Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Svar till Göran Therborn

Svenska Dagbladet för just nu [sommaren 1984] en ovanligt trist och tråkig "debatt" under rubriken "Farväl till vänstern?", där alla de stora elefanterna i svensk samhällsdebatt inbjuds att en efter en rekapitulera vad de sagt i årtionden, och där knappast en vindfläkt rör upp dammet.

Men ibland osar det till.

Det visar sig att den finaste professorn från det finaste universitetet, med de mildaste anletsdragen, den mest helgonlika utstrålningen och det mest furst Mysjkin-liknande skägget1, bidrar med den vidrigaste och brutalaste synen på samhällsutvecklingen och från sin akademiska högplatå predikar det nakna våldet och det systematiska förtrycket som den sanna vägen mot tusenårsriket.

Jag syftar på Göran Therborns inlägg 28.7.1984.

Så småningom kommer [skriver Therborn] …all icke-reaktionär opinion att se på de ryska och kinesiska revolutionerna och Lenin, Stalin och Mao som den överväldigande opinionen sedan länge ser på Robespierre och Marat. Som historiska språng framåt och som historiska gestalter i en brutal omvälvningsprocess.

Observera Therborns debatteknik. Observera hur fint, hur elegant, han på förhand stämplar varje invändning som "reaktionär", hur han får den att drunkna i en "överväldigande opinion", och hur han får den att verka föråldrad med de enkla orden "sedan länge".

Det är sant att den franska revolutionen innebar ett historiskt språng framåt. Men detta språng representerades av personer som Mirabeau, Lafayette och Thomas Paine. Robespierre och Marat var brutala aberrationer som dränkte en ärofull revolution i blod och direkt medverkade till den följande reaktionen.

Giljotinen [fortsätter Therborn] har för länge sedan slutat att vara ett gångbart argument mot dem som ser franska revolutionen som ett historiens framsteg.

Sant nog. Giljotinen har aldrig varit ett gångbart argument annat än mot giljotinering. Men den idé som Therborn här försöker smuggla in utan att nämna den direkt är giljotinen som ett redskap för historiens framsteg. Om han ser sig själv som en ny Saint-Just eller blott som Saint-Justs förtrogne rådgivare får vi väl gissa oss till.2

Men allt detta är bara förberedelser. Nu kommer slutpoängen:

Gulag kommer att röna samma öde.

Sug en stund på den karamellen! Gulag som, om än i varierande omfattning, existerat i snart sjuttio år och slukat upp tiomiljontals oskyldiga människor, jämställs här med franska revolutionens skräckvälde som trots allt bara utgjorde en parentes på ett eller ett par år. Skräckväldet var ett åskväder i världshistorien. Gulag är ett stadigvarande lågtryck, år ut och år in.

Så sänker sig diset slutgiltigt över Therborns framställning i följande mening:

I båda fallen kommer ingen att kunna bestrida de revolutionära arvtagarnas beslutsamhet att inte upprepa fädernas terror.

Det är sannerligen oklart vad Therborn menar med "de revolutionära arvtagarna" till Gulag. Är det Bresjnev, Andropov och Tjernenko som här betraktas som Lenins och Stalins arvtagare? Eller åsyftas en ny generation sovjetledare, känd för statsvetarna vid universitetet i Nijmegen men okänd för mindre initierade kremlologer (som till exempel Mikhail Voslenski eller Kristian Gerner)?

Hursomhelst kommer säkert ingen att "kunna bestrida" det. För om Therborn får bestämma, med giljotinen som redskap, lär alla som kan bestrida ledarnas goda vilja vid det laget vara likviderade.

Eskilstuna 28 juli 1984
Per-Olof Samuelsson


Jag skickade detta inlägg till SvD:s insändarsida, men fick ändå följande refuseringsmotivering från Brännpunktsredaktionen:

Tack för inlägget. Det var ju tråkigt att vår debattserie inte föll er i smaken. Många andra har uttryckt sin stora uppskattning över samma serie. Hur som helst tror jag vi måste avstå från att berika den med Ert bidrag. Vi har ju redan publicerat ett stort antal inlägg och vi har ytterligare några som väntar. Jag utgår från att vårt beslut möter full förståelse från Er sida. Att i onödan förlänga det som Ni kallar "en ovanligt trist och tråkig debatt" bär Ni vara den siste att förespråka.
Med vänliga hälsningar,
Fredrik Braconier
Redaktör för Brännpunkt

Mitt svar:

Men snälla lilla debattredaktören!
Jag har överhuvudtaget inte tillskrivit Brännpunkt i denna fråga. Mitt inlägg var adresserat till insändarsidan.
Hur någon kan tro att jag skulle kunna ha något att tillföra den seriösa debatten övergår mitt förstånd.

Sedan skickade jag tillbaka inlägget till insändarsidan med följande kommentar:

Var vänlig observera att bifogade inlägg är avsett för insändarsidan, inte för något av den sjangdoblare offentliga rummen. Jag har redan fått det i retur från fel adressat en gång.

Naturligtvis blev det aldrig publicerat.

(Att Braconier är en osedvanligt snorkig liten översättare visste jag sedan tidigare. Att han med tystnad förbigick kärnpunkten i mitt inlägg – nämligen att Therborn förespråkar ren brutalitet – är kanske inte ägnat att förvåna. En professorstitel väger alltid tyngre!)


1) Att döma av Therborns hemsida har han numera rakat av sig sitt furst Mysjkin-liknande skägg. (För de litterärt mindre bevandrade bör jag kanske nämna att furst Mysjkin är namnet på huvudpersonen i Dostojevskijs Idioten.)

2) Louis de Saint-Just (1767–1794) var en fransk revolutionär som var nära lierad med Robespierre, om möjligt ännu mer brutal och mordisk än Robespierre själv.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.