Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Rand var inte libertarian!

Med anledning av Sven-Eric Liedmans understreckare om Och världen skälvde 9 januari 1987 (som jag själv bemöter här) publicerade SvD senare en replik av Ingemar Nordin (samma dag publicerades också min egen nedkortade replik till Liedman). Liksom jag bemötte Nordin idén att Ayn Rands egoism skulle vara "nietzscheansk"; i övrigt handlade den om förhållandet mellan Ayn Rand och den libertarianska (eller nyliberala) rörelsen. Ett kort citat bara:

Libertarianismen, om vi nu håller oss till denna form av nyliberalism, är blott och bart en politisk ideologi som bygger på att alla människor har vissa grundläggande rättigheter. Den moralfilosofiska frågan varför det finns, och varför det bör finnas, sådana rättigheter lämnas dock helt öppen. Det har framförts många olika svar på detta. I princip är därför libertarianismen den minsta gemensamma nämnaren för en lång rad olika samhälls- och livsfilosofier.

Rands filosofi är således inte någon yttersta konsekvens av nyliberalismen. Den är blott en bland många tänkbara samhällsideologier som är tillåtna i ett libertarianskt samhälle.

Jag har ingen önskan att gräla med Ingemar Nordin. Hans replik om Ayn Rand är kanske inte helt invändningsfri; den utgör dock en hälsosam motvikt till de märkliga ryggmärgsreaktioner, något över gränsen till rent förtal, som andra representanter för svensk intelligentsia bestått oss med.

Rands relationer till libertarianismen är emellertid ett ämne som behöver redas ut.

Rand betraktade inte sig själv som libertarian. Hon reagerade i själva verket snävt och avvisande på försöken att göra henne till en libertariansk guru. Varför?

Nordin ger själv ett svar, från sina egna libertarianska utgångspunkter. "Libertarianismen… är blott och bart en politisk ideologi som bygger på att alla människor har vissa grundläggande rättigheter. Den moralfilosofiska frågan varför det finns, eller varför det bör finnas, sådana rättigheter lämnas dock helt öppen."

Den verkliga frågan är dock om frågan kan lämnas öppen. Objektivister ("randianer") hävdar att detta är omöjligt.

Objektivisten Peter Schwartz har gått till rätta med libertarianismen i en mycket skarpt hållen pamflett, "Libertarianism: The Perversion of Liberty" (1986). Han hävdar bl.a. att libertarianerna inte bara "lämnar den moralfilosofiska frågan öppen", de avvisar dogmatiskt varje försök att ge sitt politiska budskap en moralisk grund. "Frihet" och "icke-aggression" betraktas som axiom; att kräva ett moraliskt försvar för dessa axiom vore att inskränka friheten. De känner sig på samma gång dragna till och bortstötta av Rands filosofi; dragna till den, därför att den avvisar statliga ingrepp, bortstötta därför att den ställer moraliska krav. Schwartz’ slutsats är att libertarianerna gärna äter av objektivismens frukter, samtidigt som de försöker dra upp trädet med roten.

De libertarianer jag har diskuterat med har funnit Schwartz’ pamflett hätsk i tonen och våldsamt överdriven. Men de har inte haft något svar i den centrala sakfrågan. Och naturligtvis kunde han ha uttryckt sig vänligare. (David Kelley, som också behandlat problemet i en kort uppsats, betonar att skillnaden mellan objektivism och libertarianism inte så mycket ligger i hur idealsamhället bör se ut som i sättet att argumentera för det.)

Så mycket kan sägas som att alltför många libertarianer tar alltför lätt på frihetens och rättigheternas filosofiska grundvalar. Som exempel kan jag nämna att jag höll ett anförande om objektivismens syn på rättigheter vid sommarens libertarianska konvent, och efteråt utsattes jag för frågor som: "Vad är det för fel om folk är för frihet på alldeles felaktiga grunder – så länge de är för frihet? Spelar det någon roll om det grundar sig på filosofiska överväganden eller på uppenbarelser och drömmar?"

Idén är att det räcker med att enas om att den politiska friheten är ett värde – sen får man tycka vad man vill för övrigt. Och denna idé är bestickande i sin obestridliga tolerans och vidsynthet. Men den betraktar hela frågan ur ett bakvänt perspektiv.

Ett politiskt system är slutresultatet av en filosofisk utveckling. Den moderna socialismen är t.ex. en obegriplig företeelse, om man inte känner till Marx’ filosofiska tankar och deras utgångspunkt hos Hegel – liksom den amerikanska revolutionen är obegriplig utan kännedom om Locke och upplysningsfilosoferna.

Det räcker därför helt enkelt inte att säga att bara vi har politisk frihet, så ska nog filosoferna kunna filosofera sig fram till sanningen. För om filosofi är orsak och politik verkan, och om den förhärskande filosofin till sina implikationer är frihetsfientlig (eller likgiltig för friheten), då är också våra chanser till politisk frihet lika med noll. Libertarianismen önskar en politisk helomvändning. Men utan en filosofisk revolution kommer de aldrig att nå dithän.

Jag har därför svårt att finna Ingemar Nordins tankar i ämnet annat än ytliga. Det är knappast någon poäng med att säga att randianer gärna får vara randianer i ett fritt samhälle. (Det finns faktiskt ingenting som förbjuder oss att vara det idag heller! Vi har lite svårt att göra oss hörda, men det är en annan sak.) Och vad beträffar våra ideologiska motpoler, socialister och andra kollektivister, så ställer jag mig minst sagt tvivlande till idén att "frivillig" socialism ens skulle kunna förekomma. Ingen hindrar en från att vara socialist, men därifrån till att den skulle kunna genomföras i ett helt samhälle utan tvång är steget långt! (Och tanken på ett frivilligt överlåtande av egendomsrätten förefaller mig egendomligt akademisk: för det första är det inte det socialismen går ut på, och det är inte detta socialisterna förespråkar; för det andra finns det inget ens i vårt nuvarande blandekonomiska samhälle som hindrar en från att överlåta sin egendom på ett kollektiv, om man så skulle önska – bortsett givetvis från att det är svårt att överhuvudtaget förvärva någon egendom att överlåta!)

Ayn Rands filosofi är (som Nordin mycket riktigt påpekar) mycket mer än bara en politisk ideologi. Att hennes politiska idéer nu kan diskuteras på ett öppet och fördomsfritt sätt är naturligtvis en stor vinning. Men det är ändå bara toppen av isberget.

Strängnäs 23 januari 1987
Per-Olof Samuelsson

Nej, någon möjlighet att publicera detta inlägg hade inte Svenskans kulturredaktion (denna gång personifierad av Carl Rudbeck); däremot gjorde den mig tjänsten att vidarefordra inlägget till Ingemar Nordin. Detta ledde till en längre korrespondens mellan mig och Nordin. Möjligen kommer jag att lägga ut denna korrespondens (eller de bästa delarna av den) här på min hemsida. – Tyvärr (eller dessbättre, hur man nu vill se på saken) blev vi så småningom ovänner; saker vi kom ihop oss om finns med i min uppsats Rand versus Popper.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.