Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

28 december 2007

Rekviem år 2007

Jag skrev det här som ingress till en radda inlägg om klimatbluffen som ska ingå i årets pdf-nattväktare (kommer inom kort). Men det passar också bra som sammanfattning av det år som nu lägger sig att dö.

År 2007 kan komma att gå till historien som det år då mänsklighetens öde slutgiltigt beseglades. Och detta är ett faktum som prisas i en och samma tonart vart man än vänder sig. Kan någon öppna en tidning i dessa årets sista skälvande minuter utan att mötas av den jublande kommentaren "2007 var det år då klimathotet äntligen togs på allvar"?

Ni kan inte ha undgått tecknen. Al Gore skapar en fullständigt lögnaktig dokumentär i syfte att få oss alla (utom Al Gore själv, som ska få fortsätta leva i sus och dus i sin energislukande bostad) att skrota ner det system som allt vårt välstånd (och i slutändan våra liv) är beroende av: vår industri. Hör vi några protester mot detta planerade massmord på mänskligheten? Inte många, och de som hörs tystas snabbt ner. I stället belönas han två gånger med de mest prestigefyllda utmärkelser som finns att få: först en Oscarstatyett och sedan Nobels fredspris.

Alla hakar på. I juldagarna lät Expressen publicera tre långa artiklar av Naturskyddsföreningens generalsekreterare, Svante Axelsson, med budskapet att industrisamhället måste avvecklas nu, för om åtta år kommer det att vara för sent. Utrota mänskligheten nu, med andra ord; om åtta år är det kört! Och vem törs sätta sig upp mot Naturskyddsföreningen?

Alla stryker massmördarna medhårs och går villigt deras ärenden. För ett par månader sedan var jag på en träff arrangerad av ett av våra största IT-företag (ATEA). Vad tror ni de gjorde för att visa att de minsann också var "miljömedvetna"? Spelade upp avsnitt ur Al Gores film! (Jag lämnade lokalen; jag stod bara inte ut. Att försöka protestera hade inte tjänat något till.)

Via en bloggare (Jurgen Hochmuth) har jag fått veta att miljörörelsens agenda – industrisamhällets avveckling – också ska skrivas in i skolornas läroplan. Ingen ska kunna gå ut skolan längre utan att ha enrollerats i detta mord på mänskligheten.

Inte ens den klassiska musiken (ett av mina få trösteämnen här i tillvaron) går fri. För några månader sedan hade P2 en "klimatdag" där tonerna från våra stora kompositörer togs i massmordets tjänst.

Och i senaste numret av mitt facks (ST:s) tidskrift finns en stort uppslagen artikel om att nu måste också facket ställa upp och störta mänskligheten i fördärvet för att undvika "dåligt väder". Lyckligtvis är det ett fack som jag ändå snart kommer att lämna, eftersom jag definitivt lär gå i pension om ett par år. Men kan jag stanna kvar ens så länge med det goda samvetet i behåll?

Och vem kan ha undgått den långhårige TV-meteorologens engagemang för att "rädda klimatet" till priset av industricivilisationens och mänsklighetens undergång? Ett engagemang som vi alla tvingas stödja – via TV-licensen.

Ja, exemplen är legio, och ni kan säkert själva hitta flera. Att alla de stora dagstidningarna driver kampanjer för att skrämma upp oss och få oss att bli "klimatsmarta"; eller att man inte ens kan handla dagligvaror på ICA eller Konsum utan att mötas av samma budskap. Fyll bara på med exempel.

Detta mord på mänskligheten kommer att ta sin tid – om nu inte Naturskyddsföreningen får som den vill och det sker på åtta år. Men att det tar tid gör det ju inte mycket bättre – det förlänger bara dödskampen. George Reisman fällde en gång den träffande kommentaren att miljörörelsen är som en boa constrictor som långsamt kramar livet ur sitt offer.

Och vi som inte vill dö då – eller inte vill att våra barn och barnbarn ska gå en kvalfylld död till mötes i greppet från en boa constrictor? Jo, vi ska helt enkelt tystas. Våra röster ska dränkas – eller också frysas till is. (Det förstnämnda idag, det sistnämnda lite längre fram i historien när vi inte längre har något att värma våra hus med.)

Bland det värsta man får höra i debatten är att "klimatskeptiker" skulle vara "tillbakalutade" och bara hoppas på att allt ska ordna sig så småningom. Här är en skeptiker som inte är det minsta tillbakalutad! Mänsklighetens tillbakagång till förindustriella förhållanden – kanske till stenåldern – är inget att "ta det lugnt" över.

Och vilket motstånd bjuds? Ja, det finns de som tror att dessa mördare kommer att låta sig blidkas om man bara går dem till mötes och möter dem på halva vägen. Förslaget om en "internationell koldioxidskatt", som jag tar upp längre fram, är ett exempel.

Det finns de som bjuder motstånd. George Reisman är en av dem. Robert Tracinski en annan. I Sverige har vi t.ex. Carl Svanberg och Per Welander. Ett par anonyma bloggar förtjänar att nämnas, "Klimatbluffen" och "Klimatsvammel". Och det händer att experter får en syl i vädret. Men det är också allt: en syl i vädret.

Men vad har då dessa tappra motståndsmän – inklusive mig själv – för chans? Inte så stor. Lögnen om klimatet – om den "antropogena globala uppvärmningen" – är ju långt ifrån den enda lögn som tillåts styra våra liv:

Vårt penningväsende är en lögn. Lögnen står skriven på små papperslappar – eller värdelösa metallstycken av allt annat än guld eller silver – som prackas på oss med statens tvångsmakt i ryggen.

Skolan är en lögn. Min mor (som var läroverksverksadjunkt) sade i början av 70-talet att skolans uppgift var att göra eleverna till goda socialdemokrater; och inte har det ändrats sedan dess. (Min mor sympatiserade inte med detta; hon bara konstaterade det.) Stefan Karlsson slog huvudet på spiken med en kommentar på bloggen Kulturrevolution: "Svensk skola har med dagens sjuka system skyldighet att hjärntvätta barn i vänsteråsikter (benämnda med eufemismen ’demokratiska värderingar’)."

Universitetens filosofiundervisning är en lögn. Inga rekommendationer att vänta därifrån, för varje rekommendation är en "böra-sats", och ve den som uttalar en "böra-sats"! Ekonomiundervisningen är också en lögn. Guldmyntfot leder till depressioner, och endast inflationism kan rädda oss. Keynes är ekonomernas David Hume.

Vården är en lögn. För våra (förlåt, era) skattepengar har (ni) köpt oss (er) friheten att dö i operationsköer.

Brottsbekämpningen är en lögn. Kvinnor som hotas till livet av sina f.d. män tvingas att leva under "skyddad identitet"; männen går fria. Trippelmördare benådas ("statistiken" lär tala för att de inte mördar igen, en "statistik" som är till föga tröst för offren, ifall de ändå skulle göra det.) Vittnesmål tas tillbaka efter hot. Listan här kan nog göras längre.

Kriget mot terrorismen är en lögn. Det lilla krig som bedrivs riktar sig inte mot terrorismen utan består i att offra unga amerikaners liv för syftet att låta irakier rösta fram islam till makten i demokratiska former.

Sekulariseringen är en lögn. Hur mycket människorna än lagt ifrån sig somliga av religionens dogmer och parafernalia står ändå religionens grund kvar: att moral är detsamma som självuppoffring och att all den småaktiga ondska människor ägnar sig åt bottnar i deras själviskhet. (Läs insändarspalter eller kultursidor eller vad ni vill, så hittar ni snart exempel.)

Lögn, lögn och åter lögn!

Men just lögnen om klimatet är nog den lögn som definitivt kommer att sätta spiken i vår likkista.

Men vad fan angår det mig? Innan miljörörelsen definitivt drivit oss tillbaka till grottstadiet är jag ändå död och begraven! (Så länge inte Naturskyddsföreningen får som den vill, vill säga, och processen kortas ner till åtta år.) Jag kommer att få genomlida några av stegen på vägen, men slutmålets uppnående får jag slippa se. (Och en liten slant över till begravningen blir det nog.)

Och vad skulle jag bry mig om framtida generationers öde? Låter de sig villigt ledas till slaktbänken, må det väl vara deras ensak! Oskyldiga är de inte. Fakta i målet är lika tillgängliga för dem som för mig, och strutsar med huvudet i sanden förtjänar vad de får.

Pessimistisk betraktelse? Jovisst. Vad jag kan hoppas på är väl att något enstaka presumtivt slaktoffer vaknar till liv, drar upp huvudet ur sanden, och ger ifrån sig ett litet protestpip på vägen till slaktbänken.

Men kommer ens det att ske?

Fler nummer av "nätnattväktaren"

Tillbaka till startsidan


Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.