Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Släpp elden lös!

Ett uråldrigt inlägg i energidebatten

Denna uppsats publicerades i Expressen 23 mars 1980 (i något nedbantat skick och under en fullständigt urlöjlig rubrik).

I den pågående debatten om eldkraftens vara eller icke vara behöver vissa punkter klargöras.

Det har hävdats att Prometheus, den store vetenskapsmannen, inte alls uppfann elden utan stal den ifrån gudarna. Detta är en ren förvrängning av fakta.

Det är sant att elden har använts av gudarna sedan urminnes tider, i synnerhet av åskguden Zeus. Men vad man glömmer eller inte låtsas om är att den teknik Prometheus uppfunnit skiljer sig radikalt från den som gudarna använt.

När Zeus vill sätta eld på en skog eller en mänsklig boplats, eller ta kål på en människa som han retar sig på, sammanför han två eller flera starkt laddade moln. Härigenom åstadkoms en enorm energiurladdning (tekniskt benämnd "blixt"). Skulle denna blixt träffa en människa leder det till ögonblicklig död. Träffar den ett träföremål, som t.ex. ett träd eller ett hus, utvecklas en sådan hetta att en hel skog eller, i värsta möjliga fallet, en by kan komma att förtäras av lågorna. Sådant har inträffat ofta nog, och detta är en möjlig orsak till att många folkstammar än idag föredrar ett nomadiserande levnadssätt framför fasta men osäkra boplatser.

Det är uppenbart att eld av denna typ endast kan användas destruktivt, som ett vapen i gudarnas krig eller som ett vapen för massiv terror mot människorna.

Det är under dessa omständigheter naturligt att människorna fruktar elden - och gudarna utnyttjar denna fruktan i sin propaganda mot eldkraften.

Men - och detta måste betonas - det är inte denna metod som Prometheus kopierat. Han har uppfunnit en helt ny metod, vilken i grund och botten består i att gnida två trästycken mot varandra tills den hetta som utvecklas är tillräcklig för att antända trät. Det är mycket lätt att kontrollera den eld som frambringas på detta sätt - och skulle man förlora kontrollen över den, räcker det med några få vattenspannar för att släcka den. Farorna är inte av den storleksordningen att de motiverar ett totalförbud. En regel att eld endast får göras upp på obevuxna stränder har föreslagits, men även detta betraktar vi som ett utslag av överdriven försiktighet.

Det är sant att elden skulle kunna missbrukas av skrupelfria eller ansvarslösa människor. Men man får inte glömma att av alla varelser är det gudarna, inte människorna, som mest saknar skrupler. Historien ger entydiga belägg härpå. Ett exempel: när hjulet uppfanns för några hundra år sedan, kunde gudarna inte komma på att använda det annat än som ett nytt och sofistikerat tortyrredskap. En del människor har sedermera imiterat gudarna - men det stora flertalet har på mångfaldiga sätt använt hjulet till sitt eget och sina medmänniskors fromma.

Vissa farhågor har uttryckts för att användningen av eldkraft skulle kunna rubba balansen i naturen. Men liknande invändningar restes när hjulet uppfanns: eftersom gudarna hade skapat människan till att gå på bakbenen, menade man, skulle hela skapelsen kunna komma i olag om man införde vagnar och kärror. Artemis, jaktens gudinna, påstås fortfarande lägga in protester mot att man drar vägar genom hennes skogar. Pan får inte spela sin flöjt i fred. Människorna däremot har kunnat ägna sig åt musikaliskt utbyte i tidigare oanad skala.

Eldkraftens potentiella användningsområden är enorma. Experiment tyder på att kött som behandlats med eld är hälsosammare att äta än obehandlat kött. Det lär t.o.m. finnas en möjlighet att trikinosens gissel skulle kunna utrotas med hjälp av en eldbaserad process benämnd "kokning".

Det finns en användning av eldkraften som på sina håll blivit föremål för intensiv (man frestas säga "inflammerad") debatt, och det är det s.k. svedjebruket. (Termen kommer av "svedning", varmed avses ytapplikation av eld.) Här används elden för att tillskapa ny areal för åkerbruket. Den mödosamma processen att bryta nya åkrar genom att hugga ner skog och sedan gräva upp trädrötterna och forsla bort alltihop skulle kunna avsevärt förenklas, om man i stället kunde företa en kontrollerad nedbränning av arealen i fråga. Det anses också att eldens avfallsprodukter, den s.k. askan, genom att plöjas ned i marken avsevärt kan förhöja dennas bördighet. Eldkraftens belackare menar å andra sidan att askan skulle förgifta säden och göra den otjänlig till människoföda. Man har också pekat på de stora riskerna för okontrollerad spridning av elden. Ännu har endast få experiment med denna teknik företagits. Vi menar emellertid att tekniken åtminstone bör prövas och inte förkastas på förhand. Ty även om åkerbruket gått framåt under de senaste seklerna, är avkastningen ännu inte på långt när tillräcklig för att mätta alla munnar.

Ett mera spekulativt resonemang förs också, som handlar om människans möjligheter att flytta sina bopålar längre norrut, till områden som idag är snötäckta under större delen av året. Eldkraftens belackare fasar för ett sådant framtidsperspektiv och menar att människan redan lagt under sig en alltför stor del av jorden, att vi inte har rätt att tränga undan gudarna mer än vi redan gjort. Dessa domäner behärskas av en relativt okänd gud vid namn Bore, och man menar att han kommer att ta en gruvlig hämnd på människorna för varje försök till intrång, antingen genom att själv vandra söderut och ta med sig sin kyla, eller också genom att ösa väldiga mängder kallt vatten över oss. Själva betraktar vi detta som ett tomt hot. Vi vet att gudarna kan vara grymma, men vi menar att utvecklingen visat att ryktet om deras allmakt är betydligt överdrivet.

Vissa av argumenten mot eldkraften måste avfärdas som rena fantasterierna. Det påstås t.ex. ibland att om en man och en kvinna kopulerar i ett elduppvärmt hus, så löper barnet risk att födas svart, och att människor i allmänhet kommer att få grådaskig hy av att leva i ett eldsamhälle. Dessa amsagor är mycket löst grundade i fakta. Vad man iakttagit är att de arbetare vid experimentella inomhusanläggningar som sysslar med rengöring och avfallshantering ("sotarna") faktiskt blir nedsvärtade av avfallet ("sotet"). Att sotarna efter ett dopp i något närbeläget vattendrag blir fullt normala igen har man inte lagt märke till - eller också försöker man medvetet undanhålla allmänheten denna information. Något belägg för att deras barn skulle bli svarta finns inte.

En om möjligt ännu mera fantastisk idé som ibland framförts är denna: om en sten upphettas till alltför hög temperatur ("glödgas") skulle den kunna bränna hål på det underliggande jordlagret och ramla ned i Hades, dödsriket. Genom hålet skulle sedan de dödas andar kunna slippa ut och ta jorden från de levande. Detta resonemang grundar sig på fullständig okunnighet om glödande stenars beteende.

Eldkraftens belackare har också gjort ett stort nummer av de bevakningsåtgärder som är nödvändiga vid handhavandet av eld. Det är sant att man måste hålla ett öga på elden och vara beredd att ingripa i de fall då den hotar att sprida sig. Det är sant att man inte bör släppa oansvariga människor eller rena galningar i närheten av en eld. Men att därav dra slutsatsen att eldkraften kommer att ge upphov till ett nytt prästerskap är helt absurt. Man glömmer eller förbigår att prästerskap i det förflutna har haft till uppgift att bevaka gudarnas intressen gentemot människorna och inte tvärtom.

Några ord också om den s.k. "alternativa rörelsen". Inom denna rörelse erkänner man människans behov av värme, men menar att detta behov bör tillgodoses, inte med eldkraft, utan genom vidareutveckling av den traditionella värmekällan, kroppsvärmen. I rörelsens rekommendationer ingår intensivare könsumgänge ("Sex är säkrare än eldkraft"), hopbyggande av bostad med lagård, inrättande av ett otal s.k. "åkarbrasor", vilka drivs helt och hållet med muskelkraft. Futiliteten i ett sådant program torde stå i öppen dag. Det är inte ens tillräckligt för att ersätta den eldkraft som finns idag, och ändå står eldkraften bara i början av sin utveckling. Det är dessutom djupt ansvarslöst att riskera en kraftigt ökat nativitet, när vi vet att ett stort antal nyfödda barn varje år sätts ut i ödemarken för att dö, därför att föräldrarna inte har någon möjlighet att försörja dem. Och det är direkt upprörande att man blundar för detta, samtidigt som man sprider skräckvisioner om svartfödda barn.

Vi som förespråkar eldkraft har aldrig påstått att elden är att leka med. Vi förnekar t.ex. inte att det var ett allvarligt tillbud som inträffade på Tremilaön, då en skogsdunge brann ner och elden var nära att sprida sig till den närbelägna byn, tack vare att ett par eldvaktare tillfälligt slumrade till. Vi förnekar inte att ännu allvarligare olyckor kan komma att inträffa, även om vi gör allt som står i vår makt för att undvika dem. Vad vi hävdar är att när plus- och minusposter en gång balanseras, kommer vågskålen att väga mycket tungt ner på plussidan. Men gudar, präster och vanliga gudfruktiga förvränger medvetet eller omedvetet vår ståndpunkt. Vi menar att elden är fullständigt ofarlig, säger de. Svarar vi då att vi visst är medvetna om farorna, så blir det till att vi tvingats ändra ståndpunkt. Men den sortens argumentation säger mer om våra motståndare än om oss.

Vi vill till sist ta upp en mycket allvarlig fråga. Gudarna har under en tid hotat att tillfångata eldens uppfinnare och utsätta honom för utstuderad tortyr. Syftet med detta är att framtvinga en avvecklingsplan för eldkraften. Prometheus själv har emellertid låtit hälsa (och det är den hälsningen vi här vidarebefordrar) att han inte tänker falla till föga för någon tortyr och att han inte vill att någon annan ska göra det heller. Blir han tillfångatagen, säger han, ska vi högljutt kräva hans frigivande och, om det blir nödvändigt, upprepa vårt krav, generation efter generation intill världens ände.

Översatt från proto-indoeuopeiskan
av Per-Olof Samuelsson

Den urlöjliga rubrik Expressen satte på denna artikel var "Tutta på, se där vår lösen!" Vad vitsen med det var undandrar sig mitt bedömande.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.