Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Frihet från att kritisera anarkismen
Under denna rubrik publiceras några inlägg som jag skrivit om anarkism och "anarko-kapitalism". Det finns fler sådana artiklar under rubriken "Pamfletter av P.O. samuelsson".


Om anarkismen

Nedanstående är från en debatt i tidskriften HTKTHT 1983. (Tidskriften var ett organ för Högerteknologerna vid KTH, därav namnet. Den redigerades vid denna tid av Henrik Bejke.)

För ett tag sedan förekom ett meningsutbyte i HTKTHT mellan Henrik Bejke och Torsten Svenonius om nyliberalism kontra anarkism. Att jag lägger mig i den debatten beror på att båda de debatterande faktiskt missar poängen.

Henrik Bejke vill reformera den traditionella höger-vänster-skalan genom att gradera ideologierna efter den grad av statsingripanden de förespråkar. I hans nya skala hamnar de rent totalitära ideologierna (nazism och kommunism) i ena ändan av skalan och anarkismen i den andra, eftersom den förespråkar ingen stat alls. Nyliberalismen, som förespråkar en "minimal" stat, placeras närmast intill anarkismen.

Av åtskilliga skäl betraktar jag hela denna idé om ideologier utplacerade längs en endimensionell skala som förfelad. Ska man överhuvudtaget göra upp en skala, så borde den gradera efter hur rationella eller irrationella de olika ideologierna är, och efter hur de olika samhällssystemen gagnar eller skadar ett människovärdigt liv. Och i så fall hamnar anarkismen i rakt motsatt ända. Anarkismen är om möjligt värre än totalitarianismen, och om den genomfördes i praktiken skulle den leda till totalitarianism.

Ytligt sett kan anarkismen tyckas bestickande. Om den totalitära staten är alltigenom ond, och om interventionistiska statsformer är halvonda, måste då inte godheten ligga i att inte ha någon stat alls, ine ens en nyliberal nattväktarstat?

Men ser man ett steg djupare, upptäcker man att grundkonflikten inte är mellan individen och staten, utan mellan produktivt arbete å ena sidan och fysiskt tvång å den andra. Eftersom staten i den värld vi lever i (1983) använder sig av tvång mot sina medborgare, förefaller det som om konflikten stod emellan individ och stat. Men detta är på intet sätt en nödvändig konflikt. Man har rätt att använda våld i självförsvar, som vedergällning mot dem som initierat bruket av våld, och en stats rättfärdigande består i att individerna delegerar denna rätt till staten för att den ska kunna utövas på ett ordnat sätt, enligt bestämda, objektiva regler och lagar. Om staten sköter denna sin uppgift och begränsar sig till den, försvinner konflikten individ-stat.

Uttryckt på ett annat sätt råder det en konflikt mellan hederliga individer och kriminella, mellan tänkande, arbetande människor och rövarband. Problemet är inte att avskaffa staten utan att hindra den från att agera som ett rövarband.

Dessutom, och detta är viktigt i det här sammanhanget: hur illa vi än tycker om staten, sådan den ser ut idag, måste vi ändå erkänna att den ger oss ett visst rättsskydd. Det kunde vara bättre, men det existerar dock.

Anarkismen skulle beröva oss detta rättsskydd, inte stärka det. Den skulle lämna oss värnlösa mot alla icke-statliga rövarband, och den skulle i längden inte kunna hindra det värsta och brutalaste av dem att underkuva alla de andra och bilda en ny stat; denna gång en totalitär stat.

Vad är det i anarkismen som utövar en sådan lockelse på människor? Det faktum att vissa lagar är dåliga och de myndigheter som utövar lagarna om möjligt ännu sämre. Därav en revolt mot alla lagar, mot begreppet "lag" som sådant. Därav oförmöga att inse att bra, rationella, objektiva lagar är möjliga. (Detta omdöme gäller förstås de anarkister som drivs av någotsånär ideella motiv. Självfallet finns det också sådana som drivs av en hemlig önskan att ägna sig ostraffat åt småbrottslighet. [Vi visste det inte då, men idag har den sorten fått ett ansikte, i form av Mats Hinze.])

Den "ideella" anarkismen tror att ondskan emanerar från staten, och att människorna skulle bli goda automatiskt om staten avskaffades. Men det är inte staten som skapar ondskan, det är ondskan som gör staten ond. Och varken ondska eller godhet är automatiska; de beror ytterst av individens fria val, om hon väljer att leva efter sitt eget rationella omdöme eller att leva på att plundra sina medmänniskor. En rättsstat är till för att skydda den förra typen av människor från övervåld. Att skapa en sådan stat är en lång och komplicerad procedur, men den är inte omöjlig.

Men att avskaffa staten helt vore att öppna vägen för allas utplundring av alla.

26 februari 1983
POS

$ $ $ $ $

Den explicite anarkisten Svenonius kom med en avslöjande replik, som jag bemötte som följer:

Om det bara är frivilligt medlemskap i staten du eftersträvar, så kan vi ta varandra i hand. I ett fritt samhälle skulle ingen vara tvingad att betala skatt till staten eller utföra värnplikt eller något liknande. Allt sådant skulle vara på frivillighetens basis, och den enda "gräns" jag skulle vilja sätta är att den som inte ställer upp på statens nattväktarfunktioner inte heller ska få åtnjuta förmånen av nattväktarstatens skydd, när och om det behövs. När jag nu rett ut det missförståndet, hoppas jag i fortsättningen slippa höra sådana dumheter som att jag propagerar för tvångsanslutning till staten.

Men när du sedan går vidare och utvecklar alla de fina nyanser som du tror att jag har missat, då drar jag tillbaka den utsträckta handen och knyter den.

Det är uppenbart att du tar ställning mot objektivitet och absoluta sanningar och för subjektivism och relativism. Varför du gör det vet jag inte. Men du kan ju för skojs skull försöka dig på att bevisa att dina åsikter och värderingar är subjektiva och att den sanning du förespråkar är relativ. Skyll sedan bara inte på mig, om du snor in dig i nystanet!

Visst sätter jag mig till doms över kriminella och parasiter. Det kan du slå dig i backen på att jag gör! Låt oss vara mycket exakta här. I ett fritt samhälle har var och en rätt att hysa och föra fram vilka åsikter som helst, t.om. åsikten att alla kapitalister bör hängas i lyktstolparna eller att alla svartskallar bör avskallas. Men går man från ord till handling - sätter igång att hänga kapitalister eller hugga bort svartskallar - då säger nattväktarstaten stopp. Och det är för sådana eventualiteters skull som både kapitalister, svartskallar och alla andra gör klokt i att ansöka om medlemskap i denna stat.

Kriminalitet är inte en fråga om tycke och smak. Begreppet är inte subjektivt eller relativt. Skillnaden är att kriminella idéer endast kan bemötas med bättre idéer, medan kriminella handlingar måste bemötas med tvångsingripanden i självförsvar. Du må gärna kalla detta "övergrepp i objektivitetens namn". Men sätt dig gärna ner och fundera på om det finns objektiva kriterier för vad som utgör övergrepp. eller om det bara är fråga om subjektiva "åsikter och värderingar".

För dig är det "en självklarhet att varje människa har suverän rätt att själv sätta upp sina ramar för rätt och fel". För all del, varje människa har suverän rätt att "leva och låta leva"; man ska bara hålla i minnet att de båda leden i detta uttryck är oupplösligt förknippade, och att den som tar på sig "rätten" att inte låta andra leva därmed förverkar sin egen rätt till liv. (Detsamma gäller mutatis mutandis för rätten till frihet och egendom.)

Rätten till liv, frihet och egendom är rationella ramar som alla rationella människor kan vara överens om. Men vad gör vi med dem som sätter upp andra ramar och åberopar samma suveränitet? Jag såg en intervju med en sådan person på TV för något år sedan, en person som hävdade sin suveräna rätt att råna banker och med vapen försvara sitt byte mot varje polis som var dum nog att försöka ta det ifrån honom. Som tur är gjordes den intervjun längst inne i Kumlaanstaltens djupaste bunker. Men det är värt att begrunda att det är den bunkern nattväktarstaten slår vakt om, och att det är bl.a. den personens suveräna rätt att sätta upp sina egna ramar som anarkismen betraktar som en självklarhet.

Jag vill inte tro att du står på samma ideologiska nivå som Lars-Inge Swartenbrand. Men du måste lära dig begripa att det inte räcker med att i alla väder vifta med frihetsfanan. Står man på subjektivismens och relativismens kvicksand, så är fanan det som sjunker sist. Men sjunker gör den, var så säker!

3 juni 1983
POS

Copyright © 1983, 2001 Per-Olof Samuelsson
Får givetvis citeras med angivande av källa


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.