Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Inlägg som trillat bredvid

Under denna rubrik har jag samlat några kortare insändare från 1987.

Det transnationella kapitalet

"De miljoner människor som dör av svält årligen omkommer i de länder som behärskas av det transnationella kapitalet", om man får tro Sara Lidman (Expressen 16.2).

Man måste då sluta sig till att de länder som f.n. är allra mest insnärjda i de transnationella garnen måste vara Etiopien och Sudan.

Liksom att det transnationella kapitalets offer på ett märkligt sätt sammanfaller med Sovjetunionens spjutspetsar mot världskapitalismen.

Strängnäs 16 februari 1987
Per-Olof Samuelsson

Svar från Expressen:

Det här förstod vi inte riktigt. Och konstaterar att sådana ämnen nog måste utvecklas, om det ska vara någon mening med det.

Mitt svar:

Det kan väl inte vara så svårt att förstå?

Det betyder givetvis att Sara Lidman är mera upptagen av sina fixa idéer och sitt hat mot allt gott här i världen än av de svältande människor hon så skenheligt påstår sig ömma för.

Det är klart att jag skulle kunna utveckla den tanken ytterligare. Men tyvärr, lilla stumpan, så har jag varit med förr och kan redan alla era refuseringsfraser. "Trångt om utrymmet", "ingen möjlighet att bereda plats", "känns perifert", "debatten har en annan karaktär än den ert bidrag representerar", "tillför inte debatten något nytt", "debatten avslutad".

Du kan m.a.o. betrakta dig som genomskådad.

Ja, det här var elakt skrivet av mig. (Jag var arg och bitter på den tiden.) Och inte ska man väl kalla en debattredaktör för "lilla stumpan"?

Trots detta publicerades inlägget på Expressens insändarsida 2 mars 1987.


Avkristna förskolan!

Hr Hans Fredriksson i Roma kloster ondgör sig på [SvD:s insändarsida] 1.3.1987 över att riksdagen avvisat ett förslag om svensk förskolas "förankring i kristen grund".

Till detta bör sägas att människors religionstillhörighet inte är något som statsmakterna bör lägga sig i, att det är illa nog att vårt skolväsen är en offentlig inrättning, och att obligatorisk indoktrinering i någon viss religion bara kan göra eländet värre.

Dessutom: om en vuxen människa efter moget övervägande väljer att förankra sitt liv i något utomjordiskt, är det att beklaga men inte mycket att göra något åt. Men att slå rena lögner i oskyldiga små barn, som ännu inte utvecklat det omdöme som behövs för att skydda sig mot indoktrineringen, är ett fruktansvärt övergrepp mot deras själsliv.

Hr Fredriksson berömmer vidare moderata samlingspartiet för att merparten av dess riksdagsrepresentanter röstat för förslaget. Vad detta visar är att moderaterna fortfarande är ett djupt konservativt parti i den värsta bemärkelsen av ordet konservatism, och att den s.k. "nyliberalism" som påstås genomsyra partiet endast är en tunn fernissa eller ett flugpapper, avsett att snärja intet ont anande frihetsälskande väljare.

Riktiga nyliberaler gör klokast i att rösta på något annat parti i fortsättningen, eller avstå från att rösta alls.

Strängnäs 1 mars 1987
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i SvD 15 mars 1987.


Kort om Gud

"Om Guds existens kunde bevisas vore Gud inomvärldslig och inte Gud i kristen mening." (Harry Hermerén, SvD 14.6.)

Men detta är liktydigt med att säga att de kristnas Gud inte existerar. Som följer:

Världen är totaliteten av det som finns. (När vi säger "världen", menar vi: "allt som finns".) Att säga att det finns ett utomvärldsligt väsen är att säga: det finns något utanför totaliteten av det som finns. Vilket är självmotsägande.

Den kristne sitter fast i detta dilemma: om Gud är inomvärldslig, är han inte den kristnes Gud; om han är utomvärldslig, finns han inte. Båda positionerna är lika ohållbara.

Vidare:

"Kristendomens huvudfråga är inte heller Guds existens utan Jesus Kristus." (Hermerén.)

Men om Gud inte finns, faller frågan om Kristi gudom och allt vad därtill hör. Om Gud inte finns, har han inte heller någon son. Den som inte finns kan inte få barn.

Det går inte att "rädda" kristendomen genom att avfärda problemet om Guds existens som teoretiskt olösbart. Och det håller inte heller att hävda att ateister borde vara ödmjuka och "nöja sig" med att vara agnostiker. För om Gud inte finns, finns det heller ingenting i den kristna religionen att vara okunnig eller ovetande om.

Det finns helt enkelt ingenting utanför världen.

Strängnäs 14 juni 1987
Per-Olof Samuelsson

Publicerad i SvD 17 juli 1987. Jag fick en replik från Norvald Ulvik (1 augusti), ur vilken jag saxar följande:

Dilemmat med inom- och utomvärldslighet är nog mera [Hermeréns och Samuelssons] än Guds och de kristnas. Gud är bådadera. [Styrkt med ett par bibelcitat.]

Med risk för att verka tjatig vill jag påpeka att en Gud som är "bådadera" (både inom- och utomvärldslig) är en Gud som både finns och inte finns.

Det går inte att både finnas och inte finnas, och alla bibelcitat i världen kan inte ändra på detta förhållande.

Strängnäs 9 augusti 1987
Per-Olof Samuelsson


Lite om plagiat och lite om att bekämpa rasism

Två (tyvärr något senkomna) kommentarer till underledaren "Att bekämpa rasism" (SvD 6.6.1987) [skriven av Mattias Bengtsson].

1. Det är givetvis tacknämligt och glädjande att argument och formuleringar hämtade direkt ur Ayn Rands skrifter hittar vägen till Svenska Dagbladets ledarsida.

Ännu bättre vore det dock om källan till tankegodset angavs. (I detta fall The Virtue of Selfishness, kap. 17.)

2. Även om jag håller med om det mesta som sägs i ledarartikeln, måste jag invända mot påståendet att BBS och Sverigepartiet inte skulle vara rasistiska, eftersom de "bara" vänder sig mot invandringen.

Deras "argument" är nämligen inte det som ledarskribenten anger. De hävdar att de inte är emot främmande raser, utan "bara" är emot rasblandning. Gärna svarta och vita och gula, men inga blandformer!

Och detta är uppenbart rasistiskt och kollektivistiskt. För det första finns det inga som helst vetenskapliga bevis för att rasblandning skulle vara skadlig. (Det enda biologin säger oss är att inavel kan vara skadlig.)

För det andra innebär det ett oblygt försök att diktera för oss andra medborgare i en angelägenhet som definitivt hör till privatsfären, nämligen vem vi väljer att leva ihop med och bilda familj med. (Det angår ingen djävla skinnskalle om jag gifter mig med en negress! Det angår bara mig och negressen.)

Sverigepartiet kan inte slingra sig bort från anklagelsen för rasism. De är inte emot invandring av enbart ekonomiska skäl (som t.ex. Skånepartiet eller regeringen) – de tror faktiskt på det genetiska arvet och förfäderskollektivet. De utgör ett perfekt exempel på den mentalitet som Ayn Rand fördömer i ovannämnda artikel.

Strängnäs 15 juni 1987
Per-Olof Samuelsson

Ej publicerat.


Uggla i fel mosse

Det enda intressanta med nedanstående är den något hätska kommentaren från Olof Ehrenkrona.

Nordisk familjeboks s.k. uggleupplaga är berömd av det enkla skälet att den är den bästa och utförligaste encyklopedi som publicerats på svenska språket och reser sig skyhögt över sina efterföljare. [Detta skrevs innan Nationalencyklopedin kom ut. Men ofta är "Ugglan" fortfarande bättre.]

Den hör med andra ord inte hemma i en jämförelse med folkskollärare Chronschough, Ruskaby skola eller folkpartiets senaste kulturmanifest.

Olof Ehrenkrona är offer för en missuppfattning. Uggleupplagan är inte uppkallad efter Ugglan i Nalle Puh (han som alltid stavade så bort i tok) utan efter Minervas uggla, vishetens symbol.

Bättre kontakt med kulturarvet efterlyses!

Ehrenkrona: Tack för upplysningen. Som lycklig innehavare av Ugglan är jag rätt väl bekant med dess förtjänster och brister. Självfallet har jag ingen anledning att acceptera förolämpningar av någon, som att döma av brevskörden hit till redaktionen, verkar vara i starkt behov av att fostras även i den del av vårt kulturarv som handlar om besinning, hyfs och personlig stil, varför jag nöjer mig med att uttrycka en stilla förhoppning om att i fortsättningen slippa ta del av Edra med förlov sagt inte särskilt träffsäkra påpekanden.

POS: Jag kan inte se att Du har särskilt mycket att vara upprörd över.

Om Du nämner Uggleupplagan i samma andetag som Ruskaby skola, kan det knappast läsas annorlunda än jag läste det, nämligen som att Ugglan skulle vara något för halvbildade stofiler. Om jag missuppfattat Dig och det hela berodde på en lapsus i skrivarbetet, är jag fullt villig att både ursäkta och be om ursäkt. Jag har ett mycket förlåtande sinnelag de gånger förlåtelse är påkallad.

Jag har också lite svårt att se varför Du ägnar Dig åt ospecificerat råskäll. Det är trots allt inte särskilt ofta jag skriver till SvD:s ledarsida. Den enda förklaring jag kan finna är att jag någon gång lyckats kläcka ur mig något som sårat Dig djupare än jag någonsin anat. På annat sätt kan jag inte förklara hur ett litet fåtal kortfattade, försynta och i sak korrekta brev till SvD:s ledarsida kan framkalla en kaskad av ovett som jag i vanliga fall endast upplever när jag försöker debattera med kommunister.

Jag förstår inte vad det ska tjäna till att försöka trampa ner mig i skoskaften. Vore det inte bättre om jag fick reda på var Din sko egentligen klämmer?

Jag kostade på mig en något längre variant av det första inlägget (men det blev förstås inte publicerat).

SvD:s ledarskribent Olof Ehrenkrona omnämner (SvD 12.6) Nordisk familjeboks s.k. uggleupplaga i sådana ordalag och i ett sådant sammanhang att det inte gärna kan tolkas som annat än ett förlöjligande. (Han sammanställer den t.ex. med Ruskaby skola och tycks vilja placera den på folkskollärare Chronschoughs hylla.)

Eftersom jag själv använder "Ugglan" ganska ofta i mitt dagliga arbete, vet jag att den i de flesta avseenden är ett alldeles förträffligt uppslagsverk, klart överlägset alla andra jag känner till i det här landet.

Jag blir därför både arg och ledsen av att se "Ugglan" användas som tillhygge på detta sätt. Det är möjligt att hr Ehrenkronas avsikter varit de renaste och ädlaste och att han formulerat sig som han gjort av misstag eller av förklarlig okunnighet. I så fall är han säkert mottaglig för rättelse.

Ugglan är inte alls mossig!

Strängnäs 18 juni 1987
Per-Olof Samuelsson


Replik till Bengt Lindqvist

Jag tycker det är förfärligt lessamt att bitr. socialminister Bengt Lindqvist ägnar så stor del av sitt inlägg i dagens Södermanlands Nyheter (30.6.1987) åt att sätta giftstämpel på sin meningsmotståndare.

Jag är inte själv medlem av Familjekampanjen, men jag tycker ändå att den ska kunna framföra sina åsikter utan att bli utsatt för luddiga misstänkliggöranden. Debattklimatet skulle må bra av en koncentration på sakfrågorna.

Vad beträffar Familjekampanjens anklagelse mot socialdemokratin för att vilja göra den offentliga barnomsorgen obligatorisk, vill jag påminna om att Lisbeth Palme under valrörelsen 1985 skrev en debattartikel i Dagens Nyheter som förespråkade just detta. Så även om förslaget ännu inte är officiell socialdemokratisk politik, kan jag inte se annat än att idén har en viss förankring bland ledande representanter för rörelsen; och det tycks mig fullt berättigat att varna för utvecklingstendensen.

Slutligen är det svårt att se logiken i påståendet att den offentliga barnomsorgen inte är subventionerad om den betalas med skattepengar. Vad fordrar då för att den ska kallad subventionerad? Att den finansieras genom påspädning av inflationen? Eller genom manna från himlen?

Strängnäs 30 juni 1987
Per-Olof Samuelsson

Ej publicerat.


Perestrojka

I fredags kväll kunde vi på TV se en intervju med Sovjets nye progressive ledare Mikhail Gorbatjov, mannen som är satt att nydana och öppna det sovjetiska samhället.

Det var en avslöjande intervju.

Gorbatjov gav inte ett rakt svar på en enda av intervjuarens frågor. I stället anslog han regelmässigt c:a fem minuter åt att tala om andra saker än vad intervjuaren frågat om. (Det var en mycket väluppfostrad intervjuare, som endast i undantagsfall pressade herr generalsekreteraren på besked.)

Trots detta kunde den uppmärksamme lyssnaren få fram en hel del väsentlig information:

– Sovjet tänker inte dra tillbaka några trupper från Afghanistan – utom möjligen om man får garantier från västmakterna att de ska hjälpa till att hålla quislingregimen under armarna.

– Sovjet tänker inte göra något för att rasera Berlinmuren – av det dunkla skälet att den växt fram ur en "given historisk situation".

– Sovjet tänker inte släppa sitt grepp om Balticum – de baltiska folken tillhör de folk som Sovjetunionen består av.

– Sovjet tänker inte upphöra att militärt stödja Cuba och Nicaragua – deras marxistiska diktaturer utgör ett led i en "befrielseprocess".

Allt detta är exempel på Sovjets "defensiva militära strategi". Sovjet är inget imperium – imperiernas tid är förbi – och tänker inte försöka tvinga på andra länder sitt system (varken öststaterna eller Balticum eller Afghanistan eller Centralamerika eller ens lilla Sverige, i vars farvatten inga krigsförberedelser pågår).

– Sovjet tänker inte tillåta fri utvandring; i stället kommer ansökningar att lämna Sovjet att som hittills bedömas "från fall till fall". Och detta ska betraktas, inte som förmynderi och fångväkteri, utan som medmänsklig omsorg om medborgarna.

– Sovjet tänker inte tillåta arbetslöshet – så den som skriver poesi i stället för att arbeta kommer även i fortsättningen att anhållas för lösdriveri.

– Sovjet tänker inte tillåta någon omfattande privatisering av ekonomin – allt ska lösas "inom socialismens ram".

Kort sagt: Sovjet kommer inte att införa någon perestrojka värd namnet. All den nya öppenheten är ett spel för galleriet.

Det är min uppriktiga förhoppning att president Reagan skickar hem denne representant för ondskans imperium med oförrättat ärende.

Tyvärr lär nog denna förhoppning komma på skam.

Strängnäs 6 december 1987
Per-Olof Samuelsson

Publicerat i Eskilstuna-Kuriren 6 december 1987 samt i Folket 10 december 1987.

Det här är ett fall där jag är lite glad över att ha haft fel. Bara ett par år senare föll ju faktiskt Sovjetimperiet samman, något som inte fanns i min kristallkula när jag skrev ovanstående. Men jag hade nog fortfarande rätt såtillvida att detta fall inte var Gorbatjovs avsikt.


Svar till José Torres-Perez

Hösten 1987 lät jag och Henrik Unné publicera en annonsbilaga till tidskriften Tempus; den bestod i en översättning av en uppsats av Northrup Buechner. Avsikten var att värva prenumeranter till Objektivistisk skriftserie, men vi fick bara en handfull sådana, så projektet var ett misslyckande. Alltnog, det kom en protest mot vårt tilltag från någon vänstermänniska, som tydligen såg denna annonsbilaga som ett led i någon sinister högerkonspiration.

Eftersom José Torres-Perez’ inlägg (Tempus 1987:49) inte innehåller något argument, vare sig intelligent eller ointelligent, utan bara misstänkliggöranden och gängse kommunistiskt råskäll, finns det egentligen ingenting att svara på.

Några påpekanden vill jag ändå göra till protokollet:

Artikeln "Terrorismens rot" av Northrup Buechner, som skickades ut till Tempus’ abonnenter med nr 87:47, hävdar i mycket korta drag följande:

Terrorismen har sin rot i kollektivismen; terrorister är undantagslöst kollektivister, och flertalet av den kommunistiska varieteten; vill man bekämpa terrorismen behöver man en motsatt, individualistisk, filosofi; en sådan filosofi har i vår tid formulerats av Ayn Rand. Alla dessa påståenden kan diskuteras på deras egna meriter – om det är diskussion man önskar, inte smutskastning.

Annonsbilagan har finansierats helt och hållet av Henrik Unné från hans eget privata sparkapital; för översättningen svarar undertecknad. Avsikten var, och är, att göra reklam för Objektivistisk skriftserie, som finansieras på exakt samma sätt av Henrik Unné och produceras av mig själv på min fritid. Ingen av oss tillhör någon annan sekt än den som beundrar Ayn Rand och hennes filosofi.

Den som vill veta vad vi står för kan prenumerera eller beställa provexemplar; den som inte är intresserad kan låta bli; och den som söker efter en sinister internationell komplott kan söka på annat håll.

Strängnäs 6 december 1987
Per-Olof Samuelsson

Repliken blev publicerad.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.