Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Frihet från att kritisera anarkismen
Under denna rubrik publiceras några inlägg som jag skrivit om anarkism och "anarko-kapitalism". Det finns fler sådana artiklar under rubriken "Pamfletter av P.O. samuelsson".


Falska locktoner

I februari 1988 skrev Anders Varvéus ett prenumerantvärvningsbrev för tidskriften Nyliberalen. Jag skickade ut ett svar på det som bilaga till Objektivistisk skriftserie. Båda återges nedan. (Jag har gjort några smärre redigeringar i mitt svar, men inget som påverkar andemeningen.) Varvéus har sedan dess mest gjort sig känd som OS-bombaren Mats Hintzes främste vapendragare. Han har f.ö. - vilket kanske inte klart framgår av hans brev - aldrig gjort sig känd som någon stor Randbeundrare; på den tiden jag kände honom hade han inte läst Ayn Rand, och det lilla han inte hade läst var han inte heller särskilt överens med.


Vi vill be att få rikta uppmärksamheten på tidningen Nyliberalen. För den person som beundrar den amerikanska författarinnan Ayn Rand och hennes heroiska filosofi är Nyliberalen en tidning som man verkligen bör läsa.

Rand förespråkade en kompromisslös frihetssyn och tog avstånd från varje form av statsmakt som inskränkte individens frihet. De politiska idéer som denna ståndpunkt ger upphov till kallas klassisk liberalism, libertarianism eller som i Sverige nyliberalism.

Nyliberalen är den enda tidning i Sverige som på ett kompromisslöst sätt företräder Ayn Rands politiska ståndpunkt. Vårt mål är att konsekvent förespråka kapitalistiska lösningar inom alla samhällsområden.


Jag är uppriktigt ledsen över att behöva kommentera detta brev, men jag fruktar att tystnad från min sida kan tolkas som en sanktion, så jag har inget val.

Det är ett väl känt faktum, inte minst för medlemmarna av Nyliberalens redaktion, att Ayn Rand tog avstånd från libertarianismen (i Sverige eufemistiskt kallad "nyliberalismen") och betraktade den som en perversionav hennes idéer. När hr Varvéus påstår att "Nyliberalen är den enda tidning i Sverige som på ett kompromisslöst sät företräder Ayn Rands politiska ståndpunkt" kan detta därför inte tolkas som ett oskyldigt misstag, utan måste karaktäriseras som en medveten och samvetslös lögn. (Den moraliska poängen här är inte om hr Varvéus instämmer i Ayn Rands förkastelsedomar eller ej - han har rätt att tycka vad han vill - utan att han förtiger dem.)

Nyliberalens faktiska politiska ståndpunkt kan bäst karaktäriseras som "anarko-kapitalism" i bred bemärkelse. Staten (inte en totalitär stat eller en värlfärdsstat, utan staten som sådan) ses som upphovet till varje missförhållande i samhället. Fältropet framför andra är: "Staten är kriminell!" De flesta nyliberaler är inte explicita anrkister (utom möjligen mellan skål och vägg), men de betraktar staten som ett nödvändigt ont. Detta innebär att nyliberalismens själva grundpremiss är en anarkistisk premiss, och det är på en rörelses grundpremiss rörelsen måste bedömas. (För en objektivistisk kritik av denna grundpremiss, se Harry Binswangers artikel "Statens tvångsmonopol" i Objektivistisk skriftserie nr 9.)

Vissa nyliberaler förnekar häftigt att det skulle råda någon konflikt mellan Ayn Rands politiska filosofi och deras egen implicita eller explicita anarkism. De hävdar, för att uttrycka det burdust, att Ayn Rand inte begrep sin egen politiska ståndpunkt, och att det är de som begriper den - och hennes egna uttalanden i ämnet bortförklarar de med hjälp av psykologiserande spekulationer om hennes emotionella tillstånd. (Om hon inte var "hysterisk" så var hon "senil".)

Varvéus appellerar i sitt brev till "beundrare av Ayn Rand". Nyliberalens verkliga inställning till sådana beundrare framgår bäst av följande citat ur en ledare från nr 3, 1987:

På ungefär samma sätt som den krishnatroende menar att paradiset kan uppnås genom tillräckligt hänfört rabblande av en och samma mantra anser de libertarianer som förskrivit sig till de här sekterna inom sekten att ingen fråga, inget problem existerar som inte kan besvaras eller lösas om man ... tillräckligt ihärdigt bläddrar i Rands roman Atlas Shrugged ("Vadå kärleksbekymmer? John Galt säger ju att..."). [Ledaren var osignerad, men med till visshet gränsande sannolikhet skriven av John-Henri Holmberg.]

Om detta utfall riktade sig mot någon specifik, namngiven Randbeundrare, skulle det vara ett ad hominem-argument. Som det nu står är det värre: det är ett ad hominem där den angripande är för feg att tala om vilken hominem det är ad.

Vad beträffar "kompromisslösheten" i Nyliberalens "randism", låt mig nämna följande:

Som ni alla vet är etisk egoism - idén att varje människa är ett självändamål och bör leva sitt eget liv och eftersträva sin egen lycka - en av objektivismens hörnpelare, och den hörnpelare som gör vårt förespråkande av individualism och kapitalism i politiken begripligt. Vad har Nyliberalen att säga om egoismen?

I ett läsarbrev till Nyliberalen (1987:3) anklagades Nyliberalismen för "ohämmad egoism", och redaktionen [i gestalt av ständige redaktionssekreteraren Henrik Bejke] reagerade som följer:

Den attityd som [läsaren] med all rätt kritiserar är den totala kompromisslöshet som alltför många nyliberaler lagt sig till med, inspirerade av Ayn Rand... En annan liknande inställning är som [läsaren] skriver kopplandet av nyliberalismen till egoismen. Det härstammar också från Miss Rand, och om man läser henne i original så märker man att hon definierar den på ett helt annat sätt än vad som är brukligt. I Rands terminologi betyder egoism varje individs rätt att söka sin egen lycka så länge man inte kränker någon annans rättigheter, medan det i vardagligt språkbruk betecknar inställningen att man struntar i andra människor. det är en skillnad man måste komma ihåg, och Rand använde själv begreppet rationell egoism.

Detta är att göra motsättningen mellan egoism och altruism till en rent semantisk fråga. Men om man verkligen läser vad Ayn Rand skrivit (och inte bara försöker släta över det), finner man att hon inte alls definierar termen "egoism" på något ovanligt eller idiosynkratiskt sätt. Hon utgår från en helt neutral, ordboksmässig definition: "omsorg om ens egna intressen". Skillnaden mellan Rand och altruisterna är inte att de definierar termen "egoism" olika: Rand anser att "omsorg om ens egna intressen" är något gott; altruisterna menar att samma omsorg är något ont. (Inte heller är det korrekt att Ayn Rand definierar egoismen som "rätten att söka sin egen lycka, så länge man inte kränker andras rättigheter"; detta är en politisk implikation av etisk egoism, men det är inte begreppet etiska innebörd eller definition.)

Men det mest avslöjande i detta citat är den urskuldande tonen, viljan att vara den altruistiske frågeställaren till lags. Nyliberalens "kompromisslöshet" sträcker sig inte längre än till att den kan göra kompromisslösheten som sådan till en bov i dramat; och dess "kompromisslösa randism" sträcker sig inte så långt som till att försvara bärande objektivistiska principer, när de utsätts för attack - de ska i stället slätas över och får att se smakliga ut för både kreti och pleti.

Ayn Rands enda funktion för Nyliberalen är att vara ett lockbete eller en limsticka - när hon har gjort dem den tjänsten, kan både hon och hennes filosofi kastas bort. (Lägg framför allt märke till mönstret i Nyliberalens taktik: när man vänder sig till Ayn Rands beundrare, kallar man hennes filosofi "heroisk" och säger sig vara kompromisslösa anhängare av den; när man vänder sig till hennes belackare, ber man ödmjukt om ursäkt för att man någonsin låtit sig influeras av henne.)

Om någon tycker att mina ord är onödigt hårda och bryska och att Nyliberalens redaktion kanhända endast begår oskyldiga och förståeliga misstag, bottnande i okunnighet och ungdomligt oförstånd, låt mig då säga att detta var exakt min egen inställning för några år sedan. Jag trodde på den tiden att libertarianer kunde reformeras, och att det huvudsakligen var en fråga om att formulera det objektivistiska alternativet så klart och pedagogiskt som möjligt. Inte ens när Peter Schwartz i slutet av sin pamflett i ämnet [Libertarianism: the Perversion of Liberty] påpekade att libertarianismen är oreformerbar, ville jag tro det - jag hoppades att åtminstone de svenska nyliberaler jag personligen kände inte skulle vara helt genomkorrumperade utan mottalgliga för konstruktiv kritik. Tyvärr har den förhoppningen kommit på skam.

Det är inte främst en fråga om okunnighet och oförstånd. Det är en fråga om rent intellektuellt bedrägeri. Det finns inga lagar mot denna typ av bedrägeri (och bör inte heller finnas, eftersom det skulle innebära ett försök att lagstifta mot självbedrägeri, vilket är en omöjlighet). Men inte heller finns det några lagar som påbjuder oss att falla för sådant bedrägeri, och det är förvisso inte förenligt med rationell egennytta att göra det. Det är inte i grund och botten Ayn Rand - eller mig - man sviker, om man faller för Nyliberalens falska locktoner - det är sin egen framtid.

Per-Olof Samuelsson


För dokumentationens skull ska jag upprepa vad jag sagt många gånger förr: jag är inte ansluten till och rekommenderar inte någon politisk grupp eller rörelse. Närmare bestämt ogillar jag, är oenig med och har ingen anknytning till den senaste villan bland vissa konservativa, de s.k. "högerhippies", som försöker snärja de yngre eller obetänksammare av mina läsare genom att samtidigt hävda att den är anhängare av min filosofi och förespråkare av anarkism. Var och en som lägger fram en sådan kombination bekänner sin oförmåga att förstå någondera. Anarkism är den mest irrationella idé som någonsin kokats ihop av den kollektivistiska rörelsens konkretbundna, sammanhangsnonchalerande, nyckdyrkande yttrkant, där de rätteligen hör hemma. (Om dessa hippies hoppas på att göra mig till sin Mercuse, kommer det inte att lyckas - så de gör klokast i att gå samman med Herbert, för det är ändå honom de banar väg för.)

Ayn Rand
The Objectivist, sept. 1971


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.