Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Gamla OS-bilagor
Under denna rubrik publiceras uppsatser som tidigare publicerats som bilagor till Objektivistisk skriftserie och som jag inte har kvar på lager. (De bilagor som finns under Pamfletter av P.O .Samuelsson kommer inte att publiceras här förrän lagret är slut. De kan beställas för 10 kr/styck.)


Naturlig etik?

Bakgrunden till följande inlägg är att makarna Jan och Birgitta Tullberg, evolutionsforskare vid Stockholms universitet, gett ut en bok med titeln Naturlig etik – en uppgörelse med altruismen. Jag har inte läst denna bok; men enligt rapporter hänvisar den till The Virtue of Selfishness – samtidigt som den hävdar att Ayn Rand "tillmäter förnuftet alltför stor vikt", och samtidigt som den pläderar för ett "sociobiologiskt" synsätt som försöker härleda principer för människans handlande ur de principer som gäller för det naturliga urvalet bland lägre organismer. En hybrid mellan objektivism och sociobiologi är uppenbarligen ett oting. (Om jag någonsin får tid att läsa själva boken, ska jag försöka återkomma med en utförligare analys.)

Boken angreps av den flitige socialdemokratiske debattören Sven Ove Hansson i SvD 10.12.94. Det följande är min replik.

Jag har inte läst makarna Tullbergs bok om "Naturlig etik", men jag förväntar mig inte att hålla med en bok som försöker bygga en etik (den må vara aldrig så egoistisk) på sociobiologisk grund. Sociobiologin är en extremt naiv teori som försöker dra slutsatser om människan utifrån lägre organismers beteende genom att fullständigt bortse från vad som skiljer människan från andra levande organismer: att hon besitter förnuft och viljefrihet. Utifrån en sådan teori kan ingen etik alls härledas, eftersom etik förutsätter fri vilja.

Egoism och altruism är två motsatta etiska doktriner, som båda handlar om att ge vägledning för människans handlande och inte har något med djurs beteende att göra: djur har inget behov av sådan vägledning; människan har det. Egoismen säger att varje människa är ett självändamål, och att varje människa bör leva sitt liv och eftersträva sin lycka på egen hand och för sin egen skull; altruismen förnekar att någon enskild människa är ett självändamål och fordrar att varje människa ska leva för andras skull, tjäna andra och offra sig för andra, och att detta utgör hennes enda existensberättigande. Av dessa båda doktriner (som ömsesidigt utesluter varandra) är egoismen sann och god, altruismen falsk och ond.

Men man kan inte grunda egoismen på en så – rent ut sagt – korkad och ondskefull idé som idén om "den starkares rätt" – vilket uppenbarligen är vad makarna Tullberg försöker göra, om de citat Sven Ove Hansson ger är representativa. Om man gjorde det, skulle man behöva acceptera sådana uppenbara absurditeter som att en diktator alltid har rätt när han för sitt folk i fångläger, eftersom han – åtminstone för stunden – är "den starkare". Eller att samme diktators handlande var moraliskt, så länge han satt vid makten, men blir omoraliskt i det ögonblick han störtas från makten. Man skulle också behöva acceptera absurditeten att diktatorer, eller makthungriga människor i allmänhet, agerar "egoistiskt", d.v.s. i sitt eget intresse, till gagn för sin egen lycka, fastän det är ett ovedersägligt faktum att diktatorer är de olyckligaste människor på jorden och vanligtvis så småningom blir öppet psykotiska.

Än mindre kan man bygga en etisk teori på iakttagelsen att "den starkare" i naturen alltid har ett försteg framför "den svagare": detta är en truism, inte en etisk teori. (Darwinistisk teori säger att den art som är bäst lämpad att överleva också överlever. Vad är kriteriet för att en art är bättre lämpad för att överleva än en annan? Det finns inget annat kriterium än att den faktiskt överlever. Vad för etisk rekommendation kan härledas ur detta? På sin höjd: "Lev så att du överlever!" Men denna rekommendation är uppenbart innehållstom.)

Så mycket om makarna Tullbergs teorier, som jag härmed har distanserat mig ifrån. Jag måste emellertid distansera mig lika mycket från Sven Ove Hansson, när han förnekar att nazismen grundar sig på altruism. Hansson påstår att denna tes saknar stöd i forskningen. Det behövs emellertid inte mer forskning här än att gå till nazisternas egna uttalanden. Ingen forskare kan gärna vara omedveten om nazisternas ofta upprepade slagord: "Gemeinnutz geht vor Eigennutz" ("allmännyttan går före egennyttan"). Detta är fullständigt explicit altruism. Eller ta följande uttalande av Adolf Hitler: "Den självuppoffrande viljan att ge sitt personliga arbete och, om så behövs, sitt liv för andra är starkast utvecklad hos ariern." Det här är inte lösryckta citat som motsägs av nazismens övriga ideologi, eller av nazisternas handlingar. (För fler sådana citat – och för en tillfredsställande förklaring av nazismens framväxt och dess filosofiska rötter – hänvisar jag till Leonard Peikoffs The Ominous Parallels – ett verk som ingen, mig veterligen, har hindrat Hansson från att studera, men som han möjligen inte vill acceptera som "forskning", eftersom verket stämmer illa med hans egen Weltanschaung.)

Man måste förstå att altruismen är en ond etisk teori. De flesta människor tror att altruism innebär allmän hygglighet, hjälpsamhet och medmänsklighet. Men detta är inte alls altruismens verkliga innebörd: dess verkliga innebörd är att det är förbjudet att leva för sin egen skull, och att meningen med livet är att det ska offras. Att likställa "altruism" med "godhet" är en självmotsägelse – och den som ändå (med full vetskap om den altruistiska lärans verkliga innebörd) gör det kan inte själv vara god.

Sambandet mellan altruism och nazism är så uppenbart att det är ägnat att förvåna att det så sällan uppmärksammas. Men skälet är enkelt: den som själv accepterar altruism, i någon form, vill inte gärna se detta samband. Det finns en uppenbar parallell här: socialister vägrar erkänna att nationalsocialismen var en form av socialism, och de vrider sig som kringlor för att komma ifrån detta uppenbara faktum. Dessa människor saknar helt enkelt den självkännedom, och det intellektuella mod, som fordras för att ompröva sina grundpremisser.

Det finns en synnerligen obehaglig aspekt av detta, som jag måste ta upp. Altruisterna är aldrig villiga att ta upp en grundläggande debatt om sin egen teoris fundament. Så t.ex. försöker en altruist aldrig någonsin bevisa att altruismen är god – han betraktar saken som given, bortom all diskussion. I stället väljer han att försöka sätta en spetälskebjällra på var och en som ifrågasätter hans etik. Tyvärr är Sven Ove Hanssons inlägg ett skolexempel på detta: ledmotivet i det är att den som ifrågasätter altruismen bör utestängas ur den vetenskapliga, politiska (och, får man förmoda, mänskliga) gemenskapen.

Mitt svar på detta är: det är alldeles rätt att hissa pestflagg för sociobiologi och socialdarwinism – jag kan göra det själv, om det skulle behövas. Men pestflaggan bör inte hissas av någon som själv är pestsmittad.

Strängnäs 13 december 1994
Per-Olof Samuelsson


Tillbaka till startsidan Fler OS-bilagor

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.