Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Stalinismen lever också

Christer Bergström är gymnasielärare i Eskilstuna (historia och samhällskunskap) och aktiv inom Rättvisepartiet Socialisterna.

Christer Bergströms insändare om fascismen (EK 19.11.85) är djupt lögnaktig. Dess syfte är att utmåla fascismen som kapitalets hantlangare. Dess metod är att tiga om elementära historiska och ideologiska fakta.

På tal om den psykopatiske mördaren Franco säger Bergström: "Man får gå till hans kollega och bundsförvant Hitler för att hitta någonting motsvarande i Europas historia."

Som om Hitler och Franco vore de enda psykopatiska massmördare som någonsin hemsökt vår världsdel! Jag ska inte dra igenom hela Europas historia från Attila via Robespierre och fram till Baader-Meinhof-ligan och Röda Brigaderna, utan bara nöja mig med att nämna en person som lyser med sin frånvaro i Bergströms analys av fascismen men som faktiskt borde nämnas, därför att han hör hemma i samma historiska epok: Josef Stalin.

Stalins storskaliga illdåd är väl dokumenterade och tål mycket väl en jämförelse med Hitlertysklands. De inbegriper bl.a. likvidationen av Rysslands självägande bönder (kulakerna), 30-talets stora utrensningar och skenrättegångar, upprättandet av väldiga slavarbetsläger, samt Östeuropas underkuvande och förvandling till sovjetiska satellitstater.

Så varför hävdar Bergström att Hitler är den enda motsvarighet till Franco som står att finna? Stalin är en lika plausibel kandidat. (Frågan om vem som faktiskt var värst, Hitler eller Stalin, är irrelevant i sammanhanget, för hur vi än besvarar den måste vi i ärlighetens namn medge att skillnaden dem emellan är hårfin. Det är fråga om en noslängds skillnad i grymhet och vedervärdighet.)

Svaret är att det inte passar Bergströms ideologiska syften. Han kan inte gärna påstå att Stalin slaktade ryssar "på den fria företagsamhetens heliga altare", för det skulle innebära att inte bara fascismens utan också kommunismens grymheter skylls på kapitalismen. Å andra sidan kan han inte gärna förneka att Stalin faktiskt slaktade människor eller att kommunismen faktiskt är fullt ut lika grym som fascismen. Alltså är han tvungen att tiga.

I själva verket är Bergström inte alls ute för att bekämpa fascismen utan för att smutskasta kapitalismen. Han försöker få oss att tro att kapitalism och fascism springer fram ur samma rot. För detta ideologiska ställningstagande finns emellertid bara ett ord: skamlöst.

Var och en som har de ringaste kunskaper om fascismens och nazismens ideologi bör känna till att fascisterna på intet vis står sina röda trätobröder efter när det gäller att fördöma det kapitalistiska produktionssättet med allt vad det implicerar: privat ägande, fri konkurrens, individuella rättigheter, politisk liberalism, etc. Det råder ingen väsentlig skillnad mellan kommunism och fascism i detta avseende. Kommunismen påstår sig bekämpa kapitalismen i det arbetande folkets intresse, fascismen påstår sig göra det i rasens eller nationens intresse. I övrigt är de ense, och slutresultatet är i allt väsentligt detsamma.

Självfallet är jag medveten om att kommunister och socialister har byggt upp en väldig och komplicerad ideologisk överbyggnad för att bortförklara den väsentliga samstämmigheten mellan kommunism och fascism. Om hr Bergström vill diskutera denna överbyggnad, är han välkommen att göra det. Men min erfarenhet av kommunistiska debattörer säger mig att han förmodligen inte kommer att ge sig in på en sådan debatt utan i stället välja någon av följande metoder:

1. Peka vilt omkring sig på allt ont i världen och skylla det på kapitalismen, som om det vore ett axiom, eller:

2. Lämna både ideologi och sakfrågor därhän och i stället övergå till personliga förolämpningar och misstänkliggöranden, eller:

3. Backa ur debatten helt och hållet.

Eskilstuna 24 november 1985
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i Eskilstuna-Kuriren 3 januari 1986. Bergström återkom med en replik 9 januari. Mitt svar:

Christer Bergströms svar på min tidigare insändare har en stor förtjänst: den är principiellt hållen och ger klart uttryck för en klassisk marxist-leninistisk syn på världen. Den är därmed öppen för principiell kritik.

Men först måste jag konstatera att Bergström fullständigt misslyckats med att ringa in min filosofiska position, och därmed faller självfallet hela hans analys av min tankevärld platt till marken.

Vilka idealistiska tidiga 1800-talsfilosofer är det jag inte lyckats frigöra mig från? Kant? Fichte? Hegel? Boström? Det finns många skillnader mellan dessa filosofer, men gemensamt för dem var att de ansåg att yttervärlden i grund och botten formas av människans medvetande. Det är därför som de, och hela riktningen, går under namnet "idealism".

Min filosofiska grundinställning är den rakt motsatta: att verkligheten är vad den är, och att det mänskliga medvetandets uppgift är att identifiera den verklighet vi lever i.

Jag anser förvisso inte att tankar och idéer springer fram "ur intet". Våra idéer utgör försök att identifiera verkligheten och är som sådana antingen riktiga eller oriktiga.

Å andra sidan anser jag att idéer har ett avgörande inflytande på det historiska händelseförloppet. I den bemärkelsen kan man kanske kalla mig "idealist", även om detta inte är ordets normala filosofiska innebörd.

Nästa punkt jag vill ta upp är samstämmigheten mellan kommunism och fascism. Jag har inte fått något egentligt bemötande av Bergström på den punkten; han presenterar den marxistiska ståndpunkten men ger inga argument för den.

Men om man studerar fascismens och nazismens egna källskrifter, finner man inte ett gott ord i dem, vare sig om ekonomisk kapitalism eller politisk liberalism. Deras fientlighet mot dessa företeelser står på intet vis kommunisternas efter. Som typexempel vill jag nämna nationalsocialisternas första partiprogram från 1920, som finns att läsa på svenska i en antologi med titeln Moderna ideologier (red. Svante Hansson).

Tesen att fascismen (trots sin egen uttalade antikapitalism) är "ett stadium i kapitalismens utveckling" är naturligtvis helt i linje med marxismens historiska determinism, enligt vilken varje samhällstillstånd med naturnödvändighet växer fram ur närmast föregående. Notera att Marx ansåg att även kommunismen skulle växa fram "ur kapitalismens sköte". Jag anser att den historiska determinismen är ett misstag, och f.ö. har jag svårt att se hur den låter sig förenas med det vildsinta hat mot kapitalismen som de flesta kommunister ger uttryck för. (Man hatar inte det sköte man själv sprungit fram ur, om man inte hatar sig själv.)

Så till Bergströms diskussion av kapitalismen. Hans och marxismens definition av kapitalismen är felaktig, och enligt min mening felaktig på ett lömskt och förledande sätt. Kapitalismen karaktäriseras otvivelaktigt av privat ägande. Det är detta som skiljer ut den från alla andra ekonomiska system. Men marxismen hävdar att detta med naturnödvändighet leder till maktkoncentration hos ett fåtal och egendomslöshet för de många, och försöker sedan baka in denna felaktiga teori i själva definitionen av kapitalismen.

Marx’ teori var att det i kapitalismens själva natur låg en tendens till fortskridande monopolisering. I själva verket är det hart när omöjligt att skapa och (framför allt) bibehålla ett monopol på en helt fri marknad. Monopol kräver statliga ingripanden (förbud mot konkurrens) för att etableras, och receptet mot monopol är att skilja staten från ekonomin. (Laissez nous faire! Lämna oss ifred!)

Ett kort ord om motsättningen mellan arbete och kapital. Jag vore den siste att förneka att arbetsgivare föredrar låga löner och att arbetare föredrar låga vinster (allt annat lika), precis som säljare föredrar höga priser och köpare låga. Men det finns inget skäl varför dessa konflikter måste lösas med våld och blodbad, och det finns inget skäl att anta att arbetare är mindre befrämjade av lugn och ordning i samhället än kapitalister. Våldslösningar är för politiska äventyrare och demagoger. (Och det är f.ö. just därför som "borgerlig demokrati" är att föredra framför andra politiska system.)

Angående marxismens utsugningsteori måste jag säga att den står i direkt strid med historiska fakta. De flesta vet att fattigdom och nöd varit det normala tillståndet under större delen av mänsklighetens historia, och att denna trend bröts i och med den industriella revolutionen. Fattigdomen under 1800-talet var inte en skapelse av den frambrytande kapitalismen, den var ett arv från tidigare epoker, och det var först under 1800-talet som den började försvinna.

Att kalla ökande välstånd för "utsugning" måste väl ändå betraktas som höjden av orimlighet! Om den tidiga kapitalismen verkligen hade skapat sina första vinster, inte genom att öka produktiviteten hos arbetskraften utan genom att suga ut den, då skulle dessa redan fattiga ha svultit ihjäl (och inte kunnat jobba ihop vare sig sina egna löner eller kapitalisternas vinster). I själva verket innebar den industriella revolutionen en kraftig ökning av folkmängden (en i övrigt kritisk kommentator talar om "hela befolkningar framstampade ur marken") – vilket i sin tur innebär att människor som tidigare skulle ha dött nu fick en chans att överleva.

Några ord också till kritik av socialismen. Bergström vill hävda att den moderna öststatssocialismen har svikit socialismens ideal – att Lenin var en "snäll gubbe" men Stalin en "stygg". Jag tror inte att socialismen är ett nobelt ideal som korrumperats av onda människor. Jag anser att socialismens idéer i sig är onda, och att de ohyggligheter som begås i socialismens namn är en logisk följd av dess grundläggande idéer. Tyvärr kan jag inte utveckla denna tankegång utan att spränga en borgerlig insändarsidas trånga ramar, men låt mig ge en antydan:

Ta och fundera över vad som skulle hända med ett samhälle, om människor konsekvent belönades efter sina behov och lika konsekvent sögs ut i proportion till sin förmåga!

Eskilstuna 10 januari 1986
Per-Olof Samuelsson

Detta inlägg var för långt för att kunna beredas plats; insändarredaktören bad mig korta ner det till ungefär hälften.

Eftersom borgerliga insändarsidor har trånga ramar och inte ens jag kan spränga dem, ska jag nöja mig med ett mycket kortfattat svar på Christer Bergströms replik (EK 9.1).

1. Jag är inte någon idealistisk 1800-talsfilosof. Jag är objektivist.

2. Motsättningen mellan kapital och arbete går i korthet ut på att kapitalet vill köpa arbetskraft så billigt som möjligt, medan arbetarna vill sälja sin arbetskraft så dyrt som möjligt. Det finns ingenting i detta enkla faktum som ger någondera parten rätt att inrätta diktatur för att tvinga sitt pris på motparten.

3. Det är ett faktum att fascister och nazister motsätter sig kapitalismen lika mycket (och ofta med samma argument) som kommunister gör det. Läs deras egna uttalanden och manifest!

CB hävdar att den "vetenskapliga, empiriska" analysen visar att fascismen ändå (fastän den är mot kapitalism) utgör ett stadium i kapitalismens utveckling. Låt mig då påminna om att samma analys hävdar att kommunismen ska växa fram "ur kapitalismens sköte", som ett oundvikligt resultat av kapitalismens egna inneboende utvecklingstendenser. Jag har inte utrymme att diskutera denna teori här, men låt mig påpeka att med denna historiska determinism som grundval finns det ingen grund att moraliskt fördöma något samhällsskick utan bara beklaga det och gå vidare. Que sera, sera!

4. Det är ett historiskt faktum att fattigdom och misär är äldre företeelser än kapitalismen, och att det var först i och med kapitalismens genombrott som fattigdomen börjare ge vika. Om det fanns någon sanning alls i den av kommunister så omhuldade utsugningsteorin, skulle den industriella revolutionen ha resulterat i en svältkatastrof av etiopiska mått. I själva verket var befolkningsutvecklingen under kapitalismens barndom sådan att en i övrigt kritisk bedömare talade om "hela befolkningar framstampade ur marken".

5. Hela skälet till att privategendomen är "helig" är att människor måste arbeta för sitt uppehälle. Därför måste de också få behålla frukterna av sitt arbete och själva förfoga över dem. Det förtjänar att betonas att kommunismen vill avskaffa äganderätten för alla människor, inte bara för några få rika knösar.

6. Idén att man uppnår "maximal demokrati" genom att "överskrida den borgerliga demokratins trånga ramar" (via ett interregnum av "proletariatets diktatur") är bara en tillämpning av Hegels idé om "negationens negation" och som sådan lika absurd som resten av Hegels filosofi.

7. Det är inte sant att kommunismens ideal är goda och att de har spårat ur i Sovjetunionen p.g.a. en statlig byråkrati. Kommunismens ideal är onda och kan inte leda till andra resultat än de faktiskt har lett till. Två exempel:

a) Om alla ska delta i förvaltningen av staten (antingen de vill det eller ej), vad kan det leda till annat än en allomfattande statlig byråkrati, där alla på något sätt är inlemmade och där inget liv utanför staten är möjligt?

b) De flesta människor tycks ha accepterat slagordet "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" som något slags högt, måhända ouppnåeligt men ändock ädelt ideal. Jag vill påpeka att idén som sådan är ond. Om den praktiseras konsekvent, kommer den oundvikligen att leda till ett samhälle där vissa människor (de som har förmåga) får arbeta som slavar, utan rätt att njuta frukterna av sitt arbete, medan andra (de som har behov) bara behöver leva med tiggarskålen i den ena handen och piskan (eller pistolen) i den andra.

Eskilstuna 21 januari 1986
Per-Olof Samuelsson

Publicerat 1 februari 1986. Bergström återkom med en replik 5 februari. Mitt svar:

Jag har aldrig skrivit, vare sig uttryckligen eller implikationsvis, att jag "inte tycker om att diskutera den konkreta verkligheten sådan som den ser ut i denna värld". Jag har åtskilliga gånger fordrat att om ett konkret missförhållande är ett konkret exempel på socialism eller blandekonomi, så ska det inte kallas för ett exempel på kapitalism. Om det är något annat Du har i åtanke, så får Du vara så god att förklara Dig. Det skulle spara både trycksvärta och adrenalin, om jag slapp försvara mig mot medvetna förvrängningar av mina ord.

Hur Sydafrika kan vara ett konkret exempel på annat än blandekonomi, där det etatistiska elementet dominerar, är en fullkomlig gåta. Rasismen är ju inskriven i landets lagar, inte i den kapitalistiska produktionsordningen. Det mest kapitalistiska Sydafrika kan ta sig för i dagens läge är att avskaffa alla rasåtskillnadslagar. (Och även om kapitalister sällan hör till kapitalismens mera kompromisslösa försvarare, måste man ge Sydafrikas kapitalister det erkännandet att de är uttalade motståndare till apartheid – ett faktum som förmodligen är alltför "konkret" för att ha någon plats i Christer Bergströms världsbild.)

Vad beträffar anklagelsen att Chile är kapitalistiskt, så bemötte jag den i Folket 26.2.85 och behöver därför inte upprepa mig här.

Att invända mot en teori att den är "abstrakt" är en fullkomligt meningslös invändning. En abstraktion är ingenting annat än en integration av två eller flera företeelser till ett begrepp. Utan abstraktioner vore det omöjligt att ens yttra en sammanhängande mening, mycket mindre formulera en sammanhängande teori. Kriteriet på en teoris riktighet är inte om den är abstrakt eller ej, utan om den korrekt identifierar och förklarar fakta.

Den abstrakta teori som går under namnet mervärdesteorin förklarar ingenting, och den används endast p.g.a. sina demagogiska förtjänster. Dess utgångspunkt är att en arbetare blir "bestulen" på sitt arbete så snart han tar anställning. Om detta vore sant, är det oförklarligt varför någon någonsin tar anställning hos någon annan. (Jag avstår av utrymmesskäl från en utförligare vederläggning.)

Socialismen vill – enligt socialismen – att alla ska få ta del av ägandet. Vems ägande, om jag får fråga? Hela kärnan i den socialistiska omfördelningspolitiken är att om någon lyckas skrapa ihop en förmögenhet (den må vara aldrig så liten) på egen hand, så ska han inte få behålla den, utan den ska konfiskeras och delas ut till alla dem som inte skrapat ihop den. Med allt sitt tal om arbetet som grund för välståndet har socialismen ännu inte lyckats tillgodogöra sig den insikt som formulerades av John Locke 1690: att det är arbetet och ingenting annat som gör privategendomen legitim.

Om Christer Bergström verkligen är bekymrad över att "staten och kapitalet sitter i samma båt", föreslår jag att han ansluter sig till min lösning: skilja staten från kapitalet.

Vad beträffar fascismen, så bemöter Bergström inte mitt argument, nämligen att fascismens egen ideologi är antikapitalistisk. Men eftersom han frågar mig vilka krafter som skapar fascismen, så ska jag svara på det:

Det som i sista hand bestämmer hur ett samhälle ser ut är den filosofi som dominerar. De filosofier som ligger bakom fascismen är de som frånkänner individen ett egenvärde och betraktar honom som blott och bart ett fragment av ett kollektiv. Typexempel: Hegel.

Detta betyder förstås att de krafter som skapar fascismen är samma krafter som skapar kommunismen. Och detta besvarar också frågan vem som egentligen "behöver" de fascistiska bandhundarna: kommunistiska bandhundar som behöver en motbild att skälla på. Utan fascismen skulle kommunismen stå naken.

(Detsamma gäller mutatis mutandis om fascismen – ett faktum som jag lovar att nämna, ifall en riktig fascist skulle lägga sig i debatten.)

Eskilstuna 5 februari 1986
Per-Olof Samuelsson

Publicerat 19 februari 1986. Bergström återkom med en replik, varefter insändarredaktionen förklarade debatten avslutad.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.