Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

17 juli 2007

Vietnam och Irak

(En pessimistisk betraktelse)

Under 1960-talet körde USA fast i Vietnam. Trots att USA är världens mäktigaste militärnation visade det sig omöjligt att vinna kriget. USA fick dra sig ur med svansen mellan benen, och hela Vietnam togs över av kommunisterna. Konsekvenserna av detta visade sig snabbt i form av båtflyktingar – människor som flydde diktaturen i rangliga båtar och flottar och till stor del dukade under ute på havet. I grannlandet Kambodja – eller "Demokratiska Kampuchea", som det hette ett tag – blev konsekvenserna ännu värre; ja, historien om utrymningen av Pnomh Penh och "dödens fält" ska jag väl inte behöva upprepa.

Idag, fyrtio år senare, står det klart att USA har kört fast på ungefär samma sätt i Irak.

Ayn Rand skrev då och då om kriget i Vietnam; utförligast i uppsatsen "Samförståndets vrakspillror" ("The Wreckage of the Consensus") i Kapitalismen: det okända idealet. Läs gärna hela uppsatsen (som också behandlar det onda med värnplikt); det följande är några citat som är precis lika tillämpliga idag som de var den dag de skrevs:

När ett land är i krig, måste det använda hela sin styrka till att strida och segra så snabbt som möjligt. Det kan inte på samma gång strida och inte strida. Det kan inte skicka ut sina soldater som kanonföda och förbjuda dem att segra.

[…]

Om ett land vet att det inte kan strida mot ett annat land, ger det sig inte in i strid. Om ett land verkligen är svagt, drar det inte ut i fält under stridsropet: "Snälla ni, ta mig inte på allvar – jag tänker inte gå särskilt långt!"

[…]

Krig är det näst största onda som mänskliga samhällen kan begå. (Det allra största är diktatur, att förslava sina egna medborgare, vilket är orsaken till krig.) När en nation griper till vapen, har den något syfte, det må vara rätt eller fel, något att kämpa för – och det enda syfte som låter sig rättfärdigas är självförsvar. Om du vill se altruismen driven till sin självmordsmässiga ytterlighet i internationell skala, se då på kriget i Vietnam – ett krig i vilket amerikanska soldater dör för inget syfte alls.

Detta är det ohyggligaste onda med Vietnamkriget, att det inte tjänar något av Förenta staternas nationella intressen – att det är ett renodlat exempel på blind, meningslös, altruistisk, självuppoffrande slakt.

[…]

De [våra offentliga ledare] säger oss att vi måste försvara Sydvietnams rätt att hålla ett "demokratiskt" val och att rösta för att bli kommunistiskt, om det så önskar, bara det sker genom omröstning – vilket innebär att vi inte slåss för något politiskt ideal eller någon rättviseprincip, utan bara för obegränsat majoritetsvälde, och att det mål för vilket amerikanska soldater dör ska bestämmas genom någon annans röst.

[…]

Nej, det finns ingen vettig lösning på kriget i Vietnam; det är ett krig vi aldrig borde ha gått ut i. Att fortsätta det är meningslöst – att dra oss ur det skulle vara ytterligare en eftergift att lägga till vårt långa, skamliga register.

[…]

En riktig lösning skulle vara att välja statsmän – om sådana skulle framträda – med en radikalt annorlunda politisk syn, en politik som uttryckligen och med stolthet hyllar försvaret av Amerikas rättigheter och nationella egenintressen, som tar avstånd från u-hjälp och alla former av nationell självuppoffring. Med en sådan politik skulle vi kunna dra oss ur med detsamma – och detta tillbakadragande skulle inte kunna missförstås av någon, och världen skulle ha en chans att uppnå fred. Men sådana statsmän existerar inte för närvarande. Under dagens förhållanden är det enda alternativet att utkämpa detta krig och vinna det så snabbt som möjligt […]

Det tycks vara en populär sport bland somliga att försöka gissa sig till vad Ayn Rand skulle ta för ställning i den ena eller andra stridsfrågan, ifall hon levde idag. Sådana gissningslekar är naturligtvis helt fåfänga. Men när hon slår fast en princip – som t.ex. att endast ett krig i självförsvar är ett rättfärdigt krig – då ska man allt se hur den principen är tillämplig i dagens situation. Och parallellerna mellan 60-talets Vietnam och dagens Irak är nästan spöklika.

Är det ett krig i självförsvar USA bedriver i Irak? Det borde vara det – men det är det inte. Det uttalade målet för Bushregimens mellanösternpolitik – "the Forward Strategy for Freedom" – har inte ett dugg med USA:s nationella egenintresse att göra: det handlar om att göra irakierna till lags; det handlar om att ge irakierna demokrati – så att de är fria att rösta fram islamisterna till makten, precis som vietnameserna på 60-talet skulle ges friheten att rösta fram kommunisterna till makten. Vi ser vart det leder (och vi ser det kanske ännu tydligare i Palestina, där demokratiska val lett till att ett terroristgäng – Fatah – fått lämna ifrån sig makten till ett ännu värre terroristgäng – Hamas.)

Demokrati, i bemärkelsen majoritetsvälde (och detta är faktiskt den bokstavliga bemärkelsen av termen "demokrati") är ingen garant alls för frihet. Vill folket inte ha frihet, så röstar det inte för frihet!

Men den riktigt olycksbådande parallellen är att det inte finns någon realistisk lösning på Irakkriget, lika lite som det fanns det med Vietnamkriget. "Att fortsätta det är meningslöst – att dra oss ur det skulle vara ytterligare en eftergift att lägga till vårt långa, skamliga register."

Irakkriget, som det förs nu, är ett rent självuppoffringskrig från USA:s sida. Att fortsätta det som det förts hittills betyder bara fler och fler amerikanska soldater som kommer hem i liksäckar eller som krigsinvalider. De kommer att ha dött eller lemlästats till ingen nytta alls. Men om USA:s nästa president skulle heta Clinton eller Obama – som båda vill avsluta kriget fortast möjligt och ta hem alla trupper – vad skulle hända då? Iran skulle med all sannolikhet få en mäktig bundsförvant i Irak, och vad Iran har för avsikter med USA (och med Israel), det vet vi ju. Ayn Rands råd – "att utkämpa detta krig och vinna det så snabbt som möjligt" – kommer ingen amerikansk politiker att följa (och det var ju ingen som följde det när det gällde Vietnamkriget heller).

Kan vi vänta på "statsmän – om sådana skulle framträda – med en radikalt annorlunda politisk syn"? Finns några sådana statsmän i sikte, ens vid den yttersta horisonten? Nej, jag trodde väl det.


Ja, det här var en pessimistisk betraktelse. Som ni kanske märkt har jag nästan inte skrivit någonting om dagspolitik de senaste åren. (I kölvattnet efter 11 september 2001 skrev jag en hel del, för då var det svårt att tänka på något annat – så sådana frågor som Immanuel Kants ondska och nödvändigheten av en 100-procentig guldmyntfot fick vila ett tag.) Men det förefaller ju rätt hopplöst att skriva om dagspolitik: världens mäktige läser hur som helst inte denna webbsida, och även om de gjorde det, skulle de knappast låta sig övertygas.

Men de som ändå läser det här är säkert sådana som är villiga att lyssna; så låt mig ge några länkar till uppsatser om världsläget som åtminstone på sikt kan leda till något bättre:

"Just War Theory" vs. American Self-Defense av Yaron Brook och Alex Epstein
The "Forward Strategy" for Failure av Yaron Brook och Elan Journo
"No Substitute for Victory": The Defeat of Islamic Totalitarianism av John David Lewis
The Real Disgrace: Washington's Battle Field "Ethics" av Elan Journo
(Och det finns många fler uppsatser som ni själva kan söka upp på nätet; de flesta av dem hittar man via
Capitalism Magazine eller ARI Media Link; somligt även via Principles in Practice.)

Ingen av dessa länkar ska tolkas som att jag på minsta vis stödjer ARI:s policy i frågan om vem som ska få – eller inte få – översätta Ayn Rand till svenska! (Fast det kanske ni förstår ändå…)

Fler nummer av "nätnattväktaren"

Tillbaka till startsidan


Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.