Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Gamla OS-bilagor
Under denna rubrik publiceras uppsatser som tidigare publicerats som bilagor till Objektivistisk skriftserie och som jag inte har kvar på lager. (De bilagor som finns under Pamfletter av P.O .Samuelsson kommer inte att publiceras här förrän lagret är slut. De kan beställas för 10 kr/styck.)


Cyankalium i champagnen

Från en OS-bilaga som skickades ut 1992.

Antag för ett kort ögonblick att du skulle vilja giftmörda någon, och att du är lycklig innehavare av en flaska cyankalium. Hur skulle du bära dig åt? Skulle du slå upp cyankaliet i ett dricksglas och bara säga till det tilltänkta offret: "Drick nu det här! Du kommer att dö av det, men det är också det som är meningen." Ingen giftmördare med självaktning skulle rekommendera denna metod. Han skulle förstås nöja sig med att hälla en droppe av cyankaliet i en kaffekopp, ett glas champagne eller någon annan normal, livsbefrämjande dryck. Sedan skulle han noga tvätta glaset och hoppas att dödsfallet ska skyllas på offrets överkänslighet för kaffe eller champagne.

Exakt samma metod använder altruisterna för att pracka på oss sin altruism. Som ni känner till innebär inte altruism att man ska vara hjälpsam och hygglig mot sina medmänniskor, utan att ens moraliska existensberättigande ligger i att leva (och offra sig för) sina medmänniskor. Men så enkelt och rättframt kan altruisterna inte gärna lägga fram sin ståndpunkt. De kan inte gärna säga: "Offra dig nu snällt för mänskligheten! Visserligen dör du av det, eller blir i varje fall utfattig och djupt olycklig; men det är också det som är meningen." Budskapet måste sockras för att någon ska svälja det, och en vanlig metod är denna: "Alltihop är egoismens fel. Det är själva din strävan efter lycka som gör dig olycklig. Inte för att vi vill gå till överdrifter, men lite altruism behöver du allt som motvikt mot all egoism." När du sedan faktiskt blir olycklig och utfattig, då säger altruisterna: "Se där! För lite cyankalium i glaset!"

Som ni säkert känner till intar objektivismen en extrem ståndpunkt i denna fråga. Vi säger: "Fördöm altruismen – i varje form. Tacka nej till cyankaliet – alltid. Lek inte med döden, om ditt mål är att leva och bevara ditt liv."

Låt mig nu citera en "moderat" "analys" av samma problem. Det följande är saxat ur en kolumn på SvD:s ledarsida 24.6.92:

Den renässans för marknadsekonomi och kapitalism som de senaste decennierna inneburit, är nu på väg att få en ny inriktning. Individualismen är inte längre huvudlinjen. I stället betonas allt oftare etik och moral. […] [H]ögervågens liberala perspektiv kompletteras med vissa kulturkonservativa drag. Ett uttryck för detta är "etisk kapitalism". Eftersom den liberala samhällsordningen tenderar att undergräva sin egen ställning – om den inte också tillvaratar människors behov av trygghet och solidaritet – är det nödvändigt att blanda självförverkligandets filosofi med en smula altruism. Det måste till en smula medmänsklighet i inflationsbekämpning och exportstimulanser. Eller annorlunda uttryckt: Egoismen måste vara upplyst för att fungera på sikt. [Min kursivering.]

Låt oss översätta detta till begriplig svenska. Vad innebär det att "självförverkligandets filosofi måste blandas med en smula altruism"? Att man inte kan hålla på och förverkliga sig själv hela tiden – ibland måste man offra sig själv. Att man inte alltid kan hålla på och främja sitt liv och välbefinnande – ibland måste man skada sig själv. Och varför det då? Därför att självförverkligandets filosofi (uttryckt i den liberala samhällsordningen) "tenderar att undergräva sin egen ställning". M.a.o.: självförverkligandet är till sin egen natur självdestruktivt – och "lösningen" på detta problem är att då och då handla självdestruktivt!

Artikelförfattaren skulle förmodligen anklaga mig för att karikera hans resonemang, och säga att det är skillnad på hur en individ ska handla ensam (om han lever på en öde ö) och hur han ska handla om han befinner sig bland andra, i ett samhälle. Men detta är i så fall ännu mer fantastiskt. Det enda som kan göra en sådan idé plausibel är premissen att varje människa är en naturlig fiende till alla andra människor, att "självförverkligandet" med naturnödvändighet innebär att trampa på andra, och att man därför måste offra sig själv (och ge avkall på sin egen lycka) för att överhuvudtaget leva med andra. Är det verkligen i en sådan mardrömsvärld artikelförfattaren lever? (Om man faktiskt upplever att tillvaron i samhället är ett "allas krig mot alla" – vilket för all del inte är helt omöjligt, om ens huvudsakliga umgänge består av akademiker och politiker – då bör man först av allt ställa sig frågan: bottnar detta i människonaturen som sådan? eller är det självt resultatet av dålig filosofi?)

Så till en annan punkt. Objektivismen hävdar förvisso att egoismen ska vara upplyst och långsiktig. Men vad menar artikelförfattaren med att "egoismen måste vara upplyst för att fungera på sikt"? Upplyst av vad? Tydligen är det altruismen som ska tjäna som lykta för oss skumögda egoister, så att vi inte på sikt vandrar vilse i tillvaron. M.a.o.: det enda sättet att leva långsiktigt är att leva och offra sig för andra; om man avstår från att offra sig, går det illa för en "på sikt". Detta är förstås bara en variant av idén om den "självförstörande självförverkligandet" ovan, och är precis lika absurt; till sin yttersta konsekvens innebär det att det bästa sättet att leva långsiktigt är att ta livet av sig med en gång. (Varför inte? Det är ju i alla fall ett bra sätt att undvika framtida bekymmer. Är det kanske med det argumentet man vill förmå oss att svälja altruismens cyankalieglas?)

Notera nu slutligen att artikelförfattaren menar att hans resonemang ger kapitalismen en etisk dimension. M.a.o.: att "bara förverkliga sig själv" har inget med etik att göra; för det behövs minsann ingen moralkodex. Och den "liberala samhällsordning" som gör det möjligt för oss att förverkliga oss själva har minsann heller inte något med moral att skaffa. Det enda som kan ge dessa ting en "etisk dimension" är altruismens cyankalium. M.a.o.: en "livsbefrämjande etik" (en etik som betraktar den enskildes liv och den enskildes lycka som etikens själva ändamål) är en självmotsägelse! Etiken måste vara livsfientlig (och leda till misär) för att överhuvudtaget få kallas "etik". (Det finns bara en förklaring till denna vitt spridda inställning: Immanuel Kant.)

En person som serverar cyankalium är en giftmördare, även om han bara gör det i små doser. (Det enda undantag jag kan tänka mig är om doserna är så små att de inte har någon verkan, men varför i så fall göra det alls?) Och det är inte ett dyft bättre att servera altruism i små doser. Giftverkan må vara mera smygande; men slutresultatet är detsamma.


PS. Artikelförfattaren var Stig-Björn Ljunggren, som ju faktiskt är socialdemokrat (även om han långt ifrån är någon partigängare). Min "subjektiva upplevelse" av Stig-Björn är att han är en rätt hygglig prick, som nog inte skulle skriva så här, ifall han bara begrep vad han faktiskt skrev. – Dessutom ska väl sägas att jag inte är helt säker på att Stig-Björn återger sin egen uppfattning i citatet ovan; det är fullt möjligt att han bara refererar en uppfattning som är i svang i konservativa kretsar. (Stig-Björn var faktiskt prenumerant på Objektivistisk skriftserie när jag skrev den här bilagan; men någon reaktion från honom fick jag aldrig.)

PS2: Det är förmodligen en överdrift att göra Immanuel Kant ensam ansvarig för den livsfientliga "moral" som breder ut sig i vår kultur. Men jag låter ändå formuleringen stå kvar. "Huvudansvarig" kan man gott kalla honom.


Tillbaka till startsidan Fler OS-bilagor

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.