Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Ett anspråksfullt förslag

Debattinlägg till SAF-tidningen.

Det har länge föresvävat mig att det finns ett praktiskt, konkret sätt att bekämpa idén om löntagarfonder och göra ett snitt rätt igenom dimridåerna om kollektivt ägande och individuella andelar.

Det grundar sig på den enkla och ovedersägliga sanningen att var och en som äger en aktie i ett företag också är delägare i företaget.

Så varför inte direkt göra arbetarna till delägare utan att gå omvägen över fackägda fonder, en omväg som hursomhelst är en återvändsgränd?

Mitt förslag (som förstås är en variant av aktiesparandets idé) går helt enkelt ut på att varje månad i samband med löneutbetalningen ge en eller kanske flera aktier i det egna företaget till varje löntagare, som en del av lönen.(1)

Eftersom systemet måste vila på frivillighetens grund (en marknadsliberal självklarhet), skulle varje enskild arbetare ha sin fulla frihet att lösa in sin(a) aktie(r) i reda pengar, om han eller hon så önskar.

Vad experimentet på sikt skulle åstadkomma, om det slår väl ut, är en uppluckring av den fastlåsta motsättningen mellan "ägarintressen" och "löntagarintressen".

Det är, hoppas jag, en självklarhet att motsättningen "producentintressen-konsumentintressen" är en falsk motsättning. Var och en av oss, direktör eller vanlig knegare, är producent i vissa av våra samhälleliga relationer, konsument i andra.

Mitt förslag skulle åstadkomma något liknande med motsättningen "ägare-löntagare". För att kunna se båda sidor är det nödvändigt att vara både det ena och det andra. Gör löntagarna till delägare!

Det finns en utbredd föreställning, åtminstone bland socialistiskt sinnade arbetare, att den typiske aktieägaren äter sig fet på arbetarnas svett. Föreställningen har sitt ursprung i uråldrig vulgärmarxistisk propaganda. Det hjälper föga att SAF sedan länge hållit sig med synnerligen magerlagda personer på sina topposter (Giesecke, Nicolin, Ljunggren). Inte heller tycks fetlagda fackpampar (ingen nämnd och ingen glömd) ha någon större inverkan. Vrångbilden är starkare än verkligheten. Men om arbetaren själv blir aktieägare och får slita för att göra sig själv fet, kommer han säkert snart att uppnå mera nyanserade insikter.

Såvitt jag vet finns det inga lagar som förbjuder en arbetare att inneha aktier i det företag där han arbetar, lika lite som det finns lagar som förbjuder aktieägare att ta anställning i företag där de har aktier. Så var finns de praktiska hindren för mitt förslag?

Naturligtvis skulle det utlösa ett ramaskri från arbetarrörelsens självutnämnda ledare och talesmän, för vilka kollektivt ägande är det enda sanna och enskilt ägande en chimär.

Men bara nöjet att lyssna till detta ramaskri är skäl nog att genomföra mitt förslag.

Eskilstuna 24 september 1981
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i SAF-tidningen 33/1981 (8 oktober 1981)

1) Att företag uppmuntrar sina anställda att köpa aktier i företaget förekommer ju redan. Men att direkt ge dem aktier i samband med lönen skulle ha en psykologisk fördel: de behöver inte köpa aktier; däremot har de förstås sin frihet att genast sälja dem, ifall den inte tror på idén. Och det skulle vara något de anställda erbjuds av arbetsgivaren, utan någon omväg över facket.

Mitt förslag skulle kunna kompletteras med att man anordnar studiecirklar i austro-klassisk ekonomi. Kanske inte om "nettokonsumtionsteorin", men däremot i de delar som handlar om intresseharmonin på en fri marknad.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.