Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Skärpning!

I en uppsats publicerad i tidskriften Nyliberalen 2/1986 under rubriken "Den moralistiska staten. Samhällsmoral versus individmoral" skrev docent Ingemar Nordin bl.a.:

En helt annorlunda syn [än utilitarismen] på egoism och moral står författarinnan och filosofen Ayn Rand för. Hennes moralfilosofi baseras inte på någon konsekvensetik. Istället hävdar hon att egoism, i betydelsen rationellt självintresse, är något gott i sig [min kursivering]. Det är gott eftersom det inte kan finnas något högre värde än den enskilda människan själv. Människan är en förnuftig varelse och bör därför alltid arbeta för sitt eget bästa på ett rationellt sätt. Våld står i motsatsställning till förnuft. Därför är fysiska maktmedel, såsom exempelvis statligt tvång, för att gynna sina intressen något som är ovärdigt människan. Härav följer, menar hon, de individuella rättigheter som finns inom den klassiska liberalismen.

Enligt Rand skulle den egoistiska moralen ligga till grund för människans rättigheter. Men någonstans i härledningen måste det uppenbarligen ha gått snett. [Min kursivering.] Ty rättigheterna implicerar visserligen att vi med icke-våldsmetoder har rätt att handla egoistiskt. Men vi har samtidigt rätt att inte göra det. D.v.s. ur rättigheterna följer ingen plikt [min kursivering] att handla för sitt eget bästa. Rätten till frihet ger oss också rätt att handla altruistiskt och irrationellt, sett ur Rands synvinkel. Frågan är då om de naturliga rättigheterna verkligen följer ur hennes egoistiska etik.

Vi skall dock inte fördjupa oss i denna problematik här utan bara konstatera att rättighetsetiken står moraliskt neutral inför sådana saker som egoistiskt eller altruistiskt handlande. Det må vara att oegennyttiga handlingar är irrationella, omoraliska eller negativa för samhället på lång sikt. Men vi har rätt att utföra dem. Äger vi vår egendom och våra liv, så har vi även rätt att exempelvis slänga våra pengar i sjön, supa ner oss och kasta oss utför närmaste höghustak.

Enligt rättighetsetiken har vi således varken plikt att handla egoistiskt eller altruistiskt. [Min kursivering.] Det är normalt det senare förhållandet som upprör många. Men det är lika fel att beteckna denna etik som egoistisk, därför att man inte har plikt att vara altruistisk, som det vore att beteckna den som altruistisk, därför att man inte har plikt att vara egoistisk. Rättighetsetiken är förenlig med moralisk, ideologisk och religiös frihet. Den är kort sagt liberal.

Det här är en salig blandning av sant och falskt. Naturligtvis går det att vaska fram en del vettigt ur det här – som t.ex. att staten inte ska förbjuda någon att agera irrationellt, så länge han/hon bara skadar sig själv och inte tvingar på andra sin irrationalitet. Men det borde ändå vara uppenbart att en rättighetsetik åtminstone implicit är egoistisk, om inte annat så därför att till den vanliga "rättighetskatalogen" med rättigheterna till "liv, frihet, egendom" också läggs "strävan efter lycka". Vad kan vara mera egoistiskt än att sträva efter sin egen lycka? (Eller menar hr filosofidocenten att härmed avses "strävan efter andras lycka"? Hur bär man sig då åt för att sträva efter någon annans lycka än sin egen? Ja, försök själva, så får ni se hur gott det är.) Hursomhelst: den akademiska besserwissermentaliteten retade upp mig, så jag skrev ihop följande svar:

Det är en källa till ständig och i mitt tycke onödig irritation att läsa magistrala omdömen om Ayn Rands filosofi från personer som uppenbarligen bara har den ytligaste kännedom om den. Onödigt, eftersom mycket av vad hon sagt och tänkt faktiskt finns i tryck och bara kräver en smula läskunnighet och eftertanke för att förstås.

Så t.ex. finner Umeåfilosofen1) Ingemar Nordin i senaste numret av Nyliberalen det påkallat att ge en snabbskiss av Ayn Rands rättighetsfilosofi och avfärda den med att något "gått snett" i härledningen – hennes härledning, nota bene, inte hr Nordins "presentation" av den.

Jag har själv just skrivit en utförlig sammanfattning av objektivismens försvar för individens rättigheter, och jag hoppas få den publicerad i någon form, kanske rentav i Nyliberalen2). För ögonblicket nöjer jag mig med några elementära påpekanden.

Nordins resonemang är att naturrätten ger oss rätt att handla altruistiskt lika väl som egoistiskt och irrationellt lika väl som rationellt – och att Ayn Rands filosofi därför inte lägger någon grund för någon rättighetsfilosofi.

Detta är ingenting annat än total förvirring. Så låt mig reda ut förhållandet.

1. Objektivismen förespråkar egoism därför att människans liv är den yttersta värdemätaren i etiska frågor. Detta innebär att meningen med livet måste vara att leva det, inte att offra det. Men livet för varje enskild människa innebär hennes eget, oersättliga liv, och härav följer etisk egoism. Altruismen å andra sidan är en variant av självuppoffringens etik, och därför förkastar objektivismen altruismen. Detta är ett moraliskt fördömande av altruismen. Men det har än så länge inget med politik att göra.

2. Syftet med en legitim stat är att bannlysa bruket av tvång i mänskliga relationer, eller, för att vara exakt, initierandet av tvång. För att kunna göra detta måste staten erkänna och respektera individens rättigheter. Var vänlig notera att individen i ett rationellt samhälle har rätt att supa ihjäl sig eller skänka bort sin sista skärv till Umeå universitet. Objektivismen betraktar sådana handlingar som irrationella och djupt omoraliska, men inte som något som bör förbjudas i lag. Statens uppgift är inte att skydda människorna från deras egen irrationalitet, utan bara att se till att de inte tvingar den på andra. (Inte heller är det statens, eller någon annans, uppgift att tvinga människor att handla rationellt – helt enkelt därför att "rationalitet under tvång" är en självmotsägelse och inte kan existera.)

I min längre artikel hävdar jag att endast en objektivistisk etik kan lägga grunden för en konsekvent rättighetsteori. För ögonblicket nöjer jag mig med att försäkra hr Nordin att han gärna får handla hur irrationellt och självdestruktivt han önskar, så länge det inte stör mig och så länge han inte gör det med mina skattepengar.3)

3. Objektivismen förkastar själva begreppet plikt i dess strikta bemärkelse (något man måste göra bara för att man måste). (Se "Causality vs Duty" i Philosophy: Who Needs It?) Att tala om en "plikt" att handla egoistiskt eller altruistiskt är därför enbart vilseledande. Vi måste inte handla egoistiskt därför att vi "bara måste", utan därför att vårt liv på jorden fordrar det. (Gör detta Ayn Rands etik till en "konsekvensetik" à la Jeremy Bentham? Förvisso inte. Om det nödvändigtvis behövs en term för att beteckna hennes etik, så vill jag föreslå termen "principetik".)

4. Jag vet inte varifrån hr Nordin har fått idén att Ayn Rand skulle betrakta egoismen som god "i sig". Ingenting är gott "i sig" – det är gott för någon och för något ändamål. Bara för att objektivismen förkastar subjektivismen, dra inte den förhastade slutsatsen att den accepterar någon form av intrinsikalism – som ändå bara är avigan av samma mynt.

5. Man ska vara försiktig med att slänga sig med sådana klyschor som att objektivismen betraktar den enskilda människan som "det högsta värdet". Poängen är inte att mitt liv skulle vara mer värt än en spettekaka eller ett stipendium från Statens kulturråd. Poängen är att själva begreppet värde vilar på begreppet liv – och att varken spettekakan eller stipendiet är av värde för mig om jag är död (och inte heller om jag vore odödlig).

Summa summarum: om man tvunget vill kritisera objektivismen, bör man först ta reda på vad den är och vad den lär. Man kan inte göra det genom att rycka ut ett Randcitat här och något-man-hört-på-ett-party där och sedan försöka pressa in dessa lösryckta brottstycken i kategorier som objektivismen avvisar.

Att blanda samman sin egen okunnighet om en sak med saken själv är inte bara dumt – det är oförlåtligt.

Eskilstuna 7 augusti 1986
Per-Olof Samuelsson

Denna replik blev aldrig publicerad.


Mer om docent Nordins förvirrade uppfattning om objektivismen återfinns i uppsatsen Rand versus Popper eller Om vådan av att spå i kaffesump (s. 17ff). Hans resonemang tas också upp av Henrik Sundholm i blogginlägget Lite svammel av Ingemar Nordin.

Jag vet inte vad jag skulle kunna tillägga, annat än att den här föreställningen att etik uteslutande handlar om plikter (om påbud och förbud) förstås härstammar från Immanuel Kant och från äldre religiös tradition, där moral uteslutande handlar om lydnad (mot Gud och/eller överheten).


1) Numera i Linköping.

2) Kan mänskliga rättigheter bevisas? (Men inte heller denna uppsats blev publicerad i Nyliberalen; om inte annat så därför att den var för lång

3) Enda felet med denna lilla elakhet är förstås att jag som statsanställd strängt taget inte betalar någon skatt; se Skattefrihet för offentliganställda.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.