Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

21 januari 2009 (uppdaterad 29 maj 2009)

Kort repetitionskurs om Humes lag

Det följande är saxat (något förkortat) ur en kommentar på Henrik Sundholms blogg efter ett inlägg kallat Hume och hans lag. Mitt svar är lite väl långt för en bloggkommentar, så därför lägger jag ut det här.

När objektivister säger att det som inte kan härledas av "varat" ska härledas av "icke-varat" utgår de ifrån en logik som bara har formell karaktär. [Det heter förstås "härledas ur", inte "härledas av", men det kan vi ju lämna därhän.] Man använder då principen om det uteslutna tredje, som inte alls är giltig i en handlingslogik, där det möjliga är varken vara eller icke vara. von Wright försökte åstadkomma en formellogik utifrån dessa utgångspunkter. Han misslyckades därför att man kan inte ens rent formellt tala om "det möjliga" utan att sätta emot det "icke omöjliga". Men handlingslogiken är ingen formell logik. Om trafikljuset visar grön färg betyder detta inte att jag måste gå över gatan. Jag kan då välja mellan att gå över eller låta bli. Det möjliga är inte bara motsatsen till det nödvändiga utan också till det tillåtna.

Det är tydligen stört omöjligt att tränga igenom det lager av teflon som täcker filosofistuderandes hjärnor.

Jag (inte objektivister i största allmänhet, utan jag, POS, med existensens nåde) har påpekat att om David Hume (och hans adepter) inte härleder "böra" ur "vara", så måste de istället härleda det ur "icke-vara" – vilket i praktiken innebär att härleda böra-satser och värdeomdömen, antingen ur ingenting alls eller också ur en samling rena osanningar. (En osanning är inget annat än en sats som påstår att något är, fastän det i själva verket inte är.) Jag har också påpekat att alternativet här är att aldrig uttala några böra-satser alls – allra minst då satser av typen "man bör inte uttala böra-satser", eller den något mer vidlyftiga satsen "om det slinker in någon böra-sats – explicit eller implicit – i svaren på en filosofitenta, så bör tentan underkännas".

(Den här sortens böra-satser är alltid implicita – eller på svenska underförstådda – för om de uttalades explicit, skulle motägelsen ligga i öppen dag. Men det har jag också påpekat förr.)

Och nu får jag alltså höra att det här resonemanget "bara har formell karaktär".

Något som tydligen inte uppmärksammas här är att Humes eget resonemang också "bara har formell karaktär". Det grundar sig endast på det faktum att slutsatsen i en syllogism inte kan innehålla något som inte redan finns i premisserna. Och därför skulle, enligt Hume, alla böra-satser vara cirkulära, därför att det måste finnas ett böra redan i någon av premisserna, och därför kan man alltså aldrig hitta det ursprungliga "böra" ur vilket alla senare, härledda "böran" härleds.

Men inte anklagar man Hume för "formalism" här. Det är mig man anklagar, när jag bemöter honom.

Som också påpekats förr (inte av mig den här gången, utan av Harry Binswanger) är detta inte bara en attack mot böra-satser, utan mot syllogismer som sådana. Alla syllogismer går ut på att uttala explicit i slutsatsen vad som redan är implicit i premisserna – och alltså skulle alla syllogismer, enligt detta resonemang, vara cirkulära.

En liten utvikning: det har hävdats – och jag tror att det var ingen mindre än John Locke som hävdade det – att syllogismer är värdelösa, eftersom de inte säger något nytt. Observera den underförstådda premissen här: "Det som inte säger något nytt är värdelöst." Invändningen mot syllogismer är själv en syllogism! (Jag har det här från en frågestund i någon av Leonard Peikoffs bandkurser; Peikoffs egen kommentar var: "Those people are stealing concepts left and right.")

Svaret på Humes resonemang om "cirkulära syllogismer" är att mänskligt tänkande inte är enbart deduktivt och inte bara består av syllogismer: innan man ens kan formulera premisserna i en syllogism måste man praktisera observation och induktion. (Och det har jag också sagt förr.)

Men om man nu vill ha något som inte "bara har formell karaktär", föreslår jag att man gör en inventering över alla böra-satser man själv uttalar eller stillatigande accepterar utan att nödvändigtvis formulera dem i ord – och helt enkelt frågar sig själv om de är härledda ur "vara" (fakta) eller "icke-vara" (lögner, fria fantasier och vad det nu kan vara som inte stämmer för fem öre med verkligheten).

Om det här är för jobbigt att utföra på egen hand, kan jag ju upprepa några belysande exempel som jag använt mig av förr:

Frågan hur man bör klä sig innan man går ut på stan (eller landet, om man skulle bo på landet) är alldeles uppenbart avhängig av frågan hur vädret är. Man tar därför på sig vinterpälsen (efter att först ha konstaterat att man bör göra det), ifall termometern skulle visa på –30o – men om den istället skulle visa på +30o, klär man sig istället i T-skjorta och kortbrallor.

Ett annat exempel som jag gärna kan upprepa är att om man är skitnödig, så bör man uppsöka ett visst privat ställe innan man gör i byxorna.

Låt oss göra det mera komplicerat och säga att du är utredningsman och har fått i uppdrag att göra en utredning som ska utmynna i en (eller flera) rekommendation(er). Vad du gör i utredningen är att presentera ett faktaunderlag, på vilket dina rekommendationer grundar sig. Behöver jag särskilt nämna att ett faktaunderlag är ett "vara" och en rekommendation ett "böra"? (Nej, jag visste väl det…)

Med dessa enkla exempel i åtanke tror jag nog att de flesta av er (som inte har ett alltför tjockt teflonlager runt hjärnan) kan fortsätta och göra en egen inventering.

Till dem som fortfarande har teflonlagret i behåll vill jag säga: OK, lev (och dö) som ni lär! Strunta i termometern och gå ut i kalsingarna i 30 graders kyla! Jag kan tänka mig att skicka en ros till begravningen. Rentav skriva en dödsruna där jag berömmer er för att åtminstone ha "the courage of your convictions".


Exemplet med trafikljuset har väl inte direkt med min vederläggning av Humes lag att göra – om nu inte personen menar att det faktum att framtiden alltid ligger i framtiden och alltså ännu icke är skulle vara relevant här.1 Men det är ju ändå uppenbart att ens val att gå över gatan på grönt ljus grundar sig på det enkla faktum – ett vara – att det finns en gata att korsa och att det finns ett trafikljus i korsningen. Om ett "böra" aldrig får härledas ur ett "vara" skulle det ju faktiskt innebära att de enda gator man får korsa, om man ska rätta sig efter Hume, är icke-existerande gator utan trafikljus!

Men om vi nu ska prata handlingslogik, så finns det en mycket enkel formel för handlingslogik: varje vara implicerar ett böra, och varje böra implicerar ett göra. (Man kollar hur vädret är, konstaterar att man bör klä sig si eller så, och sedan klär man på sig. Man ser att man befinner sig vid en gatukorsning, bestämmer sig för att det bästa i den givna situationen är att korsa gatan, och sedan korsar man den.) Enda anledningen att särskilt betona detta sista "göra-steg" är att det händer att människor vet vad de bör göra, men ändå inte gör det – något som kan ha många orsaker, men den vanligaste orsaken är "andrahandsmentalitet" eller att falla undan för grupptrycket.


PS maj 2009: Jag fick följande vältaliga svar på Henrik Sundholms blogg, ett svar som jag inte nänns undanhålla er:

Samuelssons utläggning i särskilt dokument är inte bara elak, den är helt aningslös. Samuelsson skapar sig en bild av mig utan att veta ett dugg om vem jag överhuvudtaget kan vara. Detta skulle man kunna ta som ett exempel på den hjärnspökekonstruktion som filosofin innebär för honom. Jag har ingen anledning att prata på hans villkor, om han inte begriper vad man säger och om jag säkert också har missuppfattat något i hans resonemang. Det här er en diskussion från olika bakgrunder. Han gör sig lustig över att jag begår skrivfel i svenskan. Jag skulle vilja se vad han gör när han skriver engelska. Ja, jag klickar på fel tangent ibland och gör grammatiska fel och ordföljdsfel, eftersom svenska inte är mitt modermål. Men just därför ser jag också saker i svenska språket som de modersmålstalande inte ser. Jag anses behärska svenska väldigt bra, bättre än gemene och gemena (som Samuelsson) svenskar, men grammatik och ortografi hor till ett annat spår än den kunskapen. Och jag skickar text ofta för snabbt, utan att granska den, vilket är dumt. Samuelsson utgår ifrån att jag har en teflonhjärna och är en filosofistuderande. Jag kanske har 4 gånger längre erfarenhet och studier av filosofi än Samuelsson. Jag var lic i filosofi med stor säkerhet långt innan Samuelssons hjärna var skapad, om han inte är född före 1956. Det är tre länders filosofistudier jag har mött. De lägsta och mest avskräckande de svenska. Sverige främsta filosofiska gärning var att ta död på Descartes. Men infantilt egotrippande har jag mött i Sverige redan innan jag stött på Samuelsson.

Jag har säkert missuppfattat saker som Samuelsson säger. Vi talar utifrån skilda bakgrunder och det här är bara en förhastad fragmentarisk diskussion. Att han inte har någon aning om vad jag menar är för mig klart. Och att det är meningslöst att försöka konfrontera sin uppfattning med Samuelsson, det har jag förstått.

Jaha, då vet vi det. Jag är för ung för att yttra mig, och jag behärskar inte engelska språket. Vad hade det med min kritik av Hume att göra?


Mer om David Hume och hans "lag" (ifall ni inte vet vad denna repetitionskurs repeterar):

Några ord om David Hume
Rand versus Popper eller Om vådan av att spå i kaffesump
Subjektivism och subjektivister
Fakta och värderingar
Vara och böra än en gång
Pärlor för en viss sorts svin
Hume om kausalitet och induktion


1) En liten utvikning här: Aristoteles skrev en gång en sak som ibland har tolkats som ett undantag från lagen om det uteslutna tredje (stycket finns i De interpretatione, som också finns i svensk översättning med samma titel). Aristoteles exempel är att två örlogsflottor ligger ute på redden, och att det därför är fullt möjligt att det kommer att bli ett sjöslag imorgon. Men om det blir det eller inte kan vi inte veta idag, eftersom det är beroende av okända faktorer, som t.ex. vad som äger rum i huvudet på de båda flottornas amiraler. Men så mycket är i alla fall sant som att det antingen kommer att bli ett sjöslag imorgon, eller också att det inte kommer att bli något.

Så om jag står i den där korsningen, så måste jag antingen korsa gatan eller låta bli. Men vilket det blir kan ju knappast en utomstående iakttagare veta med 100-procentig säkerhet.

Big deal!

Fler nummer av "nätnattväktaren"

Tillbaka till startsidan


Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.