Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Ideologisk motoffensiv

Inlägget jag besvarar var rubricerat "Nu måste vi gå till ideologisk offensiv!"

Det är svårt att avgöra om Sten Andersson (Folket 14.10.1985) är ute för att väcka debatt eller om han bara drar upp riktlinjer för socialdemokratins fortsatta ideologiska segertåg, men eftersom inlägget är placerat under rubriken "Debatt" utgår jag från att mothugg är välkomna.

Det är också svårt att karaktärisera Sten Andersson som debattör utan att bli förolämpande. Det mest neutrala omdöme jag kan komma på om honom är att han är väloljad. Orden och satserna hakar i varandra som om de löpte på kullager. De låter sig inte bromsa av någon besvärande friktion från en motspänstig verklighet. Inget hindrar deras ljudlösa framrullande mot sitt givna slutmål: fortsatt regeringsinnehav.

Plockar man en smula bland de anderssonska kullagren och torkar oljan av dem, framträder kanhända gnisslet och missljuden.

Vissa av dem består av meningslösa slagord. Exempel: "Staten och kommunen är ju vi alla!" Det vore ju trevligt om så vore, för då skulle alla konflikter vara ur världen och det skulle strängt taget vara onödigt att rösta om vilka som ska representera oss i dessa organ, som ju ändå skulle fungera enligt principen "en för alla och alla för en". Men tyvärr lever vi inte i en sådan rousseauansk idyll utan i en värld där stat och kommun är Du själv och Dina kompisar, och det är en djävla tur att Ni regelbundet får stå till svars i allmänna val inför oss andra som inte är stat och kommun.

Andra har formen av stenkastning i glashus. Exempel: "Ungmoderaternas förgrovade och förenklade propaganda förlorade mark." Jag går faktiskt på bio ibland och har sett eran valfilm, så försök snacka med någon annan om förgrovningar. Jag har också uppmärksammat att Ni städslat en trubadur (Björn Afzelius), vars tidigare ideologiska insatser består i att han låtit sin ljuva tunga polera ändalykten på Fidel Castro, till att anklaga ungmoderaterna för att vara nazister. (Jag tror inte att detta är förklaringen till moderaternas tillbakagång – de flesta människor är alltför rena inombords för att ta intryck av sådan greuelpropaganda – men jag tycker inte man ska snacka om förgrovningar när man själv är sju resor värre.)

Andra åter består i att upprepa enkla, ounderbyggda påståenden och hoppas att de ska framstå som ovedersäglig sanning bara genom att upprepas. Exempel: "Inte kan nyliberalism och fria marknadskrafter lösa miljöproblemen." Ett sådant påstående är bokstavligt talat absurt, och ingen skulle komma på att fälla det om han inte på förhand räknade med total okunnighet om den fria marknadens funktionssätt och resultaten av att lägga hinder i dess väg. Det existerar ett uppenbart behov av att bekämpa miljöföroreningar, och om marknaden vore fri skulle giriga affärsmän bokstavligen arbeta dygnet runt på att hitta lönsammare lösningar. Men Du och Dina kompisar har sett till att göra marknaden så ofri Ni möjligtvis kan. Sedan säger Ni att marknaden inte kan lösa miljöproblemen (vilket Ni alltså gjort Ert bästa för att hindra den från), och så kommer Ni med några nya dekret som naturligtvis gör den ännu ofriare, och så tar Ni det till intäkt för att begränsa den ännu mer… och så vidare tills vi definitivt hamnat i en öststatsekonomi, och deras oförmåga att handskas med miljöproblemen är faktiskt väldokumenterad.

Låt mig ge ett mera småskaligt exempel på samma tänkande: Du skryter med att Era bostadssubventioner håller hyran nere med 5000 kr om året för en trea. Det kan väl dock knappast vara obekant för en socialminister att dyra lägenheter står obebodda därför att ingen har råd att bo i dem. Vad skulle hända om dessa tomma lägenheter inte vore subventionerade? Husägarna skulle tvingas sänka hyrorna för att minimera sina förluster. Det är förstås hårda bud för husägare som räknat in de friska pengarna från den statliga respiratorn i sina kalkyler, men för människor som lever i svindyra fuskbyggen skulle det innebära en avsevärd lättnad.

Sten A. har naturligtvis ett gammalt standardargument för sin negativa attityd till marknaden: att företagare bara tänker på sin kortsiktiga vinst. Varifrån kommer denna föreställning att företagare med något slags inre naturnödvändighet alltid tänker kortsiktigt och aldrig långsiktigt? Om Du någonsin får lust och ork att sätta Dig in i grundläggande ekonomiska sammanhang, föreslår jag att Du sätter Dig och studerar Böhm-Bawerk (läromästare till den gamle fine socialdemokraten Knut Wicksell1). Han betonade långsiktighetens betydelse som själva drivkraften för den kapitalistiska utvecklingen. Om företagare idag agerar kortsiktigt, måste vi söka efter orsakerna till det, inte acceptera det som något slags naturgivet faktum. Och grundorsaken är att det idag är omöjligt för en företagare att agera långsiktigt p.g.a. det rådande politiska och ekonomiska klimatet, vilket till stor del skapats av just Dig själv och Dina ideologiska fränder. Det är Ni och inga andra som har ersatt de långa vågornas ekonomi med de snabba klippens ekonomi.

Det sista av Sten Anderssons debattknep jag vill ta upp är kampen mot väderkvarnar. Socialdemokraterna har på något vis lyckats göra sin relativa tillbakagång i valet till en "seger över nyliberalismen". Jag lade inte märke till att någon nyliberalism överhuvudtaget ställde upp i valet, och jag skulle förmodligen ha blivit underrättad om den hade gjort det, eftersom några av mina argaste vänner är nyliberaler. Socialdemokratin har valt att besegra en åtminstone numerärt i det närmaste obefintlig fiende. Det är faktiskt alltför smickrande att kalla detta en seger över väderkvarnar. Socialdemokratin har halshuggit skuggan av en miniatyrväderkvarn, det är allt.

Jag tvivlar på att Sten Andersson någonsin konfronterats med en verklig nyliberal. Om han gjorde det skulle han förmodligen svimma av pur förvåning.

Eskilstuna 15 oktober 1985
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i Folket 22 oktober 1985. – Något svar från Sten Andersson fick jag förstås inte, däremot ett från Johnny Andersson, Handelsanställd socialdemokrat i Torshälla (8 november 1985).

Jag vet inte varför jag inte får svar från Sten Andersson, fastän det är honom jag angripit. Förmodligen befinner han sig alltför högt upp i maktens boningar för att ha tid att läsa A-pressen. Men om Johnny Andersson i stället vill ha en debatt gräsrötter emellan, så ska han få den.

Eftersom större delen av JA:s argumentation går ut på att misstänkliggöra mina motiv och utmåla mig som en sämre sorts människa därför att jag inte är socialdemokrat, måste jag tyvärr hålla mitt svar ganska personligt.

Till att börja med hävdar JA att det är "besvikelsen över valresultatet" som lyser igenom i mitt inlägg. Det gör det visst inte. Jag skulle naturligtvis ha föredragit en borgerlig seger, inte därför att de borgerliga är mycket att hurra för, men därför att det skulle ha gjort sossarna mindre styva i korken. Men jag har varit med för länge för att bli besviken över en sådan petitess som ett valresultat.

Sedan övergår JA till att insinuera att jag är sinnessjuk och borde gå till en "pratdoktor". Det argumentet talar för sig självt och behöver inget närmare bemötande.

Sedan ondgör sig JA över att jag har en fet plånbok. För att bereda JA en smula tröst kan jag upplysa om att min månadslön är 6356:70 före skatt och 4127:70 efter, samt att jag måste extraknäcka under semestern för att få min ekonomi att gå ihop. (Å andra sidan utför jag ju inget arbete, då jag rent definitionsmässigt tillhör "det arbetande folket", i vilket endast socialdemokrater och kommunister ingår, och bör därför vara tacksam för att få några pengar alls.)

Sedan insinuerar JA att borgerliga politiker är mina "vänner", vilket de inte alls är. Vidare insinuerar JA att jag inte tycker att det skulle vara bra att borgerliga politiker ställs inför väljarnas dom lika väl som socialdemokratiska. Detta är ett slappt och lögnaktigt sätt att argumentera och visar bara att JA inte har förstått poängen med mitt resonemang.

Vidare säger JA att "vi (d.v.s. Sten Anderssons kompisar och ideologiska fränder) är en betydande del av det svenska folket", och att jag därför bör "tänka mig för mer än en gång" innan jag ger mig på er. Detta är ett utomordentligt argument om avsikten är att lyncha mig, men fullkomligt irrelevant om avsikten är att visa att jag har fel.

Vidare insinuerar JA att jag skulle betrakta honom och hans meningsfränder som "en hop analfabeter". Något sådant har jag aldrig sagt och skulle aldrig drömma om att säga. Men JA:s metod att debattera genom att lägga ord och åsikter i meningsmotståndarens mun som han aldrig yttrat är djupt ohederlig, och jag har inga ord för det förakt jag känner för den. Att kalla honom "analfabet" vore alldeles för vänligt.

Den enda del av JA:s inlägg som innehåller ett försök till saklig argumentation är den som handlar om miljöproblemen, och därför ska jag kosta på mig en kort kommentar.

De exempel på miljöförstöring som JA tar upp har alla ägt rum i samhällen som karaktäriseras av nära och intimt samarbete mellan näringsliv och stat, m.a.o. samhällen som karaktäriseras av blandekonomi. Man kan därför inte lättvindligt hoppa till slutsatsen att de är resultatet av fri företagsamhet, då de ju faktiskt ägt rum i samhällen där företagsamheten är relativt ofri. Det är ännu värre att hoppa till slutsatsen att miljöproblemen skulle lösas, om företagsamheten blev ännu mer ofri. Men det är exakt denna slutsats socialistiska debattörer drar, inte utifrån en analys av miljöproblemen utan rätt och slätt utifrån den förutfattade meningen att statliga regleringar alltid är bra. Om detta vore sant, då borde man vänta sig att miljöproblemen är närmast sin lösning i de länder där statens järnhand om näringslivet är hårdast, nämligen i öststaterna. I verkligheten är miljöproblemen värre där än på andra håll.

Någon intelligent person vill säkert invända mot mig och säga att jag är naiv som tror att avreglering och fri marknad automatiskt skulle lösa miljöproblemen. Men så långt vill jag faktiskt inte gå. Jag nöjer mig med att hävda att det vore en god början.

Vad man däremot inte kan göra är att lösa problemen genom att recitera politiska paroller. Och allra minst genom att försöka stämpla en meningsmotståndare som stenrik lätting eller frustrerad galning. Och om jag kan bibringa Johnny Andersson den insikten, är jag rätt nöjd.

Eskilstuna 8 november 1985
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i Folket 13 november 1985. (Någon replik inflöt aldrig.)


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.