tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Startsidan
Vad är Nattväktaren?
Vanliga frågor
Om Ayn Rand
Piratöversättningar
Lovsång
Artiklar "on line"
Articles on line in English
Tidigare nummer
Objektivistisk skriftserie
Pamfletter av POS
Beställningar
Länkar

Till frågan om begreppet "ondska"

(med särskilt avseende på dess tillämpning på Torbjörn Tännsjö, samt på anonyma ynkryggar)

"Du är väl ändå inte så orättvis att du gör skillnad mellan gott och ont?"
Ur "Gråkulten i moralen" i Själviskhetens dygd

Senast skrev jag att våra högre undervisningsanstalter inte bara lär ut mördaretik, utan också vanlig simpel huliganism. Det tog inte lång tid att hitta ett nytt exempel. En bloggare i utkanten av min bekantskapskrets länkade till min uppsats och fick följande kommentarer från en anonym kommentator:

Ge oss lite sköna boktips istället för värdelösa skitlänkar!

POS anklagar i flera av sina artiklar Tännsjö för "ondska", och därmed är hans förtroende omedelbart kört i bott [sic] även om han har en del vettiga synpunkter.

Det är så svart-vitt och simpelt, ont och gott, det är i sådana här sammanhang en terminologi som lämpar sig när de stora massorna skall duperas och piskas in i leden, ingenting som biter på upplysta och intellektuella människor.

[...]

Nej, jag är väl kanske inte heller så förtjust i Tännsjö, men här rör det filosofiska diskussioner och då stämplar man inte sina meningsmotståndare som "onda". Det kan man göra när det gäller att svartmåla sina motståndare i politisk propaganda riktad till bredare folklager, men inte i det här sammanhanget. Det är osportsligt, intellektuellt ohederligt och utan känsla för gentlemannamässighet.

[…]

"I dagens Sverige har vi en professor i etik som lär ut ren och oförfalskad ondska till sina elever och till alla andra som gitter lyssna."

Att du [POS] inte kan acceptera att människor betraktar tillvaron på olika sätt är mest tragiskt för dig själv.

Ondska!? Haha. Vilken sorglig dogmatiker du är.(1)

Om vi nu bortser från sådana småaktigheter som att någon anonym liten ynkrygg försöker ge mig lektioner i "sportslighet", "intellektuell hederlighet" och "gentlemannamässighet", kan man ju fråga sig exakt hur många fel det är med det här resonemanget. Ett par fel som jag ser med en gång är dessa:

1. Idén att idéer – och spridande av idéer – är undantagna från moraliskt omdöme.

Om jag skulle tjäna mitt levebröd på sådant som att råna folk i parker, eller rycka handväskor från försvarslösa gamla tanter, skulle få ha något problem med att identifiera mitt handlande som ont. Men om jag i stället gav kvällskurser i rån och väskryckning på något studieförbund, skulle det inte vara det minsta ont, enligt detta synsätt; de rån och väskryckningar som blir resultatet av min excellenta undervisning är inte på minsta vis mitt ansvar; och inte heller kan studieförbundet stämplas som ont eller ställas till svars.

Vad är det Torbjörn Tännsjö anklagas för? I huvudsak två saker: att ha pläderat för terrorattacker mot oskyldiga offer (ifall bara dessa terrordåd på något sätt kan gagna den kommande kommunistiska världsrevolutionen); och att ha pläderat för avdagatagande av likaledes oskyldiga människor för syftet att skaffa fram organ för transplantationer. Om någon faktiskt utför dessa handlingar, har de flesta faktiskt inga större problem med att stämpla det som ont. Men Tännsjö själv har ju mig veterligen inte sprängt några bussar med israeliska skolbarn i luften (än mindre då genomfört någon självmordsattack). Inte heller leker han Hannibal Lecter och lurar hem intet ont anande människor för att söva ner dem och sedan gå ner till Sahlgrenska med deras organ (eller sälja dem på svarta marknaden). Alltså är han vit som snö!

Det här resonemanget är naturligtvis fullständigt löjligt. Är handlingarna onda, är det också ont att plädera för dem. Ingen skulle gärna resonera så här om någon nazist som bara pläderat för judeutrotning, men som aldrig själv skött en gaskammare eller en fångtransport till Auschwitz. Dessutom är det på sätt och vis värre att plädera för sådana här ohyggligheter än att utföra dem: Tännsjö tar i dagens läge inga som helst risker (utöver den lilla risken att jag och några till bedömer honom efter förtjänst); han kan lugnt sitta kvar på sin professorsstol tills han går i pension; och han kommer att lyfta en pension som nog är något bättre tilltagen än min. Värre, alltså, i den bemärkelsen att det är fegare. (Jag menar inte att Tännsjö borde gå från ord till handling…)

2. Vidskepelse.

Idén att man inte får nämna ondskan vid dess rätta namn (d.v.s. just "ondska") påminner mest av allt om den gamla föreställningen att det är farligt att nämna Djävulen vid namn, för då kan han komma och ta en. Så man använder eufemismer som "den hårde" ("hin håle"), "han med bockfoten", etc., etc. Men vad är vitsen med det? Blir Djävulen mindre farlig av att man talar om honom i viskningar? Blir det onda mindre ont av att man slätar över det verbalt? Försvinner det, ifall man undviker att tala om det? Naturligtvis inte.

Det är vidskepligt i ett annat avseende också: det speglar en religiös föreställning om "gott och ont". Religionen menar att Gud är källan till allt gott; så om det inte finns någon gud, finns det heller inget som kan kallas gott (allting är, med Torbjörn Tännsjös språkbruk, "moraliskt neutralt"). Enligt samma synsätt är förstås Djävulen källan till allt ont; så tror man inte längre på en personlig Djävul, kan man inte längre kalla något för ont.(2)

Men att kalla det onda vid sitt rätta namn är tydligen, enligt detta synsätt, att försvära sig åt Djävulen (han kommer och tar en, ifall man nämner honom vid namn). Och det är förstås ont. Men se det får man inte säga, så man får nöja sig med eufemismer: "osportsligt", "intellektuellt ohederligt", "ogentlemannamässigt" – för att inte tala om "simpelt", "tragiskt" och "sorgligt dogmatiskt". (Fy fan vad ynkryggar är ynkliga!)

3. Och så var det ju det här med begrepps- och definitionsexercisen. Vad menar vi egentligen, när vi stämplar en person eller en handling (eller en idé) som "ond"?

"[D]et som lämpar sig för en förnuftsvarelses liv [är] det goda; det som negerar, motverkar eller förstör det är det onda." ("Objektivismens etik" i Själviskhetens dygd.)

Så allt jag egentligen säger om Torbjörn Tännsjö är att hans idéer inte lämpar sig för en förnuftsvarelses liv, utan tvärtom negerar, motverkar eller förstör det. Är inte det illa nog? Det är ju det som gör mord till något ont: det negerar och förstör någons liv!

Ja, sedan kan man ju alltid dividera om grader av ondska. Anonyma ynkryggar tar väl inte direkt död på någon.(3) Men inte gör de livet gladare!


1) Blogginnehavaren ska naturligtvis inte lastas för de kommentarer folk behagar komma med på bloggen. Men om det här hade stått på en mer seriös blogg, som t.ex. Carl Svanbergs, hade det säkert resulterat i portning på livstid.

2) För många herrans år sedan (jag vet inte när, men jag tror det var innan jag själv var född) drev Dagens Nyheter en kampanj för Djävulens avskaffande. En kommentar som fälldes var att DN lyckats avskaffa Djävulen, men misslyckats med att göra tillvaron mindre djävlig.

3) Ja, ibland gör de ju faktiskt det - annars skulle det inte finnas några ouppklarade mordfall!


PS dagen efter: Killen jag citerade ville inte vara en anonym ynkrygg och har därför presenterat sig som Christopher Sundberg. Alltid något! Han säger också att "tanken om att enskilda individers intressen i olika form skall underordnas kollektivet eller en högre Sak anser jag inte vara ondska". Och: "Lotterisystem likt dessa upprättas ju knappast för att att tillfredställa sjuka människors förtjusning i att se meningslös död och lidande, utan underbyggs med resonemang om vad som gynnar kollektivet." Någon som är förvånad? (Den rimliga slusatsen av att kollektivismen leder till sådana implikationer är väl ändå att kollektivismen är ond?

Fler nummer av "nätnattväktaren" Version för utskrift