Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Öppet svar till Alexander Bovin

Alexander Bovin (1930-2004), vid denna tid politisk kommentator i Izvetsia, fick en artikel publicerad på DN Debatt 1984 (har tyvärr glömt anteckna exakt datum) under rubriken "Vem tjänar på denna ständiga kyla?" (artikeln publicerades också i Izvetsia). Bovin var allvarligt bekymrad över den utbredda Sovjetkritiken i svensk press efter alla u-båtsincidenter. Ett belysande citat:

Låt oss ställa frågan så här: Vem tjänar på det? Vem tjänar på att de sovjetisk-svenska relationerna utsätts för ett ständigt hållfasthetsprov? Vem tjänar på att ständig kyla råder mellan Moskva och Stockholm? Jag är säker på att inte ens det mest tränade politiska intellekt i Sverige på ett övertygande sätt kan bevisa att det är Sovjetunionen som tjänar på allt detta. Men det är inte alls svårt att bevisa motsatsen: såväl vårt lands politiska intressen som våra ekonomiska behov och de strategiska skälen förutsätter att goda, vänskapliga relationer till Sverige bevaras och att följaktligen dess suveränitet och dess neutrala status respekteras.

Käre Alexander!

Ditt långa brev, som nått mig via Dagens Nyheter, har rört mig djupt.

Jag, liksom så många andra fredsälskande svenskar, ängslas och våndas inför våra militärers gagnlösa pejlingar i de till så föga nytta hemligstämplade vattnen utanför Karlskrona, över dessa "möjligheter" och "sannolikheter" som bara tycks glida undan och aldrig utkristalliserar sig till vissheter. Lugnet över dessa vatten, som endast bryts av helikoptrarnas fåfänga brummande, fyller oss med aningar om annalkande storm.

Och vi upprörs liksom Du av den skändliga behandling som vederfors den så olycksaligt felnavigerade och grundstötta U137, de pansrade nävar med vilka vår dåvarande högerregering hötte mot dess kapten (må han njuta sin pension i frid!), de illvilliga misstolkningarna av dess tickande skrov.

Ditt land står inför våra blickar som en skimrande hägring. Sovjet, det är för oss Bolsjojteatern, det är det ryska ishockeylandslagets bländande balettkonst, det är de solenna ritualerna vid era statsbegravningar, den stilla värdigheten i era ledares offentliga framträdanden; det är minnet av Alexandra Kollontaj, den glödande blicken hos en Lenin, den sorgsna hos en Stalin, den spjuveraktiga hos en Chrusjtjov, den åldrande visheten hos en Brezjnev, en Andropov, en Tjernenko, Sovjet är inte för oss, som ni väl alltför ofta har misstänkt, era skränande dissidenter på sina gapande höjder, eller mumlet från er asiatiska kontinent, så groteskt förstorat i våra västerländska megafoner.

Vi förstår Din oro och Din upprördhet inför det myckna förtalet, misstänkliggörandena, tvetydigheterna, de förtäckta krigshoten. Vi sympatiserar med Dig och Dina kamrater, när vi ser dem slå ifrån sig, hårt ansatta av vår press och våra media, som inte ger dem någon ro för det obefintliga som rör sig i det fördolda, brytande vänskapens band, stäckande vår gemensamma framtid i hägnet av en gemensam säkerhet.

Du frågar: "Vem tjänar på det?"

Och visst har jag själv ofta frågat mig detta: Vem tjänar på denna kyla inför era varma omfamningar, vem tjänar på att er utsträckta hand får bli hängande i luften eller endast fattas med försiktig reservation? Och jag hittar inget förnuftigt svar. Ni har ju så mycket att ge; varför tvekar vi att ta emot det?

Men än mer förundras jag över er egen översvallande frikostighet, över att ni fortsätter att utsträcka er givmildhet mot oss, trots allt spott och spe ni får utstå i gengäld. Det förefaller mig som om generositetens tid för länge sedan borde vara ute, och ändå framhärdar ni i er dåraktiga, självutgivande kärlek mot oss västerlänningar.

Jag frågar mig: "Vad har ni att vinna? Vad har ni att tjäna på era förbindelser med oss?"

Och jag ser mig nödsakad att nu, i denna mörka tid, ta bladet från munnen och förklara: Sovjet behöver inte västerlandet. Sovjet har inget att vinna på sin beblandning med våra kapitalistiska blandekonomier. Sovjet kan stå på egna fötter och genomföra socialismen i det egna landet. Era kontakter med västerlandets dekadenta kommersialism utgör bara en broms, en hämsko på utvecklingen. Ni tillåter omvärlden att parasitera på ert system. Vad har ni att vinna?

Ni har stora naturgasfyndigheter i ert land, som ni lätt kan kanalisera in i er egen planhushållning, och ändå låter ni den sippra ut till en fientlig omvärld – ja, till och med släpper in pipelines från denna omvärld för att göra dräneringen desto snabbare. Heliga dårskap!

Ni har vetefält nog att med klok planering mätta alla era munnar, och ändå tillåter ni utländska veteintressen att konkurrera, med knapphet och nöd som resultat. Ni vet att kapitalism innebär utarmning, och ändå släpper ni på detta vis in kapitalismen i ert land. Vad tänker ni på? De veteodlare som ni på detta vis gynnar är inte fångar i den kapitalistiska blandekonomin, som ni kanske tror, de hör till systemets främsta tillskyndare. De är bara ute för att erövra en ny marknad. Och ni välkomnar dem att rubba planhushållningen!

Jag uppmanar er att isolera er från omvärlden. Förkasta de kapitalistiska villkoren! Bryt era handelsförbindelser! Lämna Förenta Nationerna, detta USA-finansierade jippo! Låt er inte lockas in i några Palmekommissioner – ser ni då inte hur skenhelig han är? Hur halvhjärtad hans socialistiska övertygelse?

Bygg er en mur, varaktigare än Berlinmuren! Dra ner en ridå av rostfritt stål som ersättning för den gamla rostskadade järnridån! Vänd västerlandet ryggen, förskansa er bakom era missiler, och bygg utan sneglingar upp socialismen!

Må den sedan stråla som en diamant i dunklet!

Eskilstuna 31 mars 1984
Per-Olof Samuelsson

Nej, någon plats för detta fanns förstås inte på DN Debatt. Jag gjorde också ett försök med FiB/Kulturfront, men med samma negativa resultat.

Ett par ordförklaringar är kanske på sin plats:

"Pansrade nävar": Jan Myrdal skrev ett inlägg i Expressen om grundstötningen av U137 under rubriken "Den pansrade näven". (Hans något konspiratoriska idé var att grundstötningen var en avsiktlig maktdemonstration från Sovjets sida.)

"Gapande höjder" är namnet på en satirisk roman av dissidenten Alexander Zinovjev (1922–2006).

Och Alexandra Kollontaj var en kärring fin dam, som under 1930-talet levde i högönsklig välmåga som sovjetisk ambassadör i Stockholm och frotterade sig med Fogelstadgruppen och andra delar av den svenska intelligentian – på behagligt avstånd från Stalins utrensningar.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.