Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Några korta insändare

Det följande är tre korta insändare jag skrev sommaren 1983. De behandlar vitt skilda ämnen, men eftersom de är korta samlar jag dem här på ett ställe.

(i)

SSU Sörmland går ut i insändare (nu senast Eskilstuna-Kuriren 7.7.1983) och hävdar att eftersom "vi alla" lagt ut dyra pengar på läkares utbildning, så ska läkare inte få lov att praktisera privat utan ska allesammans föras in under den offentliga sektorns breda vingar.

Jag kan inte erinra mig att jag någonsin i mitt liv lagt ut ett rött öre på någons läkarutbildning. Den stora tvångsgemenskapen har gjort det på mina vägnar. Åt det kan jag ingenting göra. Men jag har fortfarande lov att hindra tvångsgemenskapen att uttala sig på mina vägnar.

SSU:s uttalande har en mycket otäck djupare innebörd. Det är ett faktum i vårt samhälle att det är så gott som omöjligt att överleva utan att antingen arbeta åt det allmänna eller lyfta bidrag från det allmänna (eller, mestadels, bådadera). Det är emellertid ännu inte helt förbjudet för oss att utöva privat verksamhet och dra en viss liten privat vinning av den. Den privata sjukvården är ett av dessa allt färre andningshål.

SSU drar egentligen bara de logiska konsekvenserna av den blandekonomi vi redan har. Men det gör ju inte saken mindre otäck, utan tvärtom mera.

Den otäcka, men logiska konsekvensen är att varje gång vi lyfter ett bidrag (det må vara studiebidrag eller bostadsbidrag eller barnbidrag eller vad ni vill), så förpliktigar vi oss att i gengäld göra trältjänst åt den offentliga sektorn ("oss alla") under resten av våra liv. Vi säljer oss i träldom, lika säkert som forntidens trälar gjorde det.

SSU gör också ett annat påstående som är värt att syna i sömmarna – att sjukvården inte blir bättre av att privatiseras, och att det finns utredningar som stöder detta.

Det är emellertid ett klart faktum att sjukvården blir sämre av att socialiseras. Socialisering (av vilket område det vara må) leder till kvalitetsförsämring och köbildning. Den utjämnar inte heller några klassklyftor – den ersätter den ohyggliga konkurrensen på en fri marknad med en långt ohyggligare konkurrens av korruption.

Om svensk sjukvård till äventyrs inte skulle ge nog med åskådningsmaterial till denna tes (något som jag överlåter åt läsarna att bedöma), så gå i stället till det land där socialiseringen av sjukvården drivits längst, Sovjetunionen. Det finns bra sjukhus i Sovjet – för den härskande klassen. Men inte för de breda befolkningslager, de "sämst ställda", som socialister alltid säger sig ömma för.

Följande citat är hämtat ur Michael Voslenskys Nomenklatura, sid. 251 (Tidens förlag 1982):

Både kosten och vården [på Kremlsjukhuset] är av ypperlig kvalitet, det finns gott om personal och den är både välutbildad och vänlig. Allt är här annorlunda än på de vanliga sjukhusen där de sjuka till och med ligger i korridorerna, där det råder brist på personal och där maten är så dålig att den sjuke inte klarar sig om han inte får matpaket från sina anhöriga.

En lockande utopi, inte sant?

Eskilstuna 7 juli 1983
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i Eskilstuna-Kuriren, men återigen har jag glömt anteckna exakt datum. Någon replik från SSU Sörmland kom aldrig. Ett liknande meningsutbyte med SSU Sörmland kom ett år senare; se Inlägg i skilda ämnen från 1984.

(ii)

Per-Ola Larsson, som har varit både präst, skattedirektör och moderat landstingspolitiker men vid den här tiden var chef för folkbokföringsregistret i Stockholm, skrev ett inlägg i SvD 28 juli 1983 där han försvarade tilltaget att skicka ut frågeformulär till medborgarna för att ta reda på var de tillbringar sin dygnsvila.

Två kommentarer till Per-Ola Larssons inlägg på denna sida 28.7:

1. Det är inte sant, som P-O Larsson säger, att skattesystemet bygger på ärlighet. Skattesystemet bygger på tvång från myndigheternas sida och fruktan från medborgarnas. Det är inte av "lojalitet" mot "samhället" vi betalar skatt, utan för att undvika att bli utsatta för trakasserier från myndigheterna.

2. Att jämföra skattesystemet med ett försäkringssystem är otillständigt. Ett försäkringssystem grundar sig på en frivillig överenskommelse mellan försäkringstagaren och försäkringsbolaget. Skattesystemet, däremot, bygger på tvång. Att bryta en frivillig överenskommelse är en sak, att försöka slingra sig ur ett tvång en annan. Och att, som P-O Larsson gör, jämställa dessa båda saker är att kasta all moral över ända.

Naturligtvis är det fegt att smita från skatten. Hur mycket modigare då att blankt vägra att betala den och sedan tåligt utstå samhällets hämndaktioner!

Det är dock mycket lättare att visa civilkurage när man, som Per-Ola Larsson, har hela den statliga tvångsapparaten i ryggen, än när man, som vi andra, har den emot sig.

Eskilstuna 31 juli 1983
Per-Olof Samuelsson

PS: För att slippa tära på SvD:s magra presstöd bifogar jag frankerat refuseringskuvert.

(Publicerat i SvD 23.9.83. Vad det blev av det frankerade refuseringskuvertet vet jag inte.)

(iii) Kort-kort om Mises

Germund Hesslow (läkare och filosof, tyvärr knappast objektivist) skrev en kort men förvånansvärt bra presentation av Ludwig von Mises i SvD 6 augusti 1983 under rubriken "Förvånansvärt okänt".

Germund Hesslows presentation av Ludwig von Mises i SvD 6.8.1983 är alldeles förträfflig i beaktande av det trånga spaltutrymmet. En sak tycker jag dock borde tilläggas, nämligen Mises’ förklaring av den skenbara gåta som kallas konjunkturcykeln.

De flesta ekonomer menar, antingen i Marx’ eller också i Keynes’ efterföljd, att konjunkturcykeln genereras av marknaden själv, och rekommenderar följaktligen olika former av statliga ingrepp för att "korrigera" den. Mises har visat att det i själva verket är staten som sätter igång förloppet genom att bedriva en expansiv kreditpolitik. Samma statliga åtgärder som ger upphov till inflation (ökning av penningmängden) ger också upphov till "boom-bust-fenomenet".

Detta går i mycket korta drag till så här: Kreditexpansionen leder till överexpansion inom kapitalvaruindustrin relativt konsumtionsvaruindustrin, vilket sedan slår tillbaka i konjunkturcykelns senare skede. De stora investeringar som gjorts visar sig vara felinvesteringar som inte motsvaras av en faktisk efterfrågan på marknaden.

Ett av bevisen på att Mises’ teori var riktig är att Mises bland ekonomerna var ensam om att förutsäga 30-talsdepressionen. Alla andra förutspådde fortsatt välstånd.

Helt okänd är Mises inte i Sverige. En ganska utförlig presentation av hans idéer har publicerats i SAF-tidningen förra året (nr 12, 13 och 16). Från socialistiskt håll har delar av Mises’ teorier behandlats välvilligt av Arne Helldén i Clarté för lite mer än ett år sedan.

Naturligtvis är han värd mycket större uppmärksamhet. Må denna notis betraktas som ett strå till stacken!

Eskilstuna 3 augusti 1983
Per-Olof Samuelsson

Ej publicerat. Hesslow fick en kopia som han vänligt tackade för.

Mer om Mises konjunkturcykelteori här.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.