Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Katekes för kapitalismen

Denna uppsats är inspirerad av en debattartikel av Anders Ehnmark och P.O. Enquist, "Liten katekes för socialister", som publicerades i Expressen 28 januari 1982, och innehåller därför diverse anspelningar på denna artikel. Så t.ex. hävdade E&E att "ingen vet vad kapitalismen bär i sitt sköte" (i polemik mot det klassiska marxistiska antagandet att kapitalismen med nödvändighet leder till en socialistisk samhällsomvälvning). De hävdade också att "det första som behöver socialiseras är staten". De förband Tredje ståndets kamp 1789 med polska Solidaritets kamp 1981 som två framträdande exempel på "historiens stora vänsterlinje". De polemiserade mot politiska eliters anspråk på att företräda den enda rätta klasståndpunkten, dock utan att göra rent hus med själva begreppet "klasståndpunkt". De hävdade att "imperialismen är kommunismens högsta stadium", dock utan att gå in på vad kapitalismens högsta stadium i så fall är.

Jag skickade min uppsats till Expressen, med förutsägbart resultat. (Jag försökte också med ett par andra "storstadsdrakar", samt med Fib/Kulturfront.) Dock blev den så småningom publicerad i SAF-tidningen 27 maj 1982.

1. Individen har rätt till sitt eget liv.

Detta är den fundamentala rättigheten, och alla andra rättigheter måste härledas ur denna. De härledda rättigheterna kan delas in i två klasser: a) varje individs rätt att fritt uttrycka och sprida sina tankar och åsikter, b) varje individs rätt till frukterna av sitt eget arbete, vari inbegrips rätten till privat egendom.

Att individens rättigheter är kapitalismens grund måste betonas, därför att många av kapitalismens förespråkare, t.o.m. några av de bästa, avvisar tanken på "naturliga rättigheter" och försvarar kapitalismen endast ur nyttosynpunkt. Det råder i och för sig ingen konflikt mellan "rätt" och "nytta". Men en nyttofilosofi utan ett rättsbegrepp i botten hänger i luften.

Skälet till ovannämnda avvisande är förmodligen en missuppfattning av innebörden i begreppet "naturrätt". Man har uppfattat det som en rätt härledd ur en "natur" (alternativt en högre gudomlig verklighet) utanför människan. Men människans rättigheter flyter fram ur människans egen natur. Varken den livlösa naturen eller de lägre livsformerna har något behov av begreppet "rättigheter". Men människan har det, av två sammanhängande skäl: a) hon är utrustad med fri vilja, b) hon är en samhällsvarelse.

2. Denna rätt sätter sin egen gräns: det finns ingen rätt att kränka andra individers rätt till sitt liv.

Detta innebär att ingen människa har rätt att initiera våld mot andra människor, men att alla har rätt till självförsvar mot dem som initierar våld. För att denna rätt inte ska utmynna i godtycke behövs lagar och stat.

3. En fri marknad för varor förutsätter en fri marknad för idéer.

Det är ingen tillfällighet att Milton skrev Æropagitica1) innan Smith skrev Wealth of Nations, eller att Upplysningen i tiden föregick den Industriella Revolutionen.

Ingen människa kan säga: "Detta är mitt. Detta har jag gjort. Detta är frukten av mitt arbete", om hon inte först befriats från sin munkavle.

Det är därför inte troligt att Pinochet kommer att omvandla Chile till ett kapitalistiskt samhälle, hur mycket utländskt kapital han än släpper in och hur många statsägda företag han än privatiserar. Jag önskar det vore möjligt, men jag tror det inte.2)

4. En fri marknad för idéer förutsätter en fri marknad för varor.

Vad blir det av yttrandefriheten, om staten monopoliserar papperstillverkningen? Eller etern? Vad blir det av tankefriheten, om staten monopoliserar utbildningsväsendet? Eller bok- och biblioteksväsendet? Kan man tro, eller ens önska, att Statens Kulturråd kan öka den kulturella mångfalden?

5. Kapitalismen bär ingenting annat i sitt sköte än mera kapitalism.

Att kapitalismen skulle kunna framföda socialismen är lika orimligt som att en räv skulle kunna kläckas fram ur ett hönsägg.

Vad som kan hända är emellertid ganska ohyggligt.

Victor Hugo beskriver i inledningen till L'Homme qui rit (Skrattmänniskan) ett antal sätt att förvandla små barn till monster. Ett sätt är att stänga in barnet i en urna, så att barnets kropp under växandet formar sig efter urnan. När barnet vuxit färdigt slås urnan sönder, och varelsen är färdig att förevisas på cirkus.

På samma sätt kan kapitalismens skapande krafter utnyttjas i den blandsocialistiska cirkusföreställningen. Men kapitalismen har inte fött fram den socialistiska tvångströjan. Den föds, i våra dagar, in i den.

6. Det enda som någonsin bör eller får socialiseras är staten.

Staten kan och får inte ägas av en enskild individ (en monark) eller en viss grupp. Alla människor som accepterar budorden (1) och (2) ovan måste vara delägare med lika andel i staten.

Staten kan inte vara en del av den fria marknaden. Dess enda uppgift är att skydda den fria marknaden mpt våld och bedrägeri. En fri marknad på våldsutövningens och bedrägeriets område är en självmotsägelse. Därför måste staten med nödvändighet vara en "socialistisk enklav" i ett i övrigt kapitalistiskt samhälle.

7. Det är staten som är räven i hönsgården.

Staten måste därför vara en tämjd räv, m.a.o. en gårdvar. Den ska försvara hönsen mot andra rävar. Gör den mer än så, skadar den hönsgården.

Man hör ofta storfinansen beskrivas som en räv i en hönsgård. Men storfinansen kan aldrig vara annat än en ovanligt karsk tupp eller en ovanligt äggrik höna. Den kan liera sig med en otämjd räv, det är sant. Men det kan också småfinansen eller bönderna eller facket eller vilken intgressegrupp som helst. Lösningen ligger även här i rävens tämjande.

8. Det finns ingen gemensam klasståndpunkt.

Varken Tredje ståndets kamp 1789 eller Solidaritets kamp 1981 är exempel på klasskamp. De är exempel på kamp mot ett privilegiesamhälle. En icke priviligierad grupp har alltid ett gemensamt intresse av att undanröja andra gruppers privilegier. Detta bör kallas en kamp mellan stånd, inte mellan klasser.

I ett samhälle utan privilegier har alla klasser, grupper och individer ett gemensamt intresse av det fria samhällets fortbestånd. Men därutöver kan mönstret av intressegemenskap och intressekonflikt se ut hur som helst.

Det är inte bara så att ingen enskild kan uttolka det gemensamma klassintresset. Det finns helt enkelt inte. Inom varje klass finns lika många stridiga intressen som det finns gemensamma.

9. Kapitalismen har allt att vinna på en fri debatt, och bara sina bojor att förlora.

Ju friare debatten är, desto snabbare kommer människorna att bli övertygade om kapitalismens företräde framför andra system. Paradoxalt nog hör därför Jan Myrdal och Fib/Kulturfront till kapitalismens främsta vapendragare i vårt land. Kalla det gärna för "historiens list".

Och om hrr Ehnmark/Enquist fortsätter att tänka lika fritt som i Expressen 28.1.82, om de fortsätter att dra ut konsekvenserna av den kritik de påbörjat, då finns det visst hopp att de om 25 år eller så återfinns bland kapitalismens förkämpar.

Ty vad är den "socialism med mänskligt ansikte" som så många drömmer om, annat än ren och skär laissez-faire?

10. Kapitalismens högsta stadium är världsfred.

Kapitalismen kan inte erövra nya marknader med våld. Det går inte att sälja till en människa som man först har skjutit, inte heller att få igång ett lönsamt handelsutbyte med en nation som först förötts, så att det inte längre kan producera.

Samhällen som styrs av otämjda rävar, däremot, har inget annat val än att ge sig på främmande hönsgårdar när den egna är förödd.

Kapitalismen, och inte socialismen, innehåller ett smalt men dock hopp om en värld där alla rävar tämjts.

Eskilstuna 29 januari 1982
Per-Olof Samuelsson


1) John Miltons Æropagitica: A Speech for the Liberty of Unlicensed Printing från 1644 är en klassiker i kampen för yttrandefrihet. (Texten finns på nätet.)

2) På denna punkt vill jag dock hänvisa till George Reismans bloggpost i samband med Pinochets död. (Pinochet var sannerligen inte existensens bästa barn, men han bör ha "credit" för att han räddade Chile från ett ännu värre öde.)


En smärre redigering är att jag satt uttrycket "socialistisk enklav" inom citationstecken. Någon skitstövel - förlåt, jag menar förstås "sann frihetskämpe av anarkokapitalistiskt snitt" - kommer säkert att tolka detta som att jag förespråkar någon begränsad form av socialism. Sådana vantolkningar kan förstås vara svåra att gardera sig emot.


Utläggningen av punkt (9) förefaller så här i efterhand otroligt naiv - för naturligtvis har Anders Ehnmark och P.O. Enquist inte kommit en tum närmare verklig insikt under det kvartssekel som förflutit. Och jag blir rentut tokig på mig själv för att jag dragit in Jan Myrdals namn här - en person som, utöver allt annat, ställt sig upp till försvar för massakern på Himmelska Fridens Torg.

Men jag har alltid förundrat mig över marxisternas logik. De hävdar ju att socialism och kommunism kommer att "födas fram ur kapitalismens eget sköte". Implikationen av detta är ju att ju mer kapitalism, och ju renare kapitalism, ju mer laissez-faire, vi har, desto snabbare kommer världsrevolutionen att bli verklighet. Alltså är det just detta - ren, oblandad laissez-faire - de borde förespråka! Men inte fan gör de det!


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.