Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Rätten att inte döda

Henrik Landerholm har skrivit ett avslöjande inlägg under rubriken Dagens debatt (EK 4.11.1982). Landerholm är medlem av Moderata Ungdomsförbundet, som säger sig värna om individens rättigheter och vara emot statliga intrång i den individuella friheten. Låt oss för all del hoppas att det är sig själv och endast sig själv han avslöjar! För om muffare i allmänhet så kapitalt missförstår de principer de själva talar för, då finns det anledning att känna sig besviken.

För det första finns det ingen rättighet som är mera fundamental än individens rätt till sitt eget liv. När staten kommenderar ut individen att riskera sitt liv i krig mot individens uttryckliga vilja, är detta en av de grövsta kränkningar av den enskildes rätt som tänkas kan. Men det är på den rättskränkningen idén om allmän värnplikt vilar. Jag förstår inte hur man kan försvara värnplikten och sedan förvänta sig att bli trodd, när man talar om ökat utrymme för individuell frihet och minskad statlig styrning. Vad betyder alla andra fri- och rättigheter, om vi i sista hand är kanonföda för staten?

Om människor vill gå ut i krig för att försvara sitt land, ska de naturligtvis ha rätt att göra det. Vill de ha utbildning för det, ska de naturligtvis ha möjlighet till det. Vill man uppmuntra dem att göra det, och argumentera för det och övertyga dem om det riktiga i det, så ska man få göra det också. Så länge Sverige rustar enbart för försvarskrig, är detta helt i sin ordning. Försvarskrig är rättfärdiga.

Men att tvinga människor att delta i försvaret även om de inte vill det är så djupt omoraliskt att jag har svårt att förstå att en civiliserad människa ens kan uttrycka tanken. Dessutom är det inte heller praktiskt. Vilken nytta gör tvångsutskrivna, ovilliga soldater i en verklig krigssituation, tror du?

På detta svarar kanske Landerholm att "det är mycket viktigt att respekten för staten i oroliga tider som dessa upprätthålls". Jahaja. Men hur vore det med lite respekt för individen? Eller är den förbehållen "lugna tider"? Och vad ska man tro om individualister och frihetsvänner som förvandlas till devota statsdyrkare och kollektivister, så fort det börjar storma runt knutarna?

Respekt för staten kan man ha så länge staten sköter sin legitima uppgift, att värna om individens rättigheter. Men om staten kränker dessa rättigheter, då förtjänar den ingen respekt.

Så plockar Landerholm fram brottsbalkens uppviglingsparagraf för att riktigt klämma åt dem som undergräver respekten för staten. Nu är det ju så att det finns mer än en lag som milt sagt är oförenlig med principen om individens rättigheter. Man kan naturligtvis propsa på att dessa lagar genomdrivs för att påvisa att de är orättfärdiga och absurda, samtidigt som man arbetar politiskt på att reformera dem i individualistisk riktning. Men det är ju inte vad Landerholm gör. Han är enig med den rättskränkning som denna specifika lag är ett uttryck för. Han tar skydd bakom statens tvångsapparat för att genomdriva en egen politisk åsikt. En bekväm genväg för den som tycker att den rationella övertalningens väg är alltför besvärlig och tidsödande.

Det finns faktiskt en hel del bra argument mot fredsrörelsen. Landerholm själv ger åtminstone ett av dem – att demokratiska styrelseskick världen över är den bästa garanten för freden. Jag önskar bara att han toge det mera på allvar och inte själv pläderade för något så föga demokratiskt som att straffa dem som har avvikande uppfattning med böter eller upp till sex månaders fängelse.

Vet man med sig att man har rätt i en diskussion, så behöver man inte sådana hot och påtryckningsmedel!

Eskilstuna 10 november 1982
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i Eskilstuna-Kuriren 12 november 1982. En annan replik på Landerholms inlägg kom från vpk-aren Rolf Waltersson.

Henrik Landerholm har inte svarat på mitt inlägg under "Fria ord" den 12 november. Men han berör mina argument i sitt svar till "Rolf Waltersson med medlöpare" den 24 november. Jag vet inte om jag har den tvivelaktiga äran att räknas till Walterssons medlöpare. Det är inte heller så viktigt; det viktiga är att Landerholm resonemang är principiellt felaktigt.

Landerholm jämställer nämligen rätten till vapenvägran med

1. rätten att vägra betala skatt, eftersom skatt innebär stöld från den enskilde,

2. mannens "rätt" att våldta kvinnor för att "gynna släktets fortbestånd".

Det är tydligen inte helt klart för Landerholm hur absurd denna jämförelse är, så jag får väl slösa en del av EK:s dyrbara trycksvärta på att förklara det.

En våldtäkt innebär en specifik kränkning av en specifik rättighet, nämligen den våldtagna kvinnans rätt att fritt förfoga över sin egen kropp.

Vems rättigheter kränks av värnplikts- eller skattevägran? Överhetens "rätt" att förfoga över den enskildes liv och egendom. Vissa människors "rätt" att leva av vad andra människor producerar.

(Jag vill inte uppmana någon till vare sig värnplikts- eller skattevägran. Så som samhället ser ut idag, vore det en meningslös gest. Överheten – eller "samhället" med gängse hycklande terminologi – är stark nog att utsätta den tredskande för olidliga trakasserier. Vi är försvarslösa. Men överheten kan inte hindra oss från att diskutera och sprida våra övertygelser.)

Jag vet inte om Landerholm verkligen menar att samhället ska gynna släktets fortbestånd, eller om hans formulering är avsedd som ett skämt. Tanken att de styrande bör reglera medborgarnas kärleksliv och stimulera dem till ökad barnalstring har dock sina förespråkare. Somliga av dem är moderater (Gunnar Biörck1). Andra är socialister (makarna Myrdal i Kris i befolkningsfrågan, 1934).

En som verkligen satte idén i verket var Benito Mussolini. I hans Italien utdelades speciella premier till barnrika familjer. Tanken bakom detta var att göra Italien militärt starkt (genom att premiera framavlandet av kanonföda).

Men mig veterligen gick inte ens Mussolini så långt att han propagerade för eller premierade våldtäkt.

Tillbaka till huvudfrågan. Rätten att vägra vapen (liksom rätten att vägra betala skatt eller rätten att vägra bli våldtagen) är en logisk konsekvens av den enskilda människans rätt till liv och egendom.

Om Landerholm är för dessa rättigheter, då motsäger han sig själv och undergräver sin egen argumentation vid själva roten genom att försvara allmän och obligatorisk värnplikt.

Om han å andra sidan inte erkänner dessa rättigheter, då blir det obegripligt att han bekämpar kommunismen. För om vi inte har obetingad rätt till liv och egendom, vad spelar det då för roll om vi lever under kommunistisk diktatur eller moderat, under rysk diktatur eller svensk?

Får man be om ett konsekvent ställningstagande? Frågan är alltför allvarlig för kompromisser.

Eskilstuna 10 december 1982
Per-Olof Samuelsson

Ej publicerat.

Som ett kuriosum kan nämnas att jag en tid senare blev uppringd av Landerholm – han ville att jag skulle hålla ett anförande för MUF Eskilstuna – och då påstod han att han "egentligen håller med mig". Det kunde han ju ha skrivit i tidningen också! (Anförandet jag senare höll var f.ö. inte särskilt bra.)


1) Tyvärr minns jag inte idag vad Gunnar Biörck skrev om saken.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.