Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Om det politiska språket

Eftersom den kände politikern Ola Ullsten nyligen hedrat vår stad med sin närvaro och sin vältalighet, kan det vara på sin plats att ta honom till utgångspunkt för en kort med kraftig analys av det politiska språket.

I egenskap av utrikesminister brukar hr Ullsten då och då uttrycka sin "djupt kända oro" över utvecklingen i det ena eller andra av världens hörn. Till formen är detta en rapport om ett psykologiskt tillstånd, och detta borde rimligen åtföljas av vissa fysiologiska reaktioner. Ändå tror jag knappast jag tar miste, om jag antar att hr Ullsten varken lider av matsmältningsbesvär eller sömnrubbningar när han tillkännager denna oro. Uttalandet är alltigenom retoriskt.

Sådan retorik är dock en del av det hävdvunna diplomatiska språket, och det är därför svårt att riktigt uppröras över det.

Annorlunda förhåller det sig när hr Ullsten förklarar sig djupt skakad över att 17 miljoner barn svälter i världen. För om han verkligen vore rörd i sitt innersta av dessa barns lidanden, då skulle han omedelbart lämna både Arvfurstens Palats och de blåklintsprydda talarstolarna för att helhjärtat engagera sig i någon frivillig hjälporganisation av typ Rädda Barnen. Det allra minsta han skulle göra vore att ompröva sin egen biståndspolitiska filosofi och söka orsakerna till att den misslyckats så kapitalt.

Syftet med hr Ullstens retorik är emellertid inte att lindra nöden i världen utan att komma åt en politisk motståndare (i detta fall moderata samlingspartiet, men det skulle vara lika illa om det vore något annat parti). Det är inte de 17 miljoner svältande barnen hans omsorg gäller, det är ett litet antal marginalväljare (17 eller 170 eller på sin höjd 1700).

Det handlar inte om massornas välfärd utan om den politiska makten. En känd engelsk författare av våldspornografiska kassasuccéer1) har på ett beundransvärt sätt sammanfattat maktpolitikerns dilemma, när han ställs inför sitt oundvikliga misslyckande. Vad är han? "En stackars skådespelare som larmar och gör sig till en timmes tid på scenen, och sedan ej hörs av." Vad är hans tal? "En saga berättad av en dåre; låter stort, betyder intet."

Eskilstuna 17 augusti 1982
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i Eskilstuna-Kuriren 19 augusti 1982. Ett par veckor senare inflöt ett goddag-yxskaft-svar från en folkpartistisk kommunpolitiker vid namn P.H. Wetterlöf (en skitstövel som satte sig på höga moraliska hästar). Mitt svar:

P.H. Wetterlöf går en egendomlig omväg i sitt svar till mig (EK 31.8). Först listar han ut vilken åsikt han ska pådyvla mig, sedan angriper han den åsikten.

Men när och var har jag sagt att vi ska ge u-hjälp till militärdiktaturer? Aldrig och ingenstans. Min huvudinvändning mot u-hjälpen är att den varken lindrar nöden eller främjar utvecklingen, utan bidrar till att cementera det rådande förtrycket. Detta gäller alla diktaturländer, till höger lika väl som till vänster.

Sedan har PHW också oförsyntheten att kalla högerdiktaturer "kapitalistiska". Kapitalism är ett system där alla produktionsmedel är privatägda, och där statens uppgift begränsar sig till att skydda individens rättigheter mot våld och bedrägeri. Detta system är inte förverkligat i något land i världen idag. Om PHW menar att ett sådant system inte kan eller inte bör genomföras, må han då säga det rent ut. Men han bör avstå från att klistra etiketten "kapitalism" på samhällsskick som är dess raka motsats.

Så har vi då den stackars egoismen, som alltid får agera slagpåse när allmännyttan är ute på sina härjningståg. Att vara egoistisk betyder ingenting annat än att leva för sin egen skull och eftersträva sina egna intressen. Om PHW inte tror sig om att kunna leva ett sådant liv utan att skada sina medmänniskor, då får det faktiskt stå för hans egen räkning. Det följer inte av definitionen, och det är inte sant i verkligheten. Själv räknar jag egoismen som min bästa egenskap och tänker inte offra den på partipolitiska eller andra altaren.

Så ett tillrättaläggande som inte borde vara nödvändigt. Jag angrep inte Ola Ullsten i första hand därför att han är elak mot (m), utan därför att han är en maktpolitiker i filttofflor och en pratmakare. Jag angrep honom redan på den tiden då han bekämpade assyriska flyktingars egoistiska intresse av att finna en fristad under politiskt förtryck. Detta kan knappast kallas ett taktiskt utspel till förmån för (m). Möjligen till förmån för Olle Wästberg.2)

Det vore frestande att be PHW själv veta hut. Men det är förmodligen bortkastat. Hans inlägg är huvudsakligen en spegling av den allmänna hutlösheten i den politiska debatten.

Eskilstuna 31 augusti 1982
Per-Olof Samuelsson

Publicerat 14 september 1982. (Sedan dess har jag sluppit höra ifrån hr Wetterlöf.)


1) Vem jag syftar på får ni allt räkna ut själva.

2) Olle Wästberg (fp) hade opponerat sig mot behandlingen av assyriska flyktingar.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.