Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Alltid retar det någon

Detta skrev med anledning av en recension, signerad Henrik Bejke, av Walter Blocks Defending the Undefendable, publicerad i Nyliberalen 3/1985. För att "sätta kontexten" citerar jag ett par stycken:

När det gäller falskmynteri påpekar han [Block] helt riktigt att det är olagligt att försöka prångla ut förfalskade pengar som äkta. Men i dagens samhälle finns det inga äkta pengar! Alla pengar är redan förfalskade, av riksbanken, som producerar inflationsvaluta i stället för riktig valuta av guld eller silver. [Och så långt har han ju alldeles rätt.] Eftersom man inte förfalskar äkta pengar utan bara gör kopior av andra förfalskningar är detta inte mera fel än att stjäla från en tjuv. [Hmmm…]

När Block försvarar utpressning visar han hur viktigt det är att definiera vad man talar om innan man börjar diskutera. Han definierar utpressning som att man erbjuder handel. Man erbjuder en vara, oftast tystnad om något obehagligt, mot något annat, oftast pengar. Så länge som det som man hotar med inte är olagligt kan det inte heller vara olagligt att erbjuda sig att inte göra det mot betalning. Block påpekar att man befinner sig i en bättre situation om man råkar ut för en utpressare än för en skvallerbytta. Utpressaren har i alla fall godheten att låta offret välja om han vill betala istället medan skvallerbyttan inte ger sitt offer detta val.

Boken har passande nog överskriften "something to offend everyone". Många som sitter fast i den etatistiska moralen har säkert svårt att smälta en del av dess resonemang.

(Som ni kanske känner till var just den här boken en av måltavlorna för Peter Schwartz essä "Libertarianism: The Perversion of Liberty".)

Mitt inlägg blev aldrig publicerat i Nyliberalen. Av vad jag förstod av samtal med Henrik Bejke berodde detta på att man inte kunde vara riktigt säker på att läsekretsen skulle uppfatta det som satir. [!]

Jag antar att alla läsare av Nyliberalen någon gång känt ett stygn eller en gastkramning av förtvivlan över nyliberalismens ringa genomslagskraft i samhället och i sitt stilla sinne undrat om det inte finns någon genväg för att speeda upp dess segertåg över världen.

Till er alla har jag nu en radikal lösning att föreslå.

Var ska man börja, om man vill sprida nyliberala idéer? Ja, eftersom barnen är vår framtid, varför inte börja med dem?

Jag föreslår därför att alla nyliberaler smyger runt skolorna om eftermiddagarna och försöker kidnappa skolbarn. Barnen förs sedan till någon undangömd skola i urskogen, där de kvällstid indoktrineras med lämpliga nyliberala idéer. Inte alltför komplicerade idéer givetvis. En åttaåring kan knappast tillgodogöra sig mer av nyliberalismens teori än grundsatser som "Hata staten!", "Skatter är stöld" eller "Befria monstret!" [Eller vad det nu är som ska befrias.]1

Om någon skulle invända att kidnappning är en brottshandling, vill jag bara ställa motfrågan: Vad är det staten gör med våra barn hela tiden, om inte kidnappar dem och indoktrinerar dem att äta Gud och Palme? Så vad vi gör är ju bara att göra vad staten ändå gör hela tiden.2 Det finns inga barn i vårt samhälle mellan 5 och 16 års ålder som inte redan är kidnappade av staten. Så vad gör det för skillnad om de kidnappas en gång till? Din invändning visar bara hur fast du sitter i ett förlegat etatistiskt tänkande.

Vad beträffar finansieringen av detta projekt vill jag inte rekommendera stråtröveri, inte av några principiella skäl eftersom ju staten hela tiden sysslar med denna verksamhet (vad är skatter annat än legaliserat stråtröveri?), utan endast av det praktiska skälet att de flesta nyliberaler är notoriskt klumpiga och klantiga i sin hantering av skjutvapen. Jag ställer mig också tveksam till metoden att trycka upp och cirkulera "falska" sedlar. Dels därför att det inte finns någon verkligt professionell falskmyntare i våra led, men dels också därför att metoden i viss mån är självdestruktiv, då den på sikt sänker penningvärdet och i monetära termer fördyrar projektet lika mycket som den förbilligar det.

Jag vill i stället föreslå att vi lägger upp ett kartotek över alla människors personliga hemligheter. Dessa är faktiskt inte alls särskilt svåra att utröna (de faller allesammans inom några få klart avgränsade kategorier), och det bör med datorns hjälp inte vara svårare för oss att lägga upp ett sådant kartotek än för staten att genomföra en folkräkning. Därefter erbjuder vi människorna ett rekorderligt handelsutbyte. Antingen en rejäl dusör för frihetens sak, eller också en brett upplagd skitrakekampanj i Nyliberalen.

Jag är säker på att denna metod kommer att garantera oss en snar och slutgiltig seger över staten och dess hantlangare, medan det vi hittills prövat, nämligen att försöka övertyga människor en efter en om våra idéers bärkraft, hittills alltid misslyckats – och enligt min mening måste misslyckas, om inte annat så på grund av våra dåligt underbyggda argument.

Vi har alla länge insett att staten är kriminell. Det är hög tid att vi drar konsekvenserna och inser att vi också måste vara kriminella!

Eskilstuna 7 oktober 1985
Per-Olof Samuelsson

1) Det där med att "befria monstret" var menat som en pik mot John-Henri Holmberg, som just hade fått sin bok Befria människan publicerad. Men den boken är faktiskt inte så pjåkig och kan knappast kallas monstruös, så det var en orättvis pik.

2) Min privatsekreterares anmärkning:

Som av en händelse hittade jag idag ett bekännande citat i Människan genom tiderna, en skolbok ämnad för kursen Historia A på gymnasienivå. "Bakom skoltvånget låg också andra motiv [än att lära barnen att läsa och skriva]. Undervisningen kunde inriktas på att tjäna statens behov. Skolan kunde t.ex. stärka känslorna av lojalitet mot kung och fosterland." (S. 227.)


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.