Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Gammal uppgörelse med anarko-kapitalismen

Det här skrevs med anledning av en artikel i den danska libertarianska tidskriften Libertas år 1988; det riktar sig till tidskriftens redaktör. När jag läser igenom det, finner jag att argumenten är i stort sett desamma som jag använt i senare polemik mot anarko-kapitalismen.

Tyvärr kan jag inte förmå mig att medverka i en libertariansk tidskrift, allraminst om den har Walter Block i sitt Rådgivande Kollegium. Du är för sent ute: för ett eller två år sedan trodde jag fortfarande att det gick att prata förstånd med libertarianer; mina erfarenheter från världskonventet i Stockholm 1986 och mina senare mellanhavanden med Libertas’ svenska motsvarighet, Nyliberalen, har berövat mig alla illusioner i den vägen.

Jag vill ändå göra några kommentarer, helt privat, till Peter Kurrild-Klitgaards artikel.

1. På s. 27 hävdar PKK att Ayn Rand inte har någon explicit definition på begreppet "stat", endast en implicit:

Max Webers definition på en stat, som Rand må siges at tilslutte sig, omend hon mig mekendt aldrig har gjort dette på skrift, er som bekendt, at staten er en social institution, der for at kunne anses for at være en stat skal opfylde minumum ét centralt krav: Den pågældende sociale institution, staten, er en politisk organisation, der indenfor et givet geografisk område besidder et legalt og eksklusivt monopol på anvendelsen af magt … Dette … er i almindelighed den definition, der anvendes, og som Rand selv, implicit, synes at tilslutte sig. (Mina kursiveringar.)

Den artikel av Rand som PKK diskuterar (och citerar rätt utförligt ur) är "The Nature of Government" ("Statens natur"). Den allra första meningen i denna artikel lyder så här (i min översättning):

En stat [government] är en institution som innehar den exklusiva makten att med tvång upprätthålla [enforce] vissa regler för socialt uppförande inom ett givet geografiskt område.

Men detta är exakt den definition som PKK efterlyser från Rands sida och hävdar är enbart "implicit" i hennes resonemang.

Detta är förbryllande. PKK har Rands explicita definition rätt under ögonen, påstår ändå att den inte finns där, annat än implicit, och måste sedan ta den långa omvägen över Max Weber för att formulera det som Rand redan formulerat.

Det är ett tecken på att PKK läst Rands artikel väldigt slarvigt. Och jag tror det är värt att hålla i minnet, därför att det finns andra, mindre uppenbara, exempel på slarvig läsning i PKK:s artikel.

2. PKK gör ett stort nummer av frågan om bevisbördan och fordrar att Rand ska ge ett "positivt bevis" för statens existensberättigande och för möjligheten av en "ikke-krænkende stat". Det är på henne bevisbördan vilar, inte på PKK.

Vad gäller den första delen (statens existensberättigande), uppfylls kravet av de första sidorna i artikeln om "Statens natur" (som ju PKK också refererar). Vad beträffar andra delen, möjligheten av en ideal "nattväktarstat" eller "ikke-krænkende stat", kan jag inte se var svårigheten ligger. Vi observerar alla att staten ibland gör rätt saker (saker som skyddar individens rättigheter, t.ex. sätter fast brottslingar). Vi observerar också att stater ibland gör fel saker (saker som kränker individens rättigheter, olika former av förföljelser av oskyldiga). Vi har också (inte minst tack vare Ayn Rand) användbara kriterier för att bedöma vilka av en stats handlingar som faller inom vilken kategori. Det är inte så svårt att föreställa sig en stat som uteslutande gör det som en stat ska göra. (Detta betyder förstås inte att vi kan deducera hur denna ideala stat ska vara konstruerad in i minsta detalj; det innebär att principen, skydd för individens rättigheter, är fastställd.)

PKK:s anklagelse att Ayn Rand eller objektivismen inte skulle ha uppfyllt bevisbördekravet grundar sig helt och hållet på hans eget märkliga "bevis" för att själva begreppet "ikke-krænkende stat" skulle vara en konceptuell orimlighet, en "contradictio in adjecto". Så jag ska syna det beviset i sömmarna.

3. Den första delen av beviset går ut på att staten innebär ett monopol, och att monopol per se är rättighetskränkande. Återigen är detta en punkt som Ayn Rand själv tar upp och bemöter i sin artikel. Och hur som helst grundar det sig på falska premisser.

Monopol innebär "frånvaro av konkurrens". Så frågan om ett monopol per se är rättighetskränkande eller inte hänger på frågan om konkurrensens berättigande. Att konkurrens är berättigad på marknaden är vi ense om, det är ingen tvistefråga. Så den verkliga frågan är om stat är en form av marknad. Eller, i mera generella termer, om tvång är en form av handelsutbyte.

Detta är faktiskt kärnpunkten i kontroversen mellan objektivism och libertarianism i denna speciella fråga (statsteorin). Den objektivistiska synen på detta är att vi inte har någon fri marknad förrän bruket av tvång (mera exakt: initierandet av tvång) är bannlyst. Och detta är exakt en rättmätig stats uppgift: att bannlysa initierandet av tvång, att garantera att tvång endast används som vedergällning, och på så sätt göra en fri marknad möjlig. Att tillämpa den fria marknadens begrepp om fri konkurrens på staten är därför ett exempel på "context-switching".

Den libertarianska synen är den motsatta: att staten växer fram ur den fria marknaden, eller att den borde göra det, eller måste ha visats göra det för att vara rättmätig. (Nozicks resonemang, som PKK hänvisar till på s. 28, är att det räcker med att visa att en stat skulle kunna ha växt fram på en fri marknad, det behöver inte visas att den de facto gjort det.)

Den yttersta grunden för den objektivistiska uppfattningen är principen att förnuft och tvång är varandras motpoler. Frågan om tvång kan användas på ett "förnuftigt" sätt är därmed uttömd med principen att tvång endast får användas i självförsvar och som vedergällning. Frågan om "marknadsmässigt" självförsvar eller "marknadsmässig" vedergällning är en ren nonsensfråga. Den fria marknaden är förnuftets domän, och det faktum att förnuftet endast kan utövas i frihet gör fri konkurrens till en obligatorisk del av den fria marknaden. (Det är förstås en självklarhet att en fri marknad innebär fri konkurrens, men det är ändå nyttigt att formulera vari denna självklarhet består, därför att det samtidigt belyser det absurda och kontradiktoriska i föreställningen om "fri konkurrens i bruket av tvång".)

Så går skiljelinjen. PKK:s argument utgår från att den "nozickianska" synen är den riktiga, men det är just det han nu är tvungen att bevisa (om han kan). Bevisbördan är övervältrad dit där den hör hemma, hos PKK. (Eftersom PKK envisas med att hans "vedergällning" av Rand är en vederläggning från hennes egna utgångspunkter, förmodar jag att han helt enkelt aldrig lagt märke till den avgörande skillnaden mellan Rand och libertarianerna på den här punkten.)

4. PKK:s andra argument är att en "ikke-krænkende stat" av randsk modell skulle upplösa sig själv, om den genomfördes. Detta argument vilar delvis på det föregående, men det innehåller ett ytterligare fel, så jag ska analysera det separat.

Så här framställer PKK argumentet:

Lad os antage, at en gruppe af borgere, stor eller lille, i Rands ’ikke-krænkende stat’ af den ene eller anden grund ikke er tilfredse med den service, der bliver leveret. Grundene til utilfredsheden kan for såvidt være underordnede. Lad os envidere antage, at de, udfra fuldstændigt rationella analyser, ikke blot ikke længere vil spille på statslotteriet, der finansierer institutionen, eller ikke længere vil spytte i bøssen, når politi-styrken samler frivillige bidrag ind, men derimod, som enhver anden ’entreprenør’ på markedet, finder, at de kan organisere og udføre opgaven bedre end staten. Måske menar de endda, at de også kan udbyde tjenesterne til andre udenfor deres gruppe bedre end staten kan… I en sådan situation har Rands stat to og kun to muligheder – også her findes det logisk ingen middelvej eller noget kompromis. Den ene er, at den kan lade gruppen gå igang med sine konkurrerende aktiviteter, hvorved dens legale og eksklusive monopol på anvendelsen af magt er ophævet, og den følgelig ikke længere kan være berettiget til prædikatet stat. Den anden mulighed er, at Rands stat med magt griber ind og tvinger konkurrenten ud, hvilket ville være en krænkelse af de absolutte og objektive etiske principper om ikke at krænke menneskets rettigheder, herunder retten til ejendom og til frivilligt at indgå kontrakter… [D]et er en del af statens natur enten at være rettighedskrænkende, eller at måtte ophøre med at eksistere som stat.

Detta är (som jag hoppas du ser) delvis besvarat med resonemanget om statsmonopol i punkt 3, men jag har som sagt ytterligare en poäng. PKK vill visa att föreställningen om en "ikke-krænkende stat" leder till en motsägelse. Men motsägelsen ligger inbakad i PKK:s sätt att ställa problemet, i det exempel han ger.

Exemplet förutsätter att det existerar en i alla avseenden, efter alla rationella kriterier, ideal stat, en "nattväktarstat" utan lyte och vank, en stat som gör vad den ska göra (skyddar individens rättigheter) och inte gör vad den inte ska (kränker sagda rättigheter). Nu kommer alltså en grupp medborgare som inte är tillfreds med den service denna stat ger. Utifrån en "fullständigt rationell analys" menar de att de skulle kunna sköta jobbet bättre än denna perfekta stat. Men detta är en uppenbar självmotsägelse. Det är en "contradictio in adjecto" i uttryckets bokstavliga bemärkelse – en "motsägelse i det man spottar ur sig". Om staten är perfekt, då kan det inte finnas några rationella skäl att tro sig kunna göra jobbet bättre. (Och kom ihåg: det är just så PKK ställer upp exemplet. Om det gällde en icke helt fullkomlig stat, en som då och då avviker från idealet, skulle hela den följande "bevisföringen" vara poänglös.)

5. Det bör noteras att när PKK går vidare och diskuterar Ayn Rands förslag till frivillig finansiering, bygger han sin kritik på samma felslut som ovan. Han skriver:

Lad os nu blot antage, at vi befinder os i Rands stat, og att en stor del af den pågældende befolkning ikke fandt, at den service, staten leverede var værd at bidrage frivilligt til. De kunne for eksempel mene, at det ville være mere rationelt at anvende deres midler på andre varer eller tjenesteydelser.

Detta är uppenbart samma felslut (PKK antar att det föreligger en efter alla rationella kriterier rationell stat, och ändå antar han samtidigt att det vore rationellt att inte stödja den staten finansiellt), men det ger mig möjlighet att kritisera honom ur en något annan synvinkel.

Det kan knappast ha undgått den uppmärksamme läsaren av Ayn Rands artikel i ämnet att hon betonar att hennes förslag handlar om en avlägsen framtid, och att en reform av detta slag måste vara den sista reformen att genomföra, inte den första. (Det kan naturligtvis ha undgått PKK, som, såsom ovan visats, inte är fullt uppmärksam.) Och (för att fylla ut resonemanget) det är en viktig del av objektivistisk statsteori (till skillnad från exempelvis libertariansk) att varaktiga politiska reformer endast kan komma till stånd som ett slutresultat av en lång filosofisk utveckling (liksom den amerikanska konstitutionen var krönet på upplysningsfilosofi, i synnerhet den lockeanska synen på staten). Det är m.a.o. orimligt att tänka sig den "randianska stat" som PKK diskuterar alls kommer till stånd, om inte människor i allmänhet redan dessförinnan vore omvända till en rationell filosofi. Den situation PKK diskuterar förutsätter därför att människor är rationella nog att vilja stödja en legitim nattväktarstat. Och att då anta att de av "rationella" grunder skulle vilja avstå från att ge detta stöd är därför återigen en form av "contradictio in adjecto".

PKK skriver vidare:

Imidlertid har hun [AR] også udelukket den efterspurgt/behøvet ydelse, ganske hurtigt vil blive produceret en sådan af markedet.

Och denna invändning utgår, som jag hoppas Du ser, från föreställningen att staten "växer fram" på den fria marknaden snarare än att vara en förutsättning för den fria marknadens existens. Men det är just denna tes PKK måste bevisa (om han kan), ifall han vill vederlägga Rands statsteori.

6. Jag utelämnade en parentes i ett av mina tidigare citat från PKK, därför att jag vill ta upp det separat:

(Idag findes det rent faktisk i USA private organisationer, der varetager politi-opgaver, opsporer og ’afhenter’ stjålne ejendele, dømmer i kontroverser og forestår efterfølgende internering af kriminelle.)

Kärnpunkten här är att dessa organisationer visserligen är privata, men att de opererar och, till följd av sakens natur, bör operera under statlig licens. Det är inte en del av objektivistisk statsteori att sådana verksamheter ska förbjudas, men det är en del av teorin att verksamheten ska vara underkastad rättslig prövning. Detsamma gäller nödvärnsförsvar i situationer där det inte finns möjlighet att tillkalla polishjälp, och liknande. Frågan tas upp och besvaras av Harry Binswanger i The Objectivist Forum, augusti 1981, och en hel del onödigt käbbel skulle ha besparats, om PKK och andra libertarianer hade gjort sig besväret att läsa den artikeln. [Denna artikel finns numera också att läsa på nätet.]

7. En kort kommentar också om PKK:s tämligen ofullständiga diskussion (s. 32) av Rands kritik av "den ’non-monopolistiske’ samfundsform". För det första ger PKK inget skäl för sitt förkastande av Ayn Rands term "competing governments" (utöver att kalla den "barock", vilket inte är ett skäl utan ett skällsord). För det andra kan jag inte se annat än att ett sådant samhälle inte bara "skulle leda till" utan också, prima facie, skulle vara ett hobbesianskt naturtillstånd. Av de skäl som givits ovan, i punkt 3, kan ett "anarko-kapitalistiskt" samhälle inte beskrivas som annat än ett permanent inbördeskrig, och det enda sättet att komma ifrån den konklusionen, såvitt jag kan se, är att helt lösgöra sig från verkligheten.

8. Det finns ett element av subjektivism och "whim-worship" i PKK:s framställning som inte är så väl synligt i all lärdomen, men som ändå bör påpekas. "Grundene til utilfredsheden kan for såvidt være underordnede", heter det på s. 29, alldeles innan vi får veta att analyserna är "fuldstændigt rationelle". Det är kanske att läsa med mikroskop, men det förefaller mig i varje fall som om PKK inte gör någon skillnad mellan rationella skäl och subjektiva hugskott här.

9. Om jag skulle sammanfatta min kritik av PKK i en enda mening, skulle jag säga att han behandlar Rands statsteori som en "floating abstraction", en fritt svävande abstraktion, ett slags Laputa (Gullivers resor, 3. delen). Hela hans kritik grundar sig på den outtalade (och tydligen också omedvetna) förutsättningen att tvång är en speciell form av marknad. Men det är just det som ska bevisas (och som jag vill hävda är absurt och omöjligt att bevisa).

Jag kan tillägga att innan PKK kommit med en mer grundläggande och mer övertygande kritik, vore det smakfullt av honom att inte uppträda med den överlägsna besserwisserattityd som alltför ofta lyser igenom i hans inlägg.

10. Jag måste också kommentera PKK:s recension av Walter Blocks Defending the Undefendable på s. 34, därför att den innehåller en spekulation som förefaller mig helt ogrundad, nämligen att Blocks bok skulle vara den direkta anledningen till att Peter Schwartz skrev sin pamflett Libertarianism: the Perversion of Liberty.

Jag måste påpeka att Schwartz i sin pamflett endast använder Blocks bok (citat ur den) som en illustration av en av sina huvudteser, nämligen den allt genomsyrande amoralism som kännetecknar modern libertarianism. Block är intressant som symptom; men att göra honom till den stora huvudfiguren i Schwartz’ kritik är att helt missa poängen.

Jag skickar också med mitt "sista ord" till Nyliberalen. Jag ber Dig att ta det ad notam. Bo Dragsdahl skrev till mig nyligen och berättade att han då och då får höra att "objektivister kan samarbeta med libertarianer i Sverige, så varför inte i Danmark?" Som Du kan se, är det samarbetet nu slut, åtminstone för mitt vidkommande. Jag kan tillägga att jag dröjt med denna brytning i det allra längsta, i det futila hoppet att svenska libertarianer någon gång skulle inse skillnaden mellan filosofi och personskvaller, skillnaden mellan en intellektuell attityd till problemen och pajaskonster à la Walter Block. Nyliberalen kunde ha valt min medverkan och den filosofiska analysen; de valde skvallret och Walter Block. Så får de också klara sig utan mig i fortsättningen.

Strängnäs 16 mars 1988
Per-Olof Samuelsson


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.