Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Adam Smith roterar i sin grav

(i)

Jag har tyvärr inte kvar de båda artiklar av Peter Örn som jag nämner nedan, men som framgår av vad jag skriver angrep de Fria Moderata Studentförbundet, som på den tiden höll en "klassiskt liberal" (till skillnad från "socialliberal") linje.

Det finns mycket att säga om om Peter Örns båda artiklar i SvD (28.4 och 8.7 1982), och inget av det särskilt smickrande. Jag ska för korthetens skull koncentrera mig på en enda punkt: Örns åkallande av Adam Smith som socialliberalismens lärofader.

Örn driver två teser:

1. Marknadsekonomin måste hållas i strama tyglar.

2. Marknadsekonomin har en inneboende tendens att upphäva sig själv.

Båda dessa teser är djupt främmande för Adam Smiths tänkande. Den första tesen förknippas närmast med John Stuart Mill. Det finns emellertid en avgörande skillnad i intellektuell hederlighet mellan Mill och hans "socialliberala" efterföljare i modern tid. Mill blundade inte för att hans ståndpunkt innebar ett överskridande av gränsen mellan liberalism och socialism. I sin självbiografi förklarar han helt öppet att han börjat sin bana som liberal men sedan övergått till att bli "modifierad socialist".

Den andra tesen härstammar från Karl Marx. Den skulle för övrigt vara helt otänkbar utan Marx från Hegel övertagna dialektiska schema, enligt vilken varje företeelse, om den lämnas att fritt utveckla sig, slår över i sin egen negation. (Om den fria marknaden lämnas helt fri, kommer den att visa sig vara helt ofri.) Bortsett från allt annat är det av rent kronologiska skäl ytterst osannolikt att Smith kan ha hyst en sådan uppfattning. Den kan förvisso inte beläggas i hans skrifter.

Hur förhåller det sig då med det kända Smithcitat som i Örns version lyder "varhelst näringsidkare samlas försöker de upphäva konkurrensen"?

Det intressanta med detta citat är hur Smith själv bedömer saken och vilka konsekvenser han drar. Härom ger Örn inget besked. Detta kan naturligtvis bero på ren okunnighet. Men det vore utan tvivel grovt förolämpande av mig att antyda att en eminent ungdomspolitiker och presumtiv framtida partiledare1) skulle handskas så vårdslöst med det ideologiska arvegodset att han drar in det i dagsdebatten utan att först ha satt sig ordentligt in i det. Jag antar därför att Örn mycket väl begriper vad det är han håller på med, och att han gör det av rent partitaktiska hänsyn.

Vad är det då Smith säger? Jag citerar ur Emil Sommarins översättning av Wealth of Nations, s. 93:

Folk av samma yrke kunna aldrig träffa samman ens för att roa sig, utan att talet till slut faller på ett eller annat sätt att komma den stora allmänheten till livs ["a conspiracy against the public" i Smiths original] eller ett eller annat medel att höja priserna. Visserligen är det omöjligt att förhindra sådana sammankomster genom en lag som vore genomförbar eller förenlig med frihet och rättvisa. Men om också lagen inte kan förhindra folk av samma yrke att ibland komma samman, bör den inte göra något för att underlätta sådana sammankomster, ännu mindre göra dem nödvändiga. [Alla kursiveringar mina.]

Och Smith går vidare till att ge exempel på lagar och bestämmelser som på den tiden underlättade eller rentav nödvändiggjorde näringsidkarnas konspiration mot allmänheten.

Nu frågar jag (och jag hoppas att frågan uppfattas som retorisk): Är detta en plaidoyer för mer statlig styrning av näringslivet eller för mindre? För stramare tyglar eller för mildare? Är det på marknaden Smith lägger huvudskulden, eller är det på lagstiftningen?

Det är sant att Smith inte i sin kritik tar upp modern antitrustlagstiftning utan endast den motsatta sidan av samma mynt, "trustunderlättande" lagstiftning (i form av skråväsen o.dyl.) Förklaringen till detta ligger väl närmast i att hans bok utgavs 1776, inte 1976. Ändå använder Smith två ord som är relevanta även i dagens ändrade läge: frihet och rättvisa. För prehegelianen Smith hade dessa termer en fast bemärkelse.2) De betydde inte att samhället skulle stöpas om efter Peter Örns (eller andra politikers eller samhällsutopisters) önskedrömmar.

Detta var bara ett exempel på Peter Örns argumentationsteknik. Men det är på sätt och vis det värsta. Ty när Örn angriper de hedervärda personer som är verksamma inom Fria Moderata Studentförbundet och dess tidskrift Svensk Linje med försåtliga tankeglidningar, förvrängningar och lösryckta citat, då angriper han åtminstone personer som fortfarande befinner sig i livet och som kan gå i svaromål. (Om på denna sida låter jag tills vidare vara osagt.)

Adam Smith har ju däremot ingen annan protestmöjlighet än att rotera i sin grav.

Eskilstuna 3 juli 1982
Per-Olof Samuelsson

Svar från Svenska Dagbladet:

Med beklagande tvingas jag återsända er artikel. Tillströmningen av bidrag till Brännpunklt är för närvarande mycket stor, varför jag inte har möjlighet att publicera inlägget.

Ingen platsbrist i världen kan ursäkta att Peter Örns uttalande om Adam Smith får stå obesvarat. Man kan inte bara ge den intellektuella ohederligheten fria tyglar och sedan säga att det inte finns plats för genmäle.

Naturligtvis finns det säkert folk som kan analysera Örns resonemang mycket bättre än vad jag har gjort, och kanske backa upp det med mycket större och mer ingående kunskaper. Jag kan t.ex. tänka mig att Sven Rydenfelt skulle kunna göra det. Eller varför inte Friedrich von Hayek. Det kan ju knappast vara svårare att få Hayek att medverka med en Brännpunktsartikel än John Kenneth Galbraith.

Det minsta man kan begära är att ni släpper fram någon representant för Fria Moderata Studentförbundet. Det är ju när allt kommer omkring Studentförbundet som är den verkliga skottavlan för Peter Örns attacker.

Det måste få finnas någon rättvisa i världen.

På detta fick jag ett "goddag yxskaft"-svar som jag inte gitter återge.

Peter Örn - och andra liberalsocialister - har upprepat samma lögn om Adam Smith fler gånger. Jag bemötte den om igen några år senare i deras tidskrift Liberal Debatt. Om krafterna står mig bi kommer även detta så småningom in i denna "retrospektiva avdelning".

Liberalsocialister kan förmodligen aldrig träffas, ens för att roa sig, utan att talet förr eller senare faller på något sätt att miskreditera idén om laissez-faire.


1) Peter Örn blev nu aldrig partiledare; i stället blev han VD för Sveriges Radio - ni vet, den där organisationen som kallar statsstyrd television för "fri".

2) D.v.s. "frihet" övergick inte till att betyda "ofrihet", eller "rättvisa" till att betyda "orättvisa", varje gång Världsanden ömsar skinn.


(ii)

Följande (skrivet "under pseudonym") tillställde jag SAF-tidningen, men det blev aldrig publicerat.

Ett av problemen med att vara död är att man inte längre har någon kontroll över hur ens efterlevande använder det man har skrivit, och inte kan ge svar på tal om det förvrängs och vantolkas.

Har man en gång skrivit ett epokgörande verk, är det förmodligen oundvikligt att man blir använd som tillhygge i alla möjliga sammanhang. Men även om man är död (ja, faktiskt speciellt om man är död och inte längre har någon talan bland de levande), borde man kunna fordra att bli citerad av folk som verkligen har satt sig in i vad man skrivit.

Bland det värsta som kan hända är att folk plockar ut något lösryckt citat och använder det utan någon hänsyn till (och förmodligen utan kunskap om) det sammanhang där citatet ingår.

Just detta har jag nyligen råkat ut för. Jag har blivit tillhygge i en ganska ytlig och slagordsmässig skärmytsling angående socialliberalism och nyliberalism.

En ung man, enligt uppgift ordförande i ett socialliberalt svenskt partis ungdomsförbund, har skrivit följande i en debattartikel i en av landets största och mest ansedda tidningar:

Marknadsekonomin måste hållas i strama tyglar: för det första därför att den inte automatiskt uppfyller liberala krav på jämlik fördelning, löntagarstyre, social trygghet och skydd av miljön. För det andra därför att marknadsekonomin har en inneboende tendens att upphäva sig själv. Det påpekade redan Adam Smith när han surt konstaterade att varhelst näringsidkade samlades försöker de upphäva konkurrensen.

Vad beträffar den första delen av detta citat, så är det förvisso inte jag som kläckt idén att marknaden måste hållas i strama tyglar. Hela min bok Wealth of Nations gick ju ut på att marknaden bäst tyglar sig själv. Det här med "strama tyglar" kommer ursprungligen från John Stuart Mill. Och om detta har jag och vännen Stuart haft många och uppfriskande gräl de senaste hundra åren.

Idén att marknadsekonomin har en inneboende tendens att upphäva sig själv kommer från Karl Marx. Jag har lite svårt att diskutera sansat med den gode Karl, för han envisas med att skälla mig för "sykofant" och "de besuttna klassernas lakej", så fort diskussionen kommer ut på (för honom) hal is.

Det där jag skulle ha sagt om näringsidkarna då? Jag ska citera det aktuella stället. Den som vill kolla det kan slå upp s. 128 i Cannans kommenterade upplaga av Wealth of Nations, eller också s. 93 i Emil Sommarins nedkortade svenska översättning.

Folk av samma yrke kunna aldrig träffa samman ens för att roa sig, utan att talet till slut faller på ett eller annat sätt att komma den stora allmänheten till livs eller ett eller annat medel att höja priserna. Visserligen är det omöjligt att förhindra sådana sammankomster genom en lag som vore genomförbar eller förenlig med frihet och rättvisa. Men om också lagen inte kan förhindra folk av samma yrke att ibland komma samman, bör den inte göra något för att underlätta sådana sammankomster, ännu mindre göra dem nödvändiga.

Okej, säger jag här att marknaden ska hållas i strama tyglar? Nej, tvärtom säger jag att sådana tyglar skulle vara oförenliga med frihet och rättvisa. Säger jag att marknaden tenderar att upphäva sig själv? Knappast. Jag betonar att det är olämpliga lagar som bär huvudskulden till att det blivit så här.

Detta blir ännu tydligare om man läser de närmast följande styckena i min bok. Jag ska av utrymmesskäl inte citera vidare, men var och en kan ju själv plocka fram boken och läsa. Måltavlan för min kritik är skråväsendet. Skråväsendet existerar inte i samma form idag som det gjorde på min tid. Men principerna i min kritik är säkert fortfarande tillämpliga, även om de konkreta detaljerna skiljer sig.

Man bör komma ihåg att jag i Wealth of Nations ganska ivrigt pläderade för att arbetarna skulle ha samma rätt att sammansluta sig som näringsidkarna. Det förefaller mig som om min kritik idag skulle vara giltig s.a.s. med omvända förtecken. Fackföreningarna av idag har antagit en del av de gamla skrånas kännetecken. Samtidigt hunsas näringsidkarna av något som kallas "konkurrenslagstiftning" (eller i USA "antitrustlagstiftning") - alltså just den sorts lagar som jag i citatet ovan kallade "oförenliga med frihet och rättvisa".

Socialliberalerna har ingen rätt att använda mig som slagträ i debatten. De s.k. nyliberalerna har större rätt. Man får inte glömma att nyliberalismen inte är någon alltigenom enhetlig tankeriktning. Alla är inte överens med mig på alla punkter.

Ett kort slutord: eftersom jag meddelar mig via min andeskådare via störningar på radions kortvågsband, är det möjligt att budskapet blir något förvanskat. Dessutom är min andeskådare en välkänd nyliberal virrhjärna, vars ord aktas föga i den mera välanständiga pressen. Jag vill därför uppmana den tänkande läsaren att kolla noga med mina egna skrifter.

Adam Smith
(med osynlig hand å pennan)
genom
Per-Olof Samuelsson
auktoriserad andeskådare


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.