Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

30 januari 2009

Alf Svensson på två stolar i abortfrågan

Följande texter har tidigare publicerats i "pappersnattväktaren", men eftersom abortfrågan ständigt kommer på tapeten (nu senast i en tråd på Liberal Debatt) lägger jag ut dem på nätet.

Först ur årg. 1, nr 8–9 (december 1997): Alf Svensson skrev en replik i en debatt (SvD 17.11.97) där han ventilerade sin favorittes, att livet börjar med befruktningen och att detta ska skrivas in i grundlagen – så att vi kan få det som på Irland, där t.o.m. en tonårsflicka som blivit våldtagen kan vägras abort.

Alf Svensson har en märkligt tvetydig inställning i abortfrågan. Han hävdar att "människolivets okränkbarhet" även gäller det ofödda fostret men vill inte ta steget fullt ut och helt förbjuda aborter. Men denna position är ohållbar (och intellektuellt ohederlig). Antingen är fostret en självständig person, och då är abort mord och ska bestraffas så som mord brukar bestraffas; eller också är det det inte.

Nu vill jag påpeka två saker för Alf Svensson. För det första: om Alf Svensson någonsin sett en gravid kvinna (och det förmodar jag han har gjort), måste han veta att fostret befinner sig inuti modern; om han någonsin sett ett nyfött barn, vet han med samma säkerhet att barnet nu befinner sig utanför modern. Detta besvarar frågan om när fostret blir till en självständig individ – och hycklares förmåga att förneka sina sinnens vittnesbörd kullkastar inte det svaret.

För det andra: om man håller fast vid idén att embryot från avlelsen är en självständig individ, med samma rätt att leva som det framfödda barnet, då finns det absolut inget skäl att inte utsträcka detta resonemang till att också gälla det obefruktade ägget och hävda dess rätt att bli befruktat (motsvarande resonemang kan tillämpas på spermien). Alf Svensson måste i så fall gå lika långt som katolska kyrkan och hävda att även bruket av preventivmedel är mord. Han måste också ta det steg som t.o.m. katolska kyrkan är för feg (eller för hycklande) att ta: att hävda att sexuell avhållsamhet är mord.

Alf Svensson gör inte direkt intryck av att vara en fullfjädrad sadist; alltså måste jag förmoda att han helt enkelt varit för lat för att tänka sina egna tankar i abortfrågan till slut. Men jag har en smula svårt att ursäkta mental lättja.

Visst vore det bra om "människolivets okränkbarhet" skrevs in i grundlagen (på samma sätt som i Förenta staternas Självständighetsförklaring). Men då måste det också sägas att människolivet börjar med födelsen.

18 november 1997


På detta inlägg fick jag följande brevsvar från Alf Svensson (publicerat i årg. 1, nr 11, mars 1998):

Tack för Ditt brev i abortfrågan.

Det verkar som vi inte når varandra när det gäller termerna "människolivets okränkbara värde" och som du skriver "självständig individ" eller "självständig person".

Jag anser att en människa inte behöver vara en självständig individ för att ha ett okränkbart människovärde. Det finns en del människor som inte klarar sig självständigt, exempelvis svårt sjuka, handikappade eller små barn, men dessa har än dock ett absolut och okränkbart människovärde, precis som Du och jag.

Kristdemokraterna menar att livet börjar i befruktningsögonblicket. Du menar att vårt resonemang leder till att det obefruktade ägget har en rättighet att bli befruktat. Som Du vet är man två om att skaffa barn. Ditt resonemang faller, eftersom ett obefruktat ägg inte är en människa (med rättigheter), medan ett befruktat ägg är en människa i dess tidigaste stadie. [Svensson menar rimligen "stadium".]

Idag slutar var tredje graviditet i Sverige med abort, vilket motsvarar omkring 30 000 barn per år. Kristdemokraterna vill att antalet aborter sjunker. Vi vill dock inte förbjuda abort, eftersom det är bättre att det finns legala och säkra metoder för kvinnan, om hon ser abort som absolut sista och enda utvägen, än att hon illegalt väljer att söka upp någon som utför aborten i många fall på ett för henne farligt vis.

Tack för Ditt vänliga svar. Jag måste emellertid få påpeka för Dig att jag i mitt inlägg bevisade min tes att livet börjar med födelsen. Beviset är mycket enkelt: före födelsen är fostret en del av moderns kropp; efter födelsen är barnet en självständig individ. Det finns ingen annan punkt att dra gränsen. Det enda logiska alternativet är att säga att det före födelsen är modern som är en del av fostret; vilket skulle innebära att varje kvinna som blivit oönskat gravid är en slav under sitt oönskade foster.

Om Du inser detta måste Du också inse att Din invändning angående "svårt sjuka, handikappade och små barn" faller platt till marken. Sådana varelser befinner sig utanför moderns kropp och är följaktligen självständiga individer.

Det är faktiskt inget svar att bara försäkra att "livet börjar i befruktningsögonblicket" (som om blotta det faktum att det är vad "kristdemokraterna menar" skulle göra det sant). Ett embryo är en potentiell individ, men det är också ett obefruktat ägg eller en spermie. Och dessutom: Du måste faktiskt inse att om livet börjar med befruktningen, då är varje abort ett mord och måste straffas som alla andra mord. I så fall är en våldtagen irländsk tonårsflicka en mörderska, om hon gör abort efter våldtäkten. Du kan inte smita undan den implikationen av Ditt resonemang. Jag hoppas innerligt att Din mage knyter sig och Dina tarmar vrider sig, när Du betänker den grymhet det innebär att tvinga en sådan flicka att bära fram sitt barn; men det hindrar inte att Du måste förespråka en sådan grymhet, så länge du hänger fast vid idén att en människas liv börjar med befruktningen.

Jag håller med Dig om att det görs för många aborter idag. Jag påstår inte att abort är någon idealisk lösning, och det stora antalet aborter hänger säkert ihop med den utbredda ansvarslösheten bland människorna. I ett samhälle där det finns gott om effektiva preventivmedel borde abort verkligen vara undantag snarare än regel. Men man löser inte problemet genom att förneka kvinnans rätt att göra abort. Som Du själv påpekar skulle ett abortförbud bara leda till illegala aborter som är farliga för kvinnan själv. Du borde nog försöka tänka Dig in i den desperation som kan förmå en kvinna att ta sådana risker.

20 januari 1998


Så till huvudinlägget, publicerat i årg. 2, nr 6 (december 1998):

Alf Svensson fick en debattartikel (riktad mot Torbjörn Tännsjö) publicerad i DN 18 oktober 1998 under rubriken "Stoppa fundamentalismen i abortfrågan". (Med "fundamentalism" avsågs uppenbarligen varje otvetydigt ställningstagande för eller emot i denna fråga.)

Det vore en stor seger om man kunde få kristdemokraterna att backa helt i abortfrågan och erkänna att livet börjar med födelsen, inte med befruktningen (och bröt helt med "Ja till livet"). Inte för att jag har något större hopp om att detta skulle kunna ske. (Det vore ju också bra om kristdemokraterna kunde förmås att överge kristendomen...) Men vi kan gott tala om för Alf Svensson och hans partikamrater vad vi tycker.

Naturligtvis påstår jag inte att abort är något bra. En abort är alltid en nödlösning. Men det är skillnad på nödlösning och mord.

Alf Svenssons försök att sitta på två stolar i abortfrågan blir alltmer patetiskt, vilket framgår av hans replik till Torbjörn Tännsjö i DN 18.10.98.

[Svensson skrev bl.a.: "Att Tännsjö, driven av den antihumanistiska nyttofilosofin, är beredd att bortse från medmänniskors verklighet, det finns mer än rikligt dokumenterat. Tännsjö ordar gärna om ’konsekvens’. Men det begreppet är i sig värdelöst om det inte relateras till något värde. Vanvettets och terrorns hantlangare kan mycket väl stå för konsekvens, men de står för den skull inte för något som har sin hemvist i en demokrati."]

Visst är Tännsjö en rutten filosof – och visst är begreppet "konsekvens" värdelöst om det inte finns någon måttstock efter vilken konsekvenser kan värderas. Men det är också allt jag kan hålla med Alf Svensson om. Och saken gäller ju inte heller Torbjörn Tännsjös ondska eller utilitarismens inneboende motsägelser, utan vad en kvinna ska ta sig till om hon blivit oönskat gravid.

Alf Svensson tycks ha kommit fram till en insikt:

…att det är kvinnan, odiskutabelt mest berörd, som har rätten att fatta det avgörande beslutet när en abort för henne ter sig oundviklig.

Men det är ju i så fall en insikt som delas av alla människor i vårt land som inte är abortmotståndare! Jag har hittills inte sett någon yttra sig i debatten som öppet hävdar att en kvinna ska tvingas till abort om hon själv vill föda fram barnet.1

Men trots denna insikt fortsätter Alf Svensson envetet att föra fram abortmotståndarnas argument! Vilket i klartext innebär att han kan tillåta en kvinna att göra abort men samtidigt ställa sig på deras sida som vill stämpla henne som mörderska om hon gör det! För vad annat är innebörden i detta uttalande:

I vårt land skapas allt större förståelse [av vem och hos vem?] för att man i abortfrågan måste våga resonera utifrån begreppet "två skyddsvärda individer".

Tror Alf Svensson verkligen att dessa båda stolar i själva verket är en och samma stol?

Alf Svensson håller fortfarande fast vid grundpremissen att människolivet börjar i befruktningsögonblicket. Om det vore sant är det ofrånkomligt att varje abort är mord, punkt slut – utom möjligen i de sällsynta fall där moderns själva liv hotas av graviditeten, inte bara hennes strävan att leva detta liv som hon själv vill, inte enligt dekret dikterade av en falsk och sadistisk moral. Och den saken kommer man inte ifrån genom att som i den proposition Alf Svensson citerar säga:

En avvägning mellan kvinnans intressen och den oföddes intressen är ofrånkomlig. Det är dock viktigt att vara vaksam så att inte denna slags avvägning leder i riktning mot en etisk gradering av människoliv. [Mina kursiveringar.]

För hur ska man kunna "avväga" två liv mot varandra utan att samtidigt göra en "etisk gradering"?

En viss konkretisering är nog nödvändig av idén att fostret är en "skyddsvärd individ" med "intressen" som måste avvägas mot moderns. Så antag för ett ögonblick att jag råkat i klorna på en utpressare; jag grips av desperation och beslutar mig för att ta livet av honom. Visst har jag "avvägt" mina intressen mot hans, och samtidigt "graderat" hans liv som mindre värt än mitt eget. Lika förbannat är jag skyldig till mord! Om fostret verkligen är en individ med intressen som kan avvägas mot moderns, då spelar moderns eventuella desperation inför en oönskad graviditet ingen roll; gör hon abort så mördar hon. Varken Alf Svensson eller någon annan kan slingra sig undan detta genom besynnerliga "skrivningar". Antingen är abort mord. Eller också är det en rättighet. Något tredje gives icke!

I den verklighet där våra principer ska tillämpas är beslutet att göra abort eller ej ofta ett svårt beslut att ta. Men detta rättfärdigar inte Alf Svenssons oscillerande mellan motstridiga ståndpunkter. Tvärtom. Det är just därför som principen måste vara glasklar. För notera: om en kvinna som våndas inför beslutet om abort "vet" att abort är mord, då har hon åtminstone något att rätta sig efter. Men om hon lämnas i ovisshet på denna punkt kan det inte göra annat än öka hennes beslutsångest. Vet hon att hon har rätten kan beslutet vara svårt nog. Men det gör i varje fall ett val möjligt.

Propositionstexten kan vara värd att kommentera ytterligare. Den här propositionen är skriven på vad jag kallar "SÖ-svenska"2: den är noga kalkylerad att inte utsäga något klart eller ge uttryck för något klart ställningstagande mellan olika ståndpunkter – i det futila hoppet att alla parter ska bli nöjda och hålla med. Men en text som inte utsäger något klart har naturligtvis rakt motsatt effekt. Allt den gör är att sprida dimma – och endast människor som trivs i dimma och avskyr solsken kan "ta till sig" sådana "skrivningar".

Alf Svensson skriver att

abortförespråkare ropar på semantiska innovationer för att kunna vända ryggen till och inbilla sig att man tagit sig ur dilemmat.

Vad är det för "semantiska innovationer" Svensson talar om? Min gissning är så god som någons. Men eftersom förespråkandet av rätten till abort grundar sig på premissen att ett människoliv börjar vid födelsen, varken förr eller senare, vill jag påpeka att denna premiss inte har ett dyft med semantik att göra. Den grundar sig på en iakttagelse som vem som helst kan göra, nämligen att ett foster befinner sig inuti moderns kropp, medan ett nyfött barn befinner sig utanför. Är det detta tydliga vittnesbörd från våra sinnen som Alf Svensson försöker avfärda som en "semantisk innovation"?

Utöver sinnenas vittnesbörd finns det ytterligare ett skäl att avvisa idén att ett människoliv börjar före födelsen, nämligen att den leder till absurda konsekvenser. Det finns nämligen i så fall inget skäl alls att stanna vid befruktningen. Ett obefruktat ägg är också något som besitter liv och för vars räkning man skulle kunna åberopa "rätten" att bli befruktat (och motsvarande gäller givetvis spermien). Och i så fall är inte bara abort mord utan också bruket av preventivmedel (en konsekvens som i varje fall katolska kyrkan är beredd att dra). För att inte nämna att det effektivaste av alla preventivmedel, sexuell avhållsamhet, måste vara mord. Denna absurditet har jag påpekat för Alf Svensson förr, men han har valt att inte lyssna. (Jag bör inflicka att skälet mot sena aborter inte är att fostret skulle bli till en individ vid någon viss tidpunkt före födelsen – utan att sena aborter är riskabla för modern.)

Alf Svensson hävdar också att den som förespråkar abort gör sig till "egenmäktig herre över liv och död" – ett fult retoriskt knep för att få oss att associera abortförespråkare med totalitära diktatorer. Men ingen har rätt att vara "egenmäktig herre" över en gravid kvinnas liv och leverne annat än den gravida kvinnan själv. Och det är förvisso inte abortförespråkarna som förmenar henne denna rätt. (Kallade jag det retoriska knepet "fult"?)

Alf Svensson har en sorts "försvar" för sitt oscillerande mellan ståndpunkter:

Livet vore enklare om det alltid funnes en vit eller en svart ruta att välja emellan. Men det förhåller sig inte så. Grådaskigheten existerar för oss alla av och till i någon livssituation.

Men – som jag redan påpekat – det är just för att livet inte är enkelt som vi behöver principer som är glasklara. Att befinna sig i en moralisk "gråzon" kan göra livet outhärdligt; att inte veta efter vilka principer man ska fatta stora och avgörande beslut kan göra det omöjligt att fatta något beslut alls. Alf Svenssons lösning här är att göra grådaskigheten ännu grådaskigare. Han är helt enkelt rädd för den sol där trollen spricker – och där man klart kan se vilka rutor som är svarta och vilka som är vita. Han vill uppenbarligen inte ge oss lov att se skillnad på svart och vitt!

Alf Svensson skriver också, i samma anda:

Det finns inte svar på alla frågor. Och likväl måste någon svara. [Min kursivering.]

Vad är nu detta för retorisk figur? Varför ska någon behöva svara när det inte finns något svar? Betyder det att någon måste låtsas att det finns ett svar som inte finns? Om en människa inte har svaret på någon viss fråga är det enda ärliga svaret faktiskt: "Jag vet inte." Att uppmana någon att svara annorlunda är att uppmana till lögn.

Men det finns mer att invända. En fråga som det inte finns något svar på är med all säkerhet en fråga som är fel ställd. (Typexempel: "Vem skapade universum?" eller "Tvingar du fortfarande din hustru att göra abort varje gång du gjort henne på smällen?")3

Innebörden i detta är att Svensson intar alla troendes sista försvarsposition när de inte längre intellektuellt kan försvara sin tro: agnosticism. Den troende försöker hävda att frågan om Guds existens eller icke-existens är omöjlig att avgöra, och att hans tro därför ska få förbli en trossak – samtidigt som ateistens rationellt grundade övertygelse också reduceras till en "trossak". Agnosticism bottnar psykologiskt i feghet. En människa blir agnostiker därför att hon inte vågar ta ställning. Svensson tillämpar bara metoden på ett mer avgränsat område: frågan om en kvinnas rätt att själv få avgöra en så grundläggande sak som sin egen framtid. Han vill helt enkelt undvika att stöta sig med någon. Han vill undvika att ta ställning mellan henne och gaphalsarna i "Ja till livet" som vill stämpla henne som mörderska och lyncha henne.

Jag måste efter Svenssons senaste inlägg på allvar fråga mig vem som egentligen är värst, Alf Svensson eller Torbjörn Tännsjö. Just nu lutar det över åt att Svensson är värst. Tännsjö sätter sig på fel stol så ofta han kommer åt. Men han sitter i alla fall på en stol.

Om det finns en god och rättfärdig Gud kommer säkert både Tännsjö och Svensson till helvetet när de dör. Man kan bara tillönska Svensson vad han uppenbarligen vill att vi andra ska leva i, nämligen ett riktigt grådaskigt helvete.

27 oktober 1998

Tillsänt DN Debatt med kopia för information till Alf Svensson.


1) Påtvingade aborter förekommer i Kommunistkina. Debatten om tvångssteriliseringar visar att sådant i någon mån förekommit även i Sverige. Men just nu känner jag inte till någon som argumenterar, eller törs argumentera, för något sådant.

2) Skolöverstyrelsen (numera Skolverket) excellerar i formuleringar som går ut på att vara "allom allt" och att släta över motsägelser, bara för att ingen ska kunna säga att hans egen uppfattning inte har stöd i texten, fastän rakt motsatt uppfattning har exakt lika stort stöd.

3) Exemplen är förstås tagna ur Ayn Rands "Vem är den slutgiltiga auktoriteten inom etiken?", på svenska i Objektivistisk skriftserie nr 13.

Fler nummer av "nätnattväktaren"

Tillbaka till startsidan


Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.