Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Metafysik och naturrätt

Ett par inlägg till Sydvenska Dagbladet Snällposten (SDS)

Ett par elementära påpekanden måste göras i debatten om metafysik och naturrätt.

Termen "metafysik" betydde (innan Hägerström definierade om den) "den gren av filosofin som sysslar med verklighetens yttersta natur" (eller "vad det varande i grunden är", eller ord av den innebörden). Och även om filosofer har karaktäristiskt olika svar på den metafysiska frågan (somliga säger att verkligheten ytterst är andlig, andra materiell, somliga säger att den är ett ting, andra en process, somliga att den är enhetlig, andra att den är mångfaldig, etc. etc.), så måste varje filosof rimligen ha något svar på frågan. Vad skulle det innebära att verkligheten inte har någon yttersta natur? Att verkligheten i grunden ingenting är?

Metafysiska ställningstaganden är m.a.o. oundvikliga, och t.o.m. en filosof som säger sig ha "söndersmulat" metafysiken måste åtminstone medge att verkligheten till sin yttersta natur är "smul". (Om detta låter som nonsens, skyll inte på mig! Jag försöker bara visa att ett förkastande av metafysiken leder till orimligheter.)

Situationen när det gäller naturrätten är likartad. Naturrätt innebär att människans rättigheter på något sätt är grundade i verklighetens och/eller människans natur. Detta lämnar givetvis öppet vad denna natur är och hur våra rättigheter hänger ihop med den. Och att utreda detta är inte mitt syfte med detta inlägg.

Problemet för hrr debattörer är att om man förnekar naturrätten finns det bara två alternativ kvar:

1. Människans rättigheter grundar sig på något annat än naturen; och vad skulle det i så fall vara? Eller:

2. Människan har inte några rättigheter.

Och man löser inte dessa problem vare sig genom att försvara eller förkasta sin akademiska utbildning i ämnet filosofi (även om det senare är ett gott första steg på vägen). Problemen är ju inte självbiografiska utan filosofiska.

Så får jag be om en liten smula filosofisk argumentation?

Eskilstuna 24 februari 1986
Per-Olof Samuelsson

Publicerad i SDS 3.3. 86.


Svar till Rolf Lindborg (3.3.86)

Rolf Lindborg (1931–2009) var professor i idéhistoria i Lund..

Jag vill inte vara onödigt kritisk mot Rolf Lindborgs artikel om naturrätten på denna sida 3.3, eftersom den sortens historiska exposéer är nödvändiga för att få hyfs, perspektiv och rätsida på debatten. Men hans argumentation att äganderätten inte skulle vara en "naturlig" rättighet förefaller mig minst sagt egendomlig.

Till en del verkar det rätt och slätt vara en lek med ord. Om vår äganderätt beror av det arbete vi lagt ned på att tillverka eller förvärva ett föremål, skulle vår äganderätt inte komma direkt ur "naturen", utan ur vårt arbete.

Detta är verkligen ett ytligt sätt att begagna termen "naturlig". För vad betyder termen i naturrättsliga sammanhang? Att en rättighet inte grundar sig på lagstiftares eller andra människors godtycke, utan på sakernas verkliga tillstånd, på deras "natur". Och vad är det som gör att vi måste arbeta för vårt uppehälle? Förvisso inte något legislativt dekret, utan naturens egen ordning. Vi måste leva av arbete – naturen ger oss inget annat val. T.o.m. en renodlad parasit lever av arbete, dock inte av sitt eget.

Att åberopa Locke för en annan tolkning av Locke är inte heller möjligt. För i sin skrift "om werldslig regerings rätta gräntsor och ändamål" inbegriper han förvisso äganderätten bland de naturliga rättigheterna.

Frågan om kapitalisters privategendom är rättmätig är naturligtvis något mera komplicerad. Redan Locke var inne på den (han påpekade att mellankomsten av pengar gjorde det möjligt att ackumulera mer egendom än vad man själv hade omedelbart bruk för). Men det måste påpekas att det socialistiska standardargumentet mot den kapitalistiska privategendomen bygger på en enda premiss: att vad kapitalisterna uträttar inte är arbete. Att nämna denna premiss är att varsebli dess absurditet. Dess innebörd är att endast kroppsarbete är arbete, medan tankearbete (som t.ex. att kanalisera pengar dit där de ger avkastning, eller att organisera ett arbetslag) inte är det. Vilket i sin tur innebär att min hand just nu utför ett arbete, medan min hjärna vilar och tar igen sig och profiterar orättfärdigt på min hand.

Upphovet till den marxistiska mervärdesteorin står att finna i Adam Smiths The Wealth of Nations, bok 1, kap. 10. Det är han som är den förste att hävda att en arbetare inte behåller hela produkten av sitt arbete, om en del av den går till att ersätta kapitalistens utlägg och ge honom en profit. Det är i själva verket en ren paradox att säga något sådant, eftersom en arbetare faktiskt tjänar mer under kapitalistisk arbetsdelning än vad han skulle tjäna utlämnad åt sig själv. Paradoxen kunde undvikits, om Smith insett att kapitalistens insats också är en form av arbete. Och på samma gång kunde han i förväg ha satt stopp för en mängd socialistisk demagogi om hur arbetare "sugs ut", när de får det bättre.

Om man inte lever av eget arbete (det må vara med kroppen eller hjärnan eller en kombination av båda), då finns det bara ett annat sätt att leva, nämligen att ta av andras arbete. Och det är detta faktum som ligger i botten av den "nyliberala" kritiken mot statens tvångsmakt över näringslivet, mot omfördelningspolitik, m.m., m.m. (Den som tvunget vill "omfördela" resurser i samhället, kan börja med att omfördela sina egna resurser!)

Låt mig på förhand bemöta en möjlig kritik av vad jag har sagt: jag påstår inte att varenda kapitalist i historien har varit ett skinande helgon och att vartenda öre han förtjänat varit rättmätigt förtjänat. Många kapitalister är bara alltför nöjda med statlig inblandning, speciellt när den kan hindra konkurrens och cementera en rådande ägandestruktur. Men min poäng är att om kapitalismen befrias från statens kvävande hand, så kommer den som en biprodukt också att befrias från just den typen av kapitalister.

Men de kapitalister som med sitt arbete gått i spetsen för de senaste århundradenas välståndsutveckling ska å andra sidan få sitta på den piedestal där de hör hemma och slippa bli skällda för "utsugare" – allra minst av de falska världsförbättrare som verkligen förtjänar det tillmälet.

Eskilstuna 18 mars 1986
Per-Olof Samuelsson

Ej publicerad (platsbrist).


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.