Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Snabbdiagnos av den sjuka kapitalismen

Det följande är en insändardebatt som utspann sig i Eskilstuna-Kuriren och Folket i början av år 1983 mellan mig och en lokal vpk-politiker vid namn Rolf Waltersson. Den började med att Waltersson föreslog att man skulle lösa "överproduktionen" av mejerivaror genom att skänka den överblivna mjölken till skolbarnen.

Jag finner det mycket glädjande att Rolf Waltersson (EK/Folket 11.1.83) uppmärksammar att kapitalismen är sjuk. Vad jag saknar är en identifikation av sjukdomsorsaken och ett konstruktivt program för att få patienten att tillfriskna.

Att ta överskottsproduktionen av mjölk och skänka den till skolbarnen, som Waltersson föreslår, skulle lösa den omedelbara krissituationen men skulle inte göra något åt de grundläggande orsakerna och skulle inte hindra samma eller likartade sjukdomssymptom från att bryta ut i framtiden.

Den del av den kapitalistiska ekonomin som utgörs av jordbrukssektorn är sjuk därför att den är övergödd. Den lider av statliga subventioner. Det är inget förvånande i att en näringsgren som subventioneras producerar för mycket – mer än vad efterfrågan på marknaden motiverar. Att subventioner leder till överproduktion (underkonsumtion) är inte konstigare än att prisregleringar leder till underproduktion (överkonsumtion).

Andra delar av den kapitalistiska ekonomin lider av andra sjukdomar. Men källan till sjukdomen är alltid densamma: statens inblandning i ekonomin. Befria kapitalismen från staten – reducera staten till dess s.k. nattväktarfunktioner – så kommer patienten att tillfriskna.

Med tanke på hr Walterssons partitillhörighet tror jag väl knappast att hans mål är en hälsosam, väl fungerande kapitalism. Hans syfte är nog snarare att få den strypt så kvickt som möjligt.

Förmodligen försöker han också med sitt inlägg antyda att sjukdomskällan ligger hos kapitalismen själv, inte hos staten. Men i så fall är hans exempel synnerligen olyckligt valt. Det var väl ändå mycket länge sedan som svensk jordbrukspolitik kunde plockas fram som ett exempel på de fria, oreglerade marknadskrafternas spel. Länge sedan, om ens någonsin.

Med okamratlig hälsning,
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i Eskilstuna-Kuriren, men jag har glömt anteckna datum. Waltersson återkom med en replik; vad den innehöll bör framgå av mitt svar.

Jag avslutade mitt förra inlägg i denna debatt med att säga att Rolf Waltersson valt ett olyckligt exempel, om han vill demonstrera att kapitalismens sjukdom beror på kapitalismen själv och inte på statliga ingrepp i den. Men Waltersson har tydligen inte alls uppfattat poängen. För i sitt svar (EK 18.1.83) ger han en hel katalog exempel av exakt samma slag. De är inte exempel på fri marknad utan på reglerad marknad.

Är arbetsmarknaden fri? Knappast. Arbetsmarknadsstyrelsen är ett statligt verk, inte ett privatkapitalistiskt konsultföretag. Dessutom är det monopolistiskt. Privat arbetsförmedling är olaglig.

Är utbildningsväsendet ett exempel på fri, oreglerad kapitalism? Konstig fråga, men eftersom Waltersson tar upp det som ett exempel på kapitalismens avigsidor måste den väl ändå ställas.

Bostadsmarknaden då? Har vi verkligen aldrig haft vare sig hyresregleringar eller subventionerat bostadsbyggande i det här landet?

Är jordbruksmarknaden fri? Tja, Waltersson kan ju läsa mitt förra inlägg. Jag besvarade faktiskt den frågan där.

Aktiemarknaden är faktiskt ett utmärkt exempel på en statligt subventionerad marknad. När staten (riksbanken) ökar penningmängden, når de nya pengarna aktiemarknaden ganska snabbt och driver därför upp priserna på aktier långt innan de hunnit driva upp priserna på dagligvaror. Höga aktievinster idag är ett tecken på kommande prisstegringar. Att de dessutom underblåser Walterssons hat mot överklassen är en i sammanhanget ganska oväsentlig biprodukt.

(I förbigående kan noteras att om en enskild medborgare ökar penningmängden, åker han in för falskmynteri. Men inte staten. Detta beror på att staten är mäktigare än den enskilde.)

Vid det här laget är det dags att ställa frågan: varför pekar Waltersson hela tiden på reglerade marknader för att visa vådorna av en fri marknad?

Men svaret är så enkelt, så enkelt: det finns ingen fri marknad att peka på. Det finns rester av frihet på marknaden. Att skylla marknadens missförhållanden på dessa rester av frihet och plädera för deras avskaffande är ungefär lika intelligent (och lika moraliskt) som att binda fast en straffånge vid britsen för att hindra honom att klottra på cellväggarna.

Det kunde naturligtvis vara ännu värre. Vi skulle kunna ta steget från blandekonomi till helt socialiserad ekonomi. Samma argumentationsmönster kommer då att upprepas i något annan form. I stället för att ge sig på reglerade marknader, i avsikt att socialisera dem, kommer man att skylla på och angripa svarta marknader, i avsikt att utplåna dem.

Till sist tycker jag nog att Waltersson borde använda sitt bildspråk med lite större precision. Till exempel beskriver han mitt recept som ett "lavemang". Jag har uppriktigt sagt svårt att visualisera den metaforen. Frihet är ju ingenting som kan "sprutas in" i marknaden utifrån – allra minst via dess ändtarm, var denna nu kan tänkas belägen.

Vad jag sade var att kapitalismens sjukdom är iatrogen (ett fint ord som betyder "orsakad av inkompetenta läkare"). Är det inte ganska klart att om läkarna bara gör patienten sjukare, skulle patienten må bättre helt utan läkare?

Den där respiratorn som dyker upp i Walterssons slutkläm är inte lättare att begripa sig på. Vad är det för respirator som ska stängas av? Är det marknaden som är respirator åt marknaden (i vilket fall vi inte har någon patient utan bara två respiratorer kopplade till varandra)?

Eller är det staten som är respirator åt marknaden? Kanske det, men Waltersson vill ju inte stänga av staten, vad jag förstår.

Eller är det marknaden som är respirator åt staten? Visst, om marknaden försvinner kommer staten att vittra sönder. När ingenting längre produceras, kommer det inte heller att finnas något att plundra (eller "omfördela").

Eller består respiratorn kanske av människor som på ett intelligent sätt försöker rädda kapitalismen från hjärndöd? I så fall får nog Waltersson försöka stänga av mig, hur det nu ska gå till.

Eskilstuna 19 januari 1983
Per-Olof Samuelsson

Också detta publicerades i Eskilstuna-Kuriren, men jag har glömt anteckna datum. – Den ursprungliga insändaren från Waltersson publicerades också i Folket, men för att inte upprepa mig skrev jag ett annat svar där.

August Palm hade förvisso rätt när han hävdade att hela vinsten av arbetet bör tillfalla den som arbetar. I konsekvens härmed menar jag att stat och kommun borde upphöra med att plundra arbetaren på stora delar av arbetsförtjänsten i form av skatter. (Det mesta av det som skatterna används till skulle kunna produceras både bättre och billigare i privat regi, om man bara kunde förmå det offentliga att ge upp sin monopolställning.)

Det finns dock minst två grupper till som borde få behålla hela vinsten av sitt arbete, nämligen företagarna och kapitalisterna. Utan deras insatser skulle det inte finnas några arbeten för arbetarna. Fabriker och maskinparker växer inte i naturen. De uppstår inte ur tomma intet. Den som står vid en maskin ska förvisso ha betalt för det arbete han utför. Men det finns ingen anledning varför han skulle ha betalt för det arbete som frambringade maskinen och fick den på plats.

Det enda socialismen och kommunismen kan göra är att ta över de produktionsmedel som kapitalismen först skapat. När kapitalismen avsomnat (och socialisterna firat sina begravningsorgier) kommer det inte längre att skapas några produktionsmedel att ta över. Det nya socialistiska samhället står då inför ett prekärt val: Antingen måste det försöka återuppväcka kapitalismen, eller också måste det uppfylla Marx’ profetia och vittra sönder.

Eskilstuna 21 januari 1983
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i Folket 25 januari 1983. Waltersson levererade ett marxistiskt standardsvar, d.v.s. ett som går ut på att kapitalister inte arbetar utan bara "exploaterar".

Rolf Waltersson talar inte uttryckligt om vad han har för definition på arbete. Men från de exempel han ger är det lätt att rekonstruera den: arbete är vad människan utför med sina händer och fötter, med sin kropp, med sina muskler. Vad de utför med huvudet är däremot inte arbete. Att hyvla en bräda är arbete, att tillverka en hyvel är också arbete, men att uppfinna en är inte arbete, enligt denna definition. Att inse att denna uppfinning skulle kunna utgöra ett lönsamt investeringsprojekt är definitivt inte arbete. Kort sagt, varje verksamhet som äger rum inne i skallen är en parasitisk verksamhet. Hjärnan kläcker inte idéer för kroppen att utföra, enligt denna definition, kroppen kläcker automatiskt fram produkter som hjärnan sedan använder i spekulationssyfte. Hjärnan är en onyttig och parasitisk kroppsdel. Bara operera bort den, så kommer resten av kroppen i åtnjutande av det fulla värdet av sitt arbete.

Jag tycker Waltersson ska ta sin definition av arbete och med den i bagaget, utan några bättre och mindre marxistiska idéer, förflytta sig tillbaka till den äldre stenåldern, till tiden före åkerbrukets uppkomst. Skulle Waltersson, eller ens en hel klass av Walterssöner, bara med sina händer och utan ledning av sitt tänkande, kunna rekonstruera ens en bråkdel av den utveckling som lett fram till dagens välstånd? Nej. De skulle inte ens kunna överleva på samlarstadiet, för deras händer och fötter och muskler kan inte tala om för dem vilka växter som är ätliga och vilka som är giftiga. Om någon stack en flintyxa eller en pilbåge i händerna på dem, skulle de kanske kunna använda dem, men de skulle inte kunna tillverka dem på egen hand.

Minst av allt skulle de kunna upptäcka de fördelar som står att vinna på arbetsdelning, vilket är den grundläggande upptäckt som så småningom, efter några tusen år, ledde fram till kapitalismen och dagens välståndssamhälle. Om någon av dem kom på det, skulle alla de andra walterssönerna genast slå in skallen på honom under de hurtiga utropen "profitör!", "spekulant!" och "utsugare!" (vilka alla ingår i samma ideologiska bagage som definitionen på arbete ovan).

Men kanske är det inte alls så här Waltersson menar. Kanske han vill operera bort kapitalisthjärnan (som tänker på privat vinning) och i stället operera in en byråkrathjärna (som bara tänker på det allmänna bästa och som skulle kunna "styra produktionen till de områden som kan anses angelägna").

I själva verket är det ju just den operationen som håller på att genomföras i dagens blandekonomiska samhälle. I vissa länder har operationen nått betydligt längre (jag syftar förstås på öststaterna). Vi har åskådningsexempel. Jag ska inte ta upp utrymmet med att teoretiskt bemöta idén att socialismen kanaliserar produktionen bättre än kapitalismen. Om inte Sovjetunionen och Polen är motbevis nog, då vet jag inte vilka argument eller resonemang som kan tänkas bita.

Verkligheten talar sitt språk. Men man måste faktiskt använda skallen för att tyda det.

Eskilstuna 29 januari 1983
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i Folket, man jag har återigen glömt anteckna datum. Waltersson återkom med en slutreplik som jag besvarade:

Av de exempel Rolf Waltersson gav i sitt inlägg 28.1 framgår inte vilken roll "tekniker och tjänstemän" spelar i produktionsprocessen. De får vara med på ett hörn i sammanfattningen, men sammanfattningen saknar stöd i hans egna exempel. Jag läste inte dåligt innantill; jag läste Walterssons exempelsamling bättre än vad han själv gjorde.

Det är hur som helst två kategorier som saknas: 1. Uppfinnarna/upptäckarna, och 2. Kapitalisterna/investerarna. Ta Walterssons första exempel med gruvdriften, som börjar med att "gruvarbetarna bryter malmen". Vad saknas här? För det första malmletaren som upptäckt malmfyndigheten. För det andra kapitalisten som satsat pengar på att utnyttja den. Utan deras insatser skulle malmen varken bli bruten, fraktad eller förädlad. Motsvarande gäller för alla andra led i produktionsprocessen.

Det är möjligt (med en välvillig tolkning) att Waltersson inkluderar uppfinnarna/upptäckarna i kategorin "tekniker och tjänstemän" och är villig att acceptera deras insatser som "hjärnarbete". Men vad är det som får honom att tro att det varken krävs arbete eller intelligens för att ackumulera och investera kapital?

Om han verkligen tror att kapitalinkomster är arbetsfria, varför tar han inte tillfället i akt att själv skaffa sig spekulationsvinster på börsen eller fastighetsmarknaden? Om han har moraliska betänkligheter, kan han ju alltid skänka vinsterna till partikassan.

I mitt inlägg skrev jag inte ett ord om "dumma arbetare". (Faktum är att jag funderade på att räkna upp alla saker jag inte sagt men som Waltersson säkert skulle säga att jag sagt, men jag avstod av utrymmesskäl.) Jag skrev om "dumma walterssöner". Om Rolf Waltersson vill känna sig personligen förolämpad, bjuder jag på det. Men han har inte den ringaste rätt att vara förolämpad på alla arbetares vägnar. Det är inte jag som identifierar Waltersson med arbetarklassen, det är Waltersson själv som gör det.

Jag vet inte vad som driver en människa att gömma sig bakom en hel samhällsklass hellre än att personligen stå för sina åsikter. I varje fall är en sådan människa den siste som ska anklaga mig för översitteri.

Till sist tar Waltersson till det lägsta och mest motbjudande av alla debattknep i den kommunistiska arsenalen: att kalla sin meningsmotståndare för fascist. I verkligheten är kommunism och fascism bara två varianter av samma grundåskådning: kollektivismen. Skillnaderna är ytliga, roten är densamma. Båda är raka motsatsen till min samhällsuppfattning.

Men Walterssons glåpord har ett mycket specifikt och medvetet syfte: han vill sätta en stämpel på mig, i hopp om att folk ska bedöma mig efter hans stämplar, inte efter mina åsikter. Innan Waltersson backar ur debatten och försvinner in bland de anonyma massor som han påstår sig representera, måste han hänga spetälskebjällran om min hals.

Det är vad Rolf Waltersson menar med "konstruktiv debatt".

Eskilstuna 5 februari 1983
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i Folket, men jag har återigen glömt anteckna datum.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.