Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Fjäsk för Sovjet

Är Sverige redan ockuperat av Sovjetunionen?

Den frågan måste man ställa sig, när man läser notisen i Strengnäs Tidning 15.9.1986. Stort polispådrag med hundar för att hindra människor att demonstrera mot Sovjets krig i Afghanistan.

Inga sovjetiska eller andra östeuropeiska militärmusiker borde någonsin ha bjudits in att spela i Strängnäs. Totalitära regimer är kriminella och ska behandlas som sådana. De ska inte bjudas in som gäster i en civiliserad stad i ett civiliserat land.

Tydligen har denna inbjudan kommit till stånd utan någon protest från någon ansvarig person i Strängnäs kommun. Så man måste undra: finns det ingen här i stan som har någon ryggrad? Finns det ingen som känner stadens frihetstraditioner? Finns det ingen som minns att staden en gång hade en biskop som hette Thomas?

Så fanns det de som tyckte att demonstrationen var "olycklig", eftersom musikerna i fråga "inte kan rå för vad Sovjet gör i Afghanistan".

Hur många bindlar för ögonen har ni egentligen? Militärmusiker tillhör militärmakten, och när de spelar utomlands representerar de sin stat. Och finns det någonting som ni kan vara säkra på, så är det att dessa musiker är Sovjetstatens lydiga tjänare. För andra än sådana släpps inte ut på sådana här uppdrag.

Om det finns någon av dessa musiker som är oskyldig till Sovjets illgärningar i Afghanistan, så är det den som djupt i sitt hjärta känner det orättfärdiga men som inte vågar tala ut därför att han har hustru och barn och föräldrar att ta hand om. Men han ska tydligen inte få se att det finns människor i utlandet som delar hans uppfattning. De är de andras, de goda, lydiga, stövelslickande sovjetmedborgarnas ömma känslor som inte får såras!

Skam över alla er som skrapar med foten inför ockupanten och sätter in hundar mot anständiga människor! Skam över er som bestraffar det civilkurage som ni själva saknar!

Eskilstuna 16 september 1986
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i Eskilstuna-Kuriren/Strengnäs Tidning 19 september 1986. Jag fick ett par motinlägg, som jag besvarar nedan, men faktum är att tidning på ledarplats höll med mig. (Det är nog enda gången i världshistorien som det har hänt!)

Rune Ward och Marianne Lundström har visat upp sina ömma tår i EK/ST 23.9. Det är bra. Nu vet vi att de har ömma tår.

Låt mig påpeka några fakta och dra några konklusioner:

Sovjetunionen är en totalitär stat med en totalitär ideologi. Detta innebär bl.a. att dess undersåtar är totalt rättslösa och saknar möjlighet att leva sina egna liv, att de i praktiken alla är slavar under den allsmäktiga staten.

Vidare är Sovjetunionen en stat som strävar efter världsherravälde. Den kan inte nöja sig med total makt inom sina egna gränser, den måste utvidga sin makt till resten av världen.

Ockupationen av Afghanistan är ett led i denna strävan. Utforskningen av svenska militära farvatten och kravet på en mittlinje i Östersjön som bortser från Gotland är andra led i samma strävan.

En totalitär stat kan inte behandlas som andra civiliserade stater. Det bästa sättet att behandla den är total bojkott. Framför allt måste vi undvika allt som kan tydas som att vi hyser respekt för den. Därför bör vi inte ha något som helst kulturellt utbyte med den, inget handelsutbyte, inget idrottsligt utbyte, ingenting sådant. En sådan politik, parad med nödvändig militär redskap, skulle snabbt få den att rasa samman under trycket av sin egen inkompetens.

Eftergifter av vad slag det vara må kan bara leda till att det inre förtrycket permanentas och i slutändan till att vi alla faller offer för samma förtryck.

Vad beträffar musikanternas musikaliska kvaliteter vill jag bara dra en parallell:

När judarna leddes till gaskamrarna i Auschwitz, skedde det till tonerna av operettmusik. Eftersom jag inte var där, vet jag inte hur väl den spelades. Men låt oss anta att den spelades alldeles fantastiskt. Gör det på något sätt musikanterna till bättre människor? Och om nazisterna hade vunnit kriget i stället för stalinisterna, hade det då varit riktigt att bjuda in dem till internationella operettfestivaler i Strängnäs eller någon annanstans i den icke nazifierade världen?1

Om någon fortfarande känner sig trampad på tårna, bjuder jag på det.

Eskilstuna 27 september 1986
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i EK/ST 4 oktober i986. Jag fick svar från Marianne Lundström 9 oktober; mitt svar:

Jag vill först anteckna till protokollet att jag i min förra insändare gav skäl både för mitt avståndstagande till Sovjetunionen och min jämförelse med Auschwitz. Du berör inte de skälen med ett enda ord. Du bara drar samma visa en gång till.

Jag vill också påpeka att jag alls inte har "ältat" om Afghanistan. Jag har bara nämnt det. Jag förutsätter att detaljerna är kända. Den som ältar i den här debatten är Du och inte jag.

Men om Du inte förstår vad jag skriver, bör Du åtminstone förstå innebörden i det Du själv skriver.

Det har skrivits så mycket, pratats så mycket, visats så mycket i TV om Afghanistan, skriver Du. Jaha. Du vet alltså redan allt som finns att veta om Afghanistan. Du vet att Sovjet för ett grymt utnötningskrig mot motståndsrörelsen, du vet att flera miljoner afghaner tvingats fly till Pakistan, du vet att Sovjet släpper ner splitterbomber maskerade som leksaker så att småbarn ska sprängas i luften. Du känner kanske till ännu fler grymheter, som inte jag har hört talas om. Men Du bryr Dig inte om det! Du låtsas som om det regnar! Du älskar musik och Du älskar fred och Du förlåter allt och alla här i världen utom mig som har fräckheten att påtala det!

Detta är innebörden i vad Du skriver, och jag tänker inte låta Dig smita från den innebörden.

Du påstår också att Du yttrar Dig "helt opolitiskt". Det gör Du visst inte! Du ger uttryck för en klart politisk teori, nämligen den s.k. kålsuparteorin, som i Din tappning går ut på att man inte ska fördöma grymheter i en del av världen om den existerar grymheter i en annan del av världen.

Eftersom Du nämner Chile som ett exempel, ska jag ta Dig på orden och visa vart Din inställning leder om man tillämpar den på Chile. Strängnäs borde naturligtvis bjuda in chilenska militärmusiker till nästa Tattoo. Vad har Pinochets illgärningar med dem att göra? Vad spelar det för roll att de går i hans uniformer och representerar hans stat? De spelar ju bara! Kanske kan de bidra till fred och förståelse mellan oss och Pinochet. Det gäller bara att slå en ordentlig järnring runt Ugglans park, så inga ofina människor kommer in och kallar dem Bödlar! eller något annat opassande. Gå ut med en namnlista för en sådan manifestation! Jag kommer aldrig att skriva på den, hur mycket Du än insinuerar att jag skulle strunta i förtrycket på andra håll än i Sovjet. Men eftersom Du tydligen inbillar Dig att Du har majoriteten av Strängnäs befolkning bakom Dig, gör ju det varken till eller från.

Du som är så opolitisk kan väl inte finna något upprörande i detta förslag? Men många andra skulle göra det, och med all rätt.

Hur mycket mer upprörda bör vi då inte vara när det gäller Sovjetunionen, en stat som bland mycket annat var med om att starta Andra världskriget, har lagt halva Europa i bojor och skickat tiotals miljoner av sina egna undersåtar i arbetsläger.

Eskilstuna 9 oktober 1986
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i EK/ST 18 oktober 1986, varefter debatten förklarades avslutad.


1) En skarpögd kritiker påpekar ett misstag i detta stycke: det var i själva verket vissa judiska fångar som tvingades spela operettmusik. Jag hämtade detta exempel från Leonard Peikoffs The Ominous Parallels, som i sin tur citerar Shirers Tredje rikets uppgång och fall. Och där står det att musiken spelades av "inmates". Den lilla detaljen hade jag missat. Men det ändrar ju inte mitt resonemang nämnvärt.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.