Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Om fredsrörelsen

Tord Andersson är en pacifist och vänsterpartist i Eskilstuna.

Tord Andersson (Eskilstuna-Kuriren 10.5.83) efterlyser en öppen diskussion om fredsrörelsens åsikter om försvaret och friheten, en diskussion utan lögner och falska anklagelser och utan baktankar att misstänkliggöra fredsrörelsen för att vinna politiska poänger för reaktionära och människofientliga poänger den.1. Handsken är kastad, så det är bara att ta upp den.

Alltså: vilka lögner och falska anklagelser? Syftar du på det illvilliga ryktet att fredsrörelsen skulle vara manipulerad från Moskva? Det finns i så fall ett säkert sätt att ta död på det ryktet en gång för alla. Fredsrörelsen borde skriva ett brev till Jurij Andropov och tala om för honom att ni inte tror på hans fredsvilja och att ni betraktar alla sovjetryska fredsparoller och fredsutspel som en belastning för fredsarbetet. Ni kan också tala om för honom att om han skickar ockupationstrupper till Sverige, kommer ni att bedriva ett segt, målmedvetet och kompromisslöst civilmotstånd mot ockupationsmakten. Tala om för honom att om ni lägger ner vapnen är det inte för att ni gillar honom utan för att ni anser att icke-våld är en effektivare metod att bekämpa honom.

Jag vet inte om ett sådant brev skulle göra något större intryck på Andropov. Men det skulle vara ett alldeles utmärkt papper att sticka under näsan på Maj Wechselman och likasinnade, nästa gång de ställer sig upp och talar i fredsrörelsens namn.

Vidare: jag förstår faktiskt inte varför du drar in skotten i Ådalen i den här diskussionen. Menar du att om militären får pengar till sitt JAS-plan eller till effektivare ubåtsbekämpning, så skulle de inte använda vapnen till att skjuta på främmande inkräktare utan till att skjuta på strejkande arbetare? Eller menar du att inkräktare har samma rätt till liv och lem som strejkande arbetare, och att deras krav på svenskt territorium har samma moraliska status som arbetares krav på högre lön? Eller vad menar du?

Inte heller förstår jag vad det är du vill bevisa med exemplet Polen. Den polska militärregimens syfte är inte att försvara friheten, utan att "normalisera" förtrycket. Har detta verkligen något med Sveriges försvar att göra? Fruktar du att Lennart Ljung ska använda sina eventuella ökade anslag till att gripa makten och etablera militärdiktatur här i landet?

Så säger du att "ingen militär upprustning som skydd för freden leder till frihet, varken i Sverige, Polen, Sovjet, USA eller Afghanistan". Eftersom du skriver så, får jag väl anta att du menar allvar. Förekomsten av Afghanistan på denna lista skulle annars kunna tyda på att det rörde sig om ett skämt. För du vill väl inte påstå att Sovjetunionen invaderat Afghanistan därför att detta land var alltför väl rustat? Och du tror väl inte att ryssarna kommer att åka hem, bara afghanerna lägger ner sina gevär och övergår till att tälta på Stora torget i Kabul, kedja fast sig vid broar för att stoppa stridsvagnar och avbryta Högsta Sovjets överläggningar med talkörer?

Att frihet faktiskt kan vinnas med vapenmakt finns det historiska exempel på. För tvåhundra år sedan befriade sig de nordamerikanska kolonierna med vapen i hand från den brittiska kolonialmaktens välde och tände en frihetens fyrbåk som ännu inte helt har slocknat. Nordamerikanska inbördeskriget ledde till att slaveriet avskaffades i sydstaterna. Andra världskriget krossade två europeiska diktaturer (även om det tyvärr också befäste en tredje diktaturs maktställning). Så nog finns det exempel, även om de är fåtaliga.

Naturligtvis hade det varit mycket bättre om friheten hade kunnat vinnas utan blodsutgjutelse. Men frågan är om det hade varit möjligt. Frihetens fiender har många metoder att bekämpa de vapenlösa. Folkutrotning är en metod, praktiserad av nazisterna mot judarna. Väldiga tvångsförflyttningar är en annan, praktiserad av Sovjetryssland mot minoritetsfolk. Det finns andra, mindre brutala, mera sofistikerade metoder.

Pacifismens grundpremiss är att våld och vapen i sig är onda, och att om man försvarar sig med våld sjunker man ner på angriparens moraliska nivå. Pacifismen ser m.a.o. ingen moralisk skillnad på aggression och självförsvar. Om någon vill leva efter den filosofin och själv ta konsekvenserna av den, har jag inget att invända. Det är en fråga om hur högt man värdesätter sitt eget liv. Sätter man ett värde högre än noll, är man också beredd att försvara det.

Eskilstuna 15 maj 1983
Per-Olof Samuelsson
f.d. pacifist

Publicerat i Eskilstuna-Kuriren 19 maj 1983 Tord Andersson återkom med en replik i 3 juni. Mitt svar:

Du svarar i din replik överhuvudtaget inte på mina frågor och invändningar, du upprepar såvitt jag kan se bara en inlärd läxa. Jag vet fortfarande inte om du tror att Lennart Ljung har planer på att skjuta svenska arbetare eller på att bli en svensk Jaruzelski. Jag försökte provocera fram ett besked om hur ett icke-våldsligt civilmotstånd konkret skulle fungera mot en hänsynslös angripare. Vad får jag för svar på det? Att Svenska Freds "vill avrusta och skrota den svenska krigsmakten och i dess ställe sätta in ett väl fungerande civilmotstånd grundat på icke-våld". Tack, det visste jag redan. Jag lärde mig det under min tid som aktiv pacifist i början på 60-talet. Men frågan var: hur skulle ett "väl fungerande civilmotstånd" fungera, konkret?

När du nämner mitt namn alls, låter det så här:

Herr Samuelsson och hans gelikar predikar och orerar vitt och brett om något så vansinnigt och absurt som ’goda’ respektive ’onda’ militärer.

Att döma av dina egna inlägg tycks det vara en förtjänst att "predika och orera", så jag ska väl inte ta åt mig alltför mycket. Däremot tycker jag det är utomordentligt lågsint av dig att kollektivansluta mig till en ospecificerad grupp "gelikar". Jag tänker inte förolämpa dina gelikar genom att kollektivansluta dem till ditt sätt att resonera och argumentera.

Men det mest iögonenfallande är att jag inte i mitt inlägg alls använde orden "goda" och "onda" militärer. Jag skrev att man ska skilja på aggression och självförsvar. Är det något fel på det ordvalet, annat än att det inte passar in i sin egen retorik?

Du frågar om jag anser att amerikanska soldater är "goda" eller "onda". Vilka amerikanska soldater? Om det är Vietnamkriget du tänker på, vill jag passa på tillfället att avge en deklaration: jag anser att den amerikanska regeringen i detta krig visade prov på en monstruös ondska, då den sände ut tvångsinkallade soldater att förblöda och dö i ett krig som (enligt vad det visade sig) inte gagnade några intressen utom att skapa sympatier för världskommunismen. Men varför skulle jag fälla samma moraliska omdöme om exempelvis Nordamerikanska frihetskriget, där frivilliga soldater kämpade för att försvara sin nybildade republik mot den brittiska kolonialmakten?

Men för pacifister är distinktionen mellan aggression och självförsvar likgiltig, liksom tydligen distinktionerna vän-fiende och god-ond. De uppmanar oss med Jesus och Tolstoj att "inte stå det onda emot". Men på det sättet blir de själva ondskans lydiga redskap.

Om någon skjuter på dig, Tord Andersson, eller på någon av dina nära och kära, då har du all rätt i världen att betrakta den personen som din fiende och som en ond människa, och du har all rätt att sätta dig till motvärn. Begagnar du dig inte av den rätten, då har dina nära och kära all rätt att betrakta dig som en överlöpare och en svikare.

Du skriver att överhögheten i 400 år har hotat oss med ryssen. Man bör vara försiktig med historiska paralleller av det här slaget. Ryssland var förvisso ett hot mot Sverige både 1701 och 1809 och många andra gånger, och Sverige var ibland också ett hot mot Ryssland. Hur mycket har det egentligen med dagens situation att göra?

År 1631 kände sig Gustav II Adolf hotad av de kejserliga truppernas framgångar i 30-åriga kriget, och bemötte hotet med ett preventivkrig. Trehundratvå eller så år senare var Tyskland ånyo ett mycket reellt hot mot Sverige. Vad ska vi dra för slutsatser av det? Att trettiotalets försvarsivrare och antinazister i själva verket var reaktionära, militaristiska storsvenskar som bara upprepade malätna tyskhatarklyschor från stormaktstiden?

När det gäller Ryssland av idag finns det bättre skäl till historiska paralleller, såtillvida som den sovjetiska utpressningspolitiken är en direkt efterföljare till 1800-talets tsaristiska imperialism. (På denna punkt får du gärna betrakta mig som medlöpare till en känd ärkereaktionär i Mariefredstrakten.)

Sedan är det ju också så att det inte är "ryssen" sådär i största allmänhet som hotar oss, utan det härskande skiktet i Sovjetryssland, de nya tsarerna, nomenklaturan. Själva kanonfödan, det ryska folket, utgör i sig inget hot. (Det enda jag har emot ryska folket är att det inte gör revolution.)

Jag tror inte att de ryska herrarna är "rädda" för den västerländska fredsrörelsen. En viss rädsla kan spåras hos västerländska politiska ledare, som t.ex. Reagan. I västerlandets blanddemokratier finns det alltid skäl att vara rädd för folkopinioner, eftersom de kan störta regeringar. Några sådana skäl existerar inte f.n. i Sovjetunionen.

Att Sovjet beskyller sina inhemska oberoende fredsrörelser för att vara CIA-styrda har väl inte så mycket med den västerländska fredsrörelsen att göra. Men när de anklagar den västerländska fredsopinionen för att inte vara tillräckligt pro-sovjetisk, är det bara ett led i den normala sovjetiska diplomatin. Man hunsar fredsrörelsen på samma sätt som man hunsar vår regering för att den inte reagerar tillräckligt "neutralt" på ubåtskränkningarna och inte nyper reaktionärer som Carl Bildt tillräckligt hårt i örat.

Jag har ytterligare ett par kommentarer som jag tänker spara till ett senare tillfälle. (Platsbrist!) Men jag vill gärna, innan jag slutar, fråga Tord Andersson varför han, som motsätter sig allt fysiskt våld, är så förtjust i att använda verbalt våld, speciellt verbalt våld en bit under bältet. Friheten byggs förvisso inte med vapen, även om den kan och bör försvaras med vapen. En fri debatt gagnas inte och byggs inte upp av att man hasplar ur sig invektiv mot sina meningsmotståndare. Förvisso bör Moderata Ungdomsförbundets frihetsbegrepp diskuteras och analyseras, och analysen får gärna för mig vara hårdhänt. Men det du gör, Tord Andersson, är ju bara att rapa upp gammal sur vpk-svada.

Eskilstuna 3 juni 1983
Per-Olof Samuelsson

Ej publicerat.


1) Det står faktiskt så i mitt manus, men det ser ju ut som en felskrivning. Men vad jag egentligen tänkt skriva minns jag inte nu, så det får stå kvar.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.