Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Angående allemansrätten

Ratio-M var en tidskrift som på 80-talet gavs ut av Moderata Ungdomsförbundets Upplandsavdelning.

Det har flera gånger framskymtat i Ratio-M:s spalter, och nu senast i en artikel av Jacob Arfwedson ("Allt mitt är ditt?") att allemansrätten skulle innebära en kränkning av den privata äganderätten och därmed ett avgörande steg på vägen mot socialismen.

Enligt min uppfattning är denna idé alltigenom felaktig och därmed också farlig.

För att förklara detta ämnar jag göra en idéhistorisk utflykt till slutet av 1600-talet och den klassiska liberalismens födslovåndor.

Den privata äganderätten är inte någon självklarhet eller någon yttersta sanning. Den är en härledd sanning och fordrar ett fundament, en ideologisk legitimation.

Detta fundament och denna legitimation tillhandahölls av den engelske filosofen John Locke i hans Second Treatise of Government (c:a 1690).

Lockes utgångspunkt var att människan i naturtillståndet inte äger någonting annat än sin egen person. Men eftersom människan måste arbeta för att bevara sitt liv följer härav att människan också äger frukterna av sitt eget arbete. Den obearbetade naturen, sådan den utgår ur Guds hand, kan sägas vara människornas gemensamma egendom, men så snart en människa "blandar sitt arbete" med någon del av naturen, blir detta den personens privata egendom. Exempel: frukten på sitt träd eller bäret på sin buske eller svampen vid sin stubbe kan sägas vara "allmän" egendom, men när de flyttas över i samlarens korg blir de hans privata egendom. Ett stycke mark blir privat egendom i kraft av det hus som står på tomten. Ett fiskevatten är inte privat, men fisken där den sprattlar i nätet är det. En mineralfyndighet blir privat egendom i kraft av det arbete prospekteraren lagt ned på att upptäcka den, och gruvan blir senare privat genom att den bryts. Exemplen kan mångfaldigas.

Lockes framställning är inte helt invändningsfri. Jag skulle t.ex. föredra att kalla den obearbetade naturen "ingens" egendom hellre än "allas", "allmän". Det finns också detaljfrågor beträffande äganderättens begränsningar som är ofullständigt utredda. Men i det väsentliga har Locke rätt.

Det är uppenbart att en åker är bondens privategendom, och att det är ett brott att trampa ner den eller skövla den. (Å andra sidan finns det ingenting som hindrar vandraren att gina över en frusen vinteråker.) Men hur förhåller det sig med skogsägaren och hans skog?

Allemansrätten handlar ju faktiskt om vår rätt att avgiftsfritt vandra på skogsstigar och att plocka bär och svamp. Bär och svamp växer nu inte därför att skogsägaren "blandat sitt arbete" med skogen. Det är inte han som har planterat dem. Det är inte heller han som röjt stigen. Våra skogsstigar har faktiskt från början röjts av vilda djur och människor i samverkan. De vilda djuren har ingen äganderätt, och de människor som från början trampade upp stigarna är för länge sedan döda.

Vad är det som ger skogsägaren äganderätt till skogen? Det är det faktum att han tar ut virke ur den, som han sedan använder till att timra ett hus, eller säljer till massatillverkning, osv. Det är också det faktum att han planterar ny skog och överhuvudtaget vårdar sig om den. I allt detta blandar han sitt arbete och ger skogen ett värde som den obearbetade urskogen inte hade. Men så är också hans äganderätt inskränkt till dessa aspekter av skogen. Den ger honom inte rätt att ta ut avgifter för bärplockning eller för skogspromenader på stigar som vindlar sig hans arbete förutan.

Ta ett annat exempel. En sandstrand vid en sjö har ett rekreationsvärde helt oberoende av vem som äger stranden. Men om ägaren på denna strand bygger en brygga, eller ett hopptorn med trampolin, eller en vattenrutschbana, eller ett skydd mot hajar (om det nu skulle behövas), eller om han röjt en väg som gör stranden lättare tillgänglig – då har han blandat sitt arbete med denna sandstrand och är berättigad att ta ut avgift för bruket av den. Svensk lag respekterar faktiskt denna rätt (enligt vad jag inhämtat i Allemansrätten, Meddelande nr 3/1979 från Statens naturvårdsverk).

Min slutsats är att den svenska allemansrätten långt ifrån att utgöra en kränkning av den privata äganderätten tvärtom står i djupaste samklang med denna rätt. Den må ha vissa tvivelaktiga detaljer (det "allmänna" har exempelvis möjligheter att konfiskera mark och göra den till reservat eller till militärt övningsområde), men till sin kärna är den sund.

Utvikning om Rousseau

Det är omöjligt att diskutera den privata äganderätten utan att förr eller senare kollidera med Jean-Jacques Rousseau, och Jacob Arfwedson ser sig också föranlåten att ge honom en (välförtjänt) snyting. Jag ska därför passa på tillfället att ta upp hans resonemang till granskning.

Vad Rousseau säger (i Avhandling om olikheten mellan människorna) är följande:

Den förste som, efter att ha inhägnat en jordbit, fann på att säga: "denna tillhör mig", och som fann människor tillräckligt enfaldiga att sätta tro därtill, var det borgerliga samhällets verklige grundläggare. Vilka brott, vilka krig, vilka mord, huru mycket elände och fasa skulle icke den hava förskonat mänskligheten ifrån, som vågat rycka upp pålarna eller fylla igen dikena, och som ropat till sina likar: "Akten er för att lyssna till denne bedragare; I ären förlorade, om I glömmen att grödan tillhör alla, och att jorden icke tillhör någon."

Till vilket är att svara:

1. Att om någon verkligen gjorde detta (inhägnade en jordbit och sade den vara sin utan att först ha odlat upp den eller på något annat sätt blandat sitt arbete med den), ja, då vore han verkligen en bedragare och de som trodde honom enfaldiga. Men Rousseaus harang har ingenting med verkligheten att göra. I verkligheten har man först odlat upp marken (eller släppt ut kreatur på bete, eller lokaliserat en malmfyndighet, eller ristat en runsten) och sedan hägnat in den.

2. Att grödan skulle tillhöra alla (oavsett om de hjälpt till att odla upp den eller ej) är helt orimligt.

Rousseaus resonemang måste läsas som ett svar på John Lockes ovan refererade idéer om äganderätten. (Jag vet inte om Rousseau läst Locke eller kommit i kontakt med hans idéer på omvägar, men det kvittar lika.) Men om man läser Rousseau som ett svar på Locke, så ser man ju också direkt att det är ett "goddag-yxskaft"-svar.

Utvikning om den svenska skolan

De flesta skolantologier i svenska innehåller något stycke av Rousseau, och flera innehåller just avsnittet om äganderätten. Å andra sidan känner jag inte till någon antologi som presenterar John Lockes tankar om samma ämne. Man kan på goda grunder anklaga antologiredaktörerna för bristande opartiskhet härvidlag.

Ett annat exempel på samma missförhållande är detta: alla antologier innehåller något av Marx, och ofta är det hans mervärdesteori som presenteras, dvs. uppfattningen att arbetsdelningen i samhället leder till att arbetarna berövas en del av frukterna av sitt arbete. (Kallas även "utsugningsteorin".) Denna Marx’ teori är faktiskt obegriplig, om den inte ses antingen som ett svar på eller en vidareutveckling av Adam Smiths tankar om samma ämne i Wealth of Nations. Ändå känner jag inte till någon antologi som innehåller en rad av Adam Smith.

Här har de ultramoderata skolungdomar som utgör Ratio-M:s läsekrets faktiskt en mission att fylla: att påpeka den snedvridning till förmån för socialismen som karaktäriserar en stor del av skolans läromedel. Detta är ett allvarligt socialiseringshot, och ett utmärkt tillfälle för er att kanalisera er korstågsanda. Slut på utvikningarna och…

…tillbaka till ämnet!

Varför är det inte bara felaktigt utan också farligt att angripa allemansrätten?

För det första är det dålig taktik. Det spelar i händerna på motståndarna. Vilken socialdemokrat, socialliberal eller socialkonservativ som helst kan strimla argumenten i bitar och visa upp trasorna som exempel på nyliberalismens flummighet och bristande verklighetsförankring. Allemansrätten kan lätt bli en ny palestinasjal i våra motståndares argumentarsenal.

Nu är jag förvisso ingen vän av taktiska överväganden i den ideologiska debatten, och jag skulle inte föra taktiken på tal, om jag inte vore anhängare av allemansrätten på övriga ovan redovisade grunder.

Det andra och långt viktigare skälet är att angreppet på allemansrätten drar uppmärksamheten bort från alla de verkliga hoten mot den privata äganderätten: konfiskatoriska marginalskatter, legaliserat falskmynteri, legaliserade barnarov, nioårig obligatorisk förvaring och indoktrinering, 25-årsplanen för avveckling av sunt förnuft i energiförsörjningsfrågan, den gemensamma osäkerheten i utrikespolitiken, och mycket, mycket annat som jag inte behöver räkna upp här.

Alla dessa hot är jag villig att kämpa mot. Men min oförytterliga rätt att plocka svamp avgiftsfritt, den står jag fast vid!

Lästips

För den som vill forska vidare om äganderätten kan jag rekommendera:

John Locke: The Second Treatise of Government, speciellt kapitel 5: "Of Property".

Ayn Rand: Capitalism, The Unknown Ideal, kapitel 10: "The Property Status of Airwaves" (där Miss Rand påpekar att staten inte bör betraktas som ägare, utan som väktare över ägarlösa resurser; i mitt tycke en nödvändig korrigering av Lockes ursprungliga resonemang).

David Kelley & Roger Donway: Laissez Parler: Freedom in the Electronic Media (egentligen en pamflett om frihet i etern, men innehåller en klar framställning av Lockes resonemang).

Av stort teoretiskt intresse är också de inledande kapitlen i Ludwig von Mises Socialism.

Om någon kan med exempel styrka eller motsäga mina påståenden om antologierna i svenska eller om skolans läromedel överhuvud, är jag tacksam för synpunkter. (Jag siktar nämligen på att bli allvetande, ett mål som är lite svårt att förverkliga utanför ett socialt sammanhang.)

Eskilstuna 7 juni 1984
Per-Olof Samuelsson

Jag minns inte om det här inlägget någonsin publicerades i Ratio-M; i varje fall har jag inget klipp bevarat.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.