Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

13 maj 2007

Mer om oskrivna blad

Min uppsats Sitter moralen i generna? uppmärksammades av Fredrik Runebert. Runebert tycks i stort sett hålla med mig om vad jag skriver, men han har också följande något besynnerliga invändning:

Människan har potential till insikt, medvetande om sitt förflutna och sin nuvarande situation, möjlighet att tänka rationellt och logiskt osv. Därmed är människan inte född tabula rasa, ett blankt blad som går att fyllas med vad som helst. De biologiska generna sätter gränser för vad människor (och djur) kan åstadkomma. (Här skiljer sig min syn på tabula-rasa teorin och definitionen av densamma från Samuelssons.)

Min första tanke när jag läste detta var: exakt hur noggrann och omständlig ska man behöva vara för att undvika att bli missförstådd? För var någonstans skrev jag att vårt medvetande låter sig fyllas med vad som helst? Och att de förmågor vi har och som skiljer oss från djuren (förmågan att abstrahera och bilda begrepp och allt det där) har ett biologiskt fundament vore jag den siste att förneka.

Nej, allt tabula-rasa-idén (i min eller Rands eller Lockes eller Aristoteles tappning) går ut på är att vår kunskap börjar med det för sinnena givna. Vår kunskap slutar förstås inte där. Men den börjar där, för det finns ingen annanstans att börja.

Och idén ska sättas i kontrast med den motsatta idén (framförd i lite olika tappningar av många filosofer, varav den första var Platon): att vi inte bara har en medfödd förmåga att abstrahera, utan att vi också har medfödda idéer. (Åtskilliga filosofer har försökt hävda att idéer som "Gud" och "odödlighet" är medfödda. Och Immanuel Kant hävdade att vår uppfattning om tid och rum, orsak och verkan, enhet och mångfald och några saker till inte är härledda ur erfarenheten utan från början är s.a.s. inbäddade i vårt medvetande.)

Men vid närmare eftertanke tror jag att det är en sak som behöver tas upp här, nämligen att "tabula rasa" eller "oskrivet blad" är en metafor, och att metaforer kan vara vilseledande, ifall man inte inser att de är just metaforer.

Om vi nu håller oss till metaforen "oskrivet blad", så är det ju uppenbart att det ligger i detta blads natur att låta sig skrivas på – med blyerts eller bläck eller ett stycke kol eller krita – och att det som fastnar på bladet är precis vad man skrivit på det. Så länge det handlar om att medvetandet eller själen tar emot sinnenas vittnesbörd, är ju metaforen helt adekvat. Vad man ser är vad man ser, vad man hör är vad man hör, o.s.v. för de övriga sinnena. (Det skulle parentetiskt inte gå att skriva på ett blad med någon frätande syra, för då skulle papperet eller pergamentet bara gå sönder. En parallell, om vi ska hålla oss till metaforen, är att intryck av svår smärta kan vara väldigt svåra för vårt medvetande att ens ta emot. Riktigt svår smärta får en att förlora medvetandet.)

Aristoteles hade en annan metafor: han liknade själen vid ett stycke vax som kan ta intryck av t.ex. ett sigill. Det är förstås samma sak med den metaforen: vaxet kan bara ta emot vad sigillet präntar in – och försöker man med frätande syra, blir det bara gegga av alltihop.

Men metaforen har ju också en stor brist: det oskrivna bladet eller sigillvaxet kan inte göra annat än passivt ta emot vad man skriver på det eller präntar in i det. Bladet eller vaxet bidrar inte självt på minsta vis. Men med vårt medvetande eller själ är det ju så att det bidrar med något: det för sinnena givna är inget annat är ett råmaterial, som vi sedan arbetar vidare med.

Och det är därför som jag ser en poäng med Leibniz berömda invändning mot Locke: "nisi intellectus ipse" eller "utom intellektet självt". (Sedan gick ju Leibniz vidare och försökte plantera in medfödda idéer, som t.ex. idén om Guds existens, vilket jag definitivt inte håller med om.)

Ja, så var det sagt, och ett stycke tomt utrymme på servern (med en potential att ta emot meddelanden från mig) har nu fyllts med ett idéinnehåll.

Fler nummer av "nätnattväktaren"

Tillbaka till startsidan


Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.