Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Korrespondens med meningsmotståndare

När Objektivistisk skriftserie började ges ut 1987 skickade jag provexemplar till diverse goda vänner, mindre goda vänner och ytligt bekanta. Ett par av dem svarade med lite längre brev. Mina egna svar återges nedan (förhoppningsvis framgår det vad jag svarar på). Vilka brevmottagarna är saknar väl intresse, men den förste är känd som översättare från albanska och den andre en välkänd socialdemokratisk idédebattör (med vissa "nyliberala" sympatier).

(i)

Strängnäs annandag pingst 1987

Tack för brevet! Jag ska försöka svara på dina invändningar så gott jag kan.

  1. Individ vs kollektiv.
  2. Jag tror t.ex. att synen på etiken, på egenintresset som ledstjärna, är felaktig. Säkert är jag lika mycket som Du övertygad motståndare till de regleringar och den underkastelse under stora organisationer, som undertrycker och hämmar människors skaparkraft och initiativ. Men jag menar inte att det är kollektivismen som bär skulden, det är en felriktad kollektivism eller vad man nu kallar den, som förorsakar detta mer eller mindre förslavande beroende. Det är inte kollektiv samverkan som ställer till eländet, det är den inbördes relationen inom kollektivet det beror på. Det är oerhört svårt att förverkliga frihetsidealen i mastodontkollektiv, där alltid någon eller några starkare ser till att styra och manipulera mastodonten efter sina önskemål. Men i grunden finns inte den motsättning mellan egennyttan och ett kollektivt intresse, som Ayn Rand tror. [Och hur vet han vad Ayn Rand tror?] Visst är egennyttan till syvende och sist primär för oss, men vad är det för moraliskt berättigande i en egennytta som står i motsättning till den kollektiva nyttan? Och vad är det för mening med en kollektiv nytta, som står i motsättning till egennytta i ordets sanna bemärkelse? [Nej, just det.]

    Om problemet formulerades så som du gör det, d.v.s. att det ytterst inne finns någon konflikt mellan individens nytta och kollektivets, skulle förstås allt vara gott och väl. Då skulle kollektivets nytta helt enkelt vara summan av alla enskilda individers enskilda nytta (och allt skulle vara frid och fröjd och mjölk och honung skulle flöda, etc., etc.)

    Men det är inte så frågan normalt behandlas, utan den ställs just som en konflikt mellan allmän- och egennytta, och vanligtvis med följdsatsen att egennyttan måste maka på sig för det allmänna bästa.

    Vi måste vara på det klara med innebörden av begreppen individualism och kollektivism. Du säger att felet inte är kollektivismen som sådan utan en "felriktad" kollektivism. Om jag försvarade kollektivismen i stället, och angrep individualismen, skulle du förmodligen säga att det är fråga om "felriktad" individualism. Och du skulle i båda fallen säga att den grundläggande motsättningen inte är individualism-kollektivism utan något annat.

    Så vad jag måste påpeka är att individualism inte utesluter samarbete med andra människor eller att tillgodogöra sig vad andra åstadkommit eller att "föra kulturarvet vidare", etc. Individualism innebär kort och gott att individen betraktas som autonom, att individen är den grundläggande enheten, att ett mänskligt samhälle inte fungerar efter bikupans eller myrstackens princip. Och skälet till detta är att människans grundläggande själsförmögenhet är hennes förnuft eller tankeförmåga, och denna tillkommer individen som individ, inte som gruppvarelse. Det finns ingen kollektiv hjärna. Vad och en måste tänka på egen hand, och även när man tar till sig andras idéer, måste man göra det självständigt, som individ. Ingen av "mänsklighetens stora landvinningar" inom något område (inte ens inom albansk lingvistik, för att ta något du är förtrogen med) har någonsin ursprungligen kommit till i form av ett kommittébetänkande.

    Kollektivism å andra sidan betyder inte bara "enade vi stå, men söndrade vi falla" (vilket uppenbart kan vara sant i vissa sammanhang). Kollektivismen betraktar individen som ett fragment av kollektivet. De mest typiska filosofiska representanterna för kollektivismen är Platon och Hegel, som båda förfäktade denna uppfattning i något olika form (individen som en ofullkomlig avspegling av "människans idé" resp. som ett led i "världsandens självutveckling").

    Det är nödvändigt att förstå allt detta, för det är kollektivismens anspråk på att vara sann som möjliggör idén om en konflikt mellan egen- och allmännytta. Utgår man från individualismen, är idén om en sådan konflikt rätt och slätt obegriplig.

    Och som du bör se vid det här laget, är det inte Ayn Rand som "konstruerar motsättningar" eller rent allmänt gör det lätt för sig. Motsättningen existerar, därför att kollektivismen har ett sådant grepp över oss. Man säger kanske inte att vi är "fragment av kollektivet", men du kan se idén runt omkring dig i olika former, t.ex. varje gång vi uppmanas att "se till helheten" eller ta vårt "sociala ansvar".

  3. Fysiskt tvång.

Jag kan inte begripa hur laissez-faire-kapitalismen skulle kunna tillgodose allas egennytta. Det är verkligen platt uttryckt att ingen får tillgripa fysiskt tvång i detta samhällssystem – det finns ju så raffinerade och djupt omänskliga metoder som blir verkligt effektiva i stället.

Där måste jag först påpeka det uppenbara att den uppsats du läst är oerhört kortfattad och i det här fallet bara fastslår det allra mest grundläggande. Det finns förstås mycket mer att säga. Viktigast just nu är att det finns något sådant som indirekt bruk av tvång. T.ex. stöld, där man tar en annans egendom utan att be om lov och utan att betala. Eller förtal, där man inte direkt fysiskt skadar en annan, men skadar hans rykte och kan förstöra hans liv på det sättet. Att reda ut detta och att dra de exakta gränserna i tveksamma fall är en hel vetenskap (juridik tror jag den kallas), men hela poängen med Ayn Rands yttrande är att slå fast grundprincipen.

Jag hoppas denna utläggning täcker vad du kallar "raffinerade och djupt omänskliga metoder" – om inte, får du förklara dig närmare, med exempel. I varje fall vill jag inte lämna dig med intrycket att Ayn Rand bara berört problemen i en enda mening eller att allt hon säger är att man inte ska slå folk på käften.

3. Laissez-faire

Skulle ett sådant system förverkligas så skulle det bli djupt orättfärdigt, om inte alla människor hade samma förutsättningar, kunskapsmässigt och ekonomiskt, att umgås som handelsmän med varandra. Och hur skulle detta vara genomförbart?

Dina invändningar mot laissez-faire (som jag givetvis hört tusen gånger förr, inte minst från dig) vilar på en outtalad premiss. Du säger att i ett fritt handelsutbyte har inte alla samma förutsättningar, utan den "starkare" får oundvikligen ett övertag över den "svagare". Den outtalade premissen är att handelsutbyte är ett tjyv- och rackarspel, som går ut på att lura andra så mycket som möjligt. Inte bara att det existerar tjyvar och rackare (vilket det onekligen gör), utan att handelsutbyte till sin natur är ett tjyv- och rackarspel. (Att det finns kometer och järtecken för att få dem att väga rätt i handelsboden, för att tala med Ferlin.) Utan denna outtalade premiss blir invändningarna helt enkelt obegripliga. Att människor har olika intellektuella och ekonomiska förutsättningar är helt irrelevant (så snart tjyv- och rackarpremissen förkastas), eftersom alla parter måste vinna på handelsutbytet. (Om den fattige men intelligente UQ hjälper den rike men dumme POS med hemläxorna och i gengäld får en banan som han inte själv har råd med, så har vi ju båda vunnit på bytet, eller hur? För du vill väl inte påstå att du har "exploaterat" min dumhet för den snöda bananens skull, eller att jag har "exploaterat" din fattigdom för det snöda skolbetygets skull?)

Jag vet inte om du själv är medveten om att dina invändningar vilar på denna outtalade premiss, men om du är det bör du rimligen försöka försvara premissen på något sätt, om du fortfarande vill hålla fast vid den.

4. "Västerländsk närsynthet"

Felet med både kapitalismens och socialismens förespråkare är i regel deras västerländska närsynthet. Nu protesterar Du nog och menar att socialismen inte bär västerländska drag. Jo, den bygger ju till stor del på Marx världsuppfattning, som delvis var ovanligt träffsäker, delvis lidande av hans västerländska synsätt. […]

Jag är fullt medveten om att Marx var en västerländsk filosof, och jag vet inte riktigt vart du vill komma. Rent allmänt anser jag att om objektivismens principer är riktiga, så måste de vara lika riktiga för u-världen som för i-världen (och vice versa). Men att försöka genomföra laissez-faire i u-länderna är förstås utsiktslöst för mig, om jag inte ens kan genomföra det i Eskilstuna med omnejd.

5. Kapprustning

Hur ska kapitalismen eller en sovjetbetonad socialism kunna stoppa den vanvettiga kapprustningen?

Om du vill diskutera kapprustningen, bör du väl i jösse namn försöka lägga skulden för den där den hör hemma. Om vi inte var tvungna att försvara oss mot hotet från Sovjet, skulle det inte finnas någon kapprustning. Och svarar du att Sovjet resonerar likadant visavi oss, vill jag fråga vad det är Sovjet försvarar? Sin rätt till världsherravälde? Sin rätt att hålla folken i slaveri och utvidga slaveriet till oss andra? Ingen diskussion kan leda någon vart, om man kopplar bort den från naturen av de stridande samhällssystemen. Och även om de förvuxna världssamhällena i väst inte riktigt motsvarar mina ideal, är det ändå en klyfta mellan dem och de totalitära diktaturerna som man helt enkelt inte kan bortse från.

Kort sagt: Nedrustning – Sovjet kan börja!

6. Miljöförstöring

Hur ska man kunna stoppa den pågående miljöförstöringen?

Jag tror jag avstår från att diskutera miljöförstöringen, för såvitt jag vet har vi olika uppfattning om vari den består i alla konkreta frågor från hundbajs till kärnkraft. Och kan vi inte enas om vari problemen består, lär vi inte kunna enas om vilket system som bäst löser dem.

7. Respekt

Det här brevet blev ju inte precis bejakande, men jag vill framhålla att jag har stor respekt för människor som ärligt framför en åsikt. […] Du och jag är säkert så olika, att jag utan vidare kan acceptera, att en sådan författare, en sådan livsfilosofi, kan ge Dig något att hålla fast vid men inte mig.

Jag är glad att du respekterar mig, men jag vill inte låta dig komma undan med att det är en fråga om subjektiva preferenser. Jag kan inte hålla med om att objektivismen är sann "för mig" men inte för dig. Den är antingen sann eller falsk, och vilketdera den än är, så är den det för oss båda.

Och ta nu inte det som ett försök att "pracka på dig" min uppfattning. Att försöka göra det vore uppenbart bortkastad möda. Allt jag kan hoppas på är att mitt brev visar dig att det finns lite mer att hämta i Ayn Rands filosofi än vad jag lyckats klämma in på de 16 första sidorna av Objektivistisk skriftserie.

Ha det så bra och se upp för radondöttrar!


(ii)

Det här är ett rätt utförligt svar på ett rätt kort brev.

Strängnäs 22 oktober 1987

Tack för brev! Jag skulle ha svarat tidigare, men jag har haft mycket att göra.

Mina kommentarer till din artikel kommer med nästa nr av OS (just utskickat). Men ett par saker som du nämner i ditt brev vill jag gärna ta upp.

Till frågan om "händer" och "huvud" tror jag naturligtvis att dessa bägge egenskaper – och materiella företeelser – hänger ihop. Tanken är förmågan att organisera sinnesintrycken. Språket är tankens omedelbara materialisering. Människan skiljer sig inte från djuren därvidlag, vi organiserar alla våra intryck. Det som skiljer oss från djuren är arbetet – och arbetet är aldrig helt avskilt från tanken.

Du säger att det som skiljer människan från djuren är arbetet, inte tanken i och för sig, eftersom tanken är förmågan att organisera sinnesintrycken, och den har vi gemensam med djuren.

Jag tycker det är uppenbart att någonting saknas här. För det första tycks du inte anse att språket skiljer människan från djuren, och ändå gör det ju det. För det är ju en väldigt stor klyfta mellan de "språk" som t.o.m. de högst utvecklade djuren har och det som vi människor använder oss av.

Att säga att både djur och människor organiserar sinnesintrycken är långt ifrån tillräckligt. Djuren kan organisera sina sinnesintryck till varseblivningar (de kan såvitt jag förstår urskilja föremål och känna igen husse, matte, matskål, o.s.v.) men längre når de inte. Ett djur är i stort sett bundet till det närvarande ögonblicket, har endast en rudimentär förmåga att minnas det förflutna och knappt någon alls att föreställa sig framtiden.

Människan däremot har förmågan att organisera sina intryck och varseblivningar till begrepp. Denna förmåga gör att hon kan handskas med oändligt mycket mer än bara det innevarande ögonblicket. T.ex. kan en hund känna igen sin husse och matte (på lukten och gången och det vänliga bemötandet m.m.) men skulle aldrig kunna nå fram till begreppen "husse" och "matte" med allt de innebär: att andra hundar också har hussar och mattar, att det är fråga om en viss bestämd ägarrelation med hundskattemässiga förpliktelser, etc.

Den poäng jag anser är speciellt viktig är att begreppen ger oss tillgång till det förflutna och framtiden. (Begreppet "husse" innefattar alla som just nu äger hundar, alla som gjort det förr och alla som kommer att göra det framöver.) Utan begrepp skulle vi vara lika hjälplöst bundna vid nuet som djuren. Vi skulle ha ytterst små möjligheter att bearbeta det förflutnas erfarenheter och att planera för framtiden.

Länken till "arbetet" är att utan förmåga att bearbeta vår erfarenhet och planera för framtiden skulle inget mänskligt arbete vara möjligt. Allt arbete är målinriktat, och målet ligger längre fram i tiden än bara mat för dagen. Ett djur behöver bara jaga eller beta sin mat, lägga sig ner och smälta den och sedan ge sig ut att jaga eller beta på nytt. Om rovet eller gräset tar slut, svälter djuret och kan inte göra mycket åt saken. Människan kan göra mycket mera. Hon kan plantera om våren för att skörda om hösten. Hon kan samla i ladorna under de sju feta åren för att klara sig under de sju magra, hon kan bo i en vindskupa och knapra knäckebröd medan hon utbildar sig för ett höglönejobb, och mycket mycket annat. Allt saker som kräver ett längre tidsperspektiv och som vore omöjligt utan förmågan att organisera varseblivningar till begrepp.

Därför vill jag hävda att det är tänkandet som skiljer människan från djuren, och att det är tänkandet som i sin tur gör arbetet möjligt.

Frågan kan ställas så här: arbetar människan därför att hon tänker, eller tänker hon därför att hon arbetar?

Jag uppfattar den marxistiska tesen som att människan tänker därför att hon arbetar ("det samhälleliga varat bestämmer tänkandet", "basen bestämmer överbyggnaden", produktionsmedel och produktivkrafter kommer först, etc.) Men jag kan inte se annat än att det är bakvänt. Det skulle betyda att människan först sätter igång och arbetar, sedan upptäcker att hon inte kan arbeta utan en klar idé om förflutet och framtid, och så till sist inser att hon måste bilda begrepp för att nå ett sådant tidsperspektiv.

Jag tror också att detta har implikationer för frågan om förhållandet mellan arbete och kapital. Marxismens tes (lätt vulgariserad) är att kapital är ackumulerat muskelarbete, och att kapitalet därför rätteligen borde tillhöra muskelarbetarna och inte börsklipparna. Jag tycker tvärtom (helt odiplomatiskt) att det krävs mer tankearbete, mer planering, framsynthet och intelligens att placera sitt kapital så att det ger största möjliga avkastning än att stå vid löpande bandet i själva varuproduktionen. (Att vara finansvalp är förstås mycket roligare än att stå vid löpande bandet, men det är en annan sak.)

Vad beträffar Rand tycker jag enbart att hon inte klart reder ut sin egen ståndpunkt. Hennes stålmän tycks vara lika driftiga intellektuellt som praktiskt; riktiga stachnoviter. Och de arbetsobenägna får det öde som "den som inte arbetar ska heller inte äta-regeln" förutskickar.

Sen kan jag förstås inte låta bli att kommentera det där med att "den som inte arbetar ska heller inte äta". Varför, frågar sig vän av rättvisa, ska Orren Boyle och Wesley Mouch sitta och frossa medan Jeff Allen svälter? Eller deras motsvarigheter i verkliga livet.


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.