Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Varning! Egennyttan talar!

Den socialdemokratiska idétidskriften Tiden är bekymrad över att folk satsar på sig själva (i stället för att rätta sig efter vad andra tycker). Den är så bekymrad att den har bjudit in två av tidens största filosofer (Torbjörn Tännsjö och Hans Mathlein) för att förklara hur dumt det är. (Tiden, nr 4/85.)

Torbjörn Tännsjös berömmelse grundar sig huvudsakligen på två banbrytande upptäckter.

Den ena är att så snart som den demokratiska socialismen är genomförd, så bör yttrande- och tryckfriheten avskaffas. ("Mass 1", Akademilitteratur 1979.)

Den andra är att terrorhandlingar (inklusive mord på fullständigt oskyldiga människor) inte ska fördömas, annat än om de händelsevis bromsar marschen mot socialismen. (Filosofi och samhälle, Doxa 1978.)

Hans Mathlein, å andra sidan, är huvudsakligen berömd för att då och då uppträda som medförfattare till Torbjörn Tännsjö.

Förespråkare för censur och terror måste alltså bjudas in för att hålla den råa egennyttan stången. Jag förmodar att man inte kan vara alltför kräsen i sitt val av medarbetare, när det gäller att slå tillbaka mot SAF och högerkrafterna.

Till sin hjälp har hrr Tännsjö och Mathlein kallat in en filosof som är ännu mera berömd och som dessutom skiljer sig från de båda förstnämnda genom att inte vara slipat och väloljat ondskefull utan direkt vansinnig: Derek Parfit.

Parfits berömmelse grundar sig på upptäckten att människan inte har någon enhetlig personlighet. Beviset på detta är att om man tillverkar en exakt replik av en människa, inklusive hennes hjärnceller, och sedan skickar iväg repliken till planeten Mars, då kommer personen ifråga att vara två och inte en (försåvitt man inte för säkerhets skull mal ner den ursprungliga personen till köttfärs). Detta argument presenteras av Parfit, inte som ett illustrativt science-fiction-exempel, utan så vitt jag kan se på fullaste allvar, som en reell möjlighet, just bortom den tekniska utvecklingens närmaste hörn. (Jag vet att det låter som om jag karikerade en meningsmotståndare för att få skrattarna på min sida, men jag har läst Parfits text så noga jag kunnat, och detta är den enda tolkning jag har kunnat komma fram till.)

Parfit är så tokig att man inte ens behöver vara socialist för att lapa i sig hans budskap, det räcker med att ha studerat modern universitetsfilosofi. Enligt SvD:s filosofiske expert, Carl Rudbeck, är Parfit en skarpsinnig filosof, som "förstör åtskilliga moraliska intuitioner och ersätter dem med välgrundade argument", han är "i färd med att förnya moralfilosofin", och hans upptäckter kommer att leda till stora framsteg för mänskligheten. Och Rudbeck är tydligen inte ensam om sin höga uppskattning; han rapporterar att det har vuxit fram studiegrupper vid amerikanska universitet som enbart ägnar sig åt att studera Parfit. Så uppenbarligen behöver man inte vara anhängare av censur och terror för att ryckas med av Parfit, även om det säkert är till viss hjälp.

Ett annat smakprov på Parfits filosofi är följande: Antag att en beväpnad utpressare kommer hem till dig och tar din fru och dina barn som gisslan för att tvinga av dig kombinationen till ditt kassaskåp. Vilka motåtgärder bör man vidta för att hindra en sådan utpressare i hans uppsåt? Det finns många tänkbara möjligheter, som t.ex. att ha en revolver i skrivbordslådan eller en larmknapp till polisen. Men Parfits lösning är att ha till hands en flaska med dekokt som gör en temporärt sinnessjuk, så att man inte bry sig om vad som händer med en själv eller ens familj, varvid hela poängen med utpressningen går förlorad för utpressaren. Vitsen med detta exempel är att visa att det inte alltid är rationellt att vara rationell. Ibland är det rationellt att vara sinnessjuk. (Alltså att verkligen vara sinnessjuk, inte bara spela sinnessjuk, något som Parfit noga inpräntar.) Jag misstänker att man redan måste vara rätt sinnessjuk för att komma på ett sådant exempel. Men jag nämner det huvudsakligen därför att det visar strukturen i Parfits tänkande och de slutsatser han kommer fram till. (Det är rationellt att vara irrationell! Det är själviskt att vara osjälvisk! Det är klokt att vara dum!)

Innan Tännsjö/Mathlein hunnit fram till Parfit har de avverkat en av de klassiska paradoxerna i detta sammanhang, det s.k. "fångens dilemma", vilket som bekant går ut på att skurkaktiga poliser försöker narra skurkaktiga bovar att ange varandra. Huvudfelet med detta exempel är egentligen inte att det är så verklighetsfrämmande, eftersom jag misstänker att situationer av detta slag mycket väl kan tänkas uppkomma i de kretsar som kan tänkas attraheras av Tännsjös/Mathleins filosofi. Huvudfelet är att exemplet presenterar situationer av detta slag som representativa för livet som helhet och som en lämplig grundval för att besvara stora etiska frågor av typen "egoism eller altruism?", "egennytta eller allmännytta?", "leva för sin egen skull eller offra sig för andras?".

Ty varför inte ställa den betydligt mera pertinenta frågan: "Ligger det i mitt eget intresse att begå ett allvarligt brott"? (själva grundförutsättningen för "fångens dilemma"). Varför inte besvara den frågan först? Varför lämna den därhän och i stället schackra över om man (sedan brottet väl är begånget) ska sticka kniven i kumpanens rygg eller inte?

Varför inte ställa frågan: vilket svarar bäst mot mitt egenintresse – att försöka skaffa en förmögenhet genom hederligt arbete, eller genom att spränga kassaskåp? (Mitt svar på denna fråga är givet, och jag tänker inte slösa utrymme på att argumentera för det – försåvitt inte Tännsjö/Mathlein, eller Tidens redaktion, svarar "spränga kassaskåp" och motiverar sitt svar.)

Svaret på alla dessa "varför?" är: om man ogillar den rationella egennyttans eller egoismens etik, då får man helt plötsligt ett slags förvrängt "egenintresse" i att utmåla egoismen som oförenlig med hederlighet och endast applicerbar på skurkaktighet. Om man vill få människor att osjälviskt offra sina liv, måste man få dem att verka skumma, skurkaktiga, ohederliga, om de vägrar. Man måste framställa dem som krypande små fän, vilkas enda egenintresse ligger i att smyga eller dölja sina förehavanden. Frågan om egoism är förenlig med hederlighet får helt enkelt inte resas, än mindre besvaras.

Med denna bakgrund tror jag att jag kan fatta mig relativt kort om Tännsjös/Mathleins/Parfits övriga exempel.

Exemplen är i korthet som följer: Om jag smiter från skatten så gör jag på kort sikt en vinst; men om alla smiter från skatten förlorar på lång sikt alla, inklusive jag, på det. Om jag använder min privata bil hellre än att trängas i kollektivtrafiken, vinner jag på det; men om alla gör likadant blir det så trångt på gator och vägar att alla, inklusive jag, förlorar på det. Om jag går till en privatläkare hellre än att låta mig stuvas in som ett kolli i den offentliga sjukvården, kommer jag kanske att räddas till livet; men om alla gjorde likadant skulle vi alla på något underligt sätt dö, inklusive jag själv. Alla exemplen går ut på att visa att den kortsiktiga egennyttan är skadlig på lång sikt; men att den långsiktiga egennyttan gagnas av självuppoffring i det korta perspektivet.

Frågan om man ska betala sin skatt eller "smita" från den kan inte gärna besvaras om man inte först besvarat en mer grundläggande fråga: har stat och kommun överhuvudtaget rätt att utkräva skatt, och i så fall hur mycket och för vad? (Jag tror att det finns en sådan rätt under vissa, noga angivna betingelser vilka emellertid inte är uppfyllda i dagens samhälle. I dagens läge anser jag att det mest rationella inte är att "smita" från skatten utan att betala den under protest; på så sätt slipper man ifrån hungriga ekorotelskommissarier utan att för den skull behöva ge intellektuellt avkall på sina principer.)

Vad beträffar exemplet med kollektivtrafik, så är det uppenbart att ingen av våra filosofer har någon erfarenhet av tunnelbanan i rusningstid och därför inte kan dra några filosofiska konsekvenser av den.

Och vad beträffar sjukvårdsexemplet så är det faktiska orsakssammanhanget det exakt motsatta mot vad våra filosofer antar. Den alltmer svällande offentliga sjukvården inte bara driver ut den privata sjukvården i Dagmarkylan utan försämrar också den privata sjukvård som fortfarande finns kvar. (En utmärkt amerikansk studie av Leonard Peikoff, kallad "Medicine: The Death of a Profession", visar detta med all önskvärd tydlighet.)

Den filosofiska relevansen i de båda senaste exemplen är denna: det är inte sant att man vinner "i det långa loppet" på att vara osjälvisk i det korta. Tännsjö och Mathleins resonemang är bara ett försök att få folk att uppoffra sig själva och sina egna intressen under förevändning att det är "temporärt". Det är ett försök att locka människor till självuppoffring med luftiga hägringar.

Jag vill inte med detta inlägg implicera att rationella människors intressen aldrig kan sammanfalla. Det kan de och gör de. Men då gäller det inte snävt konkreta exempel av den typ Tännsjö/Mathlein drar fram, utan breda, omfattande principer. Ett litet axplock: att det alltid är bättre att leva ett produktivt liv än ett parasiterande, att man aldrig får blunda för verkligheten, att man måste bedöma sina medmänniskor efter vad de går för, att man alltid måste försöka leva så att man kan vara stolt över sig själv och sitt liv. Och (när det gäller umgänget med andra) att man aldrig fåt täppa till käften på andra eller slå ihjäl dem annat än i rent självförsvar.

Så på våra filosofers slutsats "Det är dumt att vara självisk" måste jag svara: "Det är dumt att förespråka censur och terror, eftersom sådana idéer är totalt oförenliga med alla väl genomtänkt själviskhet."

Eskilstuna 17 juli 1985
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i Nyliberalen 1/1986. (Jag skickade det till Tiden också, tillsammans med ett förfrankerat kuvert för refuseringen.)


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.