Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Rättsosäkerhetens rötter

Lars G. Nydell [en advokat i Eskilstuna] tar upp frågan om rättssamhällets urgröpning i ett inlägg i EK 21.5.1987. Rättssäkerheten sätts ur spel, därför att lagstiftarna betraktar lagstiftningen som ett moment i något de kallar "reformarbetet". De är blåögda visionärer som inte låter sig hindras av sådana prosaiska överväganden som att lagen bör vara förutsägbar och inte skifta från år till år eller från dag till dag – och samtidigt är de kallhamrade samhällsingenjörer som inte låter sig hämmas av sådana luftiga abstraktioner som absoluta, oförytterliga rättigheter.

Många kloka personer (som t.ex. Gustaf Petrén) har påpekat detta tidigare, men få ställer frågan: "Vad beror det på? Varifrån har våra lagstiftare fått denna inställning?"

Socialdemokratiska politiker är inte av naturen mer korrumperade än andra människor – deras rättsförakt är förvärvat. De förverkligar och genomdriver de idéer de blivit bibringade. Så varifrån kommer idéerna?

En uppenbar källa är marxismen, med dess idé att all lagstiftning är klassbestämd, att ett borgerligt samhälle med nödvändighet har en borgerlig rättsuppfattning och ett proletärt samhälle en proletär. Att lagen måste ändras allteftersom tiden ömsar skinn, att de själva, proletariatets representanter, ska sköta ömsningen, och att det är i sin ordning att det gör ont när skinnet ömsas, är för marxister fullkomligt naturligt.

Få socialdemokrater är emellertid renläriga marxister, och socialdemokratin som rörelse har sedan länge "svikit klasskampen". Men samma filosofi i något annan form är dominerande långt utanför marxisternas led.

Den ledande gestalten i svensk rättsfilosofi under detta århundrade var Vilhelm Lundstedt, en lärjunge till Axel Hägerström. Det är framför allt från honom idén om lagstiftningen som ett medel i reformarbetet (och inte som ett uttryck för abstrakta rättsprinciper) kommer. Och den har sin rot i Hägerströms etiska åskådning. Denna å sin sida innehåller två moment, som är synnerligen svåra att integrera med varandra, men vilkas ömsesidiga harmoni ändå tycks tas för given:

1. Värdeomdömen (inklusive juridiska värdeomdömen) är inte sanna eller falska; de är bara uttryck för känslor.

2. Om folk insåg detta, skulle de bli mycket snällare och tolerantare mot varandra.

Teorin besvarar inte frågan varför det är bra att vara snäll och tolerant snarare än grym och bigott. Det enda den kan säga är att Hägerström och Lundstedt var snälla och hyggliga människor med snälla och hyggliga känslor. Den innehåller ingen spärr mot den uppenbara elakheten hos en rättslärd som Carl Lidbom.

Men socialdemokratin har ju konkurrerande ideologier. Varför har konservativa och liberaler misslyckats med att värna rättssamhället?

De konservativa har lika litet ett rättighetsbegrepp som marxister och hägerströmianer. Deras ledstjärnor är tradition och "kontinuitet". Också de ser lagstiftningen som ett medel – inte för att "påskynda reformarbetet" utan för att "bevara det bästa i det bestående". Rättsbegreppet flyter lika mycket i konservatismen som i socialismen, det bara flyter trögare.

Vad liberalismen beträffar, förlorade den sin själ den dag Jeremy Bentham påstod att rättigheter var "nonsens på styltor", och har än i denna dag inte återfunnit den.

Någon av arkitekterna bakom vår nuvarande grundlag (jag minns tyvärr inte vilken) lär ha sagt att de medborgerliga rättigheterna måste skrivas in "löst" i grundlagen för att inte i onödan hämma reformarbetet. Kontrastera detta med USA 1776 eller Frankrike 1789! Då var det minsann inte tal om att skriva in rättigheterna "löst". De skulle muras fast hårt. Och ingen tänkte sig att de skulle kunna utgöra ett hinder för reformer. Tvärtom! En reform var en reform om den utökade rättsskyddet. Den fattige var fattig därför att han var rättslös, och hans villkor kunde förbättras om han fick sin rätt.

Idag är den fattige tydligen fattig därför att det finns för mycket rättigheter, och lösningen ligger i att vi alla görs rättslösa.

Så långt har det gått!

Strängnäs 22 maj 1987
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i Eskilstuna-Kuriren 30 maj 1987 under rubriken "Filosofer bakom rättsosäkerheten".


Utförligare kritik av värdenihilismen hittar ni i min uppsats Gastronomi och moral.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.