare man än väljer, måste rörelsen vara regelbunden - klockor som tickar i otakt skulle vara helt värdelösa.)

Eftersom det mest regelbundna vi känner till, i vår dagliga erfarenhet, är himlakropparnas rörelser - jordens rotation kring sin axel, eller runt solen, eller månens rotation runt jorden - är det synnerligen lämpligt att välja dem som likare och tillverka klockor därefter.

När människor talar om "tidens gång" (eller "flykt"), uttrycker de sig metaforiskt. Det är inte tiden som går, det är klockan (eller jorden som snurrar). När folk säger att tiden "går fort" (när de har roligt) eller "långsamt" (när de väntar på bussen), använder de ett metaforiskt uttryck för ett psykologiskt tillstånd. Det är inget fel att använda metaforer - så länge man minns att det är metaforer man använder.

Vad beträffar frågor av typen: "Varför går tiden framlänges och inte baklänges?": saker och ting sker i den ordning de sker, och inte i någon annan ordning. Man kan lika gärna fråga: "Varför är det identitetslagen som gäller, och inte någon annan lag?"

*) Om den ursprunglige brevmottagaren skulle läsa detta, vill jag säga att jag mycket väl kan ha missuppfattat honom på den här punkten. Mitt klaraste minne av vårt telefonsamtal var att han menade att om tiden inte hade en "metafysisk" existens (någon verkligt existerande ingrediens i universum utöver alla andra ingredienser), skulle allting försvinna lika fort som det uppstått. Jag fann idén besynnerlig då, och jag finner den lika besynnerlig idag. Men om idén hängde ihop med accepterandet av "Big Bang", det vill jag låta vara osagt.

Fler nummer av "nätnattväktaren"

Tillbaka till startsidan


Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.