Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Världsnöd och kapitalism

I en insändare i Eskilstuna-Kuriren 10 maj 1980 kunde man bl.a. läsa följande:

Ekonomiminister Gösta Bohman talar så ofta och så övertygande om att vi som nation måste lära oss att leva efter våra tillgångar. Han har ju faktiskt rätt! Varför inte ta honom på allvar och kräva att han och hans partikamrater bland höginkomsttagarna lever som de lär: sätta stopp för valutafiffel och skatteflykt och kapa topparna bland höginkomsttagarna vid 100 000 kr? Ta den potten och lägg på de lägst avlönade upp till en viss årsinkomst. [...] På valborgsmässoafton visades i TV några bilder från Etiopien, bilder av svältande människor, av utmärglade barn och död boskap. Svälten kan vara organiserad av något transnationellt jätteföretag inom livsmedelsbranschen. [Min kursivering.]

Det finns två sätt att betrakta nöden i världen. Det ena är att fundera över vad den kan bero på och hur den kan avhjälpas. Betraktar men den så, undviker man inte att ställa sig frågan vad det är som skiljer de rika länderna från de fattiga, vad det är som orsakar de rikas rikedom och de fattigas fattigdom. Man undgår då inte heller att märka sambandet mellan de senaste århundradenas välståndsutveckling och framväxandet av kapitalismen, m.a.o. ett system grundat på den privata äganderätten (den mest grundläggande mänskliga rättigheten näst efter rätten till sitt eget liv, vilken är äganderättens logiska grund). Man undgår inte att lägga märke till den avsaknad av privat ägande som kännetecknar de fattiga länderna (och som kännetecknade vårt eget samhälle i förkapitalistisk tid). Man förblir inte heller oberörd inför de moderna ansträngningarna att urholka eller avskaffa den privata äganderätten.

Det andra sättet består i att peka på nöden i världen och använda den till att skapa eller underblåsa ett dåligt samvete. Den klassiska replik som uttrycker detta lyder: "Du äter godis medan andra svälter." Detta slagord uttalas inte för att lindra svälten i världen, utan för att sätta stopp för godisätandet. Det stora problemet för denna samhällssyn är inte att det finns människor i världen som har det dåligt, utan att det finns människor som har det bra. Det är inte medkänsla med de fattiga som ligger bakom, det är avundsjuka mot de rika. Plus, oftast, en önskan att själv slippa räknas till de rika, att gärna avstå från detta livets goda, bara avståendet lämnas åt dem som har lite bättre råd med det.

Det är i det sammanhanget man ska se Ingvar Gustavssons insändare i EK 10.5.80.

Konfiskera alla löner över 100 000 kronor och fördela dem bland de lågavlönade! Så lyder IG:s förslag till lösning av samhällsproblemen. Varför? Om de högavlönade inte vill lämna ifrån sig produkten av sitt arbete godvilligt, då måste det ju ske med tvång. Men kanske om man kan väcka deras dåliga samvete, att de ändå lämnar ifrån sig pengarna godvilligt? Har våra svenska lågavlönade stora svältande barnaskaror, som de hade förr? Knappast som regel. Men ute i världen råder det svält och hungersnöd, kanske "organiserad av något transnationellt jätteföretag inom livsmedelbranschen".

Det sista citatet fordrar en liten utvikning. Har IG aldrig lagt märke till att hungersnöd är en mycket, mycket äldre företeelse än transnationella företag? Eller vill han hävda att svälten under 1700-talet organiserades av Ostindiska kompaniet, under senmedeltiden av Hansan och under antiken av feniciska köpmän? Vem organiserade i så fall svälten under stenåldern? Eller existerade inte svält och förtryck under dessa tider, då det ju inte heller fanns någon lyx eller något överflöd?

Allt detta är naturligtvis nonsens. Men det ingår i "det traditionella sättet att tänka" att lägga skulden för allt elände i världen på kapitalismen, som om inte eländet vore omätligt mycket värre i förkapitalistisk tid och i förkapitalistiska samhällen.

Observera nu att IG inte bryr sig om att etablera någon logisk koppling mellan nöden i världen och sitt krav på konfiskation av höga inkomster. De konfiskerade medlen ska ju inte gå till världens hungrande miljoner utan till våra svenska lågavlönade. Varför då mana fram bilden av dessa miljoner, som om de vore hr Gustavssons egna svältande släktingar? Varför vill IG sätta konfiskationsgränsen just vid 100 000 kronor? Varför inte vid 50 000? Eller vid 25 000? Ska överflöd och nöd mätas med global måttstock vore ju den sistnämnda siffran den mest logiska. Men i så fall skulle väl IG hamna på fel sida om den magiska gränsen mellan rikedom och fattigdom.

Det är alltid trevligt att kunna föreslå en omfördelning av resurserna i samhället, så länge det inte är sina egna resurser man ska omfördela.

Eskilstuna 12 maj 1980
Per-Olof Samuelsson

Publicerad i Eskilstuna-Kuriren 14 maj 1980. Något svar fick jag inte.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.