Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Gamla OS-bilagor
Under denna rubrik publiceras uppsatser som tidigare publicerats som bilagor till Objektivistisk skriftserie och som jag inte har kvar på lager. (De bilagor som finns under Pamfletter av P.O .Samuelsson kommer inte att publiceras här förrän lagret är slut. De kan beställas för 10 kr/styck.)


Replik till tidskriften Medborgarrätt

Bilaga till Objektivistisk skriftserie 1989.

Det följande är ett svar på en artikel av Ollas Brismo, Erling Marklund och George Norlin som stod att läsa i tidskriften Medborgarrätt (organ för MRR/Friheten i Sverige) 3/89. Jag citerar det stycke i texten jag vänder mig emot i mitt svar:

Slaveriet och majoritetsdiktaturen bygger på den allmänt accepterade myten att individuellt handlande, i motsats till kollektivistiskt, skulle vara något i negativ bemärkelse ”själviskt” och därmed mindre gott. Frågan gäller vilka områden av våra liv maktfullkomliga politiker ska bestämma över och vad vi som enskilda medborgare själva bäst klarar av, d.v.s. vad som är människans av naturen och högre makt givna rättigheter.

I övrigt innehöll artikeln en hel del bra formuleringar, t.ex.:

Bedömningen av olika samhällssystem måste börja med att identifiera människans natur. Människans väsentliga kännetecken är hennes förnuft och frihet är människoandens grundläggande behov.

Verkligheten tjänar som människornas yttersta skiljedomare.

Det som i praktiken avgör ”det gemensammas bästa” är den krigföring som pågår i vårt land mellan mäktiga påtryckningsgrupper som via den politiska makten tilltvingar sig egna fördelar på bekostnad av alla andra grupper.

Om vi tittar runt i världen av idag och tillbaka på historien ska vi märka att graden av ett lands frihet är graden av dess välstånd.

De tre artikelförfattarna är helt okända för mig, men formuleringarna tyder onekligen på ett visst inflytande från Ayn Rand.

Denna debattartikel är uppmuntrande såtillvida att den innehåller argument som uppenbart är hämtade ur Ayn Rands skrifter; och det är inte ofta man ser det. På ett par punkter måste jag emellertid anmäla avvikande åsikt.

1. Det är inte någon ”myt” att rationellt individualistiskt handlande är ”själviskt”. Sådant handlande är själviskt, och det finns inget sätt att komma förbi det. En rationell människa kan inte blunda för det faktum att det liv hon har att leva är hennes eget, inte någon annans; och hon måste avvisa varje tanke att hennes liv, eller någon del därav, är till för att offras för andras liv eller välfärd. Etisk egoism följer direkt ur det faktum att människans liv är den yttersta värdemätaren i etiska frågor, och individens eget liv det yttersta ändamålet. (Och jag hoppas att jag inte för OS’ läsare behöver upprepa eller särskilt poängtera att rationell egoism inte utesluter välvilja mot eller respekt för andra människor, att den i själva verket utgör grunden för sådan välvilja och respekt; vad den utesluter är varje antydan till osjälviskt eller självuppoffrande handlande.)

Inte heller kan man komma förbi det genom att, som skribenterna, tala om något ”i negativ bemärkelse” själviskt. Begreppet ”själviskhet” har inte någon sådan negativ bemärkelse. Frågan ”själviskhet eller osjälviskhet?” är ett antingen-eller. Antingen är mitt liv ett självändamål eller ett medel för andras ändamål. Det kan inte vara både-och – eller självändamål ibland, men ett medel för andras ändamål såfort dessa andra ställer ett sådant krav. Att avvisa självuppoffring betyder att avvisa självuppoffring till hundra procent. Att acceptera självuppoffring i enstaka fall är att ge upp principen: det innebär att medge att ens liv inte är ett självändamål, och sedan är resten en tidsfråga. Det är i högsta grad en fråga om att inte ge djävulen lillfingret.

Många människor som sympatiserar med objektivismen, men inte fullständigt förstått den, drar sig för att acceptera vår syn på egoismen; och det är vanligt att de försöker komma förbi kärnfrågan genom att göra den till en semantisk fråga, en fråga om språkbruk, om en ”positiv” och en ”negativ” ”bemärkelse”. Men det är inte en fråga om språkbruk; det är en fråga om liv eller död. En livsbejakande etik är en självisk etik; en osjälvisk etik är en etik som tar döden till ändamål och värdemätare, inte livet. (Dessa ”halvobjektivister”, om jag får kalla dem så, är fortfarande offer för en mångtusenårig hjärntvätt, som går ut på att människans ”ego” är ont och att hon måste offra det för att få något slags moraliskt värde. Men man kan inte komma ur den hjärntvätten genom att möta hjärntvättarna på halva vägen.)

Den myt skribenterna borde ha angripit är inte ”myten” att individualistiskt handlande är själviskt, utan myten att själviskheten är ond. Om de ändå är ute för att framföra ett budskap som kanske inte är så alldeles populärt, bör de löpa linan ut och göra sig så impopulära de någonsin kan genom att proklamera att själviskheten är alltigenom god.

2. Våra rättigheter är, enligt skribenterna, oss givna ”av naturen och högre makt”. (Min kursivering.) Med ”högre makt” måste rimligen avses en makt som står utanför och över naturen, som dess skapare och/eller upprätthållare, m.a.o. en gud. Jag behöver förmodligen inte redogöra för objektivismens syn på Gud eller det övernaturliga, men några påpekanden är på sin plats.

Skribenterna har redan från början – och helt korrekt – deklarerat att analysen av samhällssystem måste börja med att identifiera människans natur. Om vi nu identifierat människans natur och därur härlett vissa rättigheter, varför behöver vi då dessutom åberopa en ”högre makt”? Denna åkallan är fullkomligt överflödig. (Och jag menar att det omvända också gäller: om en ”högre makt” gett oss våra rättigheter, är det överflödigt att dessutom härleda dem ur vår natur.)

Vidare: skribenterna har redan tidigare – återigen helt korrekt – konstaterat att ”verkligheten tjänar som människornas yttersta skiljedomare”. Men tydligen har de inte riktigt förstått vad de själva skriver – för hur kan verkligheten vara yttersta skiljedomare, om det finns en ”högre makt” – högre än verkligheten? Satsen att verkligheten är den yttersta skiljedomaren (som är hämtad från Ayn Rands artikel ”Who Is the Final Authority in Ethics?” i The Voice of Reason) grundar dig på axiomet att existensen existerar, ett axiom som har ett korollarium: endast existensen existerar. Att anta en högre makt bortom existensen är att negera existensen – om Gud existerar, existerar inte existensen, och då är det inte verkligheten utan Gud som är den yttersta skiljedomaren.

Det är förvisso berömvärt att bekämpa politikerväldet. Att våra politiker har för stor makt att styra och ställa med våra liv är jag den siste att förneka. Så varför då allt detta gnäll om filosofiska petitesser?

Svaret är att det inte är petitesser. Politiken är, som Ayn Rand ofta observerat, inte grundorsaken till våra problem, utan slutresultatet av filosofiska premisser.

Ett fritt samhälle grundar sig på premissen att varje människa är ett självändamål. Om människan vore ett medel för externa ändamål, då vore själva grunden för ett fritt samhälle undanryckt; ett samhällsskick som gör oss till medel för varandras välfärd vore då verkligen ett ideal, inte ett oting att bekämpa. Så om någon undrar varför jag tjatar så ofta om nödvändigheten att förespråka etisk egoism, och varför jag har så kort tålamod med alla försök att ”tunna ut” egoismen och möta altruisterna på halva vägen, är detta mitt grundskäl.

Det är av liknande skäl jag avvisar varje försök att grunda ett fritt samhälle på någon form av religion. Premissen att varje människas liv är ett självändamål är oförenlig med tron på en ”högre makt”: finns det en Gud, så har han en plan med vårt liv – och vad blir det då av våra egna planer?

Det är därför inte i syfte att mästra som jag skrivit denna långa kritiska kommentar. Men jag har under årens lopp sett alltför många exempel på människor som attraheras av Ayn Rands politiska budskap men aldrig velat eller orkat tränga ned till dess filosofiska rötter och sedan kört huvudet i politikens vägg. Jag vill gärna göra vad jag kan för att förebygga att det händer igen – och jag hoppas min kommentar uppfattas i den andan.


Tillbaka till startsidan Fler OS-bilagor

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.