Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Den frihetliga meningslösheten

Torbjörn Tännsjö – annars mest känd för att predika mord på oskyldiga, antingen det nu gäller att genomföra den socialistiska världsrevolutionen eller "bara" för att råda bot på bristen på organ för transplantationer, samt för att ha förespråkat avskaffande av yttrandefriheten – fick en artikel publicerad i SvD 8 mars 1984 under rubriken "Den meningslösa friheten". Ett citat:

Skulle ändå någon vilja hävda att [John Stuart] Mills frihetsprincip [att man får göra vad man vill så länge det inte skadar andra] har visst innehåll, så är det likväl klart att principen knappast ger någon vägledning i de huvudfrågor som skiljer de olika politiska ideologierna åt, Med Mills princip kan inte marknadsekonomin försvaras, för att ta ett aktuellt exempel. Mill medgav själv att vilka ekonomiska relationer som tillåts uppkomma i ett samhälle angår andra än de som direkt ingår i dessa relationer. Mill var, som den upplyste nyttomoralist han var, främmande för naturrättsliga idéer som t.ex. en okränkbar äganderätt; han delade Benthams syn på tal om "rättigheter" som "nonsens på styltor". [Hört det förr?] Mill hade inget i princip att invända mot att samhället för det allmännas bästa reglerade vilka slags ekonomiska kontrakt som skulle kunna ingås. Mill flirtade även av och till med socialistiska idéer; han såg inte dessa som svårförenliga med frihetsprincipen. [Hört det förr?] Därmed är givetvis inte sagt att heller socialismen kan försvaras med hänvisning till friheten. Valet mellan kapitalism och socialism måste träffas på andra grunder än frihetliga.

Sens moral:

Vidlyftiga hänvisningar till "friheten" i politiska sammanhang är alltså i de flesta fall tomt prat.

Jovisst. När politiker tar ordet i sin mun…

Ur den praktiska filosofins tunna luft har en praktisk filosof, en docent, nederstigit till den offentliga debatten och förklarat att frihetsbegreppet saknar såväl teoretisk mening som praktiskt politiskt innehåll. Filosofen ifråga heter Torbjörn Tännsjö, och inkarnationen av hans budskap återfinns på SvD:s kultursida 8 mars 1984.

Enligt Tännsjö är det omöjligt att utföra en handling utan att på något sätt skada någon människa någonstans. Nå, man får väl avstå från att handla då, dra sig tillbaka till klostercellen och sakta tyna bort. Dessvärre hjälper detta inte stort; ty också om man underlåter att handla leder detta någonstans till skadliga konsekvenser för någon.

Någon vägledning för handlandet har den praktiska filosofin inte att ge, och inte heller någon vägledning för icke-handlandet. Reflekterandet över Tännsjös tes torde bli en pendang till Søren Kierkegaards inträngande studie i förtvivlans natur, Sygdommen til Døden. (Att förtvivlat vilja handla – Att förtvivlat vilja avstå från att handla – Att förtvivlat vilja ha det gjorda ogjort – Att förtvivlat vilja ha det ogjorda gjort.)

Det finns ännu mer förtvivlan inbäddad i Tännsjös förkunnelse. En av hans slutsatser, kanske den väsentligaste, åtminstone för den faktiska, konkreta samhälleliga verklighet vi befinner oss i, är denna: "Valet mellan kapitalism och socialism måste träffas på andra grunder än frihetliga."

Vad jag tvivlar på och förtvivlar över är om vi verkligen står inför ett sådant val, försåvitt det inte bara gäller ett val mellan två bildekaler, "Befria kapitalismen!" respektive "Utan socialism stannar Sverige".

För jag kan inte inse att jag, som enskild individ, står inför ett val mellan kapitalism och socialism. Detta skulle ju innebära att det framför mig ligger två alternativa verkligheter, två samhällssystem, det ena kapitalistiskt och det andra socialistiskt, och att jag faktiskt kan ta steget in i det ena eller det andra.

Men såvitt jag kan se finns det bara ett samhällssystem, nämligen det blandekonomiska där vi verkligen befinner oss. Och valet består i att göra det bästa möjliga av situationen, att foga in sig i det rådande systemet på det sätt som skaver minst, som gör minst ont, att acceptera systemet godvilligt eller under protest (och kanske finns det också ett val mellan yttre protest och inre protest).

Nu kan man anse att språnget från nödvändighetens till frihetens rike innebär ett språng in i socialismen; eller man kan anse att det innebär ett språng in i det renodlade laissez-faire-kapitalistiska nattväktarsamhället. Men jag kan inte se vilken samhällsomstörtande handling jag kan företa mig för att förverkliga detta språng. Det förblir ett språng i dekalernas och proklamationernas värld, inte i sinnevärlden.

Så är det för mig, och för vem skulle det kunna vara annorlunda?

Hur är det för dem som har mer att säga till om i samhället, för våra beslutsfattare, våra folkvalda representanter? Skulle de kunna träffa ett val mellan kapitalism och socialism? Knappast. De sitter fast i samma blandekonomiska struktur som alla vi andra, och kan bara genomföra små och stegvisa förändringar i denna struktur.

Och vad värre är, de förändringar de genomför måste obönhörligen leda i fel riktning, mot alltmer byråkrati, allt större offentlig sektor. Varför? Därför att varje förändring i motsatt riktning skulle innebära en minskning av deras egen inflytandesfär och ett hot mot deras egen utkomst. Så från deras sida har vi inget att vänta oss, utom en naggning i ena kanten av den offentliga sektorn för att skapa mer utrymme på någon annan kant, en stimulans här att betalas med en åtstramning där, och ett växande regelparaply över den privata sektorn för att balansera det växande (och alltmer tilltrasslade) skyddsnätet under den.

Skulle den privata sektorn kunna träffa ett val och kasta den offentliga över ända? Nej, den har fullt upp med sitt, och med att spjärna mot fonderna. Den befinner sig i ett (alltefter omständigheterna) förtroendefullt eller misstroendefullt samarbete med den offentliga sektorn, i ett slags symbios som den inte utan svåra smärtor och plågor kan slita sig ur. Någon enstaka kan kanske ta sitt kapital och fly till någon annan blandekonomi med en lite behagligare blandning. Men någon systemförändring lär de inte kunna åstadkomma.

Att leva i detta vårt samhälle är en övning i uthärdandets konst.

Må förtvivlan ge dessa rader vingar!

Eskilstuna 15 mars 1984
Per-Olof Samuelsson

Tillställt SvD:s kultursida, som emellertid redan hade publicerat ett genmäle från en filosof med finare akademiska meriter än jag och därför led av svårartad platsbrist; publicerades i stället i Tempus (har tyvärr glömt anteckna datum)


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.