Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Frågor inför valet (1985)

Eftersom det inte är långt kvar till valet, och eftersom jag ännu inte riktigt har bestämt mig för om jag ska rösta eller inte, kanske någon av våra moderata riksdagsmän och/eller –kandidater kan hjälpa mig på traven genom att svara på några enkla frågor:

1. Om (m) kommer i regeringsställning efter valet, kommer ni då verkligen att försöka genomföra ett systemskifte, eller är snacket om systemskifte bara en socialdemokratisk propagandaploj?

2. Professor Gunnar Biörck står, såvitt mig är bekant, fortfarande på valbar plats på (m):s lista i Stockholms län. Innebär detta att prof. Biörcks uttalanden om farorna med utomeuropeisk invandring är förenliga med moderat ideologi?

3. Den s.k. skatteprästen Per-Ola Larsson (som bl.a. är mannen bakom de beryktade frågeformulären om kvinnors dygnsvila, formulär som MUF gisslat som typexempel på socialdemokratisk absurditet) har sina politiska uppdrag som representant för (m). Anser ni att hr Larsson har hamnat i rätt parti?

4. Riksdagsman Alf Wennerfors (m) har med stor vältalighet pläderat för en avsevärd höjning av politikernas löner, hävdande bl.a. att politikerna behöver dessa lönehöjningar för att kunna föra landet ur krisen. (SvD 12.6.84.) Delar ni hr Wennerfors’ uppfattning? Eller tror ni på nyttan av besparingar, även om de till äventyrs skulle drabba ert eget skrå?

5. Vilken är den väsentliga skillnaden mellan moderaternas syn på Sovjetunionen och SKP:s?

6. Många moderater reagerar kraftigt när man beskyller (m):s politik för att vädja till människornas egoism och hävdar att detta är en total missuppfattning. Är det verkligen en missuppfattning, och vad menar (m) i så fall med egoism?

Tackar på förhand för de raka och otvetydiga svar som tvivelsutan kommer att inflyta.

Eskilstuna 27 juli 1985
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i Eskilstuna-Kuriren 30 juli 1985.


Några frågor till en moderat riksdagsman

För en tid sedan ställde jag på denna sida några korta frågor till våra moderata riksdagskandidater (EK 30.7). Frågorna var tydligen mycket svårare än jag trott, för något svar har jag inte fått. Nu tänkte jag faktiskt ställa några frågor till och hoppas på bättre lycka denna gång.

Förra valrörelsen var jag på torgmöte här i stan med riksdagsman Per Westerberg (m), och fick då höra att skillnaden mellan (m) och andra partier var att (m) ville begränsa politikernas makt. (M):s politiker var en speciell sorts politiker; de var ute för att minska sitt eget inflytande, inte öka det. De var ett slags politikens självavvecklare.

Mot den bakgrunden skulle jag vilja ställa några konkreta frågor om makt och frihet, och det ligger väl nära till hands att just Per Wästerberg svarar på dem.

1. Tänker (m) göra något för att avskaffa eller åtminstone sänka 4-procentspärren till riksdagen? Denna spärr cementerar effektivt den rådande politiska maktstrukturen och hindrar minoriteter från att göra sin stämma gällande.

2. Vad tänker (m) göra åt partistödet? Detta har en effekt som liknar 4-procentspärren: det innebär att man finansierar de godkända, väletablerade partifållorna och tvingar avvikare att kämpa inte bara med sin egen fattigdom utan också mot sina motståndares rikedom.

3. Tänker (m) göra någonting för att avskaffa presstödet? Presstödet anses behövligt för att trygga yttrandefriheten, men jag har svårt att se att det åstadkommer särskilt mycket i den vägen. Tvärtom tycks det borga för att gamla, väl intalade megafoner hålls vid liv, medan nya spirande megafoner kvävs innan de fått en chans att göra sig hörda.

4. Den allmänna värnplikten utgör en allvarlig principiell kränkning av de mänskliga rättigheterna, eftersom den innebär att individen, när staten så fordrar, ska offra sitt liv. Eftersom friheten, som (m) själva säger i sin propaganda, är värd att försvara, och eftersom försvarsviljan i landet är god både bland män och kvinnor, borde det knappast utgöra något större praktiskt problem att övergå till frivillig värnplikt (eller snarare värnrätt). Hur ställer sig (m) till ett sådant förslag?

5. Religionen borde i ett fritt samhälle vara vars och ens absoluta privatsak, och det är hög tid att vi i Sverige gör vad USA gjorde från första början, helt skiljer kyrka och stat. Det är något förvånande att Sveriges främsta frihetsparti inte tar några initiativ i den riktningen. Så när kommer de?

6. Den ärftliga monarkin innebär en betydande inskränkning i kungliga personers fria yrkesval. Därför undrar jag om inte (m) i sant kulturkonservativ anda kunde gå i bräschen för en återgång till det traditionella systemet från tiden före Gustaf Vasa, då Sverige var ett valrike?

7. I drömmen om ett fritt samhälle och en fri värld ingår som en väsentlig beståndsdel att människor fritt ska få röra sig över gränserna. Att ge asyl till människor från länder drabbade av krig och/eller diktatur är något som ett fritt samhälle bör och kan kosta på sig. Om Sverige idag uppfyller detta kriterium på ett fritt samhälle är en tvistig fråga. Å ena sidan söker sig stora flyktingstormar hit, så vi måste i vart fall vara bättre än Sovjetunionen, dit ingen söker sig. Å andra sidan vägrar vi att ta emot dem och kräver t.o.m. hjälp av en diktaturstat som Östtyskland för att avvisa dem. Jag tycker det är smått vämjeligt att höra vår invandrarminister säga att människor som i desperation bränner sina pass för att komma in i vårt land inte är "äkta" flyktingar, trots att både hon och alla andra vet att de kommer från ett krigshärjat land där de när som helst kan hamna i skottlinjen för någon blind kulsprutemassaker. Men jag har inte hört någon borgerlig politiker opponera sig, och mina minnen från den senaste borgerliga regeringsperioden får mig att tro att en borgerlig invandrarminister skulle bete sig precis likadant. Vad säger (m)?

För några år sedan föreföll det som om det i allt det myckna talet om nyliberala frihetsvindar inom Moderata Samlingspartiet dolde sig åtminstone en svag vindkåre. Idag tycks det råda total stiltje, bortsett från några propagandatrummor som virvlar upp damm. Vore tacksam för ett besked. Friska frihetsvindar eller unket munväder?

Eskilstuna 27 augusti 1985
Per-Olof Samuelsson

Ej publicerat.


Varsågoda! Ett kort inlägg!

För att det inte ska råda några missuppfattningar om mina partipolitiska sympatier ska jag nu tala om hur jag tänker rösta i riksdagsvalet och varför.

Inget av de borgerliga partierna är värt att rösta på. Å andra sidan uppvisar socialdemokraterna så många allvarliga totalitära tendenser att det är absolut nödvändigt att rösta emot det. Och eftersom det just nu är nästan dött lopp mellan blocken är varje enskild röst viktig, så det duger inte att stanna hemma eller rösta blankt eller rösta på Kalle Anka-partiet.

Jag tänker därför dra lott om vilket borgerligt parti jag ska rösta på och rekommenderar alla andra att göra detsamma.

Eskilstuna 4 september 1985
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i Eskilstuna-Kuriren, men jag har glömt anteckna exakt datum.


God dag alla moderater!

Nu tänker jag tala om för er varför det gick så dåligt i valet.

Eftersom en insändare med nödvändighet måste vara koncentrerad, tänker jag koncentrera mig på en enda faktor: moderaternas inställning till flyktingpolitiken.

(M) har en riksdagsman i Stockholms län vid namn Gunnar Biörck. Hr Biörck har ett stort bekymmer här i världen, nämligen att svenska kvinnor inte föder tillräckligt många barn. Det är lite svårt att förstå detta intresse för kvinnors barnafödande. För det första angår det ju honom överhuvudtaget inte, vare sig som privatperson eller som politiker. I ett demokratiskt samhälle är det varje familjs strikt privata angelägenhet hur många barn den vill sätta till världen. Samhälleliga åtgärder för att öka nativiteten är något som åtminstone jag mer förknippar med Mussolinis Italien eller andra stater som vill ha gott om kanonföda på framtida slagfält. För det andra borde vi snarast vara tacksamma att det föds få barn i Sverige, med tanke på att det finns ställen i världen där det föds fler barn än vad som har rimlig chans att överleva. För det tredje, om det är framtida brist på arbetskraft som bekymrar Biörck, kan vi mycket väl kompensera vår låga nativitet genom att föra en liberal invandringspolitik (liberal i betydelsen frikostig) och samtidigt göra en humanitär insats för de fattiga och överbefolkade delarna av världen.

Men vad Biörck är bekymrad över är uppenbarligen den svenska folkstammens renhet. Han har lagt en motion i riksdagen (1983/84:399), där han uttrycker bekymmer över att svenska folket "avvecklar sig självt" genom att uppblandas med icke-europeiska folkslag. Han är bekymrad över den sjunkande svenska nativiteten, därför att han är bekymrad över att vi håller på att bli ett invandrarland. Det är två sidor av samma bekymmer.

För mig är det svårt att se skillnaden mellan Biörcks tankar och den mera osmakliga vulgärpropagandan från Nordiska Rikspartiet eller "Bevara Sverige svenskt", utöver att Biörck uttrycker sig finare och grammatiskt mera korrekt. Dessutom har de en slående likhet med tankar om invandrings- och flyktingpolitik från slutet av 30-talet, även om det den gången var en europeisk invandrargrupp som var måltavlan. Då som nu var det vår underbara, blonda, blåögda, högresta "folkstam" som "hotades".

Nu skulle man kunna förmoda att Biörck sitter i riksdagen för att han är en yrkesskicklig läkare och inte för att han är en politisk idiot. Otvivelaktigt finns det många moderater som har en betydligt sundare och liberalare inställning till flyktingpolitiken, åtminstone inom Studentförbundet, där nyliberalismen är starkare än inom moderpartiet.

Men knallblå nyliberalism och brunaktig gammalkonservatism låter sig inte förenas, och när en partiledning försöker jämka samman de båda blir resultatet en soppa som ingen mår bra av att äta.

I valrörelsens slutskede for Ulf Adelsohn till Trelleborg och uttalade sig för en mer restriktiv flyktingpolitik. Trelleborg är som bekant platsen dit flyktingar från krigshärjade länder beger sig efter att i desperation ha slängt sina pass överbord, för att om möjligt finna en fristad undan död och förödelse. Trelleborg är också brännpunkten för svenskt invandrarhat och brännpunkten för ursvensk, byråkratisk okänslighet.

Jag hörde Ulf Adelsohn försvara sig i radio några dagar senare, och vad han sade var att dessa flyktingar från Libanon och Iran inte är "riktiga flyktingar", därför att de är rika (de har nämligen råd med biljetten), och att vi borde koncentrera oss på att hjälpa de fattiga i stället.

Detta är ett av de utfall mot de "rika" som brukar få det att krypa i ryggraden och isa av vrede i tänderna, när jag hör det från vpk-are och likställda. Men att höra det från en moderat partiledare!

Det är möjligt att de rika är bättre skyddade mot kulsprutesalvor på gatorna i Beirut än de fattiga. Något, men inte mycket. Och för övrigt, om dessa "rika" vore trygga till liv och lem i Libanon, varför skulle de alls bege sig hit?

Och om de är så fabulöst rika, är det ett skäl att inte släppa in dem i Sverige? Tror hr Adelsohn att de kommer att ligga socialvården till last? Är det inte tvärtom högst troligt att just dessa förmögna och troligen driftiga och initiativrika människor kommer att bli en tillgång för vårt stagnerande svenska näringsliv? Argumentet mot "rika" flyktingar är absurt inte bara ur humanitär utan också ur krasst samhällsekonomisk synvinkel.

Nu kan man invända att moderat flyktingpolitik inte skiljer sig nämnvärt från socialdemokratisk eller mittenpartistisk. Alla invandrarministrar jag kan minnas har kastat flyktingar i sjön och sovit illa om nätterna.

Men det är speciellt illa för moderaterna just därför att (m) i flera år profilerat sig som ett frihetsparti med individens värde gentemot kollektivet högst uppe på dagordningen. Det är (m) som lanserat slagord som "den nya individualismen", "en liberal revolution" och "framtid i frihet". Och om ett parti talar om "frihet" och "individualism" i allmänna ordalag men i praktisk handling visar att det inte bryr sig ett skvatt om någondera, då tror folk helt enkelt inte på det partiets budskap.

Eskilstuna 18 september 1985
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i Eskilstuna-Kuriren 21 september 1985.


Moderaterna igen

I valet 1985 vann folkpartiet hela 30 nya mandat. Alla andra partier backade, moderaterna med 10 mandat, centern med hela 12, sossarna med 7 och vpk med ynka 1 mandat.

(M)ildred Gustafsson och (M)onica Bergman har en liten tävlan på denna sida [Eskilstuna-Kurirens insändarsida] i att beskärma sig över hur orättvist det var att det gick bakåt för m i valet och framåt för fp.

Låt mig skärskåda ett par av deras argument.

Mildred G. hävdar att fp vunnit på förslag som från början var moderata och nämner som exempel kravet på eget rum på långvården. Jag visste faktiskt inte att detta från början var ett m-krav, utan trodde i min enfald att folkpartisterna kommit på det alldeles själva, så jag kan bara tacka för upplysningen. Men i så fall bör man fråga sig varför inte m neutraliserade fp-effekten genom att helt enkelt helhjärtat och högljutt ställa sig bakom kravet. Då skulle ju m ha vunnit lika mycket som fp på det.

Monica B. hävdar att Eskilstuna-Kuriren behandlat m styvmoderligt och ensidigt favoriserat fp. Jag har inte lagt märke till något sådant, utöver vad som är normalt i en fp-tidning. Men även om så vore vill jag påpeka att EK till sin politiska färg var folkpartistisk så långt tillbaka i tiden som 1982; och i det valet blev fp nästan utplånat. Så EK:s partisympatier förklarar i sig varken fp:s frammarsch eller m:s tillbakagång.

Dessa kommentarer är kanske lite elaka, men vad jag vill framhäva är att m inte kan hålla på och leta efter förklaringar till sitt relativa misslyckande i vad andra partier tar sig för. Ett sådant tillvägagångssätt leder ingenstans. Orsakerna måste sökas i m:s egen politik och eget sätt att sköta valrörelsen. M kan inte ändra på andra partiers beteende; det kan ändra och rätta till sitt eget.

Låt mig peka på ett par orsaker som jag tror är väsentliga.

1. Det där "systemskiftet" som bara helt plötsligt försvann ur moderaternas propaganda. Olof Palme hade tyvärr rätt när han sade att man ser skosulorna på Adelsohn, såfort man nämner ordet "systemskifte". Jag tror m skulle ha vunnit på att högt och klart tala om systemskifte valrörelsen ut; i varje fall hade det varit värt risken. Faktum är att väldigt många svenskar är hjärtligt utleda på det rådande systemet, och att det är detta som ligger bakom m:s stadigt stigande opinionssiffror det senaste decenniet. M har gått fram på att framstå som ett klart icke-socialistiskt alternativ, medan mittenpartierna velat hit och dit och sålt sig för en enstaka "underbar natt".

Adelsohn valde att backa och i stället plädera för "sunt förnuft". Låt mig då påpeka att alla politiker är hängivna anhängare av sunt förnuft; det är inte en partiskiljande fråga och inget som man vare sig vinner eller förlorar röster på.

Olof Palme sade också att valrörelsen var en uppgörelse med nyliberalismen. Vad var moderaternas respons på detta? De talade överhuvudtaget inte om saken; de tog inte ordet i sin mun. De valde inte att försvara nyliberalismen, de tog heller inte avstånd från den, de sade helt enkelt ingenting. Det finns otvivelaktigt goda skäl till detta (ingen kan gärna säga att Moderata Samlingspartiet är genomsyrat av nyliberalism). Men resultatet är att nu kommer Olof Palme att stå och dregla i åratal över sin "lysande seger" över nyliberalismen, och detta endast och allenast därför att m inte orkade ta kamp om den.

2. Utrikespolitiken. Minns ni den s.k. Bodströmaffären? Då minns ni nog också Olof Palmes utgjutelser om att "alla broar är rivna" i utrikes- och säkerhetspolitiken. Detta är ett av de få uttalanden av hr Palme som har gjort mig uppriktigt glad. För jag hade hoppats att nu skulle den stora och avgörande debatten komma: ska Sverige fortleva som fri och oberoende nation, eller ska vi sakta förvandlas till en sovjetisk lydstat? Jag hade hoppats att någon åtminstone skulle ta upp hr Palmes medlemskap i Arbatov-kommittén för fred och gemensam säkerhet, och kräva att en svensk statsminister inte skulle sitta och underhandla med fienden om vår gemensamma framtid.

Men vad hände?

Carl Bildt kröp till Moskva precis som Lennart Bodström före honom. Utrikespolitiken försvann ur debatten. Inte ett ord sades om den i valrörelsen. Det var så lugnt att inte ens Pravda brydde sig om att rya om de förfärliga, reaktionära och sovjetfientliga högerkrafterna.

Sammanfattningsvis: ett parti som backar går inte framåt. Det låter löjligt, men det är faktiskt sant.

Eskilstuna 3 oktober 1985
Per-Olof Samuelsson

Ej publicerat.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.