Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Prov på civilkurage

Riksdagsman Alf Wennerström (m) tar i en Brännpunktsartikel (SvD 12.6.84) strid för civilkurage och statsmannamässighet, attribut som han menar att vår regering ska ge konkret gestalt genom att höja sina egna löner, från 18000 kr/månad idag till 26000 kr år 1985 och ytterligare något mera 1986. Hans argumentation kan benas upp i följande punkter:

1. Statsrådslönekommitténs sammansättning borgar för att dess förslag är väl avvägt och klokt.

2. Statsråden har idag lägre löner än landshövdingar och generaldirektörer, ja, t.o.m. lägre än somliga chefstjänstemän i kanslihus och riksdagshus.

3. De krav som ställs på statsråd och ledande politiker är "nästan övermänskliga"; de kan närmast jämföras med de krav som ställs på en hjärtkirurg eller chefspiloten på en jumbojet. Deras arbetsbörda är "enorm".

4. "Det är angeläget att de ledande befattningarna inom både näringsliv och samhälle innehas av de allra skickligaste och lämpligaste. Detta är inte minst viktigt när landet befinner sig i ekonomisk kris. De enskilda människorna… sätter sin tillit till att politikerna kan föra landet ur krisen."

5. Höjda politikerlöner skulle göra den politiska karriären mindre attraktiv för s.k. "politikerbroilers".

Wennerströms första argument ovan är rätt och slätt en auktoritetsvädjan och kan förbigås.

I sitt andra argument sätter Wennerström otvivelaktigt fingret på en öm punkt. Men har det aldrig fallit honom eller någon annan ledande politiker in att denna orättvisa lika lätt kan utjämnas genom att lönen för landshövdingar, generaldirektörer, etc. sänks? Och att om de behöver vässa sitt avtrubbade civilkurage, skulle en sådan åtgärd vara en betydligt effektivare slipsten? Lite trögare i starten, måhända, men med betydligt bättre slipeffekt när den väl kommit igång.

Om det tredje argumentet finns det mycket att säga. T.ex. bör det påpekas att en jumbojetpilot som misslyckas i sitt jobb omkommer, och att en hjärtkirurg som misslyckas lätt kan mista sitt patientunderlag. Överhuvudtaget är jämförelsen mellan politiker och näringslivets toppar haltande. En VD i ett privat företag har inte, det vågar jag påstå, samma anställningstrygghet som en generaldirektör eller samma möjligheter till reträttplatser som ett statsråd som trillat av sin taburett.

Vad beträffar politikernas arbetsbörda tror jag att den är ideologiskt betingad, att den beror på den genomgripande politiseringen av samhället. Det är rätt slående hur liten arbetsbörda för lagstiftarna som förutspåddes av den moderna demokratins ideologiska anfäder. (Läs t.ex. Locke eller Paine!) Det är sant att samhället blivit mera komplicerat sedan dess, men om samhällets komplikation har ökat i aritmetisk proportion, så tycks lagstiftandet ha tilltagit i geometrisk proportion. Så mitt råd till Alf Wennerström och hans olycksbröder (och –systrar) blir: Arbeta mindre! Stifta färre lagar!

Wennerströms fjärde argument skulle måhända vara plausibelt, om man tänkte sig högre statsrådslöner som ett lockbete för att förmå erfarna företagsmän att ta plats i regeringen, om man t.ex. ville ha Ulf af Trolle som industriminister hellre än Thage G. Pettersson eller Nils G. Åsling. Men jag bedömer det som otroligt att höjda statsrådslöner på något sätt skulle påverka regeringens sammansättning. Möjligen skulle sänkta reallöner för våra statsråd medföra ett eller annat avhopp till den privata sektorn. Men jag betvivlar det. Vilket av våra statsråd skulle vara attraktivt för det privata näringslivets huvudjägare?

Det femte argumentet förefaller mig närmast bisarrt. Politikerbroilern som samhällsklass har förmodligen kommit för att stanna, och den kommer säkerligen inte att upphöra att reproducera sig själv bara för att den får högre lön.

Till sist en tillitsfull uppmaning till alla våra politiker:

För först landet ur krisen!

Höj sen era löner!

Eskilstuna 16 juni 1984
Per-Olof Samuelsson

Bilaga

P. O. Samuelssons genomsnittliga månadsinkomst de senaste åren:

1978: 3014

1979: 3595

1980: 3767

1981: 4885

1982: 4825

1983: 6543

Några tillförlitliga mätningar av övermänskligheten i P.O. Samuelssons arbetsbörda föreligger inte.

Ej publicerat


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.