Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Fibbans sak är vår!

År 1792 publicerade skalden Thomas Thorlid en pamflett för tryckfriheten, Om det allmänna förståndets frihet. Han försåg den med en ingress, "Ärligheten, till Hans Kongl. Höghet Regenten". För denna skrift dömdes Thorild först till fjorton dagar på vatten och bröd, sedan i högre instans till landsflykt.

Bortsett från att denna skrift är en milstolpe i vår tryckfrihets historia är den även intressant ur filosofisk synvinkel. Vår tids dominerande filosofiska skola när det gäller synen på tankefriheten är den sociala determinismen: vad vi tänker betingas av samhällsinstitutioner, klass- och grupptillhörighet, o. dyl. Vi rår helt enkelt inte för att vi tänker som vi gör; vår omgivning har tvingat oss till det; om någon är förmäten nog att tro sig tänka själv, är han offer för en illusion.

Idén är förstås nonsens. Om den togs på allvar skulle det innebära att det inte förekommer något rationellt tankeutbyte mellan människor, utan bara grammofonskivor i människohamn som försöker överrösta varandra. (Vilket för all del kan verka sant, åtminstone i valtider; men det är ju inte sannare än vi själva gör det till.)

Den sociala determinismen utplånar dessutom principerna bakom tryckfrihetslagstiftningen: om tanke- och yttrandefrihet är illusoriska, då är konstitutionella garantier för dessa friheter likaledes illusoriska. Den sociala determinismen är ett mäktigt vapen i tyrannernas tjänst.

Och den enda teori som kan vrida vapnet ur deras händer är den rakt motsatta: att viljan är fri, och att viljans frihet manifesterar sig i friheten att tänka.

Thorild förstod detta. Mot sin tids auktoriteter, mot kyrkans och statens trostvång, ställer han människans sökande efter "det mest rätta" och "det mest sanna" enligt "det mest fria och uppenbara bevis". Att tänka rätt är en funktion av att tänka fritt.

Vad har nu detta filosoferande med rubriken att göra? Jo, denna artikel, "Ärligheten", publicerades i Folket i bild/Kulturfront nr 82/2. (Kommentatorn, allas vår grundskoleideolog Stellan Arvidsson, menade att just detta resonemang var det svagaste i Thorilds skrift. Men detta är inte så väsentligt jämfört med det faktum att Fib/K publicerade skriften.)

Detta är ingen isolerad företeelse. Det äldsta av de stora dokumenten i tryckfrihetens historia är förmodligen John Miltons Aeropagitica från år 1644. Också det har nyligen getts en utförlig presentation i Fib/K (med ett kort utdrag). Det ingår i en serie, "Förnuftets triumfer". Det finns säkert mängder av detaljinvändningar att göra mot denna serie, men det viktiga oh överskuggande är att Fib/K lägger fram frihetskampens tradition. Det är ett frontalangrepp mot historielösheten.

Denna publikation, Fib/K, är kroniskt dödsdömd. Hur kan det komma sig? Vi har ju ingen öppen censur i Sverige.

Men vi har en dold censur. Presstödet och kulturstödet innebär att vissa åsikter favoriseras på andras bekostnad. Statens klibbiga tentakler sträcker sig djupt in i opinionsbildningen.

Jan Myrdal har träffande karaktäriserat det som en kulturell variant av Greshams lag. När dåliga åsikter subventioneras försvinner de bra åsikterna från opinionsmarknaden, på samma sätt som dåliga pengar driver ut bra pengar.1)

Fib/K vägrar konsekvent att ta emot presstöd. Bara därför borde den stödjas. Men det finns ännu ett skäl. De makthavande har inget intresse av att folk informeras om tänkare som Milton och Thorild. Det strider mot deras planer på att göra om samhället till en socialdeterministisk barnkrubba. Men vi har ett sådant intresse. De fria och uppenbara bevisen är på vår sida.

Den mest näraliggande invändningen mot att stödja Fib/K är att det är en vänstertidskrift. Men det är ett ytligt sätt att se saken. Sanningen känner varken parti- eller blockgränser, och en åsikts värde avgörs minst av allt av hur folk satte sig i den franska nationalförsamlingen år 1789.

Självfallet finns det mängder av kollisionspunkter mellan den nyliberala ideologin och Fib/K:s marxistiska (eller myrdalistiska). Men om inte annat så därför att vi har rätt, har vi råd att se bortom meningsskiljaktigheterna och förena oss i kampen mot statsingripanden i opinionsbildningen.

Att laissez-faire-kapitalismen är det mest sanna och det mest rätta lär vi nog kunna framlägga de mest fria och uppenbara bevis för. Men det kommer aldrig att bli uppenbart för gemene man så länge bevisfriheten är förtryckt.

Gör vi inte Fibbans sak till vår, kan det gälla oss nästa gång!

Eskilstuna 20 augusti 1982
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i Svensk Linje 5-6/1982


1) Jan Myrdal har sagt mycket dumt - för att inte säga direkt vedervärdigt - i sin dag. Men just det här var klokt.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.