Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Vem är till för vem?

Man frågar sig ängsligt i vilken värld Eskilstuna-Kurirens ledarskribenter befinner sig när de ger sig i kast med skolpolitiken. Från den verklighet där svenska folket lever är den i varje fall helt frikopplad.

I EK 20.8 1982 får vi t.ex. veta att i den gamla pluggskolan var eleverna till för undervisningssystemet i stället för tvärtom.

Helt osant är inte detta, även om det förefaller en smula överdrivet när jag jämför med mina egna minnesbilder. Men jag begriper inte hur man med bästa vilja i världen kan påstå att det har blivit bättre på den punkten sedan pluggskolans avskaffande. För sedan dess har generation efter generation av försvarslösa barn och ungdomar förvandlats till försökskaniner i gigantiska pedagogiska experiment av minst sagt tvivelaktigt värde. Desto mer försvarslösa som den obligatoriska skolplikten förlängts, samtidigt som de redan tidigare små möjligheterna att söka sig till privata undervisningsanstalter ytterligare krympts. Det enda sättet att idag dra sig undan det svenska skolväsendets fördärvbringande inflytande är att skicka sina barn till utländska internat. Och hur många har råd med det?

Visst talas det stort och fint om de små försökskaninernas bästa. Men det är i så fall inte första gången stolta deviser har hängts upp över människoburar.

EK:s tänkande om betygen är inte bättre. Av alla faktorer i skolan som kan verka utstötande fastnar EK för betygen. Även här kan det vara välgörande att jämföra med pluggskolan. Om en elev "körde" i den gamla skolan, innebar detta att han fick en fair chans att ta igen vad han förlorat, antingen genom att läsa på sommarlovet eller genom att gå om klassen. En elev i dagens skola som får en etta får släpa med sig denna etta – och den kunskapsbrist den representerar – klass efter klass, med växande apati som naturlig och oundviklig följd.

Den mest välgrundade anklagelse som kan riktas mot betygssystemet är att det ger utrymme för ett visst godtycke. Detta går förmodligen inte att hundraprocentigt gardera sig emot, men ett par saker kan göras. Det första är att göra rent hus med det relativa betygssystemet och hela filosofin bakom detta. Och nästa steg är att ge obegränsad rätt att läsa upp och tentera för ett högre betyg, om man anser sig värd det.

När det gäller betygsfixeringen är ju denna inte ett resultat av betygen som sådana, utan av den orimliga konkurrensen om högskoleplatser. Detta är ett problem i sig, men det försvinner ju inte av att betygen avskaffas.

Det är förmodligen inte många som vet när och varför vi fick betyg i skolorna. Det var på den tiden då skolan framför allt var en inkörsport till ämbetsmannakarriären. Innan betygen infördes var det så gott som omöjligt att undvika att börd och politiska försänkningar blev den utslagsgivande faktorn vid befordringar. Betygen öppnade en möjlighet för den fattige att avancera tack vare kunskaper och förtjänster. Det var ett steg i den långa kampen för demokrati.1)

Till slut: skillnaden mellan kunskapsinhämtande och plugg är nog inte så stor som EK föreställer sig. Däremot vill jag säga att sambandet mellan kunskapsinhämtande och skolgång är betydligt överdrivet. Den största resursen för att skaffa sig kunskaper är varken skolor eller universitet, utan det egna sittfläsket.

Eskilstuna 22 augusti 1982
Per-Olof Samuelsson

Ej publicerat.


1) Det jag skriver här borde förstås beläggas. Men tyvärr minns jag inte idag var jag läste detta.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.