Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Prisskruven

När människor märker att det råder inflation i ekonomin skyller de vanligtvis automatiskt och reflexmässigt på någon "skruv". Vilken skruv de skyller på brukar bero på var de står i samhället. Är de arbetsgivare eller egna företagare skyller de på "löneskruven"; är de arbetstagare skyller de i stället på "prisskruven". Är de rädda för att beskyllas för gruppegoism och vill vara neutrala, skyller de i stället på en kombinerad "löne- och prisskruv".

På så sätt delas samhället upp i olika läger. Löntagarna pekar på de elaka företagarna som ständigt höjer priserna för att fylla ut sina redan feta plånböcker. Företagarna pekar på de ansvarslösa löntagarna som pressar till sig höga avtal och höga lönelyft. Löntagarna, som vet hur svårt det är att få matkassan att räcka, surnar till och blir ännu ilsknare på företagarna; varpå företagarna, som vet hur svårt det är att få ett företag att gå runt med höga lönekostnader, ilsknar till och blir ännu surare på löntagarna.

Och över alltihopa står den snällt bekymrade farbror Feldt och manar till samhällsansvar. (Före förra valet var det den elakt grinande gubben Bohman; efter nästa val lär det bli den ännu relativt obekymrade gamängen Westerberg.)

Allesammans har de fel. De förväxlar orsak och verkan.

Det är inte pris- och/eller löneskruven som driver fram inflationen. Skruven är en effekt av inflationen. Inflation innebär en uppblåsning av penningmängden i ekonomin. Fler och fler mynt, sedlar och kreditinstrument jagar samma mängd varor och tjänster. Resultatet blir att pengarnas värde sjunker. I det läget har löntagarna inget annat val än att kräva högre löner. Företagarna har inget annat val än att ta ut högre priser. Det är varken fråga om elakhet eller ansvarslöshet, det är en fråga om ren självbevarelsedrift.

Det finns många konspirationsmyter om orsakerna till inflationen. En som jag nyligen sett framförd är att kapitalisterna fördubblar sina privata förmögenheter i inflationstider. Även om det kan ligga en viss sanning i detta, så bör man betänka att en fördubblad privatförmögenhet inte är mycket att stå efter om stora delar av fördubblingen är inflationsluft, samt att inflationen har så många andra negativa verkningar att ingen normalt funtad kapitalist skulle konspirera för någonting så idiotiskt. (Naturligtvis finns det kapitalister som är idioter också.)

Det finns alltid någon som vinner något på inflationen, åtminstone kortsiktigt och inom det synfält som begränsas av ens skygglappar. Själv har jag t.ex. tagit stora studielån som jag nu kan betala tillbaka i kraftigt försämrad valuta, och detsamma har tiotusentals andra gjort. Men man kan knappast härav dra slutsatsen att inflationen beror på en konspiration av Sveriges studerande ungdom.

En mera plausibel teori är att det är politikerna som konspirerar. De pumpar in mera pengar i ekonomin för att kunna skryta med att ha skapat en högkonjunktur eller att ha räddat arbetstillfällen. När sedan den oundvikliga lågkonjunkturen inställer sig, är de de första att skylla på pris- och löneskruven och mana till "samhällsansvar".

Det är emellertid fullt möjligt att politikerna handlar så här helt enkelt därför att de inte begriper bättre. Politiker är inte nödvändigtvis ekonomiska tänkare eller teoretiker. De accepterar oftast de teorier som står till buds (i det här fallet desto lättare som teorin tycks frita dem från ansvar och lägga ansvaret någon annanstans).

Den största skulden vilar därför enligt min mening på nationalekonomerna. De allra flesta ekonomer vet nog om att det är inflationen som leder till ökade priser och löner, och inte tvärtom, och att det är politikerna som skapar inflation snarare än att vara värnlösa offer för de elaka s.k. marknadskrafterna. Någonstans inom sig måste de vara medvetna om det rätta förhållandet. Men de arbetar inte på att sprida denna kunskap. Tvärtom tycks de göra sitt allra bästa för att fördölja den eller svepa in den i dimridåer.

Eskilstuna 14 juni 1985
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i Folket 18 juni 1985 samt i Tempus 6 juli 1985.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.