Nattväktaren
En fyrbåk mot oförnuft, osjälviskhet och ofrihet
tänd och underhållen av Per-Olof Samuelsson

Retrospektiva avdelningen
Under denna rubrik publiceras inlägg som jag skrivit för länge sedan (från slutet av 70-talet och framåt) och av vilka somliga aldrig blivit publicerade. (Tidigare kallad "Frihet från tillträde till opinionsbildningens finrum".)


Är Ayn Rand osystematisk?

Detta är ett svar på en presentation av Ayn Rand och hennes inflytande, skriven av John-Henri Holmberg och publicerad i Svensk Linje 3/1988. För ordningen skull ska jag citera de punkter jag vänder mig mot, i den ordning jag själv tar upp dem:

[V]åren 1968 bröt Rand med Nathaniel och Barbara Branden. Hon angav själv som skäl att de gjort avsteg från objektivismens principer; det verkliga skälet förefaller vara att Nathaniel Branden avbrutit det mångåriga romantiska förhållande han haft med Rand.

Under senare hälften av 70-talet försämrades Rands hälsa snabbt. Hon genomgick upprepade operationer för lungcancer...

Som filosof var Rand i många stycken osystematisk, i varje fall vad beträffar hennes tryckta verks innehåll. Under en lång följd av år hävdades att hon arbetade med en överskådlig, systematisk presentation av sin filosofi; den publicerades under alla omständigheter inte. Följaktligen finns betydande luckor i hennes tänkande som inte fyllts av andra objektivister, även om flera tänkare har börjat fortsätta Rands arbete på att framlägga en täckande objektivistisk filosofi. Det återstår för framtiden att bedöma Rands betydelse som filosof.

[Ett problem] är att det finns en randiansk rörelse, som reagerar med kraft och förtrytelse på försök att presentera Rand utifrån andra än hennes egna grunduppfattningar; polemiken blir därmed automatisk också redan i presentationer.

Jag anser att jag något bör kommentera John-Henri Holmbergs artikel om Ayn Rand i Svensk Linje 3/1988. Självfallet finns det mycket gott att säga om den – varje försök till saklig presentation av Miss Rand måste hälsas med tillfredsställelse. Jag har mycket litet att anmärka mot den biografiska delen av artikeln; jag vill dock för ordningens skull markera att jag inte "köper" John-Henris standardförklaring att Ayn Rand skulle ha brutit med Nathaniel Branden därför att han vägrat gå i säng med henne. Den som tror på sådant kan tro på vad som helst.

[Saken var mer komplicerad än så; de intresserade kan idag, 2010, hänvisas till James S. Valliants bok The Passion of Ayn Rand’s Critics – eller för den delen till makarna Brandens egna självbiografier.]

Jag tror också att John-Henri har multiplicerat antalet lungcanceroperationer som Ayn Rand genomgick – jag har personligen bara hört talas om en. Men sådant är självfallet adiafora.

Vad jag med viss kraft och förtrytelse måste protestera mot är John-Henris påstående att Ayn Rands tänkande var "osystematiskt" och innehåller "betydande luckor som ännu inte fyllts av andra objektivister".

Vad som är sant är att Ayn Rand aldrig skrev någon systematisk avhandling om hela sin filosofi. Enligt vad jag hört fann hon inget trängande behov av en sådan avhandling. Hur det än förhåller sig med den saken, försätter det oss otvivelaktigt i det obehagliga predikamentet att behöva utföra en del tankearbete på egen hand – men det är jag rädd för att vi fått göra i alla fall.

Vad John Henri förtiger är att det faktiskt existerar en täckande, systematisk framställning av objektivismen i dess helhet, nämligen Leonard Peikoffs grundläggande bandkurs i ämnet, vilken tillkom under Ayn Rands eget överinseende och hade hennes fulla gillande. (Dr Peikoff håller f.n. på att överföra denna kurs i bokform.) Påståendet att objektivismen aldrig systematiserats är därför en sanning som huvudsakligen består av en stor modifikation.

John-Henri har såvitt jag vet aldrig lyssnat till denna kurs. Jag måste därför bedöma hans uttalanden i frågan med viss stränghet: han är helt enkelt inte kompetent att bedöma om det verkligen finns luckor i Ayn Rands filosofi eller ej.

Nu är detta inte första gången dessa "luckor" kommer på tal. Så tidigt som för sex år sedan hörde jag John-Henri (utan närmare specifikation) deklarera att "det finns luckor i Ayn Rands rättighetsteori". Detta uttalande, och det faktum att jag tyckte mig ha ett visst ansvar att undanröja sådana föreställningar, fick mig så småningom att författa en lång uppsats under rubriken Kan mänskliga rättigheter bevisas?, där jag lade ner stor möda på att redovisa grunderna för den objektivistiska rättighetssynen. Jag förklarade mig också i denna uppsats öppen för intelligent debatt, för den händelse jag till äventyrs inte lyckats täppa till varje tänkbar "lucka" i resonemanget. Jag erbjöd denna uppsats till tidskriften Nyliberalen (i vars redaktion John-Henri ingår) för publicering; den har inte publicerats, och någon refuseringsmotivering har inte kommit mig till handa. (Jag läste också upp en engelsk version av denna uppsats vid det libertarianska världskonventet 1986; tyvärr förtogs verkan av mitt föredrag av att det hölls i omedelbar anslutning till ett pajasuppträde.)

Jag måste säga att jag känner en viss, om inte förtrytelse så dock förvåning, över detta sömngångaraktiga upprepande av vad som en gång kunde tas som en förståelig missuppfattning men som i dagens läge framstår som en nattstånden klyscha.

Så till en annan sak. John-Henri noterar, helt korrekt, att Ayn Rand och hennes adepter har föga till övers för "frihetsvänner" som inte accepterar hennes grundläggande filosofi. Personligen har jag svårt att se något konstigt i detta. Om en person prisar ett träds frukter, samtidigt som han sätter yxan till dess rot, anser jag nog att man är berättigad att huvudsakligen se honom som en fiende till trädet. Tyvärr nämner inte John-Henri den specifika tvistepunkt som omöjliggjort all förbrödning mellan objektivister och "andra nyliberaler".

Saken är den att det finns folk som påstår sig vara anhängare till Ayn Rand och på samma gång förespråkare för någon form av anarkism (s.k. "anarko-kapitalism"). Sådana personer har uppenbara luckor i sin förståelse, inte bara av objektivismen utan också av anarkismen. Inte bara är de likgiltiga för trädets rötter, de har också mage att saluföra dess frukter i ett tillstånd av långt gången förruttnelse.

Låt mig till sist ta upp John Henris påstående att ett av "problemen" med att presentera Ayn Rand är "att det finns en randiansk rörelse som reagerar med kraft och förtrytelse på varje försök att presentera Rand utifrån andra än hennes egna grunduppfattningar." Detta är inte första gången jag ser uttalanden i denna anda från John-Henris penna, och tyvärr nog inte heller den sista. Det uppenbara syftet är att fixera debatten om konflikten mellan objektivister och "andra nyliberaler" vid de förras emotionella attityd (snarare än vid sakargumenten) och att frammana bilden av en svartklädd skara harekrishnarabblande fanatiker. Det verkliga "problemet" i detta sammanhang är att John-Henri fajtas med en halmdocka: de objektivister jag själv mött i levande livet har inte den ringaste likhet med de "randroider" som florerar i de libertarianska vandringslegenderna. Den enda faktagrunden för John-Henris bedömning härvidlag (jag är ledsen att behöva säga det, men det måste sägas) är att objektivister inte accepterar förtal.

Personligen har jag i det längsta trott på möjligheten av en dialog med "andra nyliberaler"; jag medverkade t.ex. i tidskriften Nyliberalen ända tills jag hade alldeles överväldigande bevis för att det inte var dialog som önskades utan ett slags allmänt fyllsnack. Jag har reagerat på detta med viss förtrytelse. Men jag tror knappast någon kan anklaga mig för att ha visat förtrytelse utan skäl.

Strängnäs 10 augusti 1986
Per-Olof Samuelsson


Innehållsförteckningen Artiklar "on line" Till startsidan

Utgivare: Per-Olof Samuelsson, Järnvägsgatan 13, 645 31 STRÄNGNÄS
E-post: per-olof.samuelsson@swipnet.se
Hemsida: www.nattvakt.com


Anser du att Nattväktaren är värd ditt stöd? Betala då in en summa, stor eller liten (beroende på om du är Percy Barnevik, en fattig student eller något däremellan), på postgiro 434 58 26-4.